Vad tycker ni om fredsförslaget, har Ryssland vunnit?

Jag instämmer, dock är handlingsutrymmet bra begränsat för Ukraina.
Dock så är inget avtalat, påskrivet eller ristat i sten än och mycket kan hända. Den där orangea galningen i Väst svänger som en vimpel i kastvind så man vet inte vad som kan hända från den ena veckan till den andra
Dock kan vi vara säkra på att Ryssen kommer köra på så länge det inte avtalas annat eller Ukraina är kört i botten.

https://www.youtube.com/watch?v=XnVPXME0xRQ

Tycker detta är en bra genomgång av fredsplanen som går igenom samtliga punkter.

Lögn. Budapestöverenskommelsen mynnade ut i ett avtal där kärnvapenmakterna (läs: ryssland) inte skulle använda våld mot eller hota Ukrainas, Kazakstans och Belarus territoriella integritet eller politiska självständighet. I gengäld skulle länderna ge upp alla kärnvapen. Det är ett avtal som putler bröt redan vid annekteringen av Krim 2014. Ett våldsdåd som putler först vägrade ta på sig eftersom han visste att det bröt mot avtalet. Först efter den fullskaliga invasionen tog putler på sig annekteringen.

Ukraina har inte skrivit på något så lugna ner dig.

Förutom att de ideligen påpekar hur "hotade" de känner sig av NATO:s expansion, att de kommer vidta motåtgärder etc?

Men visst, allt detta jämmer om NATO från Rysslands sida kan ju vara rent propaganda-BS för att motivera imperialism och aggression mot väst. Jag är helt öppen för den möjligheten. Ryssland är ett land som befunnit sig i krig typ 2/3 av tiden sedan 1500, och de har konstant försökt skylla detta på andra. Finns ju ingen anledning att tro att de hux flux skulle upphöra med detta beteende.

Om Ryssland har vunnit så är det i så fall en pyrrhusseger. De har fått NATO-alliansen närmare sin gräns, landet brottas redan med stora demografiska problem och det stora antalet döda och skadade hjälper inte direkt med det, en brain-drain, förlorat anseende, militärt materiel osv.

Plus att Ryssland har drabbats av en rad geopolitiska nederlag under tiden som konflikten pågått. T ex Syrien, Armenien, Azerbajdzjan mm. Rysslands tidigare blomstrande vapenexport har störtdykt och köpare av rysk krigsmateriel vänder sig till andra aktörer istället. Kort sagt, Ryssland är försvagat och har tappat rejält i internationellt anseende. Både militärt och politiskt.

Fredsplanen i korthet ( en del av )
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/the-telegraph-avslojar-trumps-och-putins-28-punktsplan


Punkten om användningen av frysta tillgångar tror jag inte ryssarna kommer att gå med på och ledare för många internationella bolag vill nog inte se den heller.

Det kan ses som prejudikat för tanken att det är ok att konfiskera andra länders tillgångar i det egna landet om man inte gillar det investerande landets politik och agerande.

D.V.S. Om man i t.ex. Irak tycker att koranbrännare straffas för milt i Sverige så är det ok för den irakiska staten att ta över allt som Svenska bolag investerat i Irak som straff mot den Svenska regeringens slapphet mot koranbrännare.

Läs denna meningen noga från ditt citat

"the development of its military infrastructure near the Russian borders"

Det betyder alltså inte att ett finskt eller svenskt NATO-medlemskap skulle vara något problem, så länge militär infrastruktur inte placeras på ett sätt som skulle kunna vara ett hot mot ryska intressen. I sådana fall balanserar Ryssland det genom att placera militär infrastruktur likaledes vid sin sida av gränsen. Så nej, det är ingen big deal att NATO:s gräns utökades 1000 km mot Ryssland på papperet.

Förstår du skillnaden nu? Eller tror du fortfarande på att Ryssland är butthurt för att Sverige och Finland gick med? Svara i sådana fall på frågan varför Ryssland inte agerade på samma sätt som man gjorde i Ukraina och Georgien.

