__________________
Senast redigerad av Merapi 2025-10-26 kl. 10:32.
Senast redigerad av Merapi 2025-10-26 kl. 10:32.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det finns mängder med olika orsaker bakom våld i relationer.
Är orsaken: Du är min! jag har rätt som man att äga, kontrollera och dominera över dig, jag förlorar min "manliga" heder/ min manlighet om du lämnar mig, ingen annan ska få lov ha dig, alltså dödar jag dig heller än att du ska få lämna mig, eller göra det du vill med ditt liv...så har du "patriarkalt tänk".
Och detta tänk orsakar alltså fortsatt ca 15-20 mördade kvinnor per år, X antal av misshandel, X antal av kvinnor och barn som måste fly, hålla sig gömda etc....
Är orsaken: Du är min! jag har rätt som man att äga, kontrollera och dominera över dig, jag förlorar min "manliga" heder/ min manlighet om du lämnar mig, ingen annan ska få lov ha dig, alltså dödar jag dig heller än att du ska få lämna mig, eller göra det du vill med ditt liv...så har du "patriarkalt tänk".
Och detta tänk orsakar alltså fortsatt ca 15-20 mördade kvinnor per år, X antal av misshandel, X antal av kvinnor och barn som måste fly, hålla sig gömda etc....
Det är sådär ROKS-tanterna fantiserar om att det ligger till, när det egentligen bara är vanlig svartsjuka som är orsaken att kvinnor får stryk.
Fast rejält fel. Din invändning låter saklig, men den bygger på flera retoriska knep som används för att bevara den gamla könsideologiska ordningen. Det mest uppenbara är den dubbla ramen: du säger att man “ska kunna arbeta med båda företeelserna”, men samtidigt håller du fast vid patriarkatet som huvudförklaring till våld. Det innebär att du i praktiken inte vill ha två perspektiv – utan ett och ett alibi.
Det här är en klassisk gammal positionsförsvarsretorik. Genom att kalla ditt favoritord patriarkatet för “fakta” istället för “teori” förskjuts diskussionen från empiri till moral. Då blir varje försök till könsneutral analys lätt att avfärda som okänslig eller “anti-feministisk”. Men den bilden håller inte längre vetenskapligt. Tack och lov. Äntligen.
Enligt den nu historiska rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025), Brå:s trygghetsundersökning 2024 och forskning från bland annat Högskolan i Gävle och Linnéuniversitetet visar siffrorna tydligt att våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män i nästan lika stor utsträckning – 15 % respektive 12 % per år. Skillnaden ligger främst i form, inte i frekvens: kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld.
Forskningen visar också att de viktigaste riskfaktorerna inte är kön, utan trauma, psykisk ohälsa, missbruk, svartsjuka, maktobalans och relationsstress. Patriarkala attityder kan vara en av många faktorer – men de förklarar inte alls helheten som du bara vill tro i kvinnlig självgodhet? När du och vänsterns teori gör kön till roten till allt våld blir det en moralisk berättelse snarare än en vetenskaplig.
Jag förespråkar just det: att ersätta könsideologi med könsneutrala fakta. Det gynnar alla.
– Det gör insatser mer träffsäkra (eftersom man ser hela våldsspektrumet).
– Det ökar rättssäkerheten (eftersom båda könens utsatthet erkänns).
– Det minskar polariseringen (eftersom debatten inte bygger på skuld utan på ansvar).
Dith dolda motiv bakom att hålla kvar “patriarkalt våld” som huvudram är delvis politiskt och ekonomiskt: det legitimerar miljarder i öronmärkta bidrag till ideologiskt färgade projekt som ofta saknar effektmätning. När vänsterns könsideologi är så fett finansierad, har den svårt att släppa taget om sin egen maktposition.
Men äkta jämställdhet är inte ett maktspel mellan grupper. Det är ett rättvisekrav mellan människor.
Om vi verkligen vill minska våldet måste vi våga se det som det är: ett mänskligt problem, inte din och vänstern gamla könskamp. Bara för att få bidragspengar?
Det här är en klassisk gammal positionsförsvarsretorik. Genom att kalla ditt favoritord patriarkatet för “fakta” istället för “teori” förskjuts diskussionen från empiri till moral. Då blir varje försök till könsneutral analys lätt att avfärda som okänslig eller “anti-feministisk”. Men den bilden håller inte längre vetenskapligt. Tack och lov. Äntligen.
Enligt den nu historiska rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025), Brå:s trygghetsundersökning 2024 och forskning från bland annat Högskolan i Gävle och Linnéuniversitetet visar siffrorna tydligt att våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män i nästan lika stor utsträckning – 15 % respektive 12 % per år. Skillnaden ligger främst i form, inte i frekvens: kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld.
Forskningen visar också att de viktigaste riskfaktorerna inte är kön, utan trauma, psykisk ohälsa, missbruk, svartsjuka, maktobalans och relationsstress. Patriarkala attityder kan vara en av många faktorer – men de förklarar inte alls helheten som du bara vill tro i kvinnlig självgodhet? När du och vänsterns teori gör kön till roten till allt våld blir det en moralisk berättelse snarare än en vetenskaplig.
Jag förespråkar just det: att ersätta könsideologi med könsneutrala fakta. Det gynnar alla.
