Ursäkta om jag lägger sordin på en annars intressant diskussion om att de styckade kroppsdelarna hade samma storlek.
Till skillnad från nästan alla andra fynd av styckade kroppar, hade CdCs kropp styckats på ett mycket ovanligt sätt gällande övre extremiteter.
Man hade lagt kroppen på mage (i princip inte möjligt annars) och skurit av varje skulderblads muskelfästen nedtill, mot mitten och mot sidorna. På så sätt skapades ett lyftbart paket av skulderblad och skulderparti som endast hölls fast av nyckelbenet framtill. Detta nyckelben hade man därefter kapat/brutit av - varefter hela armen, skuldran och det stora skulderbladet på ryggen gick att lyfta bort i ett stycke. Samma sak hade gjorts på höger och vänster sida.
Det ledde till att två stora partier av sammanhängande skulderblad, skuldra, överarm, underarm och hand återfanns i säcken. Varje sådan avstyckad övre extremitetsdel var betydligt större/längre än 30-40 cm även om man böjde i armbågsleden eftersom paketet också innehöll hela skulderpartiet och det stora skulderbladet från ryggen.
Det här styckningsförfarande är ofta använt vid slakt av fjäderfä, nötboskap etc. Dessa djur har inga nyckelben vilket gör denna typ av styckning extra praktisk.
Ingen ”vettig” styckmördare (om det nu finns sådana) skulle utan att vara slaktare komma på idén att kapa muskulaturen och ta med skulderbladen i ”armpaketet”.
I stället skulle de flesta icke slakt-vana lekmän - och kirurger/obducenter/ortopeder - kapa överarmen vid humerus kulans fäste i axelleden.
Så görs vid överarmsamputationer och så hittas de flesta styckade offers armar. (Där man inte sågat av överarmsbenet som tar mycket mer tid och kraft att kapa).
Det är en inte alltför svår procedur att kapa muskelvävnaden och ledkapseln i axeln, kräver inga benavbitare, ingen kapning av nyckelbenet eller liknande och resulterar i betydligt nättare avstyckade armdelar utan att också innefatta ett otympligt snett utstående skulderblad från ryggen.
CdCs övre extremiteter har därför med stor sannolikhet inte styckats av någon som inte är van vid djurslakt.
Ingen kirurg, ortoped, arkeolog eller patolog skulle komma på idén att stycka på detta sätt. Dessutom är det synnerligen opraktiskt att skapa och forsla bort så stora sammanhängande otympliga spretiga styckningsdelar.
Tyvärr, Jorvan Ra*is - du var ute och cyklade i ditt falska vittnesmål om professionen hos den som styckade CdC där du ljög och uppgav att det måste vara en läkare.
Det visste du antagligen också själv. Eftersom du, efter att övre extremiteterna sammanhängande med skulderbladen av CdC hittats, besökte minst ett slakteri för att studera hur man just slaktade med skulderbladen i stycke ihop med övre extremiteterna.
Du visste antagligen med säkerhet redan då, att detta var gjort av någon van vid djurslakt.
Till skillnad från nästan alla andra fynd av styckade kroppar, hade CdCs kropp styckats på ett mycket ovanligt sätt gällande övre extremiteter.
Man hade lagt kroppen på mage (i princip inte möjligt annars) och skurit av varje skulderblads muskelfästen nedtill, mot mitten och mot sidorna. På så sätt skapades ett lyftbart paket av skulderblad och skulderparti som endast hölls fast av nyckelbenet framtill. Detta nyckelben hade man därefter kapat/brutit av - varefter hela armen, skuldran och det stora skulderbladet på ryggen gick att lyfta bort i ett stycke. Samma sak hade gjorts på höger och vänster sida.
Det ledde till att två stora partier av sammanhängande skulderblad, skuldra, överarm, underarm och hand återfanns i säcken. Varje sådan avstyckad övre extremitetsdel var betydligt större/längre än 30-40 cm även om man böjde i armbågsleden eftersom paketet också innehöll hela skulderpartiet och det stora skulderbladet från ryggen.
Det här styckningsförfarande är ofta använt vid slakt av fjäderfä, nötboskap etc. Dessa djur har inga nyckelben vilket gör denna typ av styckning extra praktisk.
Ingen ”vettig” styckmördare (om det nu finns sådana) skulle utan att vara slaktare komma på idén att kapa muskulaturen och ta med skulderbladen i ”armpaketet”.
I stället skulle de flesta icke slakt-vana lekmän - och kirurger/obducenter/ortopeder - kapa överarmen vid humerus kulans fäste i axelleden.
Så görs vid överarmsamputationer och så hittas de flesta styckade offers armar. (Där man inte sågat av överarmsbenet som tar mycket mer tid och kraft att kapa).
