Partners vyvanse missbruk

Tjena.
Jag har nu under längre tid fått tolerera min partners vyvanse missbruk. Hen brukar ha "bättre " månader och även "sämre" månader. Hen får recept för medicinet elvanse 70mg varje månad (hen brukar även ta ut någon vecka innan här o där). Varje månad så överstiger hen dosen som förskrivits, nämligen bara 1 tablett (på 70mg) per dag.

Jag har försökt gömma burken, vilken hen oftast hittar. Att ha "check-in dagar" där jag ska räkna genom pillrena för att se till att mängden stämmer (sekunden hen får burken så blir jag såklart nekad tillgång till den, vet inte ens vart den är).
Varje månad är det samma visa: hen får medicin 30st för hela månaden, första dagarna redan tar hen 1-3 piller per dag (i smyg oftast, om inte mer egt). De kommande dagarna tas en galen mängd elvanse, jag vet inte själv (då henninte tillåter mig att räkna) men förr i tiden har jag räknat mellan 10-15st piller som var borta efter 2 dagar.
I dessa två dagar brukar hen spela LOL, ibland ranked ibland bara ARAM/Arcades i 1-2 dagar på raken (alltså det varierar mellan 24-48h).
Hen brukade enbart vara uppe 24h, men senaste veckorna har hen nu varit uppe i 48h (som idag) och även för 2 veckor sedan.
Efter en sådan bender sover hen kanske 5h-8h, vaknar upp och börjar tjata om att spela igen.
Konsekvenserna av dessa benders är att VARJE MÅNAD blir hen utan minst 7 dagar värt av piller. Ofta blir det dock mellan 7-14 dagar som hen får gå utan medicinen då hen har tagit för mkt av pillrena per dag. Hen försvinner även helt från hushållet, sitter i sitt rum och kommer bara ut för mat.

Hen studerar med CSN och är försenad med alla inlämningar, skiter i plugget även om det är hela hens inkomst (fun). Istället får jag stressa mig till döds med hens inlämningar och slutprov, får kommunicera med hens lärare osv (kalla mig dum men då vet jag iaf att det blir gjort).

Nu har detta pågått nästan 2 år men det svänger upp och ner, hen har ibland bättre månader där jag kontrollerar burken och då brukar det bli 1st piller per dag. Dock de sista 4-5 månaderna har varit rent helvete. Varje gång hen ska få ny recept får jag grov ångest då jag vet hen kommer ändra sin personlighet med 360 grader på en dag, och bli en helt annan människa. (extra: JAG måste gå och hämta ut medicinen varje gång då hen är överviktig och är rädd att apotekspersonalen skal neka uttaget???????, räknas det som paranoia?)

Jag vet inte hur jag ska hjälpa hen. Jag brukar hota (kanske inte det smartaste) med att kontakta läkaren som förskriver medicinen men hen vet att jag skulle aldrig våga göra det. Varje gång hen har en bender så kommer fram orden som "då flyttar jag ut" , eller "jag älskar inte dig, därför gör jag detta", mm. Hen säger alltid sårbara ord då hen VET att jag kommer låta hen bli och istället vara ledsen för mig själv.

Går detta ens att rädda?
Och snälla, försök inte dömma mig

Låter ju mer som en trotsig tonåring än en partner.

Det kan ju knappast kallas medicin längre när han bara missbrukar och blir stimmad. Han är ju en tjackis.

Ja men typ? Då pundar man bara? Får man verkligen göra såhär med sina adhd mediciner? Apotekarierna ifrågesätter aldrig att hen är utan medicin redan efter 3 veckor (när hen skal fortfarande ha minst 7st kvar), eller när hen får mig att gå dit 2ggr på en och samma månad för att hämta ut? .
Dessutom förskriver läkaren 2 burkar per uttag?? (brukar alltid ta ut bara 1 per gång för att hen skulle troligen vart redan död).

Om läkaren skulle få veta hur han missköter sin medicinering skulle han förlora tillgången omedelbart. Han skulle nog aldrig mer i sitt liv få något sådant utskrivet igen.

Åtminstone skulle han väl kunna få lite saker gjorda om han ska stimma sönder. Men han sitter alltså bara och spelar datorspel flera dagar i rad och skjuter upp allt. Det är ju verkligen tragiskt. Han är bara en pundare.

Om det pågått i två år är det nog dags att sätta ett ultimatum.

Det är en hen inte en han

En höna, inte en hane?

Din partner förefaller ha många problem som hen behöver ta itu med innan någon relation är aktuell.

Lämna och se inte tillbaka. Vem du än är så förtjänar du bättre än att behandlas illa av en missbrukare. Att stanna kvar är att slösa bort ditt liv på att vara olycklig.

Hen säger att hen klarar sig inte utan sin medicin, att hen skulle inte jobba, inte tjäns in pengar och bara sluta funktionera alls.
Hen säger att medicinen möjliggör studierna då hen har grov ADHD och vet inte hur man pluggar på ett hållbart sätt. Hen brukar väldigt sällan, plugga intensivt kanske en hel dag ibland 2 dagar (medan hen tar för många piller) men kommer inte så långt med uppgifterna, hen drev med programmering 1 senast (kompletterar gymnasiet) och 1!! enkel kodnings-inlämning tog hen över 12h??.

Jag vet inte hur vi inte tappat allt vi har så här långt, hen har i princip varit i "active addiction " i nu senaste 2-3 år där jag tar hand om båda våra inkomstkällor osv.

Ultimatum funkar inte, då blir det: "då flyttar jag ut då", eller "jag gör detta för att du gör mig olycklig ", eller "jag var tvungen att göra detta då du förstörde min gaming-dag". Den sista ursäkten har hen använt i typ snart 1 år?? att hen aldrig får sin "riktiga gaming-night" för att jag "förstör" med att komma in i rummet, eller att hen störs av ljud (?).

Det enda som funkar någorlunda är när jag gömmer burken med medicinen men den senaste månaden har hen faktiskt lyckats hitta den 2 ggr (när jag upptäckte det och såg att hen stjal de sista 5 pillren så blev jag rasande och frpgade vrf hen skulle sno dom) svaret jag fick var: "det är bara 5st kvar så det är lika bra", och att det "inte är en stor grej??". Såklart, dagen efter kommer: "men nu måste jag vänta med plugget tills jag får ny recept om 2 veckor".

Du kan inte hjälpa en missbrukare som inte själv vill förändras tyvärr. Googla på medberoende, där finns mycket läsning om var du kan hitta hjälp och stöd i din situation. Jag håller tummarna att det löser sig på något sätt.

Tack för din kommentar. Just nu är jag tyvärr "låst" vid hen då vi precis flyttat till en ny, större och DYRARE lägenheten där min inkomst skulle inte räcka för både hyra, räkningar och mat. Senad finns det även andra faktorer som gör det omöjligt att lämna hen som du kanske kan tänka dig.
Men det känns som jag börjar nå min gräns. Jag börjar blir äldre och inse att detta kommer nog inte ändras, och jag är redan utbränd.
Vi blev faktiskt nyktra ihop från en hel andel droger och då tänkte jag, shit vad starka vi är. Vi klarar jo allt om vi blev nyktra ihop! Men hen hade tydligen aldrig blivit "riktigt" nykter, och det är faktiskt skrämmande att inse.

Har samma problem som hen men om jag hade haft en partner skulle jag skärpa till mig men nu är jag ensam så därför går det att hålla på..

Försök med apodos.