Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

Det finns massor av våldsamma kvinnor, men du gör det enkelt för dig genom att fokusera på sexuellt våld. Självklart är männen överrepresenterade då.

Om vi ska ägna oss åt att rada upp kända gärningsmän och kvinnor kan nog listorna för respektive kön bli väldigt långa. Om du startar en tråd i det ämnet så lovar jag att bidra med en gedigen lista över kvinnorna.

Att unga kvinnor i Sverige allt mer ägnar sig åt gatuvåld tror jag knappast har undgått någon som dagligen följer nyheterna. Jämför vi oss med exempelvis USA så ligger vi i lä, men det är nog något som tyvärr kommer bli allt vanligare här med.

Män i Sverige har alltid fått lära sig att man aldrig slår en kvinna, inte ens om hon är den som slår mannen. Det är något vi får lära oss att acceptera eller så gör man slut på förhållandet. Att göra en anmälan är att visa sig svag. Därför är nog mörkertalet extremt stort och många tror därför att det knappt existerar.

Verkligen? Off topic att jag skriver om det du skrivit i din TS?
och "ingen har förnekat patriarkatetts existens"....? läste du ens vad grungewhore skrev?
Man baxnar verkligen.

-Dagens data är inte 400' män och 400' kvinnor....läs om och läs rätt dina källor tack.
- Jag har ingenstans pratat om nån manlig skuld....jag har pratat om att samhälelt bör jobba vidare med att ändra dåliga mansnormer och inte som du vill a) ignorera dess existens b) lägga skuld på kvinnor.
- trams.

Tystandens pris visar att våld kan delas upp i olika kategorier...och att kvinnor drabbas mer av fysiskt våld och män av andra former...den visar INTE det du försöker få den till att handla om.

Du förstår alltså inte skillnaden mellan islamistisk teokrati som patriarkat och "patriarkala normer" i en av världens mest liberala länder. Noterat.

Kan du presentera dessa dåliga mansnormer vi svenska män lider av?

Läs igen utan dina könsideologisk tjocka solglasögon. Du är helt off-topic ovh vill störa debatten och tysta rapporten. Du gör precis det som rapporten Tystnadens pris varnar för – du flyttar gång på gång fokus bort från fakta så fort det blir obekvämt. Det är ett gammalt fult knep: byta ämne, relativisera siffror, och påstå att du ”bara vill prata mansnormer” när du egentligen försvarar en könsideologisk modell som tappat kontakt med verkligheten. Vänstern har förlorat greppet om verkligheten.

Rapporten visar svart på vitt att våld i nära relationer inte är ett könsproblem utan ett mänskligt problem. Den handlar om hundratusentals män och kvinnor i Sverige som lever i psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt våld – ofta ömsesidigt. Den visar också varför mäns utsatthet osynliggörs: systemet är byggt för en gammal inaktuell könsmall, inte för fakta. Men du vill hellre prata om 1800-talets lagar och talibaner långt borta, för där kan du känna dig trygg i rollen som den låtsat goda förkämpen mot det onda patriarkatet. Res tillbaka i tiden eller res till Kabul istället för att göra dig fånig här.

Ditt budskap är inte neutralt – det är elakt vänsteraktivistiskt. Du försöker rädda en berättelse och era stora bidrag som inte gör nytta, inte vill du alla förstå verkligheten. Därför väljer du bort allt som inte passar in i den historiska rapporten - kvinnors psykiska våld, umgängessabotage, falska anklagelser, ekonomisk kontroll. Du tiger också om de hundratals män som varje år tar sina liv efter separationer och förlorad kontakt med barn. Det är Tystnadens pris i praktiken.

Det är dags att erkänna vad det här egentligen handlar om: makt över den svenska politiken och pengarna. En liten grupp vänsteraktivister inom myndigheter, media och akademi har i årtionden byggt sina feta karriärer på att könsförklara allt våld. Nu hotas hela modellen av data som visar att verkligheten är mycket mer komplex.

Därför ser vi samma reflex från dig varje gång – misstänkliggör budbäraren, förminska siffrorna, kalla det ”mansnormer”.

Men vetenskap handlar inte om att skydda gamla inaktuella teorier. Det handlar om att följa bevisen dit de leder – även när det rubbar ens trygghet. Tystnadens pris visar att verklig jämställdhet inte är att försvara kvinnor mot män, utan människor mot våld.

Det kräver att vi släpper könsideologin och ser helheten. Först då kan vi hjälpa dem som i dag lider i tystnad – oavsett kön.

