2025-11-22, 11:40
  #361
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Men ditt jävla kioskmongo. Vakna upp och inse att jordens historia och människans barbari och det du kallar "imperialism" är just det som gör att världens gränser ser ut som det gör. Det är ingen självklarhet att världen ska vara "fredlig" i all evighet eller att de gränser vi nu ser ska cementeras för all framtid. Efterkrigstiden är historiskt sett bara en parentes. Vem vet vad som kommer hända i framtiden? Fel eller inte av Ryssland, verkligheten är som den är. Varken du eller jag kan förändra den.




Ryssland kommer inte gå under eller försvinna från Ukraina bara för att fredsavtalet inte går i hamn. Sluta intala dig detta.
Det är enkelt att dölja brist på analys bakom uttryck som "kioskmongo" och påståenden om "piss på papper". Vi kan acceptera den realpolitiska verkligheten du målar upp utan att acceptera din nihilistiska syn på dess konsekvenser. Vi kan nu slå fast det du själv har bekräftat: Kriget startades av imperialistiska skäl – Ryssland vägrade acceptera Ukrainas suveränitet. Denna dispyt är en aggression, framkallad av Ryssland, som använder territorium som ett veto mot Ukrainas självbestämmande. Att hävda att Ryssland aldrig gav sig på Ukraina på grund av NATO-expansion är helt korrekt, och det är min ursprungliga poäng. Kriget handlar inte om ett defensivt svar på en militär allians, utan om territoriell dominans. Vad gäller det totala övertaget är din bedömning kortsiktig och baserad på aktuell nyhetsrapportering. Du har rätt i att Ryssland har det taktiska initiativet just nu, och att Västvärlden har en politisk trötthetsutmaning. Men att projicera dagens stridslinjer in i en "slutlig, förnedrande fred" är att ignorera de realpolitiska kostnaderna Ryssland betalar för denna utdragna framgång. Realpolitiskt är det ett misslyckande. Ryssland bytte en neutral granne (Finland) mot en fientlig NATO-medlem. Denna fördubbling av den militära gränsen är en permanent strategisk förlust, oavsett vad du tycker om Finlands neutralitet historiskt. Realpolitik handlar om att maximera makt, inte att öka antalet väpnade fiender. Du frågar varför Europa gör det till ett problem om de kan betala. Svaret är enkelt: De agerar rationellt. Att undvika att betala 100 procent av kostnaden är att föredra. Att europeiska ledare smörar för Trump visar inte att Europa är maktlöst; det visar att de utövar diplomati för att förhindra att en extremt kostsam nödsituation uppstår, vilket är en realpolitisk handling i sig. Europas samlade BNP kan bära kostnaden. Utmaningen är politisk vilja, inte ekonomisk kapacitet. Att ignorera folkrätten och kalla det "piss på papper" är att ignorera det faktum att sanktioner, internationell isolering och förlorad tillgång till västerländsk teknik och kapital är de nya maktinstrumenten. Dessa instrument utövar en tyst, långsiktig kraft som permanent försvagar Rysslands förmåga att hävda sig på den globala arenan. Att Ukraina nu kämpar för att undvika att förlora 1/5 av sitt land är en hemsk konsekvens av Rysslands brott. Men den verkliga segern i detta krig är inte territorium – den är Ukrainas nationella överlevnad och enighet, samt en geopolitisk omorientering där Ryssland har skjutit sig självt ur den europeiska maktordningen. Du kan fortsätta blanda ihop moral och analys, men faktum kvarstår: Ryssland startade ett imperialistiskt krig och har uppnått sina taktiska mål till ett strategiskt ruinpris. Dessutom har de inte vunnit något krig på egen hand utan detta är framtaget genom USA som i praktiken dikterar villkoren, måhända till rysk fördel. Rysslands större mål med kriget var att reducera det amerikanska inflytandet i Östeuropa. Nu går Putin med på ett fredsavtal som är helt beroende av USA och utan deras goda vilja måste Ryssland återigen bedriva krig i Ukraina. Det är en slående och ofta förbisedd slutsats, att Ryssland, i sin mest ambitiösa militära operation på decennier, har bevisat sin oförmåga att uppnå en fullständig seger på egen hand, vilket kulminerar i det absurda dilemmat att de nu måste förlita sig på den makt de främst ville bekämpa. Att hävda att Ryssland inte har vunnit detta krig på egen hand är obestridligt sant när man ser till de strategiska målen som sattes upp i februari 2022. Målet var då att snabbt krossa Ukrainas militär, installera en marionettregim i Kiev och permanent avlägsna landet från den västliga intressesfären. Ryssland misslyckades katastrofalt med att uppnå detta maximalistiska mål, vilket ledde till ett kostsamt utnötningskrig som bevisat den ryska arméns oförmåga att genomföra komplexa anfallskrig i stor skala. Rysslands nuvarande framgångar, där de möjligtvis kan behålla cirka en femtedel av det erövrade territoriet, är inte en seger som åstadkommits genom egen styrka och fullständig militär dominans, utan en strategisk reträtt från det ursprungliga målet, där varje vunnen meter har betalats med oproportionerligt höga förluster i manskap och material.
Den mest cyniska paradoxen uppstår dock i det faktum att denna ofullständiga seger nu måste säkras genom den makt som Ryssland mest av allt ville reducera: USA. Resonemanget om att den potentiella fredsöverenskommelsen är helt beroende av USA – och att villkoren därmed dikteras, måhända till rysk fördel – är briljant i sin realpolitiska skärpa. Rysslands större, geopolitiska mål med kriget var inte bara att ta land, utan att reducera det amerikanska inflytandet i Östeuropa och därmed splittra NATO och återställa en form av rysk stormaktskontroll över kontinenten. Kriget har emellertid producerat det rakt motsatta resultatet. Ryssland har visserligen militärt blockerat Ukrainas fulla integration i Väst, men har i stället tvingat in Finland och Sverige i NATO och på så vis ökat USA:s och alliansens militära närvaro och strategiska engagemang vid Rysslands gränser. Att Putin nu aktivt söker en fredslösning som är helt beroende av USA:s goda vilja är därmed den ultimata bekräftelsen på Rysslands strategiska misslyckande. För att få behålla sina territoriella vinster måste Kreml gå med på en process som dikteras av Washington, vilket innebär att Ryssland frivilligt har bytt ett militärt dilemma mot ett diplomatiskt och ekonomiskt beroende av sin ärkefiende. Ryssland har förlorat sin handlingsfrihet. Utan USA:s godkännande riskerar Ryssland att se avtalet omintetgöras, sanktionerna kvarstå, och den ukrainska militären – uppbackad av europeiska pengar och militärindustri – återuppbyggas för att återigen bedriva krig om de ockuperade områdena. Denna slutpunkt är inte en seger; den är ett bevis på att Ryssland inte kan avsluta sina konflikter utan att söka välsignelse från den globala hegemon de försökte utmana. Putin har i praktiken bytt en eventuell militär seger mot en strategisk underkastelse under USA:s geopolitiska kontroll för att säkra det territorium hans armé inte kunde säkra på egen hand, vilket gör hela krigsansträngningen till en paradoxal och djupt kostsam blunder.

Den långa slutsatsen som kan dras från analysen är att Rysslands invasion av Ukraina utgör ett katastrofalt strategiskt misslyckande och en realpolitisk paradox, där den initiala aggressionen för att säkra territoriell dominans och reducera USA:s inflytande nu har resulterat i en permanent minskning av Rysslands långsiktiga makt och säkerhet. Ryssland, som startade kriget under det falska svepskälet att försvara sig mot NATO-expansion, har bekräftat att krigets verkliga natur är imperialistisk – ett försök att genom våld skapa en "territoriell dispyt" som ett permanent veto mot Ukrainas suveränitet. Detta aggressiva agerande har dock haft en förödande bumerangeffekt: Ryssland har militärt misslyckats med att uppnå sina maximalistiska mål (att inta Kiev), har tvingats acceptera en fördubbling av NATO:s gräns genom Sveriges och Finlands medlemskap, och har utsatt sig för en internationell isolering som permanent stryper tillgången till västerländsk teknologi och kapital. Kulmen på detta strategiska misslyckande är den cyniska paradoxen att Ryssland, för att säkra de blygsamma territoriella vinster man åstadkommit i utnötningskriget, nu måste förlita sig på en fredsöverenskommelse dikterad av USA, den globala hegemon Ryssland avsåg att försvaga. Putin har därmed bytt den direkta militära kostnaden mot ett diplomatiskt och ekonomiskt beroende av sin ärkefiende, vilket i slutändan bevisar att hela krigsansträngningen inte var en smart realpolitik, utan en strategisk blunder som tvingar Ryssland att underkasta sig den amerikanska geopolitiska kontrollen för att avsluta konflikten. Den verkliga segern tillhör inte Ryssland, utan Ukrainas nationella överlevnad och den geopolitiska omorienteringen som permanent har placerat Ryssland som en paria i den europeiska maktordningen.