– Det gör insatser mer träffsäkra (eftersom man ser hela våldsspektrumet).
– Det ökar rättssäkerheten (eftersom båda könens utsatthet erkänns).
– Det minskar polariseringen (eftersom debatten inte bygger på skuld utan på ansvar).
Dith dolda motiv bakom att hålla kvar “patriarkalt våld” som huvudram är delvis politiskt och ekonomiskt: det legitimerar miljarder i öronmärkta bidrag till ideologiskt färgade projekt som ofta saknar effektmätning. När vänsterns könsideologi är så fett finansierad, har den svårt att släppa taget om sin egen maktposition.
Men äkta jämställdhet är inte ett maktspel mellan grupper. Det är ett rättvisekrav mellan människor.
Om vi verkligen vill minska våldet måste vi våga se det som det är: ett mänskligt problem, inte din och vänstern gamla könskamp. Bara för att få bidragspengar?
Citat:
Fast fel. Patriarkalt tänkande som leder till våld och tvång av olika slag riktat mot just kvinnor, existerar fortsatt i vårt land, både hos svenskar och hos invandrade grupper, är alltså inte något "gammalt" icke längre existerande utan just en viktig faktor bakom just mäns våld mot kvinnor.
Och att vi haft, och fortsatt har varianter av det kvar, obalans i makt mellan könen, eller på "feministiska" könsmaktsordning är uppenbar fakta och ingen "idé", som fortsatt alltså visar sig i obalans på en rad områden, ex. nu risken utsättas för sexuellt våld, eller att dödas av en partner för att den anser sig ha den rätten etc.
Om du läser vidare i den där Brå rapporten, ( kan göra det senare och ev. citera för dig, men måste iväg snart) så kan jag lova dig att de kommer ta upp skillnader mellan våldet som män utsätts för av kvinnlig partners och motsatsen. Både i grovhet samt orsakerna bakom.
Och som sagt en av orsakerna är just patriarkalt tänk.
Och vi har numera uppmärksammat att även män kan bli våldsutsatta av partners, både kvinnliga och manliga. Men som sagt, det finns skillnader i vad som ligger bakom våldet i fråga.
och det har startats mansjourer m.m. för att hjälpa dessa män.
jag kan definitivt hålla med om att det säkert kan behövas mer av detta för att hjälpa män, och ex sluta skambelägga män för att de blir slagna etc...
men jag håller med buhbye i hans kritik med hur du sätter upp dessa två mot varandra.
Behövs inte, vi behöver arbeta med båda dessa företeelser.
Och att vi haft, och fortsatt har varianter av det kvar, obalans i makt mellan könen, eller på "feministiska" könsmaktsordning är uppenbar fakta och ingen "idé", som fortsatt alltså visar sig i obalans på en rad områden, ex. nu risken utsättas för sexuellt våld, eller att dödas av en partner för att den anser sig ha den rätten etc.
Om du läser vidare i den där Brå rapporten, ( kan göra det senare och ev. citera för dig, men måste iväg snart) så kan jag lova dig att de kommer ta upp skillnader mellan våldet som män utsätts för av kvinnlig partners och motsatsen. Både i grovhet samt orsakerna bakom.
Och som sagt en av orsakerna är just patriarkalt tänk.
Och vi har numera uppmärksammat att även män kan bli våldsutsatta av partners, både kvinnliga och manliga. Men som sagt, det finns skillnader i vad som ligger bakom våldet i fråga.
och det har startats mansjourer m.m. för att hjälpa dessa män.
jag kan definitivt hålla med om att det säkert kan behövas mer av detta för att hjälpa män, och ex sluta skambelägga män för att de blir slagna etc...
men jag håller med buhbye i hans kritik med hur du sätter upp dessa två mot varandra.
Behövs inte, vi behöver arbeta med båda dessa företeelser.
Käre nån. Du är helt off topic? Skäms du inte? Det du gör här är ett klassiskt exempel på hur Det du gör här är ett klassiskt exempel på hur en lögnaktig könsideologiskt färgad debattmetod används för att flytta fokus. Tråden här handlar om våld i nära relationer i hela sin bredd – män, kvinnor och barn – men du försöker återföra allt till en äldre vänsterfeministisk tolkningsram där allt våld i grunden är patriarkalt.
Det är ett retoriskt knep som kallas ramförskjutning: man låtsas bredda diskussionen men byter ut ämnet mot sin egen agenda. I stället för att tala om våldets helhetsmönster vill du göra det till en moralisk fråga om mäns kollektiva skuld. Suck. Problemet är att den modellen inte längre stämmer med verkligheten.
Klara fakta från rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 visar att våld i nära relationer drabbar båda könen i nästan lika omfattning, men uttrycks olika: kvinnor mer fysiskt, män mer psykiskt och socialt. När du insisterar på att kalla allt detta för “patriarkalt våld” förminskar du halva problemet – och därmed halva lösningen.
Det dolda motivet bakom den här sortens argument är tyvärr genomskinligt: att behålla en politisk tolkningsrätt som legitimerar miljardstöd till en enda typ av verksamhet – kvinnojourer, genusprojekt och symbolpolitik – medan mäns och barns psykiska och ekonomiska utsatthet lämnas utanför systemet.