Hahaha du är ju så jävla korkad så man skrattar och gråter samtidigt. Att världens rådande maktordning skulle vara att imperialism är normen är totalt jävla snedvridet, och att det skulle finnas en naturlag där en stat tar över en annan har ju historien visat sig att så inte är fallet. Faktum är att det bara vid ett fåtal tillfällen i historien varit rådande att imperieralismen varit norm, vilket var under Mongolernas erövringskrig, Napoleons krig, Europeiska kolonialismen (vilket i hög grad var avtal snarare än rena erövringskrig) och andra världskriget med i synnerhet Tyskland och Japan. Direkt efter sådana episoder i mänsklighetens historia har man tagit ett steg tillbaka och hittat lösningar för att undvika att sådant upprepas. Nej, det mest naturliga tillståndet de senaste 1000 åren har varit småskaliga krig och mindre territoriella eller dynastiska statsformationer (av Harald Gustafsson kallad ”konglomeratstat”) som efterföljdes av nationalstaten vi idag känner och dessa lever under det westfaliska systemet som är utformat för att skapa fred och stabilitet och visat sig vara det mest hållbara systemet (det kodifierades 1648 och är än idag den rådande normen). Frågan är dock inte hur världen ser ut utan vad du har för pretantioner och förväntningar av världen? Tittar man på din kontohistorik (vilket för övrigt bekräftar bilden av dig som ett bottennapp socialt, yrkes- och kärleksmässigt) ser man att du drömmer om en värld där våld och krig råder och där den starkes rätt ska råda. För det första har samtliga sådana samhällen visat sig vara extremt obehagliga att leva under och ingenting man vill ska vara rådande om man har ett liv som faktiskt är värt att leva. Och för det andra finns det samhällen där dessa normer råder, och om du nu skulle vara en hederlig människa skulle du åtminstone kunna försöka flytta till ett sådant land (exempelvis Afghanistan). Men jag fattar vad som är den psykologiska aspekten av detta. Du är, som vi alla vet, ett bottenskrap av samhället utan något liv värt att leva eftersom du saknar ett socialt liv, yrkesmässig karriär och du är oönskad av alla kvinnor du möter (vilket medför att du måste köpa prostituerade, vilket för mig är det ultimata beviset för en mänsklig tragedi och ensamhet) och har således ingenting att förlora om vi lever i denna typ av grymma värld du förespråkar. Men vi andra som faktiskt har ett liv värt att leva vill vi inte leva så, och historien har visat att mänskligheten gått väldigt långt för att slippa detta.

Det är intressant hur du använder begreppet "territoriell dispyt" som ett semantiskt skydd för att undvika att kalla en spade för en spade. Du kan kalla det en dispyt om du vill, men dess karaktär, omfattning och ursprung är det som definierar handlingen. En "legitim territoriell dispyt" avser en gränsdragning som är genuin och begränsad, där båda sidor har historiska anspråk. Rysslands invasion var, som vi konstaterat, ett krig som de själva initierade genom att militärt skapa en "dispyt" för att sedan använda den som ett casus belli för en aggression mot en suverän stat. Att kalla denna handling för en enkel "dispyt" är att jämställa överfallet med att slå tillbaka. Du säger att du diskuterar realpolitik och inte bryr dig om folkrätt eller moral. Utmärkt, låt oss då analysera detta krig utifrån strikt realpolitik, där styrka och utfall är det enda som räknas. Om realpolitik handlar om att maximera makt och säkerhet, var Rysslands krig en katastrof. De startade kriget för att förhindra NATO:s expansion och för att behålla Ukraina i sin intressesfär. Resultatet är: NATO-gränsen mot Ryssland har fördubblats genom Sveriges och Finlands medlemskap – en geopolitisk förlust som Ryssland accepterat. Ryssland har nu blivit helt beroende av Kina och har permanent förlorat tillgången till västerländsk teknik och kapispade. De har lyckats mobilisera en enad och fientlig västvärld mot sig, samtidigt som de har blivit en internationell paria. Allt detta för att nu, i bästa fall, få kontroll över en femtedel av Ukraina. Detta är inte realpolitik; det är strategisk inkompetens att uppnå ett litet territoriellt mål till ett pris som har minskat Rysslands långsiktiga makt och säkerhet.Du bekräftar att kriget inte handlar om NATO-expansionen i sig, utan om att Ukraina aspirerar på att bli NATO-medlemmar trots att de har territoriella dispyter med Ryssland. Därmed har du gett en perfekt realpolitisk förklaring till kriget: Ryssland har, genom våld, skapat en territoriell dispyt. Ryssland använder den disputen som ett permanent veto mot Ukrainas suveräna val att söka skydd. Konsekvens: Detta är exakt vad imperialism handlar om – att en starkare stat hindrar en svagare stat från att utöva sin suveränitet genom att använda hot om eller faktiskt våld. Att kalla detta en "dispyt" ändrar inte att det är ett imperialistiskt krig.

