Vad rekommenderar ni en man som är fast i småbarnslivet att göra?

Om det är kamp och spänning du vill ha så kan du väl börja med en sport. Och då menar jag inte att gymma och stå och posera som en bög i spegeln och ta en massa bilder utan en riktig sport där du tävlar mot andra män: fotboll, skidor, boxning eller något liknande…

Ett annat alternativt är att bygga ditt eget hus från grunden. Det har ju mången redlig karl gjort genom tiderna, och så lämnar du ett hus efter dig åt dina barn, så kan de stolt kan säga "Detta huset byggde farsan med sina egna händer, en riktig karl minsann..."

Han lär snart bli lämnad av kvinnan

Bra råd. Håller med.

Men sen då? Man måste ju utvecklas lite själv. Förverkliga sig själv. Livet som man kan väl inte bara vara att uppfostra barn.

Jo verkligen. Snart har 18 år gått, barnen är borta, man själv är gammal, har tappat orken och har inget mer att leva för.

Lite det man vill undvika. Man vill inte ligga på sin dödsbädd och ångra allt man inte gjorde. Var livet ingenting mer än att uppfostra barn och lösa godnattsagor för dem?

Så tänker jag inte. Men man vill väl fylla livet med någonting mer samtidigt...

Det handlar inte om att sakna bekvämligheter. Jag har aldrig fritid. Tar jag inte hand om familjen så jobbar jag eller gör andra måsten. Jag är mer eller mindre aldrig ledig.

Det det handlar om att fylla livet med något mer. Annars byter man blöjor, tar hand om sitt barn, fortsätter knega på, och så 18 år senare är man själv igen med frugan och har inte kommit någonstans i livet.

Är det allt jag ska vara stolt över när jag är gammal? Att jag lyckades uppfostra barn?

Jag startade företag i den vevan..
Dessutom ett nyköpt ren.objekt till hus som jag började renovera.
Det handlar om vilja, om mål, där man är ett team. Min fru gjorde ett hästjobb med två nykläckta ungar.
Det är just det som är livet!

Tack, bra tips! Det kanske är så jag ska förverkliga mig själv jag med.

Åk till ett nytt ställe, en helig plats, vad som helst. Gör utmaningar i naturen med andra. Börja med kampsort, annan sport osv. Lär dig om ett visst ämne. Sen kötta på och bygg upp dig själv

En stor del av problematiken är väl att du tycks låst i nuläget. Med stor sannolikhet kommer du inte behöva byta blöjor i 18 år då de flesta barn inte har behov av blöja mer än något år.

Om du har barn som för har blöja är de antagligen inte särskilt gamla och såvida du inte har åtta tio stycken lär väl inte det här tillståndet egentligen pågått särskilt länge. Till det kommer att det då med stor sannolikhet snart kommer vara över.

Är det inte snarare så att du bara saknar tålamod och är rastlös?

Vad vill du vara stolt över när du blir gammal?

Att ha lyckats uppfostra några barn till att bli sunda, självständiga och kritiskt tänkande individer är det - sett till totalen - inte extremt många som lyckas med. Så, att lyckas med det är knappast något att inte nöja sig med att vara stolt över.

Har du verkligen inte åstadkommit någonting hittills i dit liv som du är stolt över?

Om du inte har det kan jag bara beklaga, men om du har det vad är det då som gör att du inte kan fortsätta att vara stolt över det till den dag du dör?

Först var det skola.
Sen jobb.
Arbeta på sig själv för att bli attraktiv.
Jaga en partner.
Lyckas behålla partner.
Barn.

Sen då...? Då är utmaningarna över. Det var ju att fortplanta sig som var målet.

Ok, men om målet var att fortplanta sig har du väl lyckats uppfylla det du hade planerat?

För mig har aldrig skola, jobb och liknande varit några mål. Det har varit medel för att ta mig närmare mina mål, men definitivt inte mål i sig.

Var och en styr upp sina mål baserat på tycke och smak. Beroende på vilka mål man har skapas olika utmaningar.

Jag är nu närmare 50 än 40 och har mängder med utmaningar kvar då mina mål inte på långa vägar är uppfyllda.

Min mål är sådana som att jag vill bygga mitt eget hus med allt jag vill ha i/till (Alltså att bygga det själv i så stor utsträckning det bara är möjligt och inte att ha någon annan till att bygga åt mig. Börjar närma sig.); jag vill gärna disputera inom mitt huvudsakliga ämnesområde (Blir efter jag går i pension.); jag vill skriva en bok och få den utgiven (Mest för att jag fascineras av berättelser och och berättande. Har flera uppslag och några utkast, men inget jag känner mig nöjd med.); jag vill läsa en massa böcker som jag ännu inte har läst; jag vill bli så självhushållande som möjligt (Är det till stor del idag, men kommer bli betydligt bättre när hus-projektet är klart.); några längre vandringar jag vill beta av (Har gjort en del, men flera kvar.); renovera en speciell bil till toppskick (Är inte där jag har tid och plats för det nu.); paddla havskajak runt Sveriges hela kuststräcka och en hel del annat.

Vissa säger är sådant jag tänker göra och räknar med att faktiskt göra, andra är sådant som jag gärna också hade gjort men inte tar lika allvarligt på.

Att "arbeta på dig själv" för att "bli attraktiv" har aldrig varit min grej och inget jag lagt energi på, då jag aldrig varit inne på att ändra mig för andras skull (Har dock aldrig varit oattraktiv och är väl medveten om att seriösa kvinnor inte går på den typen av konstlade försök till att skapa självkänsla eller självkänsla.).

Att lyckas behålla en partner är väl något man får reda på först på sin dödsbädd?

Men det är väl uppenbart att vi människor har väldigt olika mål.

Jag är mest inne på att bli så komplett som möjligt som människa och utvecklas till att nå största möjliga potential utifrån mina förutsättningar. Vad jag vet så har man bara ett liv och då vill jag göra vad jag kan för att leva det så som jag vill och inte så som andra vill eller tycker att jag ska leva.

Har väldigt lite intresse av att komma enkelt undan utan gör hellre något själv om jag kan, än "köper' (I dubbel bemärkelse.) något som är färdigt eller någon annans.

Mina mål är kopplade till vad jag vill göra för mig och min skull i första hand. Vad andra tycker om dem har väldigt lite med mig att göra.

I slutändan är väl målet att jag ärligt ska kunna luta mig tillbaka och på allvar känna att jag inte vill ha något mer och inte heller vill någon annanstans. Att känna att det här var ett gott liv och att jag gjorde något bra för mig av det.