I vår släkt är vi högutbildade, och så ska det vara och förbli!

Såkallade "släktmiddagar" är en WT-markör, eller snarare tattar-markör.

Vi högutbildade håller inte på med sånt trams. Var och en äter sin egen middag i sina respektive hem.
Ses gör man begravningar och så skiljs man åt efter akten.
Det är väl mest tattare och annat löst folk som ses på gapiga släktsammankomster och skryter om sina efterblivna avkommor.

Nej... UT.

Absolut ingen livsstil. Att vara ”högutbildad” dvs ha eftergymnasial utbildning är standard nuförtiden pga den allmänna devalveringen av utbildningars värde och nivå. Vilka simpla utbildningar som helst organiseras numera inom ramen för högskolan, så det säger absolut ingenting. Det som sticker ut är snarare att inte ha högskoleutbildning. Då är chansen ganska stor att man har med en sprutnarkoman att göra.

Tack för ditt förtydligande, men jag har förmodligen inte missförstått dig. Vissa examina har låg status, och andra har högre status eller kvalitet. Håller med om examensinflation från mindre högskolor och universitet, i synnerhet inom samhällsvetenskap eller humaniora. Själv har jag avlagt mina examina hos de största och mest erkända universiteten. Inom medicin. Visst, man kan bli framgångsrik företagare utan examen, men för egen del utgör mina examina inte bara ekonomisk nytta, utan är även ett sätt att tillfredsställa min törst efter kunskap och vetande.

De har valt själva och pluggar till civilingenjörer båda två.

Hur man blir uppväxt.
Typ klarar inget annat.
Eller väldigt svårt att bli något annat än vad föräldrar pratar om som är deras verklighet , då måste man ha ett eget intresse.
Lättaste vägen det man blivit lärd.
Fotbollsproffs hela släkten hehe
Så anlag för det annars skiter man nog i högskolan om man är dyslektiker eller nått.
Även om alla är akademiker.

"Högre akademisk utbildning"

Räknar du dit beteeendevetare och socionom?

Det är ju som att läsa på universitet med frigolithjälm och vuxenblöja.

Har redan besvarat den frågan med ett tydligt NEJ.

Det var en skämtsam fråga. Vet din åsikt i frågan.

Aha inom medicin. Detta förklarar alla mina funderingar.

Nej, det tror jag inte. Känns som om det är mer värt att ha en ordentlig yrkesutbildning än att ha pluggat något flum på högskolan.

Det är ju inte direkt att förskolelärarna åker med porsche och har kostym på sig eller att bibliotekarien har en hög social status. Att ha arbetat sig uppåt på ett företag eller kanske driva ett eget framgångsrikt företag ser jag som betydligt finare.

Uppmuntra andra kan man väl göra, men att pressa andra direkt eller indirekt känns fel.
Även en indirekt press kan ju leda till att folk mår förbannat dåligt, och det gäller ju inte bara en eventuell akademisk karriär.
Jag vet många lantbrukare som mer eller mindre blivit tvingade av social press att ta över en släktgård och vars liv blivit förstörda pga av det.
Och jag vet folk som mått sjukt dåligt av den sociala pressen inom familjen att ta en högra akademisk utbildning när man egentligen inte vill, eller kanske ens är lämpad för det.

Positiv uppmuntran, absolut bra. Direkt eller indirekt press, absolut dåligt.

Det stämmer inte. Däremot kan de vara jävligt tråkiga i vissa fall. Har dock några yngre släktingar som gillar att festa loss. Det gillar jag, och gubbfan hänger gärna på...

Det stämmer, men vi alla kan behöva lite subtil indirekt press ibland. Man vill ju kunna se sitt eget ansikte i spegeln utan att skämmas. Eller hur?