Varför är ateister så känslostyrda?

Frågan var om det förr i tiden var moraliskt korrekt att mörda homosexuella, olydiga barn och folk som jobbar på sabbaten?
Finns det någon kontext där detta är förenligt med godhet?

Tack för den spännande utmaningen. Fler är välkomna att gå tillbaka och fylla i. Jag har lite annat att stå i just nu, men borde kunna börja bena i det här med AbortRetryIgnore ikväll.

Jag har berört den djupt filosofiska/psykologiska frågan lite grand redan om vad det innebär att vara känslostyrd. Det finns ju ingen gräns för hur många böcker som går att skriva om ämnet och nog är också antalet skrivna som i huvudsak handlar om ämnet i storleksordningen miljonen. Eller vad säger du?

Hans "andra kommentarer" lämnade jag ju med hänvisning till att han inte ville föra en kontinuerlig dialog. Tråden låg i "psykologi" när han och jag talade och han hade inte skrivit en ämnesrelevant mening innan. Så låt oss börja bena i det senare.

Ett steg i taget, ser fram emot fördjupad dialog de kommande veckorna.

Att ateister kan vara känslostyrda i diskussioner med kristna betyder ju inte att de också kan vara sakliga (men kanske övervärderar din "sak") eller att kristna inte kan vara känslostyrda gentemot ateister.

Känslor av irritation och otillräcklighet ger ibland oartikulerade kommentarer som t.o.m. förstärker irritationen hos den som skriver.

Varför inte låta bli att svara eller avvakta tills det klarnar? Vi har vilja och kan inte avtvingas svar.

Ditt släktträds anfäder bak till bibliska tiden befattade sig med allt det där till den goda grad att du fått se dagens ljus.

Ont och gott två ändar av samma linje, kan man definiera gott om man inte har det onda att mäta med, kan definitionen gott existera i ens medvetande utan det onda. Skulle man kunna hävda att ondska är roten till det goda och därmed gott - ”inget ont som inte har något gott med sig"

Kristna som inte lyssnar till Jesus men håller sig till Paulus och hans "låta munnen bekänna sin tro på Jesus" anser att just de blir räddade från det helvete de ofta beskriver som en evig tortyr. Det är självklart provocerande att en kristen påstår man kommer till helvetet för att man inte rabblar en formel påhittad av en annan kristen. Om det gällde scientologi eller liknande skulle man rycka på axlarna, men det uttrycks som en god och allsmäktig skapares vilja.

När då förmätna kristna förnöjt konstaterar att ateister kommer till helvetet, underförstått därför att de är djävulens barn och det är djävulen som hindrar dem från att ljuga, så blir den kristna lögnen djävulsk och oförlåtlig.

Jesus sa klart och tydligt att det är de barmhärtiga och rättfärdiga som tillåts besitta riket (Matt 25:31-47) (vilket är en hållning och inte en gärning) och att han kom för att kalla syndare snarare än rättfärdiga. Naturligtvis kommer inga att torteras i evighet för att de är rättfärdiga nog att inte underordna sig djävulska lögner.

Men hur barmhärtiga eller rättfärdiga är vissa kristna?

Jag bedömer inte om gud är perfekt enligt någon standard.

Alternativen blir:
1. Gud finns. Om gud finns så är gud perfekt.
2. Gud finns inte. I så fall så är gud ingenting.

Det finns inget alternativ där gud finns men är inte perfekt, därför är hela det här resonemanget meningslöst.

Den rimligare frågan blir istället, finns gud?

Jag har analyserat bevisen, och avgjort att gud finns, och därför måste gud vara perfekt, och därför måste dessa handlingar vara perfekta.

Om kristna eller ateister är mest känslostyrda ser jag som en fråga som aldrig kan besvaras, hela den tråden blir bara en ego-kamp utan slut.

Den bättre frågan blir, är kristendomen sann?

Jag ser det som att många ateister inte ser komplexiteten i frågan, för dom är det hela uppenbart, självklart är det inte sant!

Samtidigt leder mina erfarenheter mig till att tro att många ateister, åtminstone i sverige inte har den minsta aning ens vad kristendom är för något. De mest grundläggande ideerna och filosofin bakom kristendom.

Dom vet inte vad det är som dom säger inte är sant!

Vi som civilisation och samhälle har tappat kunskapen om det allra viktigaste av allt, verkligheten själv.
Vi har blivit lurade av "upplysta" hycklare att tro att kristendomen är läran om någon påhittad gubbe i himlen, och någon som sägs ha dött på ett kors eller något.

Vi har hört att kristendomen och vetenskapen ligger i krig, och att kyrkan har varit ett problem som begått många hemskheter, och att vi vore bättre utan religion.