Äh, åk och köp dig en hora istället ditt lilla bottenskrap!
Citera
2025-11-22, 11:41
  #362
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Simora
Förutom att de ideligen påpekar hur "hotade" de känner sig av NATO:s expansion, att de kommer vidta motåtgärder etc?

Men visst, allt detta jämmer om NATO från Rysslands sida kan ju vara rent propaganda-BS för att motivera imperialism och aggression mot väst. Jag är helt öppen för den möjligheten. Ryssland är ett land som befunnit sig i krig typ 2/3 av tiden sedan 1500, och de har konstant försökt skylla detta på andra. Finns ju ingen anledning att tro att de hux flux skulle upphöra med detta beteende.
Uppenbarligen har du inte läst på detaljerna kring vad de menar med motåtgärder och nyanserna kring NATO expansion.

Motåtgärder i Sverige och Finlands fall handlar inte om att skicka missiler mot Helsingfors eller Stockholm.

Hotet med NATO-expansion varierar beroende på om det är i Finland NATO expanderar eller om de expanderar i Ukraina/Georgien.
Citera
2025-11-22, 12:00
  #363
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av JagheterHenrik
Hahaha du är ju så jävla korkad så man skrattar och gråter samtidigt. Att världens rådande mundvika att kalla en spade f


Citat:
Hahaha du är ju så jävla korkad så man skrattar och gråter samtidigt. Att världens rådande maktordning skulle vara att imperialism är normen är totalt jävla snedvridet, och att det skulle finnas en naturlag där en stat tar över en annan har ju historien visat sig att så inte är fallet. Faktum är att det bara vid ett fåtal tillfällen i historien varit rådande att imperieralismen varit norm, vilket var under Mongolernas erövringskrig, Napoleons krig, Europeiska kolonialismen (vilket i hög grad var avtal snarare än rena erövch dessa lever under det westfaliska systemet som är utformat för att skapa fred och stabilitet och visat sig vara det mest hållbara systemet (det kodifierades 1648 och är än idag den rådande normen).
Inget system garanterar fred. De gränser du ser idag är likt förbannat ett resultat av slagfält, krig, avtal, dispyter. Att tro att världen kommer förbli fredlig där FN stadgan på något sätt skulle vara en helig ko är bara naivt. Du ser själv runtomkring i världen i detta nu vad som händer. Du ser ju själv hur Ukraina är på väg att torska. Detta är realpolitik. Sen kan man tycka vad man vill om det, att det skulle vara hemskt. Men det är så världen ser ut. Löser man inte tvisterna så kommer kulorna att vina. Du ser ju hellre att man pumpar pengar och vapen i Ukraina och förlänger ett krig som man inte kan vinna, än att göra upp om en fred. Något som man alltid gjort historiskt vid dispyter.


Citat:
Det är intressant hur du använder begreppet "territoriell dispyt" som ett semantiskt skydd för att undvika att kalla en spade för en spade. Du kan kalla det en dispyt om du vill, men dess karaktär, omfattning och ursprung är det som definierar handlingen. En "legitim territoriell dispyt" avser en gränsdragning som är genuin och begränsad, där båda sidor har historiska anspråk. Rysslands invasion var, som vi konstaterat, ett krig som de själva initierade genom att militärt skapa en "dispyt" för att sedan använda den som ett casus belli för en aggression mot en suverän stat. Att kalla denna handling för en enkel "dispyt" är att jämställa överfallet med att slå tillbaka. Du säger att du diskuterar realpolitik och inte bryr dig om folkrätt eller moral. Utmärkt, låt oss då analysera detta krig utifrån strikt realpolitik, där styrka och utfall är det enda som räknas. Om realpolitik handlar om att maximera makt och säkerhet, var Rysslands krig en katastrof. De startade kriget för att förhindra NATO:s expansion och för att behålla Ukraina i sin intressesfär. Resultatet är: NATO-gränsen mot Ryssland har fördubblats genom Sveriges och Finlands medlemskap – en geopolitisk förlust som Ryssland accepterat. Ryssland har nu blivit helt beroende av Kina och har permanent förlorat tillgången till västerländsk teknik och kapispade. De har lyckats mobilisera en enad och fientlig västvärld mot sig, samtidigt som de har blivit en internationell paria. Allt detta för att nu, i bästa fall, få kontroll över en femtedel av Ukraina. Detta är inte realpolitik; det är strategisk inkompetens att uppnå ett litet territoriellt mål till ett pris som har minskat Rysslands långsiktiga makt och säkerhet.Du bekräftar att kriget inte handlar om NATO-expansionen i sig, utan om att Ukraina aspirerar på att bli NATO-medlemmar trots att de har territoriella dispyter med Ryssland. Därmed har du gett en perfekt realpolitisk förklaring till kriget: Ryssland har, genom våld, skapat en territoriell dispyt. Ryssland använder den disputen som ett permanent veto mot Ukrainas suveräna val att söka skydd. Konsekvens: Detta är exakt vad imperialism handlar om – att en starkare stat hindrar en svagare stat från att utöva sin suveränitet genom att använda hot om eller faktiskt våld. Att kalla detta en "dispyt" ändrar inte att det är ett imperialistiskt krig.
USA har valt att stå på ryssens sida. Det säger allt. Hur hemskt det än låter för dig att Ryssland startar ett krig och tar över 1/5 av Ukrainas territorium. Ni sa från första början att Ryssland aldrig skulle vinna eller att Putin skulle göra bort sig. Vem i slutändan är det som vunnit? USA säger öppet att Ryssland är tillbaka in i värmen. Hela ditt narrativ går ut på att EU på något sätt skulle ha någon geopolitisk makt. Du vet själv att detta inte stämmer.

Detta fredsavtal handlar om att lösa tvister och territoriella dispyter. Ukraina kommer tvingas skriva på eller se sin egen död. Västeuropa har skitit sig i det blå skåpet att man nu tvingas ta över ansvaret, med risk att förarga sin egna befolkning. Du ser alltså inte ens det uppenbara?

Den starkaste överlever. Svårare än så är det inte. Din moralkaka om folkrätten betyder ingenting. Det såg vi igår och det ser vi idag.


Citat:
Resultatet är: NATO-gränsen mot Ryssland har fördubblats genom Sveriges och Finlands medlemskap – en geopolitisk förlust som Ryssland accepterat. Ryssland har nu blivit helt beroende av Kina och har permanent förlorat tillgången till västerländsk teknik och kapispade. De har lyckats mobilisera en enad och fientlig västvärld mot sig, samtidigt som de har blivit en internationell paria. Allt detta för att nu, i bästa fall, få kontroll över en femtedel av Ukraina. Detta är inte realpolitik; det är strategisk inkompetens att uppnå ett litet territoriellt mål till ett pris som har minskat Rysslands långsiktiga makt och säkerhet.Du bekräftar att kriget inte handlar om NATO-expansionen i sig, utan om att Ukraina aspirerar på att bli NATO-medlemmar trots att de har territoriella dispyter med Ryssland. Därmed har du gett en perfekt realpolitisk förklaring till kriget: Ryssland har, genom våld, skapat en territoriell dispyt. Ryssland använder den disputen som ett permanent veto mot Ukrainas suveräna val att söka skydd. Konsekvens: Detta är exakt vad imperialism handlar om – att en starkare stat hindrar en svagare stat från att utöva sin suveränitet genom att använda hot om eller faktiskt våld. Att kalla detta en "dispyt" ändrar inte att det är ett imperialistiskt krig.

Återigen, den där NATO-gränsen ni pratar om betyder ingenting i praktiken så vida inte NATO placerar infrastruktur längs den ryska gränsen. Motåtgärden blir helt enkelt att Ryssland biffar upp sin motsvarande västra flank. Att se det som världens undergång för Ryssland är bara löjligt.

Ryssland klarar sig uppenbarligen trots sanktioner och beroendet till Kina. De har väl helt enkelt gjort en övervägning och insett att deras nationella intresse i deras närområde väger över? Har du återigen glömt var Ukraina står i detta nu? Du tror själv inte att Ukraina har soldater de också som dör i detta nu? Eller pengar som sinar?


Citat:
Du bekräftar att kriget inte handlar om NATO-expansionen i sig, utan om att Ukraina aspirerar på att bli NATO-medlemmar trots att de har territoriella dispyter med Ryssland. Därmed har du gett en perfekt realpolitisk förklaring till kriget: Ryssland har, genom våld, skapat en territoriell dispyt. Ryssland använder den disputen som ett permanent veto mot Ukrainas suveräna val att söka skydd. Konsekvens: Detta är exakt vad imperialism handlar om – att en starkare stat hindrar en svagare stat från att utöva sin suveränitet genom att använda hot om eller faktiskt våld. Att kalla detta en "dispyt" ändrar inte att det är ett imperialistiskt krig.
No shit sherlock. Är det inte detta jag hävdat hela tiden? Du kan kalla saker och ting vad du vill. Det ändrar inte faktumet att Ukraina är i underläge och gör bäst i att göra upp med Ryssland. Vill man ha fred eller inte?