Det är en inte alltför svår procedur att kapa muskelvävnaden och ledkapseln i axeln, kräver inga benavbitare, ingen kapning av nyckelbenet eller liknande och resulterar i betydligt nättare avstyckade armdelar utan att också innefatta ett otympligt snett utstående skulderblad från ryggen.
CdCs övre extremiteter har därför med stor sannolikhet inte styckats av någon som inte är van vid djurslakt.
Ingen kirurg, ortoped, arkeolog eller patolog skulle komma på idén att stycka på detta sätt. Dessutom är det synnerligen opraktiskt att skapa och forsla bort så stora sammanhängande otympliga spretiga styckningsdelar.
Tyvärr, Jorvan Ra*is - du var ute och cyklade i ditt falska vittnesmål om professionen hos den som styckade CdC där du ljög och uppgav att det måste vara en läkare.
Det visste du antagligen också själv. Eftersom du, efter att övre extremiteterna sammanhängande med skulderbladen av CdC hittats, besökte minst ett slakteri för att studera hur man just slaktade med skulderbladen i stycke ihop med övre extremiteterna.
Du visste antagligen med säkerhet redan då, att detta var gjort av någon van vid djurslakt.
Citat:
Jag gjorde precis något liknande men jag ville istället få fram hur stora de enskilda paketen var, längd, bredd och djup. FP 1 - i den ena dubbelsäcken låg två lår vilka jag tänker mig var 35 centimeter långa, 13 cm breda och 13 cm tjocka. I den andra säcken låg underkroppen; 35 cm lång, 30 cm bred och 15 cm tjock.
FP 2 - i den ena dubbelsäcken låg överkroppen vilkens längd och bredd var 30 cm, och 15 cm tjock. I den andra säcken låg höger bröst, armar (med händer) vilka var 33 cm långa (jag antar att de var dubbelvikta för att spara utrymme), och underben (med fötter) vilka var 40 cm långa.
Lägger man ihop längdmåtten blir kroppen minus hals och huvud 35+35+30+40 = 140cm.
För att få någon slags bild av de "paket" som kroppsdelarna låg i - en vanlig papperskasse har måtten 35x15x45 centimeter, ungefär.
Det där med vikten är viktigt (no pun intended), att ta sig från brottsplatsen till fordonet kan ha varit det mest kritiska momentet. Jag undrar om det fanns märken eller skador på säckarna som kunde visa om de legat i en väska eller liknande innan de dumpades.
...
En sak som jag undrar är; när en torsk plockade upp en tjej på Malmskillnadsgatan - vem bestämde vilket ställe de skulle åka till? Var det torsken eller tjejen? Och hur många ställen utanför tullarna fanns det egentligen?
Om färden då gick till Talludden tänker jag mig att man åkte via Kungsholmen. Om färden istället gick till Eugeniavägen, som miljömässigt också känns som ett ställe dit torskarna kan ha åkt, tänker jag mig att man åkte Sveavägen-Sveaplan-Norrtull-Uppsalavägen.
En tredje fyndplats hade kunnat vara vid Bellevue, Albano, Lill-Jansskogen, eller norra sidan av Lidingövägen (innan den når fram till Erik Dahlbergsgatan). Någonstans nära city dit torskarna åkte.
FP 2 - i den ena dubbelsäcken låg överkroppen vilkens längd och bredd var 30 cm, och 15 cm tjock. I den andra säcken låg höger bröst, armar (med händer) vilka var 33 cm långa (jag antar att de var dubbelvikta för att spara utrymme), och underben (med fötter) vilka var 40 cm långa.
Lägger man ihop längdmåtten blir kroppen minus hals och huvud 35+35+30+40 = 140cm.
För att få någon slags bild av de "paket" som kroppsdelarna låg i - en vanlig papperskasse har måtten 35x15x45 centimeter, ungefär.
Det där med vikten är viktigt (no pun intended), att ta sig från brottsplatsen till fordonet kan ha varit det mest kritiska momentet. Jag undrar om det fanns märken eller skador på säckarna som kunde visa om de legat i en väska eller liknande innan de dumpades.
...
En sak som jag undrar är; när en torsk plockade upp en tjej på Malmskillnadsgatan - vem bestämde vilket ställe de skulle åka till? Var det torsken eller tjejen? Och hur många ställen utanför tullarna fanns det egentligen?
Om färden då gick till Talludden tänker jag mig att man åkte via Kungsholmen. Om färden istället gick till Eugeniavägen, som miljömässigt också känns som ett ställe dit torskarna kan ha åkt, tänker jag mig att man åkte Sveavägen-Sveaplan-Norrtull-Uppsalavägen.
En tredje fyndplats hade kunnat vara vid Bellevue, Albano, Lill-Jansskogen, eller norra sidan av Lidingövägen (innan den når fram till Erik Dahlbergsgatan). Någonstans nära city dit torskarna åkte.
__________________
Senast redigerad av coli 2025-10-22 kl. 14:05.
Senast redigerad av coli 2025-10-22 kl. 14:05.