Jag är rädd att jag måste göra dig besviken på flera plan. Dels har jag passerat 50-sträcket, så även om jag är yngre än dig får jag nog inte längre kallas ung.

Sen vet jag inte om du skrev fel eller menade precis som det står, men jag är helt emot social- och marknadsliberalism, helt enkelt för att det är sluttande plan där vi märker av hur snöbollarna rullar allt fortare ner för kälkbacken.

Jag är nog mer att beskriva som konservativ ekofascist 😄

Du har nog inte helt fel i att målet är upplevd frihet, kommunisterna blev fria från bourgeoiusen, nazisterna blev fria från judar o s v.

Även liberalismen hamnar ju där tyvärr, då den tappat individens frihet och fokuserat på marknadens frihet, där individen ska få frihet i valet hur man vill konsumera, men det är ju en fågelbur om man tänker efter.

Men, friheten är inte målet för vänstern. Förändringen är målet. Vad som kommer efteråt har man ingen aning om.

Jag är tyvärr pessimistisk kring människans väg framåt. Som du är inne på är vänster/höger inte en väg, men jag tror också att det spelat ut sin roll och endast ger ett sken av bröd och skådespel i det som nu är postdemokratin.

Identitets- och kulturkriget är egentligen början på transhumanismen. Dels vet vi snart inte om vi sparras på t ex twitter mot en människa eller en robot. De stackars könsförvirrade försökskaninerna är endast början på hur människan är på väg att gå upp i tekniken. Alltid med goda eller bekväma syften. Nanotekniken lovar att vi kanske kan tvätta blodkärlen rena eller få bort cancer, diabetes, ja vad som helst..men i slutändan kommer alltid baksidor.

OS 2085 kommer säkert inte handla om hur mycket testosteron en transsexuell boxare har, utan hur många modifieringar du gjort med din kropp för att prestera bättre.

Allt detta kopplas till ditt sociala kreditscore som styr om du får ut din baslön eller ej. Då spelar det föga roll huruvida vi har en röd eller blå regering.

Gillar det jag läser. Haha, du får pluspoäng för ekofascist med självdistans – det är inte varje dag någon bjuder på det. Men låt mig svara lite retsamt, fast med all respekt: du låter som någon som ser klart på hoten men glömmer att framtiden också kan styras, inte bara fruktas.

Rapporten Tystnadens pris är faktiskt ett lysande exempel på vad som händer när vetenskap till slut tar över efter moralisk dogm. Den visar – svart på vitt – att våld i nära relationer inte handlar om kön, utan om sårbarhet, psykisk ohälsa, trauma och social stress. Det är ett paradigmskifte, för det avslöjar hur mycket politik som byggts på känsla snarare än fakta.

Och just därför är rapporten en väckarklocka för vänstern. Den tvingar fram ett val: antingen uppdatera sin syn på jämställdhet utifrån evidens, eller fortsätta försvara gamla könsberättelser som inte längre stämmer. Väljer man det senare riskerar man att tappa både trovärdighet och de väljare som fortfarande tror på rättvisa – inte på ritualer.

Det är här den socialliberala demokratin behövs. Den kan balansera mellan rättssäkerhet och empati, mellan frihet och ansvar. Den säger inte att människor är offer eller förövare på förhand – den frågar vad som fungerar och hjälper. Det är vuxen politik i en tid där många fastnat i ungdomlig moralism.

Så, du har rätt i att världen är på väg in i något nytt. Men om det finns ett hopp, så ligger det inte i mer kontroll eller dogm – utan i att vi vågar kombinera vetenskap med värme. Mindre predikan, mer prövning. Det är där Tystnadens pris pekar vägen, och där framtidens trovärdiga vänster kommer behöva börja om – inte med hat, utan med ödmjukhet inför fakta.

Vackert och skarpt formulerat. Tack. Mycket klokt skrivet – och i princip helt i linje med vad Tystnadens pris visar svart på vitt. Det du beskriver är just kärnan i problemet: vi ser inte våldsamma kvinnor för att vi inte vill se dem. När fokus låses vid sexuellt eller dödligt våld blir män automatiskt förövare och kvinnor offer – men i verkligheten finns våld i båda riktningar, bara med olika uttryck.

Rapporten bekräftar exakt det du säger: män drabbas nästan lika ofta som kvinnor av våld i nära relationer, men deras berättelser syns inte. Många män anmäler aldrig, eftersom de vet att de inte blir tagna på allvar. De är uppfostrade till att ”stå ut” – att inte slå tillbaka, inte gråta, inte be om hjälp. Det är en form av tyst normvåld i sig, och det leder till både mörkertal och psykisk kollaps.

