Vill bli hemmafru/lyxfru

Du kanske underskattar hur många i befolkningen som det faktiskt är något fel på snarare.

Anonymitet skapar inte dina problem, din personlighet gör det.

Varför klarar alla andra kvinnor av att jobba och föda barn men inte du?

Visst, problem har alla, det är givet, frågan är väl i hur stor grad det påverkar det mänskliga samspelet.
Jag har defekter, således tar jag inte andras defekter som problem så länge de inte är så.

Sedan lär många av oss, typ efter 30 (för pojkar), att hantera detta internt.
På ett anonymt forum spelar det mindre roll om vi beter oss...

Så har vi dem som saknar förmågan att justera sitt betende beroende på umgänge.
Nu pratar vi nog om bokstavskombinationer...
Hur många, 1% 10% 50%?

I mina miljöer är det närmare mätt i ppm, vilket kanske inte gäller universellt...

Jag fick chansen eller möjligheten till att bli hemmaman men samtidigt såg jag inte det som ett seriöst förslag just då. Jag skulle få en lite månadspeng. Trodde inte alls på det och allt som kommer till. Men för mig lät det som en narcissist som bara sätter dig på plats och ville få bort mina säkerheter där en är jobb, en annan är vänner och familj som man inte ska välja bort för att någon annan säger det.

I det stora hela så blev det inget med det. Det har så lägligt "glömts" bort att det ens kommit på tal eller detaljerna kring det konkreta. Samtidigt så talade vi i mun på varandra där vi sa. Jag är den som bestämmer och du får lyssna på mig och göra som jag säger. Vad kallas det om båda tror att de är den som bestämmer, de fortsätter dagen och är ignoranta mot varandra i tron att de båda fortfarande bestämmer. Två dumbommar?

Det blir en omvänd paradox då om man inte kan vara hemmafru själv så hur kan man låta någon annan vara det åt en?

Kan man inte vara ett team och ge av sitt hjärtas överflöd till den andra så tror jag inte det som något hållbart.

Det borde kunna lösas med bättre kommunikation.

Jag vill betala. Så får man säga det och inte gråta som en bebis och varför har man inte diskuterat detta innan maten om det är så viktigt? Samma sak varför har den som vill betala inte "arbetat" på sina problem tidigare i livet så att han kan ha en middag utan att storlipa? Att en kvinna hamnar i gruppen "självständig" som där alla dumpat dig har inget med personen framför dig att göra. Samtidigt kan orsaken vara någon annan än den du tänker dig kring att någon erbjuder sig att betala för sig.

Så hur löser man detta i-landsproblem? Ja, det är en svår nöt att knäcka. Kanske knäcka den tillsammans eller ska man knäcka var sin nöt i detta nötig dilemma?

Det där lät inte bra på något sätt så det var nog bäst det inte blev något med det. Du hade ändå ett val, skönt!

Jag tror att du har en sund och naturlig inställning. Kanske har du haft en trygg uppväxt eller lyckats srbeta fram en trygg anknytning senare i livet. Att våga tänka själv och inte vara för ängslig över att passa in i medelfåran är enligt mig beundransvärda egenskaper som signalerar god självkänsla. Forskning visar att hemmafruar är de lyckligaste kvinnorna, jämfört med yrkesarbetande, så det verkar även vara en intelligent inställning.

Jag är intelligent och har hög inkomst. Jag sökte själv efter en kvinna med samma inställning som du har. Jag hittade en som bedyrade att hennes värderingar, känslor och önskningar motsvarade det som du beskriver. Eftersom jag dessutom drogs till henne och trivdes med henne så kände jag att jag hade hittat min perfekta livspartner att bilda familj med. I mitt fall så visade det sig tyvärr att hon inte kände sig själv, utan förändrade sin inställning, så snart jag hade gjort henne gravid. Jag tror inte att hon ljög medvetet, men jag vill påpeka att även du kanske kommer att ändra inställning, när du väl får det du önskar (eller med tiden).

Ett gott råd är att du tar hänsyn till hur män fungerar, innan du knyter till dig en man utifrån gemensamma värderingar och framtidsvisioner. Män känner som regel sig själva ganska väl, åtminstone från 30-årsåldern, men även tidigare. Många män tror att kvinnor fungerar lite liknande, och förväntar sig att en kvinna som säger det du säger, också kommer att leverera det. Att starta en relation och familj på falska grunder, riskerar att skapa mycket lidande för bägge parter och är ett dåligt recept för en stabil och harmonisk familj.

Du är kanske känslomässigt mogen och klar över vem du är. Bra i så fall, gör då är du redo för en seriös relation och familjebildning.

Hur har ni löst det då?

Var hon mån om hemmet?

Hade hon något jobb eller inkomst över huvudtaget eller nedprioriterade hon det bara?

Ju yngre man är, tänker jag. Ju mindre vet man vad man vill få ut av livet och vilka val man behöver göra för att nå dem.

Vi har inte kunnat lösa det.

Kvinnan har tagit större ansvar i hemmet, men endast ifråga om det mest basala. Hon har inte haft intresse av att inreda och det är ständigt stökigt/dammigt och saknas rena kläder. Hon har ett relativt lågavlönat jobb, och betalar endast hälften av bas-maten, elen och de nödvändigaste räkningarna.

