Sluta blunda för halva verkligheten – våld i nära relation drabbar också män

Njaa fast tvärtom va?

Det är ju lite mer "Fast det händer män/kvinnor med!" diskussionen som aldrig leder till någonting i överhuvudtaget. Och verkar användas mest av den andra sidan för att försöka tysta all kritik.

Jag har ingenting emot att diskutera eller läsa om vilka problem män blir utsatt för. Men sekunden någon säger "det drabbar också män" då stänger iaf mitt hjärnkontor helt ner. Och jag tror att det är för att då handlar det inte om diskussionen längre utan det handlar om ens "känslor"? och det är där det känns som att samtalen Alltid dör.

Jag förstår reaktionen – men just det du beskriver är egentligen symptomet på ett könsideologiskt lås, inte på “känslor”. Du harvuoprepat hur du känner några gånger nu.

När någon säger “det drabbar också män” och folk slutar lyssna, så är det inte för att argumentet är svagt – utan för att det utmanar en falsk vänsterpolitisk berättelse som byggts under 30 år: att våld i nära relationer enbart är uttryck för patriarkal makt.

Det är därför samtalet dör. Inte för att det saknar relevans, utan för att vissa inte vill att det ska leva.

Men fakta från myndighetsrapporten Tystnadens pris (2025) och Brå:s trygghetsundersökningar visar tydligt att män, kvinnor och HBTQ-personer drabbas illa av våld i nära relationer – bara på lite olika sätt.

Om man inte får tala om den helheten, så blir jämställdhet bara ett selektivt projekt. Hyckleri.

Verklig jämställdhet börjar när man orkar lyssna också när bilden skaver mot det man lärt sig.

Nej så är det faktiskt inte. Utan det är för att om det som diskuteras är "männens våld mot kvinnor", och någon kille kommer in och säger "det drabbar också män...". Då har den killen visat att den inte är villig att vara med i diskussionen, utan vill att det ska börja handla om den själv.

Det är det som dödar diskussionen.

Och om du undrar. Ja, precis samma skit gör vänstern eller dem som utger sig för att vara "kvinnor" här inne med.

Jag tror det aktiverar någon psykologisk defens mekanism i många människor vilket gör att de slutar lyssna på den människan sedan helt. Och det är ju liksom inte vad du vill med denna trådstart eller?

och?

Varför inte kunna klara ha av båda debatterna samtidigt?

Patriarkalt våld och "individuellt våld", eller vad man nu vill kalla det, i parrelationer?

Att män som grupp lite överallt genom historien och även fortsatt i samtiden utövat våld mot kvinnor, juridiskt, ekonomiskt, socialt, fysiskt, sexuellt etc etc ...för att få kvinnor dit de vill ha dem, är alldeles uppenbar fakta och det våldet går under ett gemensamt namn: patriarkalt våld, och det har upparbetats förklarande teorier och div. motstånd mot den typen av våld och maktutövning.

Utöver detta så finns även våld riktat mot andra grupper....samt! individuellt våld, dvs enskilda individer som utövar våld mot andra, av andra orsaker, eller liknande orsaker, än att de har normer som ovan som hejar på dem.

Liksom inga problem bolla med båda dessa uttryck för våld samtidigt.

Bra skrivet, tack. Det är naturligtvis möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt – men problemet är att svensk politik och forskning inte gör det i praktiken. Begreppet “patriarkalt våld” kan ha gammalt historiskt värde, men som generell förklaringsmodell fungerar det mycket dåligt i dag. Det bygger på vänsterns könsideologiska idé om kön som maktstruktur, inte på äkta data om hur våld faktiskt uppstår, utövas och fördelas. De hycklar och ljuger faktiskt för att låtsas vara enbart offer och för att lura till sig hundratals miljoner i ineffektiva bidrag från skattebetalarna.

Fakta visar ju något annat i vår tid. Enligt Tystnadens pris (Jämställdhetsmyndigheten 2025) och Brå:s trygghetsundersökning 2024 utsätts 15 % av kvinnorna och 12 % av männen för våld i nära relationer varje år. Skillnaden ligger i uttrycksform, inte i omfattning: män drabbas oftare av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld – kvinnor av upprepat fysiskt och sexuellt. Dessutom visar forskningen från Högskolan i Gävle att både kvinnliga och manliga förövare ofta delar samma bakomliggande riskfaktorer: trauma, psykisk ohälsa, beroende, social stress och relationskonflikter. Det handlar alltså om mänsklig sårbarhet, inte könsmakt.

Mitt mest seriösa argument handlar just om detta: att verklig jämställdhet kräver könsneutral förståelse av våld, omsorg och ansvar. När en teori – som patriarkatet – gör kön till förklaringen till allt, suddas individen ut och de utsatta männen försvinner ur statistiken. Samtidigt tappar vi fokus på det som faktiskt fungerar: tidiga stödinsatser, relationsbehandling, och respekt för barns rätt till båda föräldrarna.

