Citat:
Ursprungligen postat av
Run3
Jag tar hand om min familj. Men om man är en maskulin man, så kan jag tänka mig att det blir lite trist att leva den rollen en längre period.
Det blir lite monotont ja men det är sånt livet är. Det du ska göra är att finna dig i din situation, "härda ut" och lära dig känna glädje över de små sakerna i livet. Det överdrivna fokuset på adrenalin, dopamin & seratoninutsöndrande aktiviteter (som du suktar efter) i dagens samhälle är onormalt, degenererande och förkastligt.
Det du ska göra är att ta hand om din fru och barn, se till att ni har inkomst och att ni får i er nyttig och hälsosam mat. Det du absolut kan göra även när barnen är som minst och kräver som mest uppmärksamhet och närvaro är att du tar tag i din fysiska träning. 2 pass på gymmet och ett i löpspåret i veckan hinner alla med lite time-management, köra innan jobbet, osv.
Sen i ditt jobb kan du åstadkomma mycket där du befinner dig, sätt mål och ambitioner utifrån din situation i livet, inte några drömmerier. Du kan byta jobb och avancera där ni redan befinner er, du behöver inte dra till Singapore för det.
Sen engagerar du dig i barnen, byter blöjor med glädje och gör det som krävs för att underlätta familjetiden, läser böcker, lär dom saker & förklarar saker, osv.
Det du behöver lära dig att förstå att nu när du har familj är du sekundär. Dina intressen är sekundära. Din familj är primär och ditt syfte är att ta hand om din familj och barn. Det är lättare att anpassa sig till detta om man verkligen känner att det är ett ömsesidigt uppoffrande från båda sidor i förhållendet.
Engagemang och ägerskap över sin livssituation skapar glädje och mening.