Citat:
Detta är, hur du än ser på det, ett realpolitiskt misslyckande. Ryssland bytte en neutral granne (Finland) mot en fientlig NATO-medlem. Denna fördubbling av den militära gränsen är en permanent strategisk förlust, oavsett vad du tycker om Finlands neutralitet historiskt. Realpolitik handlar om att maximera makt, inte att öka antalet väpnade fiender. I Putins krigsdeklaration handlar i princip hela talet om att kriget till 100% handlar om västvärldens provokationer och NATO:s expansion (https://www.youtube.com/watch?v=zbkI754GZVM&t=993s) och det strategiska målet med hela denna speciella militära expedition var att stoppa NATO:s expansion österut. Du frågar varför Europa gör det till ett problem om de kan betala. Svaret är enkelt: De agerar rationellt. Att undvika att betala 100 procent av kostnaden är att föredra. Att europeiska ledare smörar för Trump visar inte att Europa är maktlöst; det visar att de utövar diplomati för att förhindra att en extremt kostsam nödsituation uppstår, vilket är en realpolitisk handling i sig. Europas samlade BNP kan bära kostnaden. Utmaningen är politisk vilja, inte ekonomisk kapacitet. Verklig Makt: Att ignorera folkrätten och kalla det "piss på papper" är att ignorera det faktum att sanktioner, internationell isolering och förlorad tillgång till västerländsk teknik och kapital är de nya maktinstrumenten. Dessa instrument utövar en tyst, långsiktig kraft som permanent försvagar Rysslands förmåga att hävda sig på den globala arenan. Att Ukraina nu kämpar för att undvika att förlora 1/5 av sitt land är en hemsk konsekvens av Rysslands brott. Men den verkliga segern i detta krig är inte territorium – den är Ukrainas nationella överlevnad och enighet, samt en geopolitisk omorientering där Ryssland har skjutit sig självt ur den europeiska maktordningen. Du kan fortsätta blanda ihop moral och analys, men faktum kvarstår: Ryssland startade ett imperialistiskt krig och har uppnått sina taktiska mål till ett strategiskt ruinpris.
Bla bla bla. Du kan pladdra hur mycket du än vill. Realiteten går inte att blunda för. Ryssland har överläge i förhandlingarna ju mer krigen fortgått.
Citera
2025-11-22, 12:01
  #364
Medlem
Upplyftens avatar
Inte så enkelt som de såg ut.


Nyheten " Putin's 'wishlist' peace plan begins to collapse as Rubio rejects Witkoff's 'unacceptable' plan

och " There is a possible new peace plan for Ukraine as Russian missiles continue to fall. It was drafted by President Trump's envoy Steve Witkoff

https://www.youtube.com/watch?v=-nZXcDUj5jM

När börjar fabror Trump få nog av farbror Putin ?
__________________
Senast redigerad av Upplyften 2025-11-22 kl. 12:05.
Citera
2025-11-22, 12:04
  #365
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av JagheterHenrik
Det är enkelt att dölja brist på analys bakom uttryck som "kioskmongo" och påståenden om "piss på papper". Vi kan acceptera den realpolitiska verkligheten du målar upp utan att acceptera din nihilistiska syn på dess konsekvenser. Vi kan nu slå fast det du själv har bekräftat: Kriget startades av imperialistiska skäl – Ryssland vägrade acceptera Ukrainas suveränitet. Denna dispyt är en aggression, framkallad av Ryssland, som använder territorium som ett veto mot Ukrainas självbestämmande. Att hävda att Ryssland aldrig gav sig på Ukraina på grund av NATO-expansion är helt korrekt, och det är min ursprungliga poäng. Kriget handlar inte om ett defensivt svar på en militär allians, utan om territoriell dominans. Vad gäller det totala övertaget är din bedömning kortsiktig och baserad på aktuell nyhetsrapportering. Du har rätt i att Ryssland har det taktiska initiativet just nu, och att Västvärlden har en politisk trötthetsutmaning. Men att projicera dagens stridslinjer in i en "slutlig, förnedrande fred" är att ignorera de realpolitiska kostnaderna Ryssland betalar för denna utdragna framgång. Realpolitiskt är det ett misslyckande. Ryssland bytte en neutral granne (Finland) mot en fientlig NATO-medlem. Denna fördubbling av den militära gränsen är en permanent strategisk förlust, oavsett vad du tycker om Finlands neutralitet historiskt. Realpolitik handlar om att maximera makt, inte att öka antalet väpnade fiender. Du frågar varför Europa gör det till ett problem om de kan betala. Svaret är enkelt: De agerar rationellt. Att undvika att betala 100 procent av kostnaden är att föredra. Att europeiska ledare smörar för Trump visar inte att Europa är maktlöst; det visar att de utövar diplomati för att förhindra att en extremt kostsam nödsituation uppstår, vilket är en realpolitisk handling i sig. Europas samlade BNP kan bära kostnaden. Utmaningen är politisk vilja, inte ekonomisk kapacitet. Att ignorera folkrätten och kalla det "piss på papper" är att ignorera det faktum att sanktioner, internationell isolering och förlorad tillgång till västerländsk teknik och kapital är de nya maktinstrumenten. Dessa instrument utövar en tyst, långsiktig kraft som permanent försvagar Rysslands förmåga att hävda sig på den globala arenan. Att Ukraina nu kämpar för att undvika att förlora 1/5 av sitt land är en hemsk konsekvens av Rysslands brott. Men den verkliga segern i detta krig är inte territorium – den är Ukrainas nationella överlevnad och enighet, samt en geopolitisk omorientering där Ryssland har skjutit sig självt ur den europeiska maktordningen. Du kan fortsätta blanda ihop moral och analys, men faktum kvarstår: Ryssland startade ett imperialistiskt krig och har uppnått sina taktiska mål till ett strategiskt ruinpris. Dessutom har de inte vunnit något krig på egen hand utan detta är framtaget genom USA som i praktiken dikterar villkoren, måhända till rysk fördel. Rysslands större mål med kriget var att reducera det amerikanska inflytandet i Östeuropa. Nu går Putin med på ett fredsavtal som är helt beroende av USA och utan deras goda vilja måste Ryssland återigen bedriva krig i Ukraina. Det är en slående och ofta förbisedd slutsats, att Ryssland, i sin mest ambitiösa militära operation på decennier, har bevisat sin oförmåga att uppnå en fullständig seger på egen hand, vilket kulminerar i det absurda dilemmat att de nu måste förlita sig på den makt de främst ville bekämpa. Att hävda att Ryssland inte har vunnit detta krig på egen hand är obestridligt sant när man ser till de strategiska målen som sattes upp i februari 2022. Målet var då att snabbt krossa Ukrainas militär, installera en marionettregim i Kiev och permanent avlägsna landet från den västliga intressesfären. Ryssland misslyckades katastrofalt med att uppnå detta maximalistiska mål, vilket ledde till ett kostsamt utnötningskrig som bevisat den ryska arméns oförmåga att genomföra komplexa anfallskrig i stor skala. Rysslands nuvarande framgångar, där de möjligtvis kan behålla cirka en femtedel av det erövrade territoriet, är inte en seger som åstadkommits genom egen styrka och fullständig militär dominans, utan en strategisk reträtt från det ursprungliga målet, där varje vunnen meter har betalats med oproportionerligt höga förluster i manskap och material.
Den mest cyniska paradoxen uppstår dock i det faktum att denna ofullständiga seger nu måste säkras genom den makt som Ryssland mest av allt ville reducera: USA. Resonemanget om att den potentiella fredsöverenskommelsen är helt beroende av USA – och att villkoren därmed dikteras, måhända till rysk fördel – är briljant i sin realpolitiska skärpa. Rysslands större, geopolitiska mål med kriget var inte bara att ta land, utan att reducera det amerikanska inflytandet i Östeuropa och därmed splittra NATO och återställa en form av rysk stormaktskontroll över kontinenten. Kriget har emellertid producerat det rakt motsatta resultatet. Ryssland har visserligen militärt blockerat Ukrainas fulla integration i Väst, men har i stället tvingat in Finland och Sverige i NATO och på så vis ökat USA:s och alliansens militära närvaro och strategiska engagemang vid Rysslands gränser. Att Putin nu aktivt söker en fredslösning som är helt beroende av USA:s goda vilja är därmed den ultimata bekräftelsen på Rysslands strategiska misslyckande. För att få behålla sina territoriella vinster måste Kreml gå med på en process som dikteras av Washington, vilket innebär att Ryssland frivilligt har bytt ett militärt dilemma mot ett diplomatiskt och ekonomiskt beroende av sin ärkefiende. Ryssland har förlorat sin handlingsfrihet. Utan USA:s godkännande riskerar Ryssland att se avtalet omintetgöras, sanktionerna kvarstå, och den ukrainska militären – uppbackad av europeiska pengar och militärindustri – återuppbyggas för att återigen bedriva krig om de ockuperade områdena. Denna slutpunkt är inte en seger; den är ett bevis på att Ryssland inte kan avsluta sina konflikter utan att söka välsignelse från den globala hegemon de försökte utmana. Putin har i praktiken bytt en eventuell militär seger mot en strategisk underkastelse under USA:s geopolitiska kontroll för att säkra det territorium hans armé inte kunde säkra på egen hand, vilket gör hela krigsansträngningen till en paradoxal och djupt kostsam blunder.