Men samhället tjänar inte på din och vänsterns ensidighet. Det tjänar på sanning. Och äkta omsorg. Om alla.
Det är ett retoriskt knep som kallas ramförskjutning: man låtsas bredda diskussionen men byter ut ämnet mot sin egen agenda. I stället för att tala om våldets helhetsmönster vill du göra det till en moralisk fråga om mäns kollektiva skuld. Suck. Problemet är att den modellen inte längre stämmer med verkligheten.
Klara fakta från rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 visar att våld i nära relationer drabbar båda könen i nästan lika omfattning, men uttrycks olika: kvinnor mer fysiskt, män mer psykiskt och socialt. När du insisterar på att kalla allt detta för “patriarkalt våld” förminskar du halva problemet – och därmed halva lösningen.
Det dolda motivet bakom den här sortens argument är tyvärr genomskinligt: att behålla en politisk tolkningsrätt som legitimerar miljardstöd till en enda typ av verksamhet – kvinnojourer, genusprojekt och symbolpolitik – medan mäns och barns psykiska och ekonomiska utsatthet lämnas utanför systemet.
Men samhället tjänar inte på din och vänsterns ensidighet. Det tjänar på sanning. Och äkta omsorg. Om alla.
Citat:
Det finns mängder med olika orsaker bakom våld i relationer.
Är orsaken: Du är min! jag har rätt som man att äga, kontrollera och dominera över dig, jag förlorar min "manliga" heder/ min manlighet om du lämnar mig, ingen annan ska få lov ha dig, alltså dödar jag dig heller än att du ska få lämna mig, eller göra det du vill med ditt liv...så har du "patriarkalt tänk".
Detta är inte "politk" i Sverige idag utan det är ett sätt att förhålla sig till kön som sätter män över kvinnor. Det ändock "politk" fortsatt i andra länder, och det har varit för inte alltförlänge sen politk i Sverige.
Och detta tänk orsakar alltså fortsatt ca 15-20 mördade kvinnor per år, X antal av misshandel, X antal av kvinnor och barn som måste fly, hålla sig gömda etc....
Är orsaken: Du är min! jag har rätt som man att äga, kontrollera och dominera över dig, jag förlorar min "manliga" heder/ min manlighet om du lämnar mig, ingen annan ska få lov ha dig, alltså dödar jag dig heller än att du ska få lämna mig, eller göra det du vill med ditt liv...så har du "patriarkalt tänk".
Detta är inte "politk" i Sverige idag utan det är ett sätt att förhålla sig till kön som sätter män över kvinnor. Det ändock "politk" fortsatt i andra länder, och det har varit för inte alltförlänge sen politk i Sverige.
Och detta tänk orsakar alltså fortsatt ca 15-20 mördade kvinnor per år, X antal av misshandel, X antal av kvinnor och barn som måste fly, hålla sig gömda etc....
Ja. Formellt har alla våldsutsatta rätt till stöd, men i praktiken ser det helt annorlunda ut. Kommunernas system är uteslutande byggda för kvinnor, med kvinnojourer, skyddat boende och rutiner som utgår från en gammal felaktig vänsterideologisk könsmall. Män finns med i lagen – men sällan alls i verkligheten. De hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga stödboenden eller traumaanpassad hjälp.
Att män söker hjälp mer sällan är inte ett tecken på bristande vilja, utan på bristande tillgänglighet och bemötande. När hela strukturen signalerar att våldsoffer “ser ut” på ett visst sätt blir det svårt att våga söka hjälp om man inte passar in i mallen.
Skulden ligger aldrig hos den utsatta, eller lägger du skuld på dem utifrån kön? Den ligger hos ett Sverige som fortfarande ser våld i nära relationer som ett könsproblem, trots att forskningen visar att det är ett mänskligt problem. Jämställdhet handlar inte om vem som får mest stöd – utan om att ingen ska lämnas utan hjälp.
Att män söker hjälp mer sällan är inte ett tecken på bristande vilja, utan på bristande tillgänglighet och bemötande. När hela strukturen signalerar att våldsoffer “ser ut” på ett visst sätt blir det svårt att våga söka hjälp om man inte passar in i mallen.
Skulden ligger aldrig hos den utsatta, eller lägger du skuld på dem utifrån kön? Den ligger hos ett Sverige som fortfarande ser våld i nära relationer som ett könsproblem, trots att forskningen visar att det är ett mänskligt problem. Jämställdhet handlar inte om vem som får mest stöd – utan om att ingen ska lämnas utan hjälp.
Citat:
Det finns mansjour (Hem - Stödlinjen för män https://share.google/Pl3urHA3CdRLkKsEt) och skyddade boenden för icke-kvinnor. Utöver det erbjuds alla våldsutsatta oavsett kön stödsamtal. Det ser lika ut för alla.
Ja. Formellt har alla våldsutsatta rätt till stöd, men i praktiken ser det helt annorlunda ut. Kommunernas system är uteslutande byggda för kvinnor, med kvinnojourer, skyddat boende och rutiner som utgår från en gammal felaktig vänsterideologisk könsmall. Män finns med i lagen – men sällan alls i verkligheten. De hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga stödboenden eller traumaanpassad hjälp.
