Varför är ateister så känslostyrda?

Eftersom himlen och helvetet är inte i vårt universum.
Man kan se det religiösa perspektivet ungefär som att universum är en simulation, och det som är utanför simulationen är den spirituella världen.

Jag tror att många ateister har svårt att förstå det här konceptet, de tänker att om de inte kan se eller mäta någonting så kan det omöjligen finnas.
Jag ser det som en ganska instängd världsbild.

Ens världsbild blir liksom helt centrerad på en själv, alltså om inte JAG kan se det så finns det inte, punkt slut!

Vad händer med ditt älskade husdjur när det dör?

Bara gud vet

Det komplicerade blir ju att förbättra sin subjektiva erfarenhet upp till en objektiv (bevisad) nivå. Man ska då gå från en inre verklighet till en yttre verklighet - som inbegriper den inre. Men jag håller med om att man ändå kan veta något.

Om han har det, påstår jag inte. Det är du som säger att jag gör det. Nu menar jag att Gud inte existerar utan är bara en mänsklig konstruktion. Däremot säger jag att enligt Bibeln är Gud Han. Nu var jag väl på lite sämre humör igår, men du och andra påstår att det inte är så, utifrån vadå?

Jag utgår från Bibeln, vad utgår du från om du menar att det inte är så? Kan du motivera det?

Du vill jag ska berätta något om Gud, som inte står där. Men utifrån det som står där, anser jag nog att de som skapade honom och religionen såg honom som en sorts man. Vilket även många försök till avbildningar av troende visar, än idag. Liksom att människan skapades till Guds avbild. Så vad finns det som säger något annat, mer än en önskan att det inte ska vara så?

Dagens postmoderna påhittade tankevärld påverkar det även bland de som tror på den tron och bland en del kvinnor och andra, vill utifrån vänsterfeminismens inkonsekventa åsikter om kön, se honom som kvinna. Men det finns inga belägg för det. Inget i Bibeln som säger det.

Men frågan är även, vad man faktiskt tror på, om det inte är Bibelns Gud. Det ställer förstås frågor om religionen och tron. Vad tror man egentligen på? Är det bara en känsla man har inom sig, som man "tror" är Bibelns Gud och formar utifrån sina känslor som man vill.

Jag som ateist är förstås kättare. Medvetet och avsiktligt.

I bibeln finns tydliga instruktioner om vilka som kan förslavas, hur länge de kan förslavas och hur mycket man kan slå slavarna.
Bibeln tillåter alltså uttryckligen att man har rätt att äga andra människor som sin egendom.

Du hade inget svar på det jag skrev?

Precis, men högre makter verkar inte intresserade av att bevisa sin existens för tvivlare. Och jag är förstås maktlös i det sammanhanget. Man kan bara berätta och de som lyssnar tror som de tror.

Kättarna trodde på Gud och Jesus men inte på kyrkan.

https://en.wikipedia.org/wiki/Catharism

De som inte trodde på Gud, kallades kättare också.

Jag bara inflikar att kättarna (Catharerna) gav upphov till rosenkransen, vilket idag är en av katolska kyrkans allra mest betydelsefulla devotionliaer.

Ja, du får googla uttrycket devotionliae.

Av dina tre undersökta ting så håller jag med dig om att 1. och 2. är ytterst tveksamma. Punkt 3. kan man gräva ner sig mer i såklart om man så önskar; jag tror dock de flesta skulle hålla med om att det inte var kyrkans stoltaste ögonblick genom historien.

Angående krig under perioden 1500-1700 så får man nog, som redan påpekats av användaren Xenonen, svårt att hävda att någon större propotion av befolkningen dog av krig under 1900-talets stora konflikter än under de allehanda konflikter som ägde rum under den förstnämnda epoken. Man kan då kanske hävda att en jämfört med idag underutvecklad ekonomi och sjukvård gjorde krig mer benägna att orsaka dödsfall. Samtidigt så hade man ju absolut inte samma ekonomiska motor som möjliggjorde enorma, stående arméer, eller för den delen, moderna vapensystem som kan ådstakomma ofattbar förödelse.

Angående slaveri: rommariket förbjöd aldrig slaveri, varken i den västra eller i dess mer långlivade östra del. Det jag vill säga här är alltså att slaveri har varit fullt lagligt i samhällen med en kristen statsreligion och majoriten av dess befolkning kristna. Om vi vill säga att slaveri är så okristet det kan bli har vi naturligtvis rätt att göra så, om det är i enlighet med vår tolkning av kristendom. Men samtidigt behöver vi erkänna att det inte har varit en självklar ståndpunkt genom kristendomens historia. Slaveri, eller absoluta monarker av Guds nåde, moderna kristna är chokerande och fruktansvärda, men de har alltså varit normala i kristenenheten historiskt. Kan vi med rätta säga att de inte är kristna värderingar? Är det något med samtiden som har drivit oss till att finna sådana idéer stötande, eller är det på något internt i kristendomen som har väntat på att komma ut men som behövde millenia för att komma ut och bli självklara? Eller skulle du hålla med mig om att man kan beskriva kristendomen historiskt lite som en etisk kameoleont? Dvs. den kan och (och har) anammat olika etiker genom historien?

Angående slaveri i USA: absolut har kristendomen inspirerat många abolitionister där, men jag skulle samtidigt på temat ovan vill påstå att slavägarna också i hög grad var kristna.