Ut‑ur‑kroppen‑upplevelse i vaket tillstånd – vad hände egentligen?

Nä, det gick inte till så. Jag såg två kroppar. Ena med en aura. Jag testade att köra armarna igenom den, med resultatet att de passerade rakt igenom. Allt var selektivt, min talförmåga fanns inte, däremot rörelse. Rummet var ej helt mörkt heller. Jag hann tänka på säkert 50 olika tankar. Försökte ringa om hjälp, men kunde ej prata i telefon. Jag gick omkring och sen såg jag mig själv sitta på sängkanten. Sedan sögs den personen in i mig. Oerhört långsamt ca två minuter. Först kom fötterna Sedan benen och såg huvudet sakta sugas in i huvudet mitt. Jag kände det också, och när den gjort det så gjorde jag ett test: jag förde armarna igenom kroppen och nu kände jag kroppen. Och auran var borta. Den som hade en tunn ljusgrå film runt armarna och kroppen. Fanns inget glapp i händelsen. Väldigt svårt att förklara det för någon som ej haft något liknande upplevelse. Jag tog upp detta inför en neurolog som blev mkt fascinerad och även pratade med en kollega om detta. Han påstod att detta är oerhört ovanligt, förekommer endast några få fall i hela världen.

Jag förstår men tolkade det som att du inte insåg att du sovit.
Tror fortfarande att du var utanför kroppen.

Är du insatt i Hoffmans teorier?

Din upplevelse kan definitivt förklaras mha hans teorier eftersom han betraktar medvetandet som det enda som verkligen existerar på djupet. Den objektiva verkligheten består av ett nätverk av "conscious agents" – enkla medvetna enheter som interagerar med varandra. Vår upplevelse av en fysisk kropp och en lokaliserad hjärna är bara en illusion i detta gränssnitt.

När människor rapporterar utomkropsliga upplevelser – inklusive de som sker spontant utan droger, sjukdom eller nära-döden-tillstånd – passar det perfekt in i Hoffmans teori. Om medvetandet inte är bundet till hjärnan eller kroppen från början, är det naturligt att det ibland kan upplevas som "icke-lokalt" (non-local).

En OBE är då inte en hallucination orsakad av en dysfunktionell hjärna, utan ett tillfälle där gränssnittet (headsetet) "glitchar" eller delvis lyfts, så att medvetandet upplever sig utanför den påhittade fysiska kroppen.

Samma gäller veridicala OBE (där personen ser eller hör saker som senare verifieras, trots att hjärnan är inaktiv eller ögonen stängda). Hoffman ser detta som stöd för att medvetandet är fundamentalt och kan existera oberoende av det fysiska gränssnittet.

Hoffman tar ofta upp NDE som exempel i intervjuer (t.ex. i Diary of a CEO med Steven Bartlett och i Skeptiko-podcasten). Han säger att fenomen som tunneln, ljuset, livsöversynen och känslan av att lämna kroppen är vanliga just för att de avslöjar hur gränssnittet fungerar när "avstängningen" närmar sig – man börjar se bortom illusionen av kropp och spacetime.

Han avfärdar således inte dessa upplevelser som "bara hjärnfel" (som vissa materialistiska neuroforskare gör). Tvärtom: de är verkliga glimtar av den djupare verkligheten där medvetandet inte är begränsat till en kropp. Hoffman själv mediterar dagligen för att utforska detta tillstånd och rekommenderar det som ett sätt att "gå bortom headsetet".

Sammanfattningsvis: Hoffman ser spontana, drogfria och psykiskt friska personers utomkropsliga upplevelser som starka indikationer på att hans teori är korrekt – medvetandet är inte fångat i kroppen, utan kroppen är bara en "ikon" i medvetandets gränssnitt.

Jag har sömnparalys också. Visst, det du beskriver är flera steg längre.
Har du läst böcker om det? Jag känner folk som är intresserade av sånt här så vet att det finns mycket att läsa om andras upplevelser.

Closed.

Ja precis. Det är ett steg längre. Ja jag har läst mycket om det här ämnet. Även om ämnen som är snarlika. Vad vårt medvetande egentligen är, är oerhört fascinerande. Och är inte alls utforskat. På något sätt. Jag tror att det kan vara oändligt, och fortsätter i evighet.

Jag var utanför kroppen.! I en annan version.

Är du rädd att det ska hända igen eller vill du att det ska hända igen så att du kan utforska mer?

Ja jag tror dig. Tänkte bara att kroppen samtidigt sov.

Intressant genomgång, absolut. Men jag är inte säker på att Hoffmans modell riktigt fångar det jag var med om. Det jag upplevde var inte ett 'headset-glitch', utan en tydlig separat version av mig själv, fortfarande kopplad men inte lokaliserad i kroppen.

Medvetandet är svårfångat, ja – men just därför är jag försiktig med att pressa in det i en färdig teori. Det jag tror är att det mer som att medvetandet normalt befinner sig ett stycke ( 1-2 cm) utanför kroppen, men ändå förankrat i hjärnan på något sätt så länge vi lever.

Och vad som händer efter… jag tror att det kan fortsätta i evighet.

Men jag är inte övertygad av Hoffmans ramverk i just det här fallet. Min upplevelse går helt enkelt bortom det han försöker fånga.

Jo, men Hoffman ställer ju upp på att det kan vara en tydlig separation. "Headset-glitch" är bara ett uttryck, du ska inte tolka det som något kortvarigt och intermittent. Hoffmans teori är heller ingen färdig teori, men det som ändå skiljer den från mer lösa resonemang är att han bedriver forskning på matematisk nivå för att kunna pröva teorin. Så jag tror inte att din upplevelse kan sägas gå bortom det Hoffman försöker beskriva, enda skillnaden är att han gör det på matematisk nivå vilket säkert kan verka begränsande för dej.

Jag ville i alla fall bara föra fram att det finns forskning som indikerar att din upplevelse kan vara verklig, dvs. ingen hallucination, vilket ju en del verkar tro.

Jag vill nog inte att det ska hända igen. Det var ganska läskigt faktiskt. Jag trodde jag hade dött. Och var fången i en skuggvarelse version. I en mellanvärld. Jag har aldrig varit i närheten av att hamna i samma tillstånd igen. Men efteråt fick jag vissa "gåvor". Kunde uppleva världen på ett helt annat perspektiv och sätt. Även uppleva paranormala fenomen. Och styra dessa till viss del. Saker hände mig som är svåra att förklara. Även om dessa är relativt välkända fenomen. Men ej verifierade av exempelvis vetenskapen.