Citat:
Ursprungligen postat av
OceanDeep
Hur har ni löst det då?
Var hon mån om hemmet?
Hade hon något jobb eller inkomst över huvudtaget eller nedprioriterade hon det bara?
Ju yngre man är, tänker jag. Ju mindre vet man vad man vill få ut av livet och vilka val man behöver göra för att nå dem.
Vi har inte kunnat lösa det.
Kvinnan har tagit större ansvar i hemmet, men endast ifråga om det mest basala. Hon har inte haft intresse av att inreda och det är ständigt stökigt/dammigt och saknas rena kläder. Hon har ett relativt lågavlönat jobb, och betalar endast hälften av bas-maten, elen och de nödvändigaste räkningarna.
Trots att vi flera gånger har kommit överens som att jag ska ta allt ansvar för hus, ekonomisk trygghet, dyra reparationer/investeringar, livets "guldkant", dyra presenter och pensionsdparande för båda - i utbyte mot att hon tar större ansvar i hushållet - så klagar hon ständigt och önskar att vi ska dela hushållsarbetet 50/50.
Hon arbetar heltid, trots att vi har små barn och trots att hon inte har tid/ork för relationen, gemensamma intressen, eller ens att samtala/umgås, när hon kommer hem från jobbet. Jag tar 50/50 ansvar för barnen, även om vi inte gör exakt samma saker, utan kompletterar varandra.
Detta trots att jag erbjuder henne exakt det som hon sa att hon önskade när vi träffades, och flera gånger sedan dess, fram tills hon slutade vara mammaledig:
Att få vara hemmafru, men noll inkomst, där jag betalar allt, ger henne spenderpengar för kläder/tjejmiddagar/nöjen etc. och sätter av mer pengar till hennes pension än hon skulle ha samlat ihop genom att arbeta heltid.
Hon var nästan 40 när vi träffades, men trots det så hade hon ingen aning om vem hon var och ändrade sig närmast 180 grader ifråga om hur hon ville leva, prioritera relationen och ta hand om barn.