Den långa slutsatsen som kan dras från analysen är att Rysslands invasion av Ukraina utgör ett katastrofalt strategiskt misslyckande och en realpolitisk paradox, där den initiala aggressionen för att säkra territoriell dominans och reducera USA:s inflytande nu har resulterat i en permanent minskning av Rysslands långsiktiga makt och säkerhet. Ryssland, som startade kriget under det falska svepskälet att försvara sig mot NATO-expansion, har bekräftat att krigets verkliga natur är imperialistisk – ett försök att genom våld skapa en "territoriell dispyt" som ett permanent veto mot Ukrainas suveränitet. Detta aggressiva agerande har dock haft en förödande bumerangeffekt: Ryssland har militärt misslyckats med att uppnå sina maximalistiska mål (att inta Kiev), har tvingats acceptera en fördubbling av NATO:s gräns genom Sveriges och Finlands medlemskap, och har utsatt sig för en internationell isolering som permanent stryper tillgången till västerländsk teknologi och kapital. Kulmen på detta strategiska misslyckande är den cyniska paradoxen att Ryssland, för att säkra de blygsamma territoriella vinster man åstadkommit i utnötningskriget, nu måste förlita sig på en fredsöverenskommelse dikterad av USA, den globala hegemon Ryssland avsåg att försvaga. Putin har därmed bytt den direkta militära kostnaden mot ett diplomatiskt och ekonomiskt beroende av sin ärkefiende, vilket i slutändan bevisar att hela krigsansträngningen inte var en smart realpolitik, utan en strategisk blunder som tvingar Ryssland att underkasta sig den amerikanska geopolitiska kontrollen för att avsluta konflikten. Den verkliga segern tillhör inte Ryssland, utan Ukrainas nationella överlevnad och den geopolitiska omorienteringen som permanent har placerat Ryssland som en paria i den europeiska maktordningen
Hahahaha det är så uppenbart hur butthurt du är. Du tror att du likt andra europeiska "ledare" skulle kunna snurra upp Putin på åskådarläktaren.

Verkligen är som den är. Ukraina tvingas till en förnedrande fred. Putin och Ryssland går vinnandes och välkomnas in i värmen igen.

EU har ingen makt. Folket i Europa har till och med tröttnat på sina egna ledare.

Makten ligger hos USA, Kina. Putin har helt enkelt varit den skickliga strategen. Du tror på riktigt att du skulle vara mer kunnig och smartare än någon som styrt världens största land i ett kvarts sekel?

Du är väl en liten cuck som röstar på Liberalerna och pladdrar om FN-stadgan och "suveränitet" dagarna i ända. Åk ner och kriga för Ukraina om du nu är så modig. De behöver folk. Men du ser väl hellre att vanliga ukrainska män tvingas in i minibussar och ut till fronten.
Citera
2025-11-22, 12:09
  #366
Medlem
Threadkillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Uppenbarligen fungerade inte diplomati. Ukraina ville inte verkställa Minskavtalet. Ukraina eller väst ville inte på något vis ge garantier för att man inte skulle gå med i NATO. Separatisterna i Donbass ville bryta sig loss. På samma sätt som Kosovo ville bryta sig loss från Serbien. Men då var det business as usual.

En suverän nation behöver inte ge några garantier till sin aggressiva granne om vilka allianser det kan tänkas ansluta sig till.

Separatisterna i Donbass hade aldrig tagit över området ifall det inte varit för direkt rysk intervention. Tror du inte på mig så kanske du tror på den numera fängslade ryske "krigshjälten" Igor "Strelkov" Girkin?

"I was the one who pulled the trigger of this war," Strelkov said in an interview published Thursday with Russia's Zavtra newspaper, which espouses imperialist views.

"If our unit hadn't crossed the border, everything would have fizzled out — like in [the Ukrainian city of] Kharkiv, like in Odessa," Strelkov, who uses that nom-de-guerre meaning "Shooter" to replace his last name Girkin, was quoted as saying.


Citat:
Du är väl själv smart nog att förstå att Ukraina hade blivit medlemmar i NATO om det inte vore för rysk reaktion? Varför blev Montenegro och Nordmakedonien medlemmar? Varför blev Sverige och Finland medlemmar?

Montenegro och Nordmakedonien blev medlemmar för att bli en del av de västliga politiska strukturerna och säkerhetsstrukturerna, motverka ryskt inflytande, och få hjälp med att modernisera inte bara militären utan även rättsstaten och institutionerna. För att få beskydd, stabilitet och kunna ta sig ur det korruptionsträsk som alla postsovjetiska stater brottades med.

Varför undrar du?

Finland och Sverige blev medlemmar som ett direkt svar på Rysslands aggressionskrig i Ukraina. Det knuffade oss slutligen ur dvalan där vi gått och inbillat oss att vi nu slutligen gått in i den tusenåriga fredens tid och på ett närmast kriminellt sätt nedrustat vårt försvar.

Citat:
Så varför kan inte väst och Ukraina gå ut öppet och garantera att de inte tänker gå med i NATO?

Hur är det en garanti? Lär dig lite om hur realpolitik fungerar.

Oj, så otroligt mycket dumhet inpackad i en så kort mening.

"Väst" är inte en officiell entitet. "Väst" kan inte lova någonting. Vissa västLÄNDER, däribland Tyskland och Frankrike, klargjorde dock att de inte ville att Ukraina skulle bli medlem i Nato; det vill säga, till dess att Rysslands aggressionskrig visade att de hade missbedömt möjligheten att fredligt samexistera med Ryssland. Men du tänker dig att dessa länder skulle ha GARANTERAT det aggressiva ryska imperiet att de för evigt tänker blockera medlemsansökningar från en suverän nation vars enda brott är att vara granne till Ryssland, oavsett hur det geopolitiska läget förändras eller Ukraina förändras?

Nato är enligt sina stadgar öppet för medlemsansökningar från samtliga länder i Europa och Nordamerika. Du tänker att de skulle skriva om sina stadgar för att lyda "...förutom Ukraina så klart, Ukraina får aldrig bli medlem, någonsin"? Och detta ska de göra för att blidka samma aggressiva imperium som Nato skapades för att motverka?

Varför skulle Ukraina avsäga sig sin rätt att söka vilka allianser de själva vill? För att blidka sin aggressiva granne i öst? Hört talas om nationell suveränitet?

