Har fått känslor för en behandlare, hur fan hanterar man det här?

Bli ren gjorde jag på egen hand, jag är i behov av hjälp för att hålla mig nykter och byta strategier på hur jag handskas med livet och dess motgångar utan droger. Om det gör mig svag, so be it, det bryr jag mig inte om. Jag känner mig inte svag iallafall.
Jag är inte på ett behandlingshem, har inte berättat hur mitt liv ser ut utanför behandlingen över huvud taget.
Det skriker verkligen "starkt psyke" att känna behovet av att trycka ner andra.

Typiskt
Att bli kär i en behandlare
Kanske första gången du möter äkta känslor
Stäng av känslorna och fokusera på dig själv och ditt tillfrisknande

Här tar man upp det trettonde steget med en lite mer vetenskaplig inställning.

https://www.recoverylighthouse.com/blog/alcoholics-anonymous/understanding-the-13th-step-in-aa/

Såg detta först nu när jag läste genom tråden lite mer noggrant. Det här tycker jag verkligen att du ska lyfta med dina behandlare. Även om hon säkert menade det som ett harmlöst skämt kan den här typen av skämt kan vara ett tecken på viss gränslöshet från hennes sida som kan sätta både dig och fler patienter i mycket jobbiga situationer och till sist också äventyra den behandling ni får.

Tycker för övrigt din grundfrågeställning och dina reflektioner här i tråden tyder på att du både vill ta ansvar för dig själv och att du är medveten om din emotionella sårbarhet som ny i nykterheten. Det kommer vara riktigt bra verktyg för dig även framöver, hur det än går med detta.

Fokusera på dig själv och gör klart det som du behöver göra för dig själv.
När hon inte längre är en stödperson för dig så kan du prova att höra av dig till henne privat.
Tänk på att hjärtekross är en stor smärtsamt risk. Behöver du det nu?

Klickar inte på länkar, vill du dra ut ett citat?

Hur som helst så blev det ju olämpligt med tanke på hur hon svarade TS när han frågade vad det innebär? På ett flirtigt vis. Annars hade hon ju bara svarat vad det innebär. Hon lät ju TS tro något sexuellt medvetet?

Jag vet inte om du läst något i tråden, men jag tycker jag har förklarat rätt bra att jag är medveten om att jag förmodligen läser in saker som inte finns. Men det har ändå blivit jobbigt med närhet när jag har känslor, oavsett om jag vill att de ska finnas där eller inte.

Jag är liksom inte intresserad att ha någonting bakom ryggen på alla och gå runt att smussla med det heller, om vi leker med tanken att det gick. Jag vill ha tips på bästa sättet att lösa situationen på ett bra och vuxet sätt. Det tycker jag att jag har fått ganska bra hjälp med hitintills.

Tack för din åsikt 🙏

Jag kan bara säga att det där är jättevanligt, även om det är vanligare att det händer kvinnliga patienter (eller elever eller biktbarn eller whatever) inför manliga läkare, lärare, präster, psykologer o.s.v.. Våra hjärnor har inte ändrats sedan stenåldern, och på stenåldern fanns det inga människovårdande yrken. Om någon visade intresse då så var det för att de verkligen var intresserade, och inte för att det ingick i deras yrkesroll att göra det - som det gör för en behandlare idag. Därför blir våra hjärnor förvirrade, och vi svarar lätt på det med kärlekskänslor.

...ännu starkare blir det förstås för någon som är svältfödd på kärlek och intresse, inte har någon annan som bryr sig än den här behandlaren.

MEN just i ditt fall så verkar det faktiskt som att den här kvinnan är intresserad av dig på riktigt, och att det inte bara är i din fantasi. Detta med att hon frågade om ni två skulle gå någonstans tillsammans på helgen, är ju i alla fall fakta och inte inbillning, och det skulle hon nog inte ha gjort om hon inte känt något särskilt för dig. Men det BEHÖVER ju inte vara kärlek för det, det kan också vara bara att hon verkligen, verkligen går in i sin yrkesroll och vill hjälpa, och har kommit fram till att det lönar sig att försöka hjälpa just dig för att du har en god prognos.

Så jag kan inte svara något annat än: ge det tid, vänta och se, låt henne ta alla initiativ utan att verka direkt avvisande. För du går på äggskal nu... MEN er relation är inte förbjuden, om antingen hon eller du lämnar verksamheten först. SÅ illa är det inte, ni är ju vuxna människor båda två och verksamheten är frivillig för dig.

Du behöver inte smussla med någonting, hon är garanterat inte intresserad av dig, du har ju själv berättat att hon håller på lite sådär med alla?

Där har du liksom svaret. Resten är önsketänkande och sexfantasier och det har ju män gott om. Jo jag har läst tråden och skrivit mina potentiella teorier till varför det kan ha blivit som det blev för dig.

Hur gammal är hon?

Och vad kom du fram till att du ska göra nu när du har fått bra råd? Antar att problemet är löst nu när du vet vad du ska göra?

Varför vill du knarka? Vad flyr du ifrån? Vad är det du inte gillar med din verklighet så att du vill fly in i en annan låtsasverklighet? Det är ju roten till allt. Vet du svaret till detta?

Och nu när du är kär, hjälper det dig att vilja stanna i denna verkligheten?

Och när det blivit bekräftat att hon inte är kär tillbaka, kommer du vilja börja knarka igen?

Det du beskriver händer faktiskt oftare än man tror. Det finns till och med ett namn för det (“transference”) när känslor som värme, dragning eller djup tillit börjar riktas mot en terapeut, eftersom den personen representerar trygghet eller förståelse.

Terapeuter är utbildade för att hantera just sånt här. Det är varken konstigt eller skamligt — det betyder bara att terapin berör något verkligt. Det svåra är att det inte är något man ska reda ut med den terapeut man känner sig dragen till, utan med sin huvudsakliga terapeut. Hen kan hjälpa dig att förstå vad de här känslorna egentligen handlar om, och hur du kan hålla gränserna tydliga så att det inte blir rörigt.

Att hon hör av sig under helgen kan absolut kännas förvirrande. Det är antagligen fortfarande en del av hennes yrkesroll, men det är helt okej att säga att det känns oklart och ta upp det i terapin. Det är ju precis sådana saker terapin är till för.

Ja, jag har ju varit inne på det själv hela tiden, men det känns ju bättre, och lättare nu när man får det bekräftat av andra som tänker ungefär likadant. Har av förklarlig anledning inte haft lust att lyfta detta i gruppen, var väl rädd att det skulle förstöra någon fantiserad chans på vad som skulle kunna bli, om om om.

Känns det fortfarande knas när jag ser henne imorgon så ska jag ta en av tolvstegsbehandlarna åt sidan och förklara situationen som jag förklarat för er.

Jag uppskattar all feedback jag kan få, menade inte att vara snorkig på något sätt, ska egentligen inte sitta med telefonen när jag arbetar men den här tråden drar i min uppmärksamhet.

Vi är i jämngamla ungefär. 35-40ish