Att män söker hjälp mer sällan är inte ett tecken på bristande vilja, utan på bristande tillgänglighet och bemötande. När hela strukturen signalerar att våldsoffer “ser ut” på ett visst sätt blir det svårt att våga söka hjälp om man inte passar in i mallen.
Skulden ligger aldrig hos den utsatta, eller lägger du skuld på dem utifrån kön? Den ligger hos ett Sverige som fortfarande ser våld i nära relationer som ett könsproblem, trots att forskningen visar att det är ett mänskligt problem. Jämställdhet handlar inte om vem som får mest stöd – utan om att ingen ska lämnas utan hjälp.
Att män söker hjälp mer sällan är inte ett tecken på bristande vilja, utan på bristande tillgänglighet och bemötande. När hela strukturen signalerar att våldsoffer “ser ut” på ett visst sätt blir det svårt att våga söka hjälp om man inte passar in i mallen.
Skulden ligger aldrig hos den utsatta, eller lägger du skuld på dem utifrån kön? Den ligger hos ett Sverige som fortfarande ser våld i nära relationer som ett könsproblem, trots att forskningen visar att det är ett mänskligt problem. Jämställdhet handlar inte om vem som får mest stöd – utan om att ingen ska lämnas utan hjälp.
Citat:
Fast rejält fel. Din invändning låter saklig, men den bygger på flera retoriska knep som används för att bevara den gamla könsideologiska ordningen. Det mest uppenbara är den dubbla ramen: du säger att man “ska kunna arbeta med båda företeelserna”, men samtidigt håller du fast vid patriarkatet som huvudförklaring till våld. Det innebär att du i praktiken inte vill ha två perspektiv – utan ett och ett alibi.
Det här är en klassisk gammal positionsförsvarsretorik. Genom att kalla ditt favoritord patriarkatet för “fakta” istället för “teori” förskjuts diskussionen från empiri till moral. Då blir varje försök till könsneutral analys lätt att avfärda som okänslig eller “anti-feministisk”. Men den bilden håller inte längre vetenskapligt. Tack och lov. Äntligen.
Enligt den nu historiska rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025), Brå:s trygghetsundersökning 2024 och forskning från bland annat Högskolan i Gävle och Linnéuniversitetet visar siffrorna tydligt att våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män i nästan lika stor utsträckning – 15 % respektive 12 % per år. Skillnaden ligger främst i form, inte i frekvens: kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld.
Forskningen visar också att de viktigaste riskfaktorerna inte är kön, utan trauma, psykisk ohälsa, missbruk, svartsjuka, maktobalans och relationsstress. Patriarkala attityder kan vara en av många faktorer – men de förklarar inte alls helheten som du bara vill tro i kvinnlig självgodhet? När du och vänsterns teori gör kön till roten till allt våld blir det en moralisk berättelse snarare än en vetenskaplig.
Jag förespråkar just det: att ersätta könsideologi med könsneutrala fakta. Det gynnar alla.
– Det gör insatser mer träffsäkra (eftersom man ser hela våldsspektrumet).
– Det ökar rättssäkerheten (eftersom båda könens utsatthet erkänns).
– Det minskar polariseringen (eftersom debatten inte bygger på skuld utan på ansvar).
Dith dolda motiv bakom att hålla kvar “patriarkalt våld” som huvudram är delvis politiskt och ekonomiskt: det legitimerar miljarder i öronmärkta bidrag till ideologiskt färgade projekt som ofta saknar effektmätning. När vänsterns könsideologi är så fett finansierad, har den svårt att släppa taget om sin egen maktposition.
Men äkta jämställdhet är inte ett maktspel mellan grupper. Det är ett rättvisekrav mellan människor.
Om vi verkligen vill minska våldet måste vi våga se det som det är: ett mänskligt problem, inte din och vänstern gamla könskamp. Bara för att få bidragspengar?
Det här är en klassisk gammal positionsförsvarsretorik. Genom att kalla ditt favoritord patriarkatet för “fakta” istället för “teori” förskjuts diskussionen från empiri till moral. Då blir varje försök till könsneutral analys lätt att avfärda som okänslig eller “anti-feministisk”. Men den bilden håller inte längre vetenskapligt. Tack och lov. Äntligen.
Enligt den nu historiska rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025), Brå:s trygghetsundersökning 2024 och forskning från bland annat Högskolan i Gävle och Linnéuniversitetet visar siffrorna tydligt att våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män i nästan lika stor utsträckning – 15 % respektive 12 % per år. Skillnaden ligger främst i form, inte i frekvens: kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld.
Forskningen visar också att de viktigaste riskfaktorerna inte är kön, utan trauma, psykisk ohälsa, missbruk, svartsjuka, maktobalans och relationsstress. Patriarkala attityder kan vara en av många faktorer – men de förklarar inte alls helheten som du bara vill tro i kvinnlig självgodhet? När du och vänsterns teori gör kön till roten till allt våld blir det en moralisk berättelse snarare än en vetenskaplig.
Jag förespråkar just det: att ersätta könsideologi med könsneutrala fakta. Det gynnar alla.
– Det gör insatser mer träffsäkra (eftersom man ser hela våldsspektrumet).
– Det ökar rättssäkerheten (eftersom båda könens utsatthet erkänns).
