Citat:
Ursprungligen postat av
Berraperra1975
Det blir svårt att föra en konstruktiv diskussion med dig när personer med avvikande åsikter avfärdas med nedsättande etiketter som "incel" eller "incel-drivna". Intressant nog tycks majoriteten av kommentarerna i tidningar och poddar som behandlar den här rättegången vara överens om att frågan egentligen inte hör hemma i en rättssal, utan att Renée Flodh borde ha hanterat situationen på ett annat sätt.
Nu har jag aldrig avfärdat dig som "incel", men om du kollar bakåt i tråden så gick det ett incel/kvinnoförnedrande/kvinnohatande drev i gång i tråden när rättegången närmade sig. Allt skulle vara offrets fel. Samma typ av "spekulationer" och insinuationer dök upp efter domen.
Allt framställs som Flodhs fel, Leijnegard är däremot det oskyldiga offret. Och pussen är ju helt "oskyldig". Det är en sak att spekulera sakligt och logiskt, det är en helt annan sak att av "underliga drivkrafter" ifrågasätta svenskt rättsväsende och skylla allt på offret. I ett fall som dessutom borde te sig klappat och klart för vilken livserfaren person som helst som läser FUPpen.
Hela grejen är en liten tragedi, för alla inblandade. En äldre man jobbar nära en yngre kvinnlig kollega, som han beundrar. Sen verkar han börja undra om hon är "intresserad". Så är inspelningsstressen över, firmafest, alkohol och en impulsiv överraskande smällpuss på munnen. Och den yngre kvinnan blir så paff att hon knappt vet hur hon ska reagera, vilket är en helt normal reaktion också om det i efterhand är synd.
Om hon istället skällt ut honom hade allt sannolikt slutat där, det hade t.o.m. kanske räckt med ett "vad fan gör du!?". Men hon gör så som många gör i samma situation och går undan, försöker hämta sig och hämtar mera skumpa och bestämmer sig för att låtsas som om det regnat. Det feltolkas av den alkoholpåverkade manliga kollegan och leder (sannolikt) till ett fyllepussförsök till. Med reaktion, den gången.
Mannen ifråga går upp på sitt rum och vet att han gjort bort sig. Nästa dag kör han "sorry, sorry, kan vi inte bara glömma det här", och hon verkar gå med på det. Och det är inte svårt att räkna ut varför om man läser hans polisförhör, han är fullt medveten om de potentiella följderna. För honom räcker det med några sms, han tror att att saken är ut världen. Men han tar inte kontakt och reder ut det ordentligt, varken med henne eller med arbetsgivaren. Och hon fixar det inte, så hon går istället själv till arbetsgivaren (som man ju egentligen ska göra, på direkten).
Men SVT vet inte riktigt vad de ska ta sig till, mitt i inspelningen av ett populärt tv-program. Så hon får åka iväg, mannen får fortsätta jobba kvar. Och under de två följande månaderna är det bara snack från arbetsgivaren, inget händer. Samtidigt är mannen förbjuden att ta kontakt till offret, vilket är "standard procedure", men det omöjliggör ju också att de skulle ha rett ut det tillsammans. Till slut står hon inte ut med situationen och anmäler det till polisen. Och resten följer liksom per automatik.
Man skulle kunna göra en klassisk grekisk tragedi av hela soppan, också fast ingen dör på slutet. Å andra sidan är slutet inte här ännu om ML faktiskt överklagar.
- - -
Det har funnits flera tillfällen där ett annat val sannolikt skulle ha lett till ett annat slut, men det är inte orsak att försöka skuldbelägga offret. Kör man med att hon borde ha hållit tyst och/eller inte anmält så är man nog helt ute och seglar. Riktigt långt ute, på sju famnars vatten. Hennes skuld i det här är noll, och domen är i sig ett bevis på att hon hade fog för sin polisanmälan.