Och du säger att jag ska lära mig om hur realpolitik fungerar? Jisses alltså, Dunning-Kruger deluxe.
Citera
2025-11-22, 12:32
  #367
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Torkens ord
Hahaha din lågintelligenta nolla. Nej, dagens gränser är ett resultat av historia, regnalism (ett begrepp du som lågintelligent idiot inte känner till), dynastiska anspråk (födde ur såväl giftermål som erövringar) och poltiiska, lingvistiska, kulturella eller dylika skillnader. Du ska först veta det att jag har en masterexamen i just denna ämne om tidigmodern statsformation och konglomeratstatens relation till nationalistiska anspråk, så om du ska ge dig in i denna debatt ligger jag flera år före dig då jag läst allehanda litteratur om detta och kan detta som hand i handsken (Benedict Anderson, Susan Reynolds, Harald Gustafsson, Erik Opsal, osv). Så en debatt om nationalismen och nationsgränser är en debatt du måste vara extremt kunnig inom ämne för att kunna behärska mot mig. Vi pratar om mitt expertområde, inte ditt (exempelvis danska prostituerade du måste köpa för att du inte lyckas väl med kvinnor utan att betala). Internationell rätt har inga totala garantier för fred, visst. Men det är ett simpelt intellektuellt felslut att använda denna banala sanning som ett argument för att det nuvarande barbariet skulle vara det enda rationella tillståndet. Valet står inte mellan att naivt betrakta FN-stadgan som en "helig ko" och att acceptera total anarki; valet står mellan att upprätthålla den minst kostsamma och mest stabila ordningen (det Westfaliska systemet) och den strategiska katastrof som Ryssland nu skapar. Du hävdar att "realpolitik" dikterar att man ska acceptera nederlaget och "göra upp om en fred", men den diktatfred du förespråkar är allt annat än realpolitisk. En lösning som tvingar Ukraina till territorialförlust och förnedring garanterar inte fred – den skapar en permanent revanschistisk nationalstat som, enligt alla historiska lärdomar, kommer att säkerställa nästa krig. Att föreslå en lösning som garanterar framtida våld är den definitionen av strategisk dumhet, inte realpolitik. Det är dessutom djupt felaktigt att påstå att fortsatt stöd till Ukraina enbart är naiv moral. Att "pumpa pengar och vapen" är en brutalt kalkylerad realpolitisk avskräckningsstrategi. Målet är att göra kostnaden för Rysslands imperialistiska aggression så astronomiskt hög att varje framtida rysk ledare permanent avstår från liknande expansionsförsök. Varje rysk förlust idag är en direkt investering i Europas långsiktiga säkerhet. Att tro att Ukraina "torskar" är att blanda ihop taktisk framgång med strategiskt utfall. Det förändrar inte det faktum att Ryssland har initierat en katastrof som har resulterat i en strategisk ruin för landet. Din cynism ignorerar de långsiktiga konsekvenserna av ekonomisk isolering, teknologisk stagnation och att Ryssland, genom sin aggression, har tvingat in sina grannar i en fientlig militär allians. Det är Ryssland som just nu betalar det högsta priset för att ha trott att de kunde bryta mot den enda rådande ordningen utan att det skulle få katastrofala, långsiktiga konsekvenser för deras egen makt.

Du insisterar på att den rådande situationen är en triumf för Ryssland och ett bevis på att "den starkaste överlever," men en djupare analys av händelseförloppet avslöjar att ditt resonemang bygger på en kortvarig, taktisk bild som fullständigt ignorerar de permanenta strategiska kostnader Ryssland har ådragit sig. Att hävda att "USA har valt att stå på ryssens sida" är en simplistisk och naiv missuppfattning av den amerikanska realpolitiken; USA:s agerande är inte dikterat av en nyvunnen vänskap med Kreml, utan av ett strikt isolerat självintresse som syftar till att kontrollera krigets slut. Washington vill minska sina egna åtaganden och undvika en okontrollerbar eskalation i Europa. Denna amerikanska medling är därför inte ett tecken på allians, utan det ultimata beviset på Rysslands strategiska underläge. Ryssland har bevisat sin oförmåga att militärt tvinga fram ett slut på konflikten på sina egna villkor och tvingas nu förhandla med sin ärkefiende, USA, som därmed har makten att ge Ryssland en "pseudofred" i utbyte mot en kontrollerad reträtt från konflikten. Din fråga om vem som i slutändan vunnit måste bedömas utifrån Rysslands egna, uttalade strategiska mål. Ryssland har vunnit en liten landmassa till priset av sin strategiska framtid. Ryssland är inte "tillbaka i värmen"; landet är permanent decouplade från G7:s ekonomi, dess tillgång till västerländsk teknik och kapital har strypts, och landet har tvingats in i ett vasallikt beroende av Kina. Att byta ekonomisk framtid mot en femtedel av ett grannland är inte seger; det är ett strategiskt ruinpris. Ryssland är en internationell paria vars taktiska markvinster nu är beroende av att USA garanterar dess överlevnad mot Ukrainas revanschism – detta är inte ett tecken på styrka, utan på en strukturell svaghet. Att en stormakt tvingas be sin huvudrival om hjälp för att säkra sina erövringar är den tydligaste indikationen på att den inte har vunnit. Du avfärdar EU:s geopolitiska makt, men du missar vad den aktuella krisen tvingar fram. Att Europa nu tvingas "ta över ansvaret" innebär att kontinenten tvingas mobilisera sin industriella och ekonomiska makt för att bygga en autonom försvarsmakt och en ny försörjningskedja oberoende av Ryssland. Denna omställning är smärtsam och politiskt svår, men den är en realpolitisk nödvändighet som permanent stärker Europas långsiktiga position gentemot Ryssland. Din bedömning att "den starkaste överlever" och att "folkrätt betyder ingenting" kollapsar inför den centrala realpolitiska sanningen: om Ryssland vore den starkaste, skulle de inte behöva be sin huvudrival att mäkla fred för att säkra sina vinster. Den starkaste dikterar villkoren direkt på slagfältet, inte genom förhandlingar med sin fiende. Detta är inte ett bevis på rysk seger; det är ett bevis på att Ryssland kunde starta kriget men inte kunde avsluta det på egen hand utan yttre inblandning. Det du kallar realpolitik är i själva verket en pseudofred som inte löser konflikten utan bara skjuter upp den till nästa gång Ryssland anser sig vara återhämtat – och tills dess har Väst haft tid att mobilisera och konsolidera sig i en fientlig allians. Ryssland har därmed inte uppnått något övertag; de har enbart genomfört en akt av strategisk inkompetens som garanterar framtida konflikter under sämre förutsättningar.

Du misslyckas konsekvent med att tillämpa den realpolitik du själv förespråkar, för du gör misstaget att anta att status quo är en neutral utgångspunkt för Ryssland. Att avfärda NATO-gränsen som irrelevant "så vida inte NATO placerar infrastruktur" är ett fatalt strategiskt misstag. Realpolitik handlar om potential och riskkalkyl. Ryssland har själva, genom våld, tvingat fram en situation där de tvingas hantera en permanent fientlig, djupt militariserad gräns. Den enkla realpolitiska sanningen är att om Finland och Sverige hade varit neutrala, hade det inte funnits någon potential för NATO-infrastruktur där. Ryssland har nu bytt en garanterad buffert mot en potentiell frontlinje, och varje investering i att "biffa upp" den västra flanken är en kostnad som går direkt från andra delar av den ryska ekonomin och militärbudgeten. Det är en utgift som inte hade existerat, och att addera permanenta, oförutsedda utgifter är den direkta motsatsen till att maximera nationellt intresse. Att kalla denna ofrånkomliga strategiska skada för något annat än ett misslyckande är rent löjeväckande. Vidare ignorerar du den djupa strukturella kostnaden av sanktionerna. Visst, Ryssland "klarar sig uppenbarligen" – men till vilket pris? Att byta en diversifierad tillgång till västerländsk teknologi, kapital och marknad mot ett monopolberoende av Kina är inte en övervägning; det är en strategisk underkastelse. Kina har nu en permanent hävstång över Rysslands energiexport och teknologiska försörjning, vilket effektivt reducerar Ryssland till en juniorpartner och råvaruleverantör. Realpolitik handlar om att maximera suveränitet, men Ryssland har frivilligt bytt sin suveränitet mot en taktisk landvinning i Ukraina. Du hävdar att deras nationella intresse väger över i närområdet, men det är ett bevis på strategisk inkompetens att uppnå ett lokalt intresse till priset av att offra globalt strategiskt oberoende. Slutligen missar du vad den utdragna konflikten bevisar. Det är sant, Ukraina har soldater som dör och pengar som sinar – men detta är konsekvensen av att Ryssland startade kriget. Realpolitiken är att Ukraina har valt att betala ett existentiellt pris för sin suveränitet, medan Ryssland betalar ett strategiskt pris för sin aggression. Att Västvärlden nu tvingas konfrontera konsekvenserna av ett utdraget krig och att Europas kassa töms är just det som driver Europas geopolitiska mobilisering; det är en smärtsam läxa som Ryssland har tvingat på dem. Du ser bara det omedelbara, brutala faktumet att Ukraina lider. Jag ser den långsiktiga, oundvikliga konsekvensen: Ryssland har tvingat fram en global uppdelning där dess taktiska vinster kommer till priset av att landet blir en permanent isolerad, strategisk vasall. Din tolkning av "nationellt intresse" är därför extremt kortsiktig och negligerar den långvariga ekonomiska, teknologiska och geopolitiska förödelsen Ryssland har ådragit sig.
Citera
2025-11-22, 12:32
  #368
Medlem
Threadkillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Förstår du ens innehållet?

Ja, men inte du uppenbarligen.

Citat:
NATO-expansion är ett hot OM NATO-infrastruktur placeras längs ryska gränsen. I de fallen reagerar Ryssland genom att balansera detta genom att stärka sin västra flank. Svårare än så är det inte.

Som i Finland då? Där du just hävdade att Ryssland inte hade några som helst problem med att Nato-infrastruktur placeras? Du vrider dig ju som masken på en krok.

Citat:
Det ska inte likställas med det hot som en NATO-expansion skulle medföra i Ukraina, eftersom Ryssland har territoriell dispyt med Ukraina.

Ryssland hade ingen territoriell dispyt med Ukraina före 2014 då Ryssland annekterade Krim och pseudo-ockuperade Donbass.