– Det minskar polariseringen (eftersom debatten inte bygger på skuld utan på ansvar).
Dith dolda motiv bakom att hålla kvar “patriarkalt våld” som huvudram är delvis politiskt och ekonomiskt: det legitimerar miljarder i öronmärkta bidrag till ideologiskt färgade projekt som ofta saknar effektmätning. När vänsterns könsideologi är så fett finansierad, har den svårt att släppa taget om sin egen maktposition.
Men äkta jämställdhet är inte ett maktspel mellan grupper. Det är ett rättvisekrav mellan människor.
Om vi verkligen vill minska våldet måste vi våga se det som det är: ett mänskligt problem, inte din och vänstern gamla könskamp. Bara för att få bidragspengar?
Nu tramsar du rejält och försöker bygga ett halmbygge kring vad jag skrev för att skapa något att argumentera mot.
1. Jag pratar ingenstans om "patriarkat", du hittar ingenstans de ordet ens i min text. jag pratar om patriarkalt tänk...eller om du så vill patriarkala strukturer, vilket alltså inte är synonymt med patriarkat.
Behöver du detta förklarat så säg till.
2. Patriarkat och det jag pratar om, det tänk som ligger bakom patriarkat, är inget "retoriskt knep", utan ett sociologisk begrepp som beskriver ett samhälle som domineras av män. Ett sådant samhälle förutsätter att män ger sig själva "rätt" över och till kvinnor, och ett tänk som alltså fortsatt idag existerar i Sverige och syns i div sexualiserat våld och tvång m.m. och om inte annat väldigt väl synligt här på flashback.
3. jag har ingenstans pratat om att patriarkat skulle vara "huvudsaken till våld". Det mesta våldet i vårt samhälle av idag drabbar män, utfört av andra män. jag pratar om att detta tänk är EN viktig aspekt av våldet i samhället, och behöver ha sin uppmärksamhet och speciella åtgärder av samhället, men alltså en av flera, och att det är rejält korkat att försöka ignorera detta, för att det känns obekvämt för män som du.
Tramset är allt ditt, hos kvinnor som du. Du har svårt med fakta, din världsbild klarar inte av det?
Du säger att du inte talar om patriarkatet men samtidigt använder du exakt samma tankefigur – “patriarkalt tänk” – som om den vore ett neutralt sociologiskt faktum. Det är ett klassiskt fult knep: byta ord men behålla könsideologin. Problemet är att det gör diskussionen immun mot fakta. Hur mäter man ett “tänk”? Hur mycket av dagens våld beror faktiskt på det, och hur mycket på missbruk, psykisk ohälsa, trauma eller konflikter? Har kvinnor inget ansvar för vad de gör när de plågar sina närmaste?
Forskningen visar nu något helt annat än den gamla könsmodellen inom hycklande politisk vänster. Enligt rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 utsätts ungefär lika många män som kvinnor för våld i nära relationer – 15 respektive 12 procent. Skillnaden ligger i form, inte i frekvens. Kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt.
Så frågan blir: varför fortsätter du att förklara allt våld som en följd av könsmakt när svensk fakta nu visar att det handlar om mänsklig sårbarhet? Är det verkligen våldet du vill förstå – eller berättelsen du vill bevara?
Du säger att du inte talar om patriarkatet men samtidigt använder du exakt samma tankefigur – “patriarkalt tänk” – som om den vore ett neutralt sociologiskt faktum. Det är ett klassiskt fult knep: byta ord men behålla könsideologin. Problemet är att det gör diskussionen immun mot fakta. Hur mäter man ett “tänk”? Hur mycket av dagens våld beror faktiskt på det, och hur mycket på missbruk, psykisk ohälsa, trauma eller konflikter? Har kvinnor inget ansvar för vad de gör när de plågar sina närmaste?
Forskningen visar nu något helt annat än den gamla könsmodellen inom hycklande politisk vänster. Enligt rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 utsätts ungefär lika många män som kvinnor för våld i nära relationer – 15 respektive 12 procent. Skillnaden ligger i form, inte i frekvens. Kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt.
Så frågan blir: varför fortsätter du att förklara allt våld som en följd av könsmakt när svensk fakta nu visar att det handlar om mänsklig sårbarhet? Är det verkligen våldet du vill förstå – eller berättelsen du vill bevara?
Citat:
Nu tramsar du rejält och försöker bygga ett halmbygge kring vad jag skrev för att skapa något att argumentera mot.
1. Jag pratar ingenstans om "patriarkat", du hittar ingenstans de ordet ens i min text. jag pratar om patriarkalt tänk...eller om du så vill patriarkala strukturer, vilket alltså inte är synonymt med patriarkat.
Behöver du detta förklarat så säg till.
2. Patriarkat och det jag pratar om, det tänk som ligger bakom patriarkat, är inget "retoriskt knep", utan ett sociologisk begrepp som beskriver ett samhälle som domineras av män. Ett sådant samhälle förutsätter att män ger sig själva "rätt" över och till kvinnor, och ett tänk som alltså fortsatt idag existerar i Sverige och syns i div sexualiserat våld och tvång m.m. och om inte annat väldigt väl synligt här på flashback.
