Varför är ateister så känslostyrda?

Varesig tyget skulle vara 2000 år eller bara 2 mån gammalt så är det en bild av Jesus. Jesus är världens ljus och tyget exponerades kraftigt i det ljuset, och däri ligger bilden av Jesus.

Att ateism i sig inte är något annat än avsaknad av tro på gudar, säger ju ingenting om varför man är ateist.
Det kan vara att man aktivt undersökt frågan om Guds existens såväl som att man aldrig överhuvudtaget reflekterat över det.

Ateism kan ju vara en konsekvens av exempelvis skepticism. Det betyder fortfarande inte att ateism i sig skulle vara något mer än avsaknad av tro på gudar.

Spontant utan att läsa om det, hur skulle du vilja beskriva fenomenet som kallas "Luciferiskt intellekt"?

Även om det kan kännas pinsamt och lite lågt att behöva kommentera i och med att begreppet är med religiös grund så tror jag (som inte just har läst något om det) att det kan sägas beskriva ett verkligt psykologiskt fenomen. Om du tycker att det är på tok för skämmigt att kommentera så finns det säkert en sekulär begreppsapparat för samma sak som du kan använda istället.

Har du såhär låga beviskrav även när det inte handlar om din religion?

Vad har detta med saken att göra?
Det är inte ett vedertaget begrepp. Efter en snabb googling verkar det bara vara Jordan Peterson som använder det. Att upprepa hans ”word salad” är det enda som är pinsamt här. Det förklarar dock en hel del om det är han som är inspirationen till dina argument. En mer oärlig människa är svårt att hitta när ämnet är just religion. Totalt oförmögen att ge ett rakt svar ens på de mest grundläggande frågorna.
Har han lyckats svara ja eller nej på frågan om han tror att Gud existerar än? ”Det beror på vad du menar med existerar”.

Vill du diskutera det begreppet är det upp till dig att ge en definition och förklara relevansen.

I tråden ser man tydligt rabiat-ateistens känslosvallande argsinthet och hat inte bara är riktad mot religion och och dess följare men också emot vetenskapen, alltså mot självaste kärnan/essensen som förutan där inte kan finnas någon vetenskap - nyfikenheten, längtan, känslan och indikationer om något bortom det vi kan bevisa just nu. Detta vill inte rabiat-ateisten veta av som menar att det räcker nu, inget mer tack, det räcker med vad som går att bevisa här och nu.
För med vetenskapens konstanta upptäckter visas Guds ultimata storhet och allomfattande makt, och kanske en dag också vetenskapen kommer finna Gud. Så såklart är rabiat-ateistens stora rädsla att i sitt eget ställningstagande om bevis krav tvingas att acceptera en eventuell bevisbar Gud.
Att kaxigt attackera Gud och följarna av Gud tro sig kunna radera Gud blir därmed också en ofrånkomlig vilja att radera vetenskapens essens, längtan om att förstå vad som ligger att upptäcka.

Ja det är ett religiöst påhitt, att försöka hitta hemligheter i texter, ord och bokstäver. Vad som är sant är att Jesus pratade i liknelser som man kunde komma ihåg även om man inte hade en aning om vad han ville säga med dem. Ett antikt format att förmedla vad som idag skulle förmedlas i skrift.

Var det i fredags som jag bröt in och vi hade lite utbyte? Då skrev jag några paragrafer specifikt riktat till dig där jag påminde om trådens ämne och påtalade din oförmåga att förhålla dig konkret till det.

Kortfattat så är inte tråden en scen för dig att håna religion. Inte heller din motivering till att du tycker det är bra och rätt att håna religion är trådens tema. Jag håller med om att det kan vara försvarbart och ämnesrelevant, men det förutsätter att du då och då återknyter direkt till TS. Där ombes du öppna upp lite och tala och reflektera lite kring dynamiken och dina känslor som motiverar dig att håna. Förstår du vad jag försöker säga?

Det är riktigt att det är från den stora och högt ärade professorn Peterson som jag hört begreppet. Men det är samma sak där, tråden är inte ämnad som en scen endast för uttryckandet av och tävlandet om vem som kan håna bäst, utan alltså en utmaning till introspektion av den känslomässiga drivkraften till hånandet.

Jag kan börja dyka in i och exponera vad jag ser som ett Luciferiskt intellekt eftersom jag har mycket erfarenhet av att betrakta det, men jag skulle gärna se dig försöka först.

Ämnet var över cirka de första 500 posterna i psykologi och begreppet Luciferiskt intellekt är något som jag ger dig som en nyckel till att förstå mer om vem du är och hur du uppträder. Därför ber jag dig förutsättningslöst att reflektera själv över hur det passar in på ditt sinne och dess kopplingar till känslomanifestationer till exempel i fina muskelsammandragningar i din ansiktsmuskulatur medan du formulerar dina inlägg.

Där gav jag även min syn på saken men fick inget svar från dig. Kommentera det inlägget om du vill:
(FB) Varför är ateister så känslostyrda?



Det är faktiskt inte mitt problem att vissa religiösa känner sig hånade när man pekar ut era logiska felslut.
Jag kan ju inte gärna låta bli att förklara varför ”god of the gaps” inte är ett hållbart argument, utifall att någon skulle känna sig hånad?
Sen ser jag i och för sig inget fel med att göra narr av irrationella föreställningar och idéer. I synnerhet inte när folk vägrar ta till sig logiska argument som visar att de har fel.


Varför skulle jag ge min syn på något jag inte överhuvudtaget har hört talas om?
Vill du diskutera det så får du förklara vad det är och hur det är applicerbart på mig.

Jag tror det handlar om en slags ödmjukhet, självreflektion och öppenhet, det är en lång väg att gå och alla har sitt eget tempo

Men sen vill jag lägga till att det är du som blivit ställt mot väggen flera gånger utan svar, jag har räknat

Där är vi överens.

Vad har jag inte svarat på? Citera och länka.