Trots att vi flera gånger har kommit överens som att jag ska ta allt ansvar för hus, ekonomisk trygghet, dyra reparationer/investeringar, livets "guldkant", dyra presenter och pensionsdparande för båda - i utbyte mot att hon tar större ansvar i hushållet - så klagar hon ständigt och önskar att vi ska dela hushållsarbetet 50/50.

Hon arbetar heltid, trots att vi har små barn och trots att hon inte har tid/ork för relationen, gemensamma intressen, eller ens att samtala/umgås, när hon kommer hem från jobbet. Jag tar 50/50 ansvar för barnen, även om vi inte gör exakt samma saker, utan kompletterar varandra.

Detta trots att jag erbjuder henne exakt det som hon sa att hon önskade när vi träffades, och flera gånger sedan dess, fram tills hon slutade vara mammaledig:
Att få vara hemmafru, men noll inkomst, där jag betalar allt, ger henne spenderpengar för kläder/tjejmiddagar/nöjen etc. och sätter av mer pengar till hennes pension än hon skulle ha samlat ihop genom att arbeta heltid.

Hon var nästan 40 när vi träffades, men trots det så hade hon ingen aning om vem hon var och ändrade sig närmast 180 grader ifråga om hur hon ville leva, prioritera relationen och ta hand om barn.

Hennes behov har uppdaterats trots att man av hennes ålder borde kunna säga. Hon borde vetat exakt vad hon ville.

Menar du också att en nanny eller hjälp av andra inte löst något?

Det som kanske existerar är att hennes mentala energi går åt snabbare än din och eller att hon ser det så.

Jag tror att ni måste lyssna på varandra. En del kommunicerar med varandra men på ett sätt som en eller båda inte förstår. I ert fall kanske båda har svårt att förstå varandra. Detta för att du pratar om lösningar och hon om att du bara ska lyssna och förstår hur hon har det. Hon väntar på ett tack. Vad bra du är att du fixat allt idag. "Jag hjälper dig med tvätten". Vad mer tycker du att vi ska hitta på eller vill du planera något inför helgen så vi kan vila upp oss. Det verkar som du har haft det svårt just nu men inte kan berätta exakt vad det är.

Jag har svårt att bekräfta andra då jag ser kommunikation som ett flöde och tankar till gemensamma lösningar. Andra vill ha tryggheten i en grundläggande kommunikation där hej, hur mår du föregås av annat och så vidare.

Vi har alla olika kommunikationsstil och ett sätt att inte kommunicera är att kommunicera på olika sätt till varandra utan att förstå att man gör det. Det är som att ens partner pratar ett annat språk som du inte kan.

Jag hade inte tänkt att hon skulle vara betald hemmafru och dessutom ha en nanny utöver. Jag gissar att det är svindyrt med nanny och att det skulle äta upp för mycket av min ekonomi. Då skulle jag inte kunna spara till en bekväm ålderdom och kanske bli tvungen att skära ned lite på vår livsstil. Men vi har faktiskt pratat om det ett par gånger, mest på skoj, och hon var då glasklar med att hon ville ta hand om sina egna barn. Så, även om det inte är så dyrt som jag gissar, så är det inte en lösning.

I övrigt har du nog helt rätt. Det är något som inte lirar. Det har jag märkt i och med att varje åtgärd som ger henne mer tid och kraft över, endast resulterar i att hon tar sig mer egentid inuti sin bubbla (i tv-soffan med skräp-tv, telefon och snacks, helt okontaktbar och ointresserad av mig) samt anstränger sig mer inför jobb/kollegor och går på fler tjejmiddagar, utekvällar utan mig. Hon väljer aldrig att lägga något av tiden och kraften som frigörs, på mig eller relationen. Inte ens på inredning eller något som skulle kunna vara till nytta för familjen. Det verkar uppenbart att relationen inte fungerar bra och det du beskriver om kommunikation är kanske en av orsakerna.

Tack för råd och stöd. Jag vill verkligen inte avskräcka någon från att vara, eller vilja ha, en hemmafru. Det är troligtvis det bästa och sundaste upplägget för de flesta. Men jag vill varna för att det kanske är ett skört upplägg i vår moderna kultur, där media och medmänniskor gör allt för att förstöra relationer och traditionella kärnfamiljer. Lyssna inte för mycket på vad människor säger utan iakkta vad de gör (utan önsketänkande) över tid.

När det gäller trådstartaren vill hon inte bli en traditionell hemmafru, hon vill bli lyxhustru åt en rik man där det finns anställda som sköter hushållsbestyren.

Tänkte svara på det du skrev om din relation men gör det i tråden du startade istället.

Jag läste lite slarvigt antar jag. Det låter inte så roligt i längden, men såklart bekvämt för stunden. Jag får ta tillbaka mycket av de positiva kommentarer som jag skrev tidigare, eftersom jag inte har sett forskning om hur lyxhustrur mår.

Jag har inte råd att ha anställda utöver en bortskämd lyxhustru, så jag har inget relevant att tillföra.