3. jag har ingenstans pratat om att patriarkat skulle vara "huvudsaken till våld". Det mesta våldet i vårt samhälle av idag drabbar män, utfört av andra män. jag pratar om att detta tänk är EN viktig aspekt av våldet i samhället, och behöver ha sin uppmärksamhet och speciella åtgärder av samhället, men alltså en av flera, och att det är rejält korkat att försöka ignorera detta, för att det känns obekvämt för män som du.
1. Jag pratar ingenstans om "patriarkat", du hittar ingenstans de ordet ens i min text. jag pratar om patriarkalt tänk...eller om du så vill patriarkala strukturer, vilket alltså inte är synonymt med patriarkat.
Behöver du detta förklarat så säg till.
2. Patriarkat och det jag pratar om, det tänk som ligger bakom patriarkat, är inget "retoriskt knep", utan ett sociologisk begrepp som beskriver ett samhälle som domineras av män. Ett sådant samhälle förutsätter att män ger sig själva "rätt" över och till kvinnor, och ett tänk som alltså fortsatt idag existerar i Sverige och syns i div sexualiserat våld och tvång m.m. och om inte annat väldigt väl synligt här på flashback.
3. jag har ingenstans pratat om att patriarkat skulle vara "huvudsaken till våld". Det mesta våldet i vårt samhälle av idag drabbar män, utfört av andra män. jag pratar om att detta tänk är EN viktig aspekt av våldet i samhället, och behöver ha sin uppmärksamhet och speciella åtgärder av samhället, men alltså en av flera, och att det är rejält korkat att försöka ignorera detta, för att det känns obekvämt för män som du.
Jag var själv med och tjatade fram den jour du nämner. Men du blundar rejält, varför låtsas du?
Det låter bra i teorin – men forskningen visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Ja, det finns mansjourer och en stödlinje, men jämför skalan: staten lägger årligen omkring 600–700 miljoner kronor på kvinnojourer och genusmärkta projekt, medan stödet till mansjourer ligger under 10 miljoner. Det är alltså en skillnad på ungefär 70 gånger mer resurser till det ena könet. Och pengar från kommuner och regioner ser lika sneda ut. Miljarder varje år.
Dessutom saknar majoriteten av kommuner skyddat boende för män, särskilt för pappor med barn. Män hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga boenden med trauma*anpassat stöd. Det är inte likvärdig hjälp – det är en systemskillnad som varken är laglig eller etiskt försvarbar.
Så frågan blir: varför försvarar du en orättvis och ineffektiv struktur där kön avgör vem som får hjälp, när fakta nu visar att våldet inte gör den skillnaden?
Om systemet verkligen vore jämställt skulle resurserna, utbildningen och vården följa behov, inte kön.
Det låter bra i teorin – men forskningen visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Ja, det finns mansjourer och en stödlinje, men jämför skalan: staten lägger årligen omkring 600–700 miljoner kronor på kvinnojourer och genusmärkta projekt, medan stödet till mansjourer ligger under 10 miljoner. Det är alltså en skillnad på ungefär 70 gånger mer resurser till det ena könet. Och pengar från kommuner och regioner ser lika sneda ut. Miljarder varje år.
Dessutom saknar majoriteten av kommuner skyddat boende för män, särskilt för pappor med barn. Män hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga boenden med trauma*anpassat stöd. Det är inte likvärdig hjälp – det är en systemskillnad som varken är laglig eller etiskt försvarbar.
Så frågan blir: varför försvarar du en orättvis och ineffektiv struktur där kön avgör vem som får hjälp, när fakta nu visar att våldet inte gör den skillnaden?
Om systemet verkligen vore jämställt skulle resurserna, utbildningen och vården följa behov, inte kön.
Citat:
Det finns mansjour (Hem - Stödlinjen för män https://share.google/Pl3urHA3CdRLkKsEt) och skyddade boenden för icke-kvinnor. Utöver det erbjuds alla våldsutsatta oavsett kön stödsamtal. Det ser lika ut för alla.
Det du slåss mot är en feminism som har institutionaliserats i politik, media, utbildning och har incitament att bevara uppdelningen. Om jämställdhet faktiskt uppnås, försvinner feminismen som rörelse och därmed försvinner också möjligheten att hävda ”kvinnor som offer" och ”män som förövare”. Samtidigt som kvinnliga privilegier t.ex. mildare behandling i rättssystemet, könskvotering, socialt stöd, döljs bakom en retorik om fortsatt kvinnlig utsatthet. Därför har feminismen ett egenintresse i att hålla kvar bilden av kvinnan som svag eller förtryckt.
Feminismen bygger på en konfliktmodell mellan könen, eller mellan kön och maktstrukturer. Om könsskillnaderna förlorar sin sociala betydelse, då försvinner själva konfliktens bas och därmed feminismen som ideologi. Feministiska teorier utgår från att det finns en könsmaktsordning, alltså att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, både historiskt och strukturellt. Om man tar bort kön som kategori t.ex. säger att ”män och kvinnor är bara människor”, då försvinner själva grunden för feministisk analys. Då går det inte längre att prata om ”kvinnors underordning" eller ”mäns makt”, eftersom kön inte anses relevant.