Att fler unga kvinnor nu deltar i gatuvåld och gruppvåld är en stark signal om att våld inte är könsbundet. Det följer social stress, impulskontroll, trauma och miljö – precis som hos män. När kvinnor får samma destruktiva förutsättningar uppträder de på samma sätt. Det är biologi, psykologi och samhällsfaktorer, inte patriarkat.

Din poäng om mörkertalet är särskilt viktig. Tystnadens pris visar att nästan 80 % av män som utsätts aldrig anmäler, just för att de riskerar att hånas eller misstros. Det betyder att tusentals män varje år lever med psykiskt eller fysiskt våld utan skydd eller stöd.

Du har alltså helt rätt – vi behöver inte fler könsteorier, vi behöver ärlighet och balans. Sluta moralisera över kön, börja prata om risk, sårbarhet och beteende. Gör hjälpen könsneutral, bygg bort skammen och låt fakta styra. Det är inte kontroversiellt – det är sunt förnuft.

Det gör hon säkert gärna, för hon vill på alla sätt undvika Jämställdhetsmyndighetens rapport Tystnadens pris, för den kullkastar hela hennes världsbild om att kvinnor aldrig kan vara förövare.

Hon älskar prata om ”dåliga mansnormer”, men förstås aldrig någonsin om de kvinnonormer som idag gör lika mycket skada – bara i annan form. Anledningen är att hon lider av vanföreställningar i sin könsideologiska mentala bubbla.

Forskning (Folkhälsomyndigheten 2023, SCB 2024) visar att unga kvinnor mår sämre psykiskt än någon annan grupp i Sverige – press från sociala medier, krav på perfektion, ständig tillgänglighet och vänsterideologisk lojalitet gör många utmattade. Samtidigt lärs flickor tidigt att deras känslor ska styra alla relationer, att empati är dygd och att ilska är farligt – en norm som både kan leda till ångest och, hos vissa, till fula manipulativa mönster i konflikter.

Inom familjerätt och socialtjänst finns enligt Brå och EU:s barnrättsrapporter tecken på att vissa mödrar utövar kontroll över barnens kontakt med pappan – så kallat umgängessabotage – ofta rättfärdigat av kulturens syn på modern som ”den trygga vårdnadshavaren”. Lagen ger ingen rätt att sabotera umgänge, men normer och myndighetspraktik gör att kvinnor sällan hålls ansvariga när det sker. Det sker ofta.

Samma normer gör också att kvinnors våld mot män fortfarande förklaras bort eller tolkas som ”självförsvar”, trots att Brå, NCK och nu historiskt banbrytande av Jämställdhetsmyndigheten visar att omkring en av åtta män utsätts för våld i nära relation.

Parallellt finns en radikaliserad vänsterfeminism som skapar egna toxiska normer: moraliskt hat mot män, kollektiv skuldbeläggning och aggressiv tystnadskultur mot oliktänkande. Sociologer (Therborn 2020; Nora 2022) beskriver detta som en form av politisk sekterism där rätt åsikt blir viktigare än all fakta. Resultatet blir ett klimat där både män och kvinnor fastnar i könsroller – den starke får inte känna, den goda får inte granskas.

Ska Sverige ta jämställdhet på allvar måste vi våga tala om båda sidornas destruktiva normer: mansnormen som förbjuder sårbarhet och kvinnonormen som ger moraliskt frikort för skadligt känslostyrt maktbeteende.

har du ensläst din egen så högt hållna rapport?
Det står redan i förordet:

Vår rapport visar att många män saknar någon att prata med och
lider av ensamheten. Män har sämre hälsa och är överrepresenterade i
självmordsstatistiken i jämförelse med kvinnor, men alltför få söker hjälp i tid.
Tillsammans kan vi motverka skadliga maskulinitetsnormer så att pojkar
och män lär sig att sätta ord på känslor, vågar visa sig sårbara och berätta
om sin våldsutsatthet. På så sätt kan de få det stöd och skydd de är i behov
av och har rätt till.

Vidare:

"I vår rapport visar resultaten att de män som söker stöd får detta och är
nöjda med de insatser som ges."

"En svensk
befolkningsstudie visar att 64 procent av de män som uppgav att de är våldsutsatta
också uppgav att de utövar våld.6"

"Rådande normer och föreställningar i samhället om vad det är att vara man i
samhällets ögon, har varit närvarande i denna kartläggning, både bland de intervjuade
männen och genom hur yrkesverksamma förhåller sig till dem"


"När yrkesverksamma förstår att männen söker stöd för våldsutsatthet får de
dock i regel det stöd och skydd de behöver."