Citat:
Har Ryssland en territoriell dispyt med Sverige? Med Finland? Med Montenegro? Med Nordmakedonien? Med Polen? Med Estland? Med Lettland? Med Litauen?

Ni är ju helt tappade som inte ens kan förstå en sån enkel skillnad.

Så varför ser de Nato-expansion till Finland som ett problem? Eller menar du fortfarande att de inte gör det, trots att Putin säger att de gör det, därför att du vet mycket bättre än Putin vad Putin egentligen menar?

Putins andreman Dmitrij Medvedev kallar baltstaterna "våra provinser" och hotar med avrättning av deras "nazistiska" ledarskap. Enligt officiell rysk historieskrivning gick baltstaterna frivilligt med i Sovjetunionen; annekteringen av östra Polen och anfallet på Finland var legitima svar på nazistisk aggression, och idag beskrivs väst som "nazistiskt" av den ryska propagandan; och baltstaterna har stora ryska minoriteter som enligt Ryssland "förtrycks" av majoritetsbefolkningen - precis som i Donbass.

Som sagt hade Ryssland ingen territoriell dispyt med Ukraina före 2014. Men nu är vi ju där, eller hur?

Ryssland har inga svårigheter att hitta på orsaker till krig om de så vill.
Citera
2025-11-22, 12:40
  #369
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Torskens dravel
Du har rätt i att Ryssland, givet den utdragna konflikten, har fått ett taktiskt förhandlingsöverläge baserat på den militära situationen på marken och Västvärldens tilltagande politiska trötthet. Att blunda för detta vore naivt. Men problemet med din analys är att du konsekvent blandar ihop detta tillfälliga, taktiska övertag med en strategisk seger. Realiteten är att ju längre kriget fortgår, desto djupare gräver sig de permanenta strategiska ruinpriserna Ryssland betalar, vilka utgör kärnan i mitt tidigare resonemang. Detta förhandlingsöverläge, som du så entusiastiskt lyfter fram, är bara ett kortsiktigt plåster på ett geopolitiskt katastrofalt sår. Du ignorerar att Ryssland, för att uppnå detta övertag, har tvingat in sig i ett monopolberoende av Kina, vilket reducerar Ryssland till en vasallstat – ett direkt misslyckande i att maximera nationell suveränitet. Dessutom har Ryssland betalat med att skapa en permanent och beväpnad front mot en fördubblad NATO-gräns genom Sverige och Finland. Att addera permanenta, oförutsedda försvarsutgifter längs en tusen kilometer lång ny gräns, en kostnad som inte hade existerat utan Rysslands aggression, är den direkta motsatsen till realpolitik. Du hävdar att Ryssland har vunnit för att de kan diktera villkoren för en "pseudofred," men du blundar för den ultimata paradoxen: Ryssland måste förlita sig på att den stormakt de ville bekämpa – USA – förmedlar avtalet för att ens säkra sina vinster. Den starkaste makten dikterar villkoren direkt, den förhandlar inte med sin rival för att formalisera sina erövringar. Ju mer kriget har fortgått, desto tydligare har det blivit att Ryssland har bytt en lokal, territoriell vinst mot en långsiktig ekonomisk, teknologisk och geopolitisk underkastelse. Att kalla detta för seger är att välja att inte se det totala strategiska sammanhanget.

Du insisterar på att du förstår "realpolitik" genom att okritiskt upprepa den simplistiska och historiskt motbevisade frasen "Den starkaste överlever. Svårare än så är det inte," samtidigt som du avfärdar folkrätten som en meningslös "moralkaka." Denna tankefigur är inte realpolitik; det är historisk analfabetism och ett nihilistiskt önsketänkande som fullständigt ignorerar de dynamiska och komplexa krafter som faktiskt formar den globala maktbalansen och, viktigast av allt, definierar vad som är hållbar makt. Om "den starkaste överlever" vore en universell och ofelbar naturlag, skulle den geopolitiska historien se fundamentalt annorlunda ut. Ditt mantra faller omedelbart samman inför bara några av de mest avgörande exemplen från de senaste århundradena. Om enbart styrka räknades, skulle Kina – som under 1800-talet drabbades av det så kallade "förnedringens århundrade" och tvingades till eftergifter och förlust av territoriell suveränitet – aldrig ha upplevt denna period. Kina var på pappret den största, mest befolkade och historiskt sett en av de mäktigaste staterna i Asien, men förnedrades systematiskt av mindre, teknologiskt överlägsna europeiska makter och Japan. Detta visar att potentialstyrka och teknologisk framkant väger tyngre än rå storlek. Vidare skulle det Japanska Imperiet aldrig ha fallit. De var den oomtvistat starkaste militära makten i Asien under Andra världskriget, kapabla att inta enorma territorier och besegra alla regionala rivaler. Trots denna dominans imploderade imperiet fullständigt. Detsamma gäller Nazityskland, som under Operation Barbarossa var militärt och teknologiskt starkare än Sovjetunionen initialt, men vars framgångar snabbt mötte en brutal verklighet där råa ekonomiska resurser, logistik och allianser bevisade sig vara den verkliga maktfaktorn. Dessa historiska misslyckanden bevisar att "den starkaste" inte är ett permanent tillstånd, utan ett flyktigt ögonblick som snabbt undergrävs av överambition, logistik och bildandet av motallianser. Slutligen, om din simplistiska logik skulle gälla i dag, skulle det innebära att USA, som oomtvistat är världens just nu starkaste militära och ekonomiska makt, har den permanenta och absoluta rätten att agera fullständigt fritt i världen utan några som helst konsekvenser eller moraliska hänsyn. De skulle kunna ta territorium, invadera länder och strunta i internationella avtal med fullständig immunitet. Du måste då logiskt acceptera att alla handlingar USA företar sig är rättfärdigade – en slutsats som inte ens de mest cyniska realpolitikerna i Washington skulle våga dra. Dina imperialistiska idéer har testats och genomförts upprepade gånger genom historien och har aldrig varit fungerande i en högre grad på lång sikt. Den moderna världen, som är uppdelad i suveräna nationalstater, har inte uppnått produktivitet och ekonomisk tillväxt genom krig och erövring, utan snarare genom kapitalism, frihandel och det Westfaliska systemets principer. Att bygga upp ett imperium och ockupera fientliga befolkningar är extremt kostsamt, som både USA:s och Sovjetunionens historiska utrikesäventyr har visat. Den verkliga, hållbara makten idag ligger i teknologisk och ekonomisk dynamik, inte i rå, militär erövring – något Ryssland har fått smärtsamt erfara när de bytte sin ekonomiska framtid mot en liten, fientlig landmassa. Din "moralkaka" om folkrätten är i själva verket det mest hållbara ramverket som existerar för att förhindra att världsekonomin kollapsar i ett permanent krigstillstånd, och Rysslands aggressiva agerande i Ukraina har bara bekräftat varför detta ramverk måste försvaras till varje pris.

För övrigt väldigt roligt att en lågintelligent nolla, tillhörande samhällets bottenskrap som till och med utan skam i kroppen köper sig horor för att få knulla medan andra lyckas på egen hand faktiskt talar om ”den starkes rätt”. Skulle det råda skulle du vara dömd att förlora eftersom du tillhör de svagaste grupperna i samhället, både socialt, relationsmässigt och yrkesmässigt (påstår att du har en kandidat men lyckas inte få ett jobb din jävla nolla haha). Så med din egen logik om denna naturlag har jag, som tillhör en starkare grupp än dig, rätt att förtrycka dig? Nej du, jag ser för det första ditt tragiska liv som ett enda stort förtryck skapat av din egen inkompetens så jag har inget behov av det. Däremot är det psykologiskt intressant hur samhällets bottenskrap oftast är de som längtar mest efter den starkes rätt. Kanske är det för att i er hjärna skapar det illusionen om att ni skulle vara vinnarna i ett sådant samhälle, vilket såklart är djupt felaktigt och lågintelligent. Men visst, det kanske har att göra med det faktum att ensamhet skapar drömmar om storhet, vad vet jag för jag lever tack och lov inte som dig. Dock lite ironiskt att du talar om den starkes rätt. Du har själv – utan att förstå konsekvenserna – identifierat den brutala geopolitiska sanning som pulveriserar hela din tes om den "starkastes rätt." Realpolitikens bittra ironi är att din princip visade sig vara giltig, men den avslöjade Ryssland som den alltför svaga parten. Om Ryssland verkligen vore den starkaste, skulle de ha avslutat kriget på Krim-vis, genom ett snabbt fait accompli, utan att behöva militära omgrupperingar eller utnötningskrig. Istället har Kreml bevisat sin oförmåga att säkra ens sina begränsade territoriella vinster med egen makt. Denna oförmåga tvingar dem att knäböja inför den verkligt starkaste makten – USA – för att få sitt aggressionsbrott formaliserat i ett fredsdokument. Ryssland är nu, på grund av sitt eget agerande, beroende av sin ärkefiende för att få en strategisk utväg ur den katastrof de själva skapat. Detta är inte en triumf för Ryssland; det är den definitiva bekräftelsen på att Rysslands makt är begränsad och att de, i den globala maktordningen, inte kan agera med den absoluta suveränitet som de starkaste makterna har rätt till.
Citera
2025-11-22, 12:46
  #370
Medlem
Hanterbart - Trump köööpeer av Ukraina det han vill ge till Ryssland
o ger det till Ryssland så kanske det finns förutsättningar.