Att Ukraina riskerar att förlora 1/5 av sitt territorium på grund av rysk aggression är det resultat av kriget som du korrekt beskriver. Men det är inte orsaken till kriget. Orsaken är Rysslands vägran att acceptera Ukrainas suveräna existens och det faktum att Ryssland var beredd att betala det katastrofala priset för att försöka förhindra den suveräniteten. Du kan ignorera "moralkakan" och folkrätten, men i realpolitikens värld är allianser – som de Europa nu bygger utan USA och de som NATO utgör – baserade på just de principerna. Genom att bryta mot folkrätten har Ryssland tvingat de länder de hotar att agera. Realpolitiken säger att handlingar har konsekvenser, och Ryssland kommer att tvingas bära konsekvenserna av ett krig som de startade utan legitim grund. Vi kan acceptera den realpolitiska verkligheten du målar upp utan att acceptera din nihilistiska syn på dess konsekvenser. Vi kan nu slå fast det du själv har bekräftat: Kriget startades av imperialistiska skäl – Ryssland vägrade acceptera Ukrainas suveränitet. Denna dispyt är en aggression, framkallad av Ryssland, som använder territorium som ett veto mot Ukrainas självbestämmande. Att hävda att Ryssland aldrig gav sig på Ukraina på grund av NATO-expansion är helt korrekt, och det är min ursprungliga poäng. Kriget handlar inte om ett defensivt svar på en militär allians, utan om territoriell dominans. Vad gäller det totala övertaget är din bedömning kortsiktig och baserad på aktuell nyhetsrapportering. Du har rätt i att Ryssland har det taktiska initiativet just nu, och att Västvärlden har en politisk trötthetsutmaning. Men att projicera dagens stridslinjer in i en "slutlig, förnedrande fred" är att ignorera de realpolitiska kostnaderna Ryssland betalar för denna utdragna framgång.
Detta är, hur du än ser på det, ett realpolitiskt misslyckande. Ryssland bytte en neutral granne (Finland) mot en fientlig NATO-medlem. Denna fördubbling av den militära gränsen är en permanent strategisk förlust, oavsett vad du tycker om Finlands neutralitet historiskt. Realpolitik handlar om att maximera makt, inte att öka antalet väpnade fiender. I Putins krigsdeklaration handlar i princip hela talet om att kriget till 100% handlar om västvärldens provokationer och NATO:s expansion (https://www.youtube.com/watch?v=zbkI754GZVM&t=993s) och det strategiska målet med hela denna speciella militära expedition var att stoppa NATO:s expansion österut. Du frågar varför Europa gör det till ett problem om de kan betala. Svaret är enkelt: De agerar rationellt. Att undvika att betala 100 procent av kostnaden är att föredra. Att europeiska ledare smörar för Trump visar inte att Europa är maktlöst; det visar att de utövar diplomati för att förhindra att en extremt kostsam nödsituation uppstår, vilket är en realpolitisk handling i sig. Europas samlade BNP kan bära kostnaden. Utmaningen är politisk vilja, inte ekonomisk kapacitet. Verklig Makt: Att ignorera folkrätten och kalla det "piss på papper" är att ignorera det faktum att sanktioner, internationell isolering och förlorad tillgång till västerländsk teknik och kapital är de nya maktinstrumenten. Dessa instrument utövar en tyst, långsiktig kraft som permanent försvagar Rysslands förmåga att hävda sig på den globala arenan. Att Ukraina nu kämpar för att undvika att förlora 1/5 av sitt land är en hemsk konsekvens av Rysslands brott. Men den verkliga segern i detta krig är inte territorium – den är Ukrainas nationella överlevnad och enighet, samt en geopolitisk omorientering där Ryssland har skjutit sig självt ur den europeiska maktordningen. Du kan fortsätta blanda ihop moral och analys, men faktum kvarstår: Ryssland startade ett imperialistiskt krig och har uppnått sina taktiska mål till ett strategiskt ruinpris.

Uppenbarligen fungerade inte diplomati. Ukraina ville inte verkställa Minskavtalet. Ukraina eller väst ville inte på något vis ge garantier för att man inte skulle gå med i NATO. Separatisterna i Donbass ville bryta sig loss. På samma sätt som Kosovo ville bryta sig loss från Serbien. Men då var det business as usual.

Du är väl själv smart nog att förstå att Ukraina hade blivit medlemmar i NATO om det inte vore för rysk reaktion? Varför blev Montenegro och Nordmakedonien medlemmar? Varför blev Sverige och Finland medlemmar?


Så varför kan inte väst och Ukraina gå ut öppet och garantera att de inte tänker gå med i NATO?


Hur är det en garanti? Lär dig lite om hur realpolitik fungerar.

Förstår du ens innehållet?

NATO-expansion är ett hot OM NATO-infrastruktur placeras längs ryska gränsen. I de fallen reagerar Ryssland genom att balansera detta genom att stärka sin västra flank. Svårare än så är det inte.

Det ska inte likställas med det hot som en NATO-expansion skulle medföra i Ukraina, eftersom Ryssland har territoriell dispyt med Ukraina.

Har Ryssland en territoriell dispyt med Sverige? Med Finland? Med Montenegro? Med Nordmakedonien? Med Polen? Med Estland? Med Lettland? Med Litauen?

Ni är ju helt tappade som inte ens kan förstå en sån enkel skillnad.

Återigen. Lär dig skillnaden mellan ett avtal och ett memorandum.

Om man ska diskutera och tvista om vem som brutit mot olika avtal för att rättfärdiga den ena eller andra så skulle båda sidor kunna hålla på hela natten.

Ja, Ukraina har inte skrivit under någonting. De kommer inte ens behöva skriva under något innan de försvinner från jordens yta.