Feminismen tolkar ofta mäns problem t.ex. självmord, våld, ensamhet som en konsekvens av patriarkatet, inte som ett ”motproblem”. Alltså, män drabbas också av könsroller, men lösningen ses som mer feminism, inte som ”separata mansrättsrörelser”. Så kvinnors våld mot män är också männens fel, på grund av de strukturer som män är kollektivt skyldiga till. Till och med när män drar sig undan blir det problematiskt. Feminister menar ofta att MGTOW inte utmanar könsroller, utan förstärker dem genom att betona mäns självständighet, styrka och kvinnors problem.
Feminister tjänar på offerrollen och vill därför inte stödja något som motsäger den, att faktiskt skapa ett könslöst samhälle där alla har samma skyldigheter, möjligheter och rättigheter ligger inte i deras intresse. De kommer slå vakt om sina privilegier och nedkämpa alla som påpekar dem, men framför allt kämpa för att behålla sin roll som evigt offer. Dagens feminism är en vänsterrörelse och delar således ideologisk bas med andra vänsteridéer som; (FB) Hur motiverar antifascister sitt våld?
Feminismen bygger på en konfliktmodell mellan könen, eller mellan kön och maktstrukturer. Om könsskillnaderna förlorar sin sociala betydelse, då försvinner själva konfliktens bas och därmed feminismen som ideologi. Feministiska teorier utgår från att det finns en könsmaktsordning, alltså att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, både historiskt och strukturellt. Om man tar bort kön som kategori t.ex. säger att ”män och kvinnor är bara människor”, då försvinner själva grunden för feministisk analys. Då går det inte längre att prata om ”kvinnors underordning" eller ”mäns makt”, eftersom kön inte anses relevant.
Feminismen tolkar ofta mäns problem t.ex. självmord, våld, ensamhet som en konsekvens av patriarkatet, inte som ett ”motproblem”. Alltså, män drabbas också av könsroller, men lösningen ses som mer feminism, inte som ”separata mansrättsrörelser”. Så kvinnors våld mot män är också männens fel, på grund av de strukturer som män är kollektivt skyldiga till. Till och med när män drar sig undan blir det problematiskt. Feminister menar ofta att MGTOW inte utmanar könsroller, utan förstärker dem genom att betona mäns självständighet, styrka och kvinnors problem.
Feminister tjänar på offerrollen och vill därför inte stödja något som motsäger den, att faktiskt skapa ett könslöst samhälle där alla har samma skyldigheter, möjligheter och rättigheter ligger inte i deras intresse. De kommer slå vakt om sina privilegier och nedkämpa alla som påpekar dem, men framför allt kämpa för att behålla sin roll som evigt offer. Dagens feminism är en vänsterrörelse och delar således ideologisk bas med andra vänsteridéer som; (FB) Hur motiverar antifascister sitt våld?
Citat:
Tramset är allt ditt, hos kvinnor som du. Du har svårt med fakta, din världsbild klarar inte av det?
Du säger att du inte talar om patriarkatet men samtidigt använder du exakt samma tankefigur – “patriarkalt tänk” – som om den vore ett neutralt sociologiskt faktum. Det är ett klassiskt fult knep: byta ord men behålla könsideologin. Problemet är att det gör diskussionen immun mot fakta. Hur mäter man ett “tänk”? Hur mycket av dagens våld beror faktiskt på det, och hur mycket på missbruk, psykisk ohälsa, trauma eller konflikter? Har kvinnor inget ansvar för vad de gör när de plågar sina närmaste?
Forskningen visar nu något helt annat än den gamla könsmodellen inom hycklande politisk vänster. Enligt rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 utsätts ungefär lika många män som kvinnor för våld i nära relationer – 15 respektive 12 procent. Skillnaden ligger i form, inte i frekvens. Kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt.
Så frågan blir: varför fortsätter du att förklara allt våld som en följd av könsmakt när svensk fakta nu visar att det handlar om mänsklig sårbarhet? Är det verkligen våldet du vill förstå – eller berättelsen du vill bevara?
Du säger att du inte talar om patriarkatet men samtidigt använder du exakt samma tankefigur – “patriarkalt tänk” – som om den vore ett neutralt sociologiskt faktum. Det är ett klassiskt fult knep: byta ord men behålla könsideologin. Problemet är att det gör diskussionen immun mot fakta. Hur mäter man ett “tänk”? Hur mycket av dagens våld beror faktiskt på det, och hur mycket på missbruk, psykisk ohälsa, trauma eller konflikter? Har kvinnor inget ansvar för vad de gör när de plågar sina närmaste?
Forskningen visar nu något helt annat än den gamla könsmodellen inom hycklande politisk vänster. Enligt rapporten Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 utsätts ungefär lika många män som kvinnor för våld i nära relationer – 15 respektive 12 procent. Skillnaden ligger i form, inte i frekvens. Kvinnor drabbas oftare av upprepat fysiskt våld, män av psykiskt, ekonomiskt och socialt.
Så frågan blir: varför fortsätter du att förklara allt våld som en följd av könsmakt när svensk fakta nu visar att det handlar om mänsklig sårbarhet? Är det verkligen våldet du vill förstå – eller berättelsen du vill bevara?
Nej, jag skrev att patriarkat är ett neutralt sociologiskt begrepp, lätt att definiera och kontrollera i statistisk.
och alltså verkligen inget feministiskt "retoriskt hittepå" som du försöker förvränga det till.