Vi har hört att vi vet bättre nu, att människor förr i tiden var lättlurade, och nu är vi smarta och tror på rationalitet istället, så vi behöver inte religion längre.

Hur mycket av det här är sant? Hur många ateister har verifierat dom här sakerna? Hur många bryr sig överhuvudtaget?
Om man har blivit intalad det här, och så kommer någon som säger att det inte alls är så här, vad är den mänskliga reaktionen?
De flesta blir nog förvirrade, förnekar det och håller fast vid vad de blivit tillsagda.

Om vi ändrade våra åsikter, som är allmänt accepterade i samhället i dag och som vi hört subtilt under hela våra liv, bara för att någon påstod motsatsen, så hade vi aldrig kunnat fungera i våra liv.
Det är inte så saker fungerar, och det är ingen brist, det är att vara mänsklig.

Men nu vill jag berätta för er, att den bilden som har blivit den allmänt accepterad i västvärlden överlag, men mest i europa, är fel.

Kristendomen är inte vad ni tror, kristendomen är vårt hem, vår historia, vår styrka och inte bara det, den är sann.
Inte bara sann som i att den är användbar, nej, den är sann som så att Jesus Kristus, Guds son, gav sitt liv för oss och återuppstod för att visa oss att det finns mer till den här verkligheten än vad vi kan mäta och förstå.

Den här sanningen är varför vår civilisation, och även andra civilisationer, hela världen till och med, har formats efter kristendomen och varför människor i hela vår historia har dedikerat hela sina liv till gud och jesus, och det är inte någonting dåligt på något sätt, inte alls, det är det enda rätta och den enda vägen framåt.

Mycket av det dåliga som vi ser i världen idag är på grund av en normaliserad bild av att gud är någonting för ointelligenta, någonting dåligt.
Vi behöver gud, vi behöver jesus, vi kan inte rädda oss själva, och ju mer vi försöker, desto värre kommer det att bli.

Låt ditt ljus skina över oss alla, och förlåt oss för tiden där vi gick vilse, som du gjort förut och som du kommer göra igen.

Varför måste Gud vara perfekt och vad menar du ens med perfekt i sammanhanget? Givet dina tidigare inlägg får jag ett intryck av att det för dig är en definition: det Gud gör är per definition alltid rätt och därför är han perfekt vad han än gör.

Om vi börjar från början i Bibeln så var det inte ur Guds perspektiv ett misstag att plantera det där äppelträdet i Eden?

Gud är ett filosofiskt koncept. Gud innefattar existensen själv, det mest grundläggande som finns.
Du kan se det som att självaste existensen har ett oändligt medvetande.

Filosofin innebär att materia är inte vad verkligheten är byggd av, istället är verkligheten byggd av medvetande, och den grundläggande byggstenen till allt som finns är medvetande.

Eftersom det här medvetandet är oändligt i varje riktning, så kan vi kalla det perfekt. Oändlig kunskap, vishet, intelligens och alla andra positiva verb.

De negativa verben exkluderas eftersom de står emot sig själva, de är inkoherenta och är mer av en brist på positiva verb istället för karaktärsdrag i sig själv.

Därför är gud perfekt, och allt gud gör är perfekt.

Naturen bakom gud, hur gud kan finnas, hur allt det här fungerar och vad exakt gud egentligen är kommer vi aldrig kunna svara på. Våran mänskliga intelligens är begränsad, och för en människa att förklara gud är som att be en myra förklara kvantfysik.

Men för våra ändamål räcker det med att säga att gud är grunden till allt som finns, något som har en vilja och intelligens och som är utanför tid, rum och allt annat som vi upplever.

Gud skapade tiden själv. Han har ingen början, inget slut, har ingen anledning och är obeskrivlig från vårt perspektiv.

Han är. Inget mer, inget mindre.

Som fortsättning på mitt tidigare inlägg:

Därför är gud perfekt, och därför är guds vilja perfekt. Gud är inte bara perfekt, gud är själva definitionen av perfektion.
Perfektion och godhet är koncept som är skapade av gud, och därför bestämmer gud vad som är gott, ont och perfekt.
Om gud sa imorgon att det var gott att stjäla, så skulle det vara så.
Om gud sa att det var ont att dricka vatten, så skulle det vara så.

Iden att gud skulle kunna göra någonting moraliskt fel, säger emot sig själv. Gud gör inte fel, gud bestämmer vad som är rätt och fel.

Det betyder att göra guds vilja, är att göra det rätta. Det är definitionen av godhet, vad det än är.

Så påståenden att Gud är god eller perfekt är enligt dig bara tautologier som inte betyder något.

Jag vet inte om jag uttryckte mig helt rätt, kanske hade jag kunnat få till det bättre med mer tid, men jag hoppas att du förstår vad jag menar.