Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Samarbete, kompromiss, att ge och ta och få omväxlande med varandra, att växeldra ansvar och omhändertagande. Är grejen. Det mår båda parter bra av. Och barn mår definitivt bra av att föräldrarna kan Samarbete och leva i harmoni med varandra och med sig själva.
Underkastelse är inget bra eller ens eftersträvansvärt.
Kriga mot varandra är också bara dåligt. Och den risken ökar ju om den ena parten hela tiden känner sig tvingad att underkasta sig...
Så är det, men ”liberala” kvinnor gör ju samma misstag som de män som kräver ”konservativa” ”ideal”, det är två sidor av samma mynt där ingen går igenom det med förnuftet i behåll. Den ”liberala” kvinnan kräver ju inte jämställdhet utan underkastelse av mannen och det genom konflikt, den konflikten är just det som gör att ”liberala” kvinnor mår sämre än ”konservativa” kvinnor. Det är den här dynamiken inom relationer som ”könskriget” kretsar kring.
På ena sidan har vi de korkade männen som drar felaktiga slutsatser och gärna knyter sitt resonemang till religösa grunder, på andra sidan korkade kvinnor som tror att männens underkastelse och lydnad är något att sträva efter. Och feminister kan hävda hur mycket de vill att de ”bara” strävar efter jämställdhet, men det är längesedan de övergav det för att skydda sina egna privilegier och skaffa sig mer makt. Bägge sidorna missar det uppenbara att inga relationer existerar innan de faktiskt byggs och alla relationer kräver en gemensam insats från bägge parter.
Både i samhället och i den här tråden dras likhetstecken mellan fenomen som inte är likvärdiga, religiös och konservativ betyder inte samma sak. Religiös handlar om tro och ofta starka moraliska ramverk. Religiösa miljöer formar människor så starkt att de inte längre ifrågasätter verkligheten. Men, det är också sant att sekulära eller ideologiskt liberala miljöer kan göra samma sak, bara med andra ideal t.ex. ständig självförverkligande, karriärfokus eller emotionell självständighet.
”Konservativ”, i det här sammanhanget, handlar mer om värderingar kring stabilitet, ansvar, samarbete och bevarande av vissa sociala strukturer. Många moderna konservativa kvinnor är inte alls för patriarkala normer, utan snarare för komplementärt samarbete i relationer, alltså ett ömsesidigt beroende där båda parter har olika styrkor men lika värde. Att konservativa kvinnor ser relationer som samarbetsprojekt medan liberala kvinnor ibland ser dem som förhandlingsarenor har stöd i viss psykologisk och sociologisk forskning.
Konservativa kvinnor tenderar att värdera harmoni, rollkomplement och ansvarsfördelning. De ser ofta relationen som en enhet där båda investerar för gemensamt välbefinnande. Den konservativa modellen strävar efter balans genom samarbete. I
samarbetsrelationer skapas trygghet genom ömsesidigt beroende. Liberala kvinnor, särskilt i individualistiska samhällen, ser relationen mer som en sammanlänkning av två självständiga individer. Konflikt är inte nödvändigtvis dåligt, det ses som en form av ärlighet och självuttryck, fast inom relationer blir det inte konstruktivt att leva i en konflikthärd. Den liberala modellen strävar efter rättvisa genom konflikt. I
konfliktrelationer skapas ”trygghet” genom ”självständighet” och ”frihet”.
I den här debatten blir det oärligt och kontraproduktivt att inte belysa bägge delarna av möjliga vägar som kvinnor väljer mellan i valet av synen på relationer. Och väljer vi att blunda för ena delen av myntet kommer aldrig komma till stånd någon konstruktiv lösning för någon, och det handlar inte alltid om att hitta ett exakt och precist svar eller lösning utan att förstå frågan och varför den är viktig.