Det tänk/ idébygge som upprätthåller detta, är däremot självklar inte lika lätt att avläsa i statistiken, får du ägna dig åt ex. djupintervjuer m.m.
Vilket kan jag lova dig är gjort.
Sen pratar vi nu inte generellt om våld, utan specifikt om våld i nära relationer och om de åtgärder som görs i samhället ex. i form av jourer m.m.
Jourer behövs mest när någon riskerar liv och hälsa alltså mest olika former av fysiskt och sexuellt våld.
och för tredje gången nu? Jag förklarar inte "allt våld" med könsmaktordning, jag hävdar att det är en del, rätt viktig sådan, av problemet. Och alltså något som man inte bör ignorera och soppa under mattan precis som om det inte var ett problem värt att adressera...så som du önskar.
Begriper du? Behöver jag feta och stryka under detta? eller ska jag behöva upprepa detta ytterligare..
Sen kan vi ju gå till din NTNU rapport och titta lite under specifika våldsbrott i nära relationer.
Misshandel i nära relation
Totalt: män 1,5 kvinnor 2,5
Tittar du specifikt på åldrar där: så ex. åldrarna
20-24 män 2,7 Kvinnor 6,7
25-34 män 2,4 Kvinnor 3,9
Är först i pensionsåldern som kvinnor ger sig på män något mer än tvärtom.
Sexuellt våld genom oaktsamhet | sexuellt våld utnyttjande
Totalt män 0,7 Kvinnor 4,0. | 0,4/ 2,1
Åldrar:
16-19. Män 0,1. Kvinnor. 9.0 | 0,2/ 6,9
20-24 2,8/ 10,8 | 2,3/ 6,3
25-34. 1,8/ 8,9. | 1,1/ 3,6
etc.
( ingen ålder uppvisar mer sexuellt våld från kvinnor än män)
Kränkningar: totalt 6,9/ 10,9
Återkommande psykiskt våld Totalt 3,7/ 4,5
etc..
tabellen finns att ladda ner från Brå
https://bra.se/rapporter/arkiv/2024-05-06-brott-i-nara-relation
För övrigt så mördas alltså ca 15 kvinnor av män i nära relation år efter år efter år
medan detsamma kanske sker 1-3 män per år.
Så faktiskt inte så konstigt att man satsar mer pengar på jourer för kvinnor än dito för män.
men? du kan ju berätta hur mycket mer "mänskligt sårbara" just könet man är.
__________________
Senast redigerad av Merapi 2025-10-27 kl. 06:53.
Senast redigerad av Merapi 2025-10-27 kl. 06:53.
Citat:
Det är väl fortfarande så att män söker stöd i mycket mindre omfattning än kvinnor? Eller är det långa telefonköer hos Mansjouren?
Jag var själv med och tjatade fram den jour du nämner. Men du blundar rejält, varför låtsas du?
Det låter bra i teorin – men forskningen visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Ja, det finns mansjourer och en stödlinje, men jämför skalan: staten lägger årligen omkring 600–700 miljoner kronor på kvinnojourer och genusmärkta projekt, medan stödet till mansjourer ligger under 10 miljoner. Det är alltså en skillnad på ungefär 70 gånger mer resurser till det ena könet. Och pengar från kommuner och regioner ser lika sneda ut. Miljarder varje år.
Dessutom saknar majoriteten av kommuner skyddat boende för män, särskilt för pappor med barn. Män hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga boenden med trauma*anpassat stöd. Det är inte likvärdig hjälp – det är en systemskillnad som varken är laglig eller etiskt försvarbar.
Så frågan blir: varför försvarar du en orättvis och ineffektiv struktur där kön avgör vem som får hjälp, när fakta nu visar att våldet inte gör den skillnaden?
Om systemet verkligen vore jämställt skulle resurserna, utbildningen och vården följa behov, inte kön.
Det låter bra i teorin – men forskningen visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Ja, det finns mansjourer och en stödlinje, men jämför skalan: staten lägger årligen omkring 600–700 miljoner kronor på kvinnojourer och genusmärkta projekt, medan stödet till mansjourer ligger under 10 miljoner. Det är alltså en skillnad på ungefär 70 gånger mer resurser till det ena könet. Och pengar från kommuner och regioner ser lika sneda ut. Miljarder varje år.
Dessutom saknar majoriteten av kommuner skyddat boende för män, särskilt för pappor med barn. Män hänvisas ofta till härbärgen eller missbruksenheter, inte till trygga boenden med trauma*anpassat stöd. Det är inte likvärdig hjälp – det är en systemskillnad som varken är laglig eller etiskt försvarbar.
Så frågan blir: varför försvarar du en orättvis och ineffektiv struktur där kön avgör vem som får hjälp, när fakta nu visar att våldet inte gör den skillnaden?
Om systemet verkligen vore jämställt skulle resurserna, utbildningen och vården följa behov, inte kön.
Att man inte har skyddade boenden i hemkommunen är egentligen inget problem då få som behöver det skyddet kan stanna i den egna kommunen. Man köper in de tjänsterna och det finns många skyddade boenden som erbjuder avskiljda bostäder för tex män och hbtq.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera