Citat:
Ursprungligen postat av
Shuen
Men det finns vittnesmål från J om hotfullt beteende. … Våld kan också visa sig som 'känslomässigt våld' som när han hotar att ta livet av sig om de inte blir ihop igen. Alltså känslomässig utpressning. Inte okej oavsett hur många motgångar man har haft i livet.
…
Och som vi pratade om, döda en människa och mordförsök på en annan människa... hur kan det ske? Finns det något i personligheten? Eller är det sjukligt och impulsivt i stunden? Så många frågor, så mycket tragik och sorg.
Funderar vidare här och inser att du beskriver en form av ”eftervåld”. Många vet kanske vad det är, men för de som inte vet så är det det våld som uppstår mellan två personer när en relation tagit slut. Det finns flera typer av våld och eftervåld (den som vill läsa mer googla). Det kan manifestera sig som svårt att lämna vederbörande ifred, att ständigt höra av sig. Kan nog definieras som våld om det är ihållande och ovälkommet.
Å andra sidan svårt att helt göra en distinktion eftersom de ju hade barn tillsammans och måste ha kontakt. Dessutom verkar ju även J kontaktat H mycket också. Jag får uppfattningen att båda haft svårt att släppa taget om varandra faktiskt snarare. Att båda varit svartsjuka på de nya respektive. Även om J inte verkat velat att det ska se så ut.
Hon säger ju också att hon inte slutat älska honom, men att det helt enkelt inte fungerade att leva tillsammans längre av olika anledningar. Kanske att han blev så annorlunda efter hjärnhinneinflammation, sviterna efter den samt misstänkt odiagnostiserad och obehandlad ADHD, tänker jag. Samt att allt helt enkelt växer över tid om man inte tar tag i det och tex söker hjälp hos parterapeut, det adderas över tid och när det sedan summeras vid en viss tidpunkt blir det till slut för mycket. Han verkade ju dessutom ha vägrat parterapi, om det nu stämmer.
Den långvariga konflikten som J hade med hans föräldrar måste ha varit väldigt tärande för båda också. Kan tänka mig att den sakta ”förgiftade” förhållandet.
Kan dock verkligen förstå att de båda hade svårt att släppa varandra efter en så lång relation. I vissa fall så är det ju redan ”klart”, man är över varandra innan man separerat. Processen har pågått redan under längre tid inuti båda. Men i deras fall verkar det inte ha varit så. Inte alls hos H, ville inte kännas vid det, förträngde som det verkat. Hos J ja till viss del, men verkade ändå ångra sig när hon såg honom kär i en annan. Ändå vanlig reaktion.
Det kan väl bli så om/när man varit tillsammans väldigt länge och dessutom haft väldigt starka känslor för varandra som de verkat ha haft. Båda verkar ju ha varit lika på den punkten. Intensiva på något sätt.
[TILLÄGG: Plus att de träffades så unga. De har varit tillsammans nästan halva sina liv. Jag känner en person som fick psykos efter att ett lika långt förhållande tog slut. Den personen har borderlineproblematik, eller som det numer kallas EIPS. Dvs har väldigt svårt för separationer, att vara ensam, att bli ensam. Så pass att hen fick psykos. Blev handräckning med polis flera gånger osv.]
Men, bara H hotar med att ta livet av sig om det inte blir de två igen, så är det ju.