Vad är tjusningen med att skaffa barn?

Jag och min sambo är runt 50 och vi skippade barnen och har inte ångrat oss en sekund än iallafall.
Ser på många vänner och släktingar som har barn och man kan väl säga att det är både positivt och negativt.

Att vi kommer sitta själva när vi blir äldre är bullshit, hur ofta besöker ni själva era föräldrar. Vi träffar dem kanske max sex gånger per år och då är det några timmar åt gången, ibland någon övernattning men rätt sällan. Den korta tiden kan nog jag både ha och inte ha.

Med tanke på att vår värld dessutom är överbefolkad så ser jag det som positivt att färre skaffar barn. Det bästa hade dock varit att befolkningen i afrika och mena gjorde samma sak men tyvärr tycks de ligga långt efter.

Hur kan ni ångra/inte ångra något som ni inte ens vet vad det innebär?

Jag träffar mina föräldrar varje vecka. Ibland oftare. Varför träffar du inte dina föräldrar mer?

Vad finns det som är negativt med att ha barn?

Okej, jag är medveten om tre saker:

1. När jag skriver det här inlägget trampar jag ofrivilligt barnlösa på tårna, det är absolut inte min mening. Vill inte få någon att må dåligt.

2. Om mina föräldrar valt att inte skaffa barn, så hade inte jag suttit här bakom skärmen och skrivit det här inlägget. Så bespara mig gärna kommentarer om detta.

3. Jag förstår att det handlar om människans överlevnad och att vi ska fortplanta oss för att inte dö ut. Så, då är den saken också utredd.

MEN, jag förstår ändå inte varför det är så "tabu" att inte vilja ha kids i dagens samhälle!? Säger jag typ till någon närstående "nä, jag vill absolut inte ha barn", då är det som att hela världen rämnar och de säger typ "men du kommer säkert ångra dig sen" eller "barn är meningen med livet".

Jag är 38 år (man/gubbe) som aldrig haft någon längtan efter barn. Är dels gay, men hade jag varit straight så hade jag känt likadant; barn ger mig ingenting! Och den här gamla slitna klyschan "ja men tänk så ensamt det blir på ålderns höst när ingen hälsar på dig" funkar inte heller på mig. Jag har arbetat i äldreomsorgen och sett hur det ser ut; inte kommer barnen alltid och hälsar på sina föräldrar, en del har inte alls bra kontakt med sina barn på grund av olika omständigheter.

Vad tycker ni? Är barn meningen med livet? Och åter igen; förlåt alla som jättegärna vill ha barn men kanske inte kan få av olika anledningar, menar verkligen inte att såra er på något sätt.

Vi ser hur livet som förälder är för många andra och det räcker för att veta att vi tagit rätt beslut. Vi vill göra annat än att stå i hockeyrinkar, fotbollsplaner eller ridhus på helgerna och i veckorna.

Vi bor nästan två timmar bort från våra föräldrar då vi lämnade orten vi är uppväxta i. Glad för det även om det inte är något dåligt ställe men trevligt att se något annat.

Jag räknade upp några saker tidigare och det finns många fler men givetvis finns det säkerligen positiva saker med barn också.

Ni kan inte veta att det är rätt beslut för att ni har aldrig upplevt hur det är att ha barn. Att vara förälder är något som man inte kan förstå föränn man är förälder. Det är ingenting man kan uppleva genom att iakta andra.

Vem tvingar föräldrar att stå på fotbollsplaner och vid hockeyrinkar? Vilka konstiga resonemang, som om det är det som det innebär att ha barn.

Alla får göra som de vill, men att säga att man inte skaffar barn för att man tror sig veta vad det innebär genom att iakta andra är inte ett giltigt resonemang.

Du kan ju inte heller veta hur livet är utan barn så kanske bör du också vara tyst.

Jag levde utan barn i 30 år och vet precis hur det är. '

Varför blir du arg?

Att leva utan barn tills man är 30 är inget konstigt alls då medelåldern hos förstföderskorna är 30+.
Blir inte arg men du anser inte att jag vet hur det är att leva med barn och visst, jag vet inte allt men har rätt bra insikt i hur det är och jag är fortfarande lycklig att vi beslutade att inte skaffa barn.

Vad är tjusningen med att skaffa barn?

Har du läst frågeställningen?