Varför ska ukraina ge hela landskap till Ryssland

Varför kan inte jag få hela landskap med skatterätt av någon

Är trump dement eller imbecill - titta på idiotflinet med stängd mun-
En Dåres Ansikte
Citera
2025-11-22, 12:53
  #371
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Genelkurmay
Hahahaha det är så uppenbart hur butthurt du är. Du tror att du likt andra europeiska "ledare" skulle kunna snurra upp Putin på åskådarläktaren.

Verkligen är som den är. Ukraina tvingas till en förnedrande fred. Putin och Ryssland går vinnandes och välkomnas in i värmen igen.

EU har ingen makt. Folket i Europa har till och med tröttnat på sina egna ledare.

Makten ligger hos USA, Kina. Putin har helt enkelt varit den skickliga strategen. Du tror på riktigt att du skulle vara mer kunnig och smartare än någon som styrt världens största land i ett kvarts sekel?

Du är väl en liten cuck som röstar på Liberalerna och pladdrar om FN-stadgan och "suveränitet" dagarna i ända. Åk ner och kriga för Ukraina om du nu är så modig. De behöver folk. Men du ser väl hellre att vanliga ukrainska män tvingas in i minibussar och ut till fronten.
Du avfärdar mina argument som simpel "butthurt" och försöker reduktivt framställa den geopolitiska analysen som en irrelevant tävling mellan mig och Putin. Denna avledningsmanöver med personangrepp och emotionella uttryck förmår dock inte att ändra de kalla, hårda realpolitiska fakta som kvarstår, och som du konsekvent undviker att bemöta i sin helhet. Du framhärdar i att Verkligheten är som den är: att Ukraina tvingas till en förnedrande fred, att Putin går vinnande, och att Ryssland nu står inför att välkomnas in i värmen. Denna tolkning är extremt kortsiktig och negligerar de långsiktiga, strategiska mekanismerna som utgör den sanna realpolitiken. Låt oss börja med ditt antagande om den förnedrande freden. Även om Ukraina tvingas till stora eftergifter, är denna fred inte en stabil seger för Ryssland – den är snarare en geopolitisk gisslan som Ryssland tvingas ta. En förnedrande fred etablerar inte stabilitet; den skapar i stället en permanent revanschistisk nationalstat i Ukraina, vilket garanterar att Ryssland på obestämd tid har en djupt fientlig granne. Detta är ett oundvikligt bevis på strategisk inkompetens, då det strider mot det primära nationella intresset att maximera långsiktig säkerhet vid sina gränser. Denna påtvingade fredslösning utgör alltså endast ett tillfälligt eldupphör, inte ett varaktigt slut på konflikten. Därefter måste vi hantera den grundläggande motsägelsen i ditt hyllande av Putin som en skicklig strateg. Att påstå att Putin har vunnit och är "skicklig" samtidigt som han har blivit tvungen att knäböja för USA är den ultimata självmotsägelsen i hela din analys. Som tidigare konstaterats: Ryssland visade sig vara alltför svagt för att avsluta det krig de själva startat på egen hand, och de måste nu förlita sig på att den obestridligt starkaste parten – USA – förmedlar avtalet för att säkra deras minimala vinster. Den skickligaste strategen behöver inte sin ärkefiende för att säkra sina erövringar. Denna situation är det mest tydliga och ovedersägliga beviset för att makten faktiskt ligger hos USA, och att Putins "seger" bara är en lånad andningspaus under amerikansk tillsyn. Det är en maktförskjutning där Ryssland tvingas acceptera Washingtons diktat för att få en strategisk utväg. Det är dessutom rent nonsens att Ryssland välkomnas "in i värmen." Ryssland är inte bara tillfälligt isolerat; landet är permanent ekonomiskt frånkopplat från Västvärldens teknologiska och finansiella nav. De är nu strategiskt beroende av Kina, vilket effektivt reducerar Ryssland till en juniorpartner i den bilaterala relationen, en råvaruleverantör som saknar teknologisk suveränitet. Lägg därtill den fördubblade NATO-gränsen – en permanent, oundviklig utgift och säkerhetsrisk som inte skulle ha existerat utan invasionen. Din definition av "värme" är en isolerad och strategiskt försvagad vasallstat. Att tro att man kan styra ett land i ett kvarts sekel gör någon till en överlevare, men det gör inte personen till en skicklig strateg. En skicklig strateg offrar inte sitt lands långsiktiga ekonomiska och strategiska oberoende för en tillfällig territoriell vinst. Slutligen, din syn på EU:s makt missar den sanna realpolitiken i Europa. Du ser med rätta att EU kortsiktigt saknar militär beslutsamhet. Men det du felaktigt tolkar som permanent svaghet är ett geopolitiskt uppvaknande. EU:s makt ligger i dess massiva ekonomiska och industriella bas, och kriget tvingar fram en nödvändig massiv omställning och mobilisering av denna bas. Den kortsiktiga politiska tröttheten du observerar är bara priset för att Europa nu bygger sin egen långsiktiga försvars- och säkerhetsarkitektur. Denna process kommer att leda till en mer autonom och kapabel europeisk makt – den raka motsatsen till vad Ryssland önskade sig. Putin har uppnått sina taktiska mål till ett strategiskt ruinpris, och detta är det enda realpolitiska faktum som kommer att definiera Rysslands ställning på den globala arenan under de kommande decennierna.

Jag åker inte ner och krigar i Ukraina eftersom att jag har en familj jag måste tänka på. Min sambo ska inte behöva lida för det. Jag har däremot gjort lumpen och skulle Sverige attackeras skulle jag direkt gå ut och slåss mot sådana avskum som dig som vill förstöra vår västliga civilisation (om jag skulle vara så ociviliserad som du förespråkar att världen bör vara skulle jag i ett krigstillstånd du vill ha sätta en kula i skallen på dig och se hur dina ögon sakta slocknar in i evigheten, men jag föredrar att leva i fred och frihet där mitt liv kan vara gott och där även idioter som dig har rätt att existera och tycka vad ni vill trots att ni inte bidrar till något bra för världen). Däremot har du skrivit trådar om hur modigt det är att kriga och att politiker är fega som inte vågar gå ut och slåss på slagfältet. Så varför föregår inte du med ett gott exempel och åker ner och slåss i Ryssland? Eller för all del flyttar till ett land där din dröm om ”den starkes rätt” råder? Du lever ett väldigt miserabelt liv där du tvingas dag efter dag sitta i ensamhet och köpa sex för att få illusionen av att du faktiskt är omtyckt, så vad exakt har du att förlora på att åka ner själv?

