Citat:
Tänkte på det i dag när jag skrollade sociala medier. Jan Emanuel intervjun som exempel. Men rent generellt är det massvis med liberala frigjorda kvinnor som går i krig mot traditionella konservativa män om nästan vilken fråga som helst på agendan. Det har blivit ett konstant könskrig till följd av den här 50/50 uppdelningen. Vänsterliberala människor ser oss inte längre som medmänniskor, utan rivaler. Allt är mäns fel och kvinnor gör aldrig fel, så ser det ut i ungefär varje ämne. Samtidigt vill de alltid äta kakan och ha den själv – Schrödinger's Feminist. De är som parasiter.
Jag upplever att i min närhet och även i samhället i stort är de konservativa kvinnorna som underkastar sig mannen betydligt mycket lyckligare än dessa liberaler. Jag ser nästan aldrig dessa kvinnor ge sig ut i krig på sociala medier likt vänsterliberalerna. Det finns också studier på att konservativa är mycket lyckligare än liberala dårarna.
Varför vill de få med sig alla andra i sitt elände, när vi som lever med traditionella könsroller mår hur bra som helst?
Underkasta er mannen lite och ta inte på er alla åtaganden ni inte är gjorda för att klara av.
Gör ni detta kommer ni också bli lyckligare.
Tankar om detta?
Jag upplever att i min närhet och även i samhället i stort är de konservativa kvinnorna som underkastar sig mannen betydligt mycket lyckligare än dessa liberaler. Jag ser nästan aldrig dessa kvinnor ge sig ut i krig på sociala medier likt vänsterliberalerna. Det finns också studier på att konservativa är mycket lyckligare än liberala dårarna.
Varför vill de få med sig alla andra i sitt elände, när vi som lever med traditionella könsroller mår hur bra som helst?
Underkasta er mannen lite och ta inte på er alla åtaganden ni inte är gjorda för att klara av.
Gör ni detta kommer ni också bli lyckligare.
Tankar om detta?
Jag tror att flertalet blir lyckligast om de samarbetar med sin partner. Ger och tar, växeldrar ansvar och omhändertagande, kompromissar.
- Att kriga mot sin partner gör ingen lycklig. Om man inte när sig på bråk och andras ilska.
- Att underkasta sig sin partner, gör ingen lycklig. Om man inte är den undergiven partner i en bdsm-relation.
Att underkasta sig någon är ju atg till viss del utplåna sig själv, sina behov, sin drivkraft och autonomi. Säger ju sig självt att en människa i regel inte mår bra av det.
Sedan kanske de kvinnir du har träffat på, som är konservativa, helt enkelt hör till den skaran som är undergiven ich tänder på underkastelse. Och därför är lyckliga med det.
Medans de liberala kvinnor du har träffat inte mår bra av underkastelse och behöver kriga för att slippa hamna i underkastelse. Och de vill egentligen inte heller kriga. Och mår dåligt av det. De vill bara samarbeta med en partner. Då skulle de vara lyckliga.