Ett jämlikt samhälle kan inte bygga på könsskuldbeläggning. Det måste bygga på samma rätt till skydd, respekt och hjälp – oavsett vem som slår, eller vem som blöder.

Det du beskriver låter logiskt, men det döljer ett klassiskt retoriskt grepp: att förklara bort saklig kritik som “fel känsla”. När någon påpekar att våld i nära relationer även drabbar män, handlar det inte om att “ta över diskussionen” – det handlar om att bredda den till att omfatta hela verkligheten.

Det är just därför vissa vill avfärda det som “självcentrering”: det håller den könsideologiska ordningen intakt. Genom att flytta fokus från fakta till tonläge slipper man diskutera fakta – till exempel att Tystnadens pris (2025) och Brå:s trygghetsundersökning visar att hundratusentals män utsätts för psykiskt och socialt våld varje år, ofta utan något stöd alls.

Den dolda logiken bakom ditt resonemang är nog alltså social kontroll av samtalet: du får prata om mäns utsatthet, men bara om du gör det på ett sätt som inte stör vänstern falska berättelse om kön som makthierarki.

Men jämställdhet byggs inte på vem som får ordet – utan på vem som vågar se hela bilden, även när den inte passar ideologin.

Tala för dig själv du. Du har ingen aning om vad som får folk sluta att läsa. Jag läser i alla fall.

Forskningen du hänvisar till visar faktiskt hur komplext våld i nära relationer är – och bekräftar snarare poängen att kön inte ensamt förklarar våldets mönster.

CDC-studien och översikten du citerar från Wikipedia (baserad på amerikanska data) visar att bisexuella och lesbiska kvinnor rapporterar högre nivåer av våld än heterosexuella kvinnor, och att även homosexuella män utsätts i betydande grad. Samma mönster återkommer i europeiska data och i Jämställdhetsmyndighetens rapport Tystnadens pris (2025): våld i nära relationer förekommer i alla köns- och relationskonstellationer, men uttrycks på olika sätt – fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller socialt.

Det här underminerar hela den könsideologiska modellen hos svensk politisk vänster om “mäns strukturella våld mot kvinnor”. Om våldet vore ett rent patriarkalt fenomen numera skulle det inte uppträda i samma eller högre grad i relationer utan män. Evidensen pekar i stället mot att våldet följer psykologiska och relationella riskfaktorer – trauma, missbruk, svartsjuka, psykisk ohälsa, maktobalans – oavsett kön.

Ur ett jämställdhets- och samhällsnyttoperspektiv innebär det att politiken behöver bli könsneutral och behovsstyrd: stöd, skydd och behandling ska ges efter faktisk risk och utsatthet, inte efter kön eller ideologi. Bara så kan vi minska våldet på riktigt – för alla, oavsett vem de älskar eller vilket kön de har.

Det finns inte två typer av våld i relationer, allt våld är individuellt. De förklarande teorier du hänvisar till är politiska.

Fast fel. Patriarkalt tänkande som leder till våld och tvång av olika slag riktat mot just kvinnor, existerar fortsatt i vårt land, både hos svenskar och hos invandrade grupper, är alltså inte något "gammalt" icke längre existerande utan just en viktig faktor bakom just mäns våld mot kvinnor.
Och att vi haft, och fortsatt har varianter av det kvar, obalans i makt mellan könen, eller på "feministiska" könsmaktsordning är uppenbar fakta och ingen "idé", som fortsatt alltså visar sig i obalans på en rad områden, ex. nu risken utsättas för sexuellt våld, eller att dödas av en partner för att den anser sig ha den rätten etc.

Om du läser vidare i den där Brå rapporten, ( kan göra det senare och ev. citera för dig, men måste iväg snart) så kan jag lova dig att de kommer ta upp skillnader mellan våldet som män utsätts för av kvinnlig partners och motsatsen. Både i grovhet samt orsakerna bakom.
Och som sagt en av orsakerna är just patriarkalt tänk.

Och vi har numera uppmärksammat att även män kan bli våldsutsatta av partners, både kvinnliga och manliga. Men som sagt, det finns skillnader i vad som ligger bakom våldet i fråga.
och det har startats mansjourer m.m. för att hjälpa dessa män.

jag kan definitivt hålla med om att det säkert kan behövas mer av detta för att hjälpa män, och ex sluta skambelägga män för att de blir slagna etc...

men jag håller med buhbye i hans kritik med hur du sätter upp dessa två mot varandra.
Behövs inte, vi behöver arbeta med båda dessa företeelser.

Våldsutsatta män kan få samma stöd från sin hemkommun som våldsutsatta kvinnor. Problemet är som jag förstått det att våldsutsatta män sällan söker stöd.