Nej, nu ska jag åka och jobba och sen ska jag njuta av helgen. Du kan fortsätta sitta och runka till Putin och denna så kallade "vinst", men det kommer inte sudda ut vilket miserabelt liv du lever (att köpa sex är inte kärlek).
Citera
2025-11-22, 13:18
  #372
Medlem
Threadkillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JagheterHenrik
Hahaha din lågintelligenta nolla. Nej, dagens gränser är ett resultat av historia, regnalism (ett begrepp du som lågintelligent idiot inte känner till), dynastiska anspråk (födde ur såväl giftermål som erövringar) och poltiiska, lingvistiska, kulturella eller dylika skillnader. Du ska först veta det att jag har en masterexamen i just denna ämne om tidigmodern statsformation och konglomeratstatens relation till nationalistiska anspråk, så om du ska ge dig in i denna debatt ligger jag flera år före dig då jag läst allehanda litteratur om detta och kan detta som hand i handsken (Benedict Anderson, Susan Reynolds, Harald Gustafsson, Erik Opsal, osv). Så en debatt om nationalismen och nationsgränser är en debatt du måste vara extremt kunnig inom ämne för att kunna behärska mot mig. Vi pratar om mitt expertområde, inte ditt (exempelvis danska prostituerade du måste köpa för att du inte lyckas väl med kvinnor utan att betala). Internationell rätt har inga totala garantier för fred, visst. Men det är ett simpelt intellektuellt felslut att använda denna banala sanning som ett argument för att det nuvarande barbariet skulle vara det enda rationella tillståndet. Valet står inte mellan att naivt betrakta FN-stadgan som en "helig ko" och att acceptera total anarki; valet står mellan att upprätthålla den minst kostsamma och mest stabila ordningen (det Westfaliska systemet) och den strategiska katastrof som Ryssland nu skapar. Du hävdar att "realpolitik" dikterar att man ska acceptera nederlaget och "göra upp om en fred", men den diktatfred du förespråkar är allt annat än realpolitisk. En lösning som tvingar Ukraina till territorialförlust och förnedring garanterar inte fred – den skapar en permanent revanschistisk nationalstat som, enligt alla historiska lärdomar, kommer att säkerställa nästa krig. Att föreslå en lösning som garanterar framtida våld är den definitionen av strategisk dumhet, inte realpolitik. Det är dessutom djupt felaktigt att påstå att fortsatt stöd till Ukraina enbart är naiv moral. Att "pumpa pengar och vapen" är en brutalt kalkylerad realpolitisk avskräckningsstrategi. Målet är att göra kostnaden för Rysslands imperialistiska aggression så astronomiskt hög att varje framtida rysk ledare permanent avstår från liknande expansionsförsök. Varje rysk förlust idag är en direkt investering i Europas långsiktiga säkerhet. Att tro att Ukraina "torskar" är att blanda ihop taktisk framgång med strategiskt utfall. Det förändrar inte det faktum att Ryssland har initierat en katastrof som har resulterat i en strategisk ruin för landet. Din cynism ignorerar de långsiktiga konsekvenserna av ekonomisk isolering, teknologisk stagnation och att Ryssland, genom sin aggression, har tvingat in sina grannar i en fientlig militär allians. Det är Ryssland som just nu betalar det högsta priset för att ha trott att de kunde bryta mot den enda rådande ordningen utan att det skulle få katastrofala, långsiktiga konsekvenser för deras egen makt.

Du insisterar på att den rådande situationen är en triumf för Ryssland och ett bevis på att "den starkaste överlever," men en djupare analys av händelseförloppet avslöjar att ditt resonemang bygger på en kortvarig, taktisk bild som fullständigt ignorerar de permanenta strategiska kostnader Ryssland har ådragit sig. Att hävda att "USA har valt att stå på ryssens sida" är en simplistisk och naiv missuppfattning av den amerikanska realpolitiken; USA:s agerande är inte dikterat av en nyvunnen vänskap med Kreml, utan av ett strikt isolerat självintresse som syftar till att kontrollera krigets slut. Washington vill minska sina egna åtaganden och undvika en okontrollerbar eskalation i Europa. Denna amerikanska medling är därför inte ett tecken på allians, utan det ultimata beviset på Rysslands strategiska underläge. Ryssland har bevisat sin oförmåga att militärt tvinga fram ett slut på konflikten på sina egna villkor och tvingas nu förhandla med sin ärkefiende, USA, som därmed har makten att ge Ryssland en "pseudofred" i utbyte mot en kontrollerad reträtt från konflikten. Din fråga om vem som i slutändan vunnit måste bedömas utifrån Rysslands egna, uttalade strategiska mål. Ryssland har vunnit en liten landmassa till priset av sin strategiska framtid. Ryssland är inte "tillbaka i värmen"; landet är permanent decouplade från G7:s ekonomi, dess tillgång till västerländsk teknik och kapital har strypts, och landet har tvingats in i ett vasallikt beroende av Kina. Att byta ekonomisk framtid mot en femtedel av ett grannland är inte seger; det är ett strategiskt ruinpris. Ryssland är en internationell paria vars taktiska markvinster nu är beroende av att USA garanterar dess överlevnad mot Ukrainas revanschism – detta är inte ett tecken på styrka, utan på en strukturell svaghet. Att en stormakt tvingas be sin huvudrival om hjälp för att säkra sina erövringar är den tydligaste indikationen på att den inte har vunnit. Du avfärdar EU:s geopolitiska makt, men du missar vad den aktuella krisen tvingar fram. Att Europa nu tvingas "ta över ansvaret" innebär att kontinenten tvingas mobilisera sin industriella och ekonomiska makt för att bygga en autonom försvarsmakt och en ny försörjningskedja oberoende av Ryssland. Denna omställning är smärtsam och politiskt svår, men den är en realpolitisk nödvändighet som permanent stärker Europas långsiktiga position gentemot Ryssland. Din bedömning att "den starkaste överlever" och att "folkrätt betyder ingenting" kollapsar inför den centrala realpolitiska sanningen: om Ryssland vore den starkaste, skulle de inte behöva be sin huvudrival att mäkla fred för att säkra sina vinster. Den starkaste dikterar villkoren direkt på slagfältet, inte genom förhandlingar med sin fiende. Detta är inte ett bevis på rysk seger; det är ett bevis på att Ryssland kunde starta kriget men inte kunde avsluta det på egen hand utan yttre inblandning. Det du kallar realpolitik är i själva verket en pseudofred som inte löser konflikten utan bara skjuter upp den till nästa gång Ryssland anser sig vara återhämtat – och tills dess har Väst haft tid att mobilisera och konsolidera sig i en fientlig allians. Ryssland har därmed inte uppnått något övertag; de har enbart genomfört en akt av strategisk inkompetens som garanterar framtida konflikter under sämre förutsättningar.

Du misslyckas konsekvent med att tillämpa den realpolitik du själv förespråkar, för du gör misstaget att anta att status quo är en neutral utgångspunkt för Ryssland. Att avfärda NATO-gränsen som irrelevant "så vida inte NATO placerar infrastruktur" är ett fatalt strategiskt misstag. Realpolitik handlar om potential och riskkalkyl. Ryssland har själva, genom våld, tvingat fram en situation där de tvingas hantera en permanent fientlig, djupt militariserad gräns. Den enkla realpolitiska sanningen är att om Finland och Sverige hade varit neutrala, hade det inte funnits någon potential för NATO-infrastruktur där. Ryssland har nu bytt en garanterad buffert mot en potentiell frontlinje, och varje investering i att "biffa upp" den västra flanken är en kostnad som går direkt från andra delar av den ryska ekonomin och militärbudgeten. Det är en utgift som inte hade existerat, och att addera permanenta, oförutsedda utgifter är den direkta motsatsen till att maximera nationellt intresse. Att kalla denna ofrånkomliga strategiska skada för något annat än ett misslyckande är rent löjeväckande. Vidare ignorerar du den djupa strukturella kostnaden av sanktionerna. Visst, Ryssland "klarar sig uppenbarligen" – men till vilket pris? Att byta en diversifierad tillgång till västerländsk teknologi, kapital och marknad mot ett monopolberoende av Kina är inte en övervägning; det är en strategisk underkastelse. Kina har nu en permanent hävstång över Rysslands energiexport och teknologiska försörjning, vilket effektivt reducerar Ryssland till en juniorpartner och råvaruleverantör. Realpolitik handlar om att maximera suveränitet, men Ryssland har frivilligt bytt sin suveränitet mot en taktisk landvinning i Ukraina. Du hävdar att deras nationella intresse väger över i närområdet, men det är ett bevis på strategisk inkompetens att uppnå ett lokalt intresse till priset av att offra globalt strategiskt oberoende. Slutligen missar du vad den utdragna konflikten bevisar. Det är sant, Ukraina har soldater som dör och pengar som sinar – men detta är konsekvensen av att Ryssland startade kriget. Realpolitiken är att Ukraina har valt att betala ett existentiellt pris för sin suveränitet, medan Ryssland betalar ett strategiskt pris för sin aggression. Att Västvärlden nu tvingas konfrontera konsekvenserna av ett utdraget krig och att Europas kassa töms är just det som driver Europas geopolitiska mobilisering; det är en smärtsam läxa som Ryssland har tvingat på dem. Du ser bara det omedelbara, brutala faktumet att Ukraina lider. Jag ser den långsiktiga, oundvikliga konsekvensen: Ryssland har tvingat fram en global uppdelning där dess taktiska vinster kommer till priset av att landet blir en permanent isolerad, strategisk vasall. Din tolkning av "nationellt intresse" är därför extremt kortsiktig och negligerar den långvariga ekonomiska, teknologiska och geopolitiska förödelsen Ryssland har ådragit sig.

Hatten av för detta och andra inlägg i tråden. Skulle själv aldrig orka skriva fullt så långa inlägg så jag försöker koka ner det till kortare kärnpunkter, men det är bra att någon gör det. Du kommer naturligtvis inte att övertyga ryss-stövelslickaren du argumenterar emot, men det är ju inte främst därför man skriver på Flashback.

Ska jag komma med lite marginellt gnäll så skulle läsbarheten ökas av fler styckeindelningar för att minska intrycket av wall-of-text; de väldigt långa styckena kan avskräcka från läsning vilket är synd på så kloka inlägg.

Precis som du skriver kommer detta att bli en smärtsam läxa för Europa, men om vi lär oss av den står vi starkare i framtiden.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in