"Även de män som
förekommer i SKR:s SU-Kvinnofrid får i genomsnitt lika många insatser per
ärende som kvinnor.9 Det tyder på att män får hjälp när de söker stöd."

etc etc...Rapporten uttrycker precis det jag har skrivit....och inte alls det du försökt hävda att den skulle säga.

Har du ens läst den?

Ska jag verkligen behöva det?
Är inte det vid det här laget allmän känd kunskap som de flesta någorlunda allmänbildade känner till?

ok
En riktigt dålig mansnorm:
- Ensam är stark. Män som får lära sig tidigt att de inte får visa svaghet av något slag, vilket leder till en mängd dåliga konsekvenser. De söker inte hjälp, de skapar inte och/ eller underbygger inte nära relationer, de får det mycket svårare ta sig ur kriser i livet etc. etc.

Att lära småpojkar att det är ok att visa känslor på andra sätt än ilska. Att agera på samma sätt mot båda könen med tröst och prat ex. när barn är upprörda är inledsporten till detta.
Forskning visar nämligen att man tröstar och pratar med småflickor men ignorerar eller tom hutar eller kommenderar pojkar. No wonder! att män fått lära sig att visa känslor inte leder nånvart.

Jag har läst den noga flera gånger, och inte bara förordet. Är det allt du läst, just förordet? Verkar så. Du verkar inte klara flera fakta samtidigt. Rapporten är banbrytande men dina könsideologiska systrar på myndigheten led när de skrev och kunde inte låta bli att här och där skylls kvinnors våld mot män på männen själva. Och de bröt regeringens instruktion och pratade oerhört mycket om alla andra minoriteter och nämner män i förbifarten, trots att siffrorna visar på mycket stor grupp av utsatta för våld i nära relation. Förstår du?

Jämställdhetsmyndighetens rapport Tystnadens pris visar lika mycket på vad Sverige kan som på vad Sverige ännu inte förmår. Den vågar för första gången beskriva män som våldsutsatta – men klarar inte att fullt ut frigöra sig från det falske vänsterideologiska raster som i decennier format svensk jämställdhetspolitik.

Redan i förordet märks det dubbla språket: mäns ensamhet och självmordstal nämns, men orsaken förklaras reflexmässigt med ”maskulinitetsnormer”.

På så sätt blir även den man som blivit slagen, kontrollerad eller falskt anklagad en del av samma gamla berättelse: han är offer – men indirekt för sitt eget kön.

Det är just där Jämställdhetsmyndigheten fastnar i sin egen historia. Rapportens siffror är helt banbrytande, men myndigheten kan inte låta bli att tolka våldet mot män genom samma filter som byggde hela myndighetens existens – teorin om mäns strukturella makt.

Resultatet blir en paradox: när en man slår en kvinna är det uttryck för patriarkala normer; när en kvinna slår en man är det också patriarkala normer. Förstår du dumheten i ditt och vänsterns tänkande?

Samtidigt lämnas de kvinnonormer som faktiskt formar både samhällsbeteenden och psykisk ohälsa utan analys.
Unga kvinnor pressas idag hårt av perfektion, sociala medier och emotionell överanpassning – normer som skapar rekordhög ångest och utmattning.
I familjekonflikter ser vi hur vissa mödrar tar sig rätten att styra barns umgänge eller använda skyddsnarrativ för att utestänga pappan – ett maktbeteende som ofta ursäktas av samma kultur som ser modern som den trygga vårdaren.

Och i politikens utkant växer en radikal subkultur av vänsterfeminism som gör ideologin till moral. Någon sorts knäpp högljudd sekt. Aggressiv och farlig för Sverige. Myndigheter drabbas av deras korruption och det strider mot lagarna.

Där mäts rättfärdighet i hur hårt man hatar, inte hur väl man förstår. De normerna skadar inte bara män; de låser också kvinnor i rollen som eviga offer, ofelbara och oförmögna till maktmissbruk.

Ska Sverige gå vidare från 1970-talets könsideologier måste vi börja tala om hela spektrumet av destruktiva normer –
de manliga som förbjuder sårbarhet, och de kvinnliga som ger moraliskt frikort för känslostyrt maktbeteende och övergrepp mot närstående.

Först då kan jämställdhet bli något mer än en din dumma kamp om skuld – då kan den bli en kamp för vår svenska sanning.