Vet inte vad jag skall utbilda mig till

Jag hör ifrån flera personer som är vid 20 års ålder, där folk utbildar sig till socionomer, lärare, ekonomer m.m.

Men jag själv som är 30 år, vet fortfarande vad jag skall utbilda mig. Inget lockar riktigt. Förvisso finns det vissa delkurser som är intressanta och som jag tänkt på att gå på, om jag får mer stadigare ekonomi. Det känns inte bra att låna från CSN bara för att gå på kurser, som man kanske inte kommer ha användning av vid jobbmässiga saker

Hursomhelst, så finns det kurser som jag vill gå på, bara för jag är nyfiken. Men inget som jag vill utbilda mig.

Så just nu söker jag bara jobb, som inte kräver utbildning. Men tänker samtidigt hur misslyckad och patetiskt jag är.

Dessutom försökte jag ge mig in på att få gymnasiebehörighet, vilket jag fick. Jag kanske hade fått bättre betyg om jag kämpade. Men vid allmänkurs, så fick jag jobb sidan om studierna och jag la mer energi på det, än på studierna. Jag blev skoltrött. Jag önska att jag pausade studierna, vilket det är försent nu. Å andra sidan, så är mitt problem ändå att jag alltid skjuter upp saker, så fort det blir teoretiska saker.

Jag har försökt få till en utredning för autism och ADHD. Men jag vet inte hur mycket det skulle hjälpa mig i universitet, när jag väl finner något som jag vill utbilda mig till?

Hur normalt är det att vara 30 år och inte har utbildat sig? Är det bara ''dumma'' människor som befinner sig i en sådan sits att man är outbildad och är 30 år eller är det fler som kan vara 30 år och inte vet vad man skall utbilda sig till? Och vald att bara jobba, med det man finner?

Inget intresse av något? Gå en yrkes utbilding iaf? Finns många jobb som är eftertraktade

Ja du tillhör väl gruppen av ensamstående män med försörjningsstöd då, kan jag tänka mig. Den grupp som det finns flest av och som behöver hjälp från kommunen. Att utbilda dig till något vettigt hade väl varit en rätt bra väg att välja då. Om 10 år är du körd på arbetsmarknaden, både åldersmässigt och kompetensmässigt.

(FB) Ekonomiska bekymmer - vad ska jag göra?

om det kan vara en tröst så finns det gott om människor som inte riktigt vet vad dom vill jobba med även efter 30, folk som börjar plugga först då, folk som känner att dom har "fel" jobb och söker något annat och så vidare.

Jag är väldigt intresserad av estetisk verksamhet och skulle gärna gå kortare kurser inom det området. Jag har också ett intresse för försäljning och politiskt arbete.

Jag är medlem i ett parti – även om jag, ärligt talat, inte brinner för själva partiet. Däremot trivs jag med mötena, kampanjerna och uppdragen. Det kanske var lite spontant att gå med, men jag tycker om variation, att prata med människor och att delta i olika sammanhang.

Det finns även några universitetskurser som passar för sådant – att tala, debattera och sälja – men det är inget jag vill utbilda mig till på heltid.

Inte heller inom det estetiska vill jag ta en full utbildning, men jag vill gärna läsa kurser som ger inspiration och låter mig lära på nya sätt. Samtidigt är jag rädd för att ta CSN-lån och sedan fastna i gamla mönster, som att bli skoltrött eller skjuta upp uppgifter – något jag alltid haft svårt att undvika när det gäller teoretiska studier.

Kul att du ställde frågan

Tycker det är helt OK att göra så. När jag pluggade vidare, så väntade jag också, fast inte lika länge. Var absolut roligare och enklare att plugga när man hade lite erfarenhet utanför skolan. Vi hade några direkt från gymnasiet. De var inte roliga. Riktigt dumma i huvudet. Sedan gjorde många fel val och tog en ny utbildning efter vår.

Varför skulle det vara onormalt? Det som är onormalt är människor som går ett helt liv till en arbetsplats de inte tycker om som om de vore någon arbetsmyra.

De flesta väljer av den anledningen en bred utbildning som öppnar många dörrar tex. juristprogrammet det är nästan omöjligt att inte hitta något man tycker om, men det som är viktigast är kunskapen och verktygen som förmedlas under utbildningen.

Du tänker helt fel här. "Inget lockar"

Det som lockar andra är inte lärare, polis, ingenjör, hora mm. utan att bli självförsörjande. Kunna växa upp och kunna påverka sitt eget liv.

Nu lever du som ett barn på andras veckopeng.

Du har fel lens.

En första reflektion är att du eventuellt tittar på symptomen snarare än rotorsaken. Om du inte lockas av någon utbildning så kanske utmaningen snarare ligger på annat håll. Jag vet inte exakt var, men det kan vara allt från en underliggande depression till att du inte har testat tillräckligt mycket eller lärt dig vad du drivs av.

Det är ingen kritik, utan bara ett medskick att du kan överväga att först arbeta med varför du känner så innan du specifikt angriper utbildningsfrågan.

Vad gäller eventuell ADHD/Autism så tycker jag personligen absolut att du ska utreda det om du misstänker att du har detta. Dessa diagnoser kan ha många följdeffekter som exempelvis gör det svårare för dig att vara exekutiv eller att hitta energin till att angripa problemet. Det finns en massa bra hjälp att få som både kan vara stöd i vardagen och under en eventuell utbildning.

Högre utbildning handlar om mer personligt ansvar än de tidigare stegen i din skolgång. Där har absolut struktur och disciplin en viktig roll, vilket du kan få mer av om du behandlar exempelvis en eventuell ADHD.

Detta är bara lite fria reflektioner utifrån erfarenhet av att ha träffat många studenter med olika utmaningar. Jag tror absolut att du ska fokusera på att lösa ut några grundläggande frågor till att börja med. Då kommer resten säkert att bli enklare!

Rubrik förenklad.

/mod

Funderar på att utbilda mig till systemutvecklare.net nästa år. Två årig yh utbildningen, hört att it marknaden har varit mättad med ny utbildade.

Är det ett smart val?

Är 27 år.

Vem bryr sig om din autism eller ADHD när du är vuxen? Ingen, Diagnosen du får är din, inte de andra människors. Du får lära hantera det själv. Ingen kommer att hålla koll på ditt schema utan det är du som får se till att du följer schemana för kurserna. Ingen kommer att hålla dig i hand på tentorna för att du ska orka skriva dem, hitta dina egna strategier,

Nej, det är inte normalt att sakna någon yrkesutbildning eller högskoleutbildning vid 30-års åldern, några hinner att skaffa sig två högskoleutbildningar vid den här åldern. Dumma ska vi inte kalla dem, men de behöver skärpa sig och hitta någon utbildning som ger jobb. Målare, elektriker eller betongarbetare är inte jättetunga utbildningar, men ger jobb och en bra lön. Vill man jobba på ett kontor och ha mera ensamma uppgifter så får du satsa på högskoleutbildning med väldigt specifika arbetsuppgifter i framtiden som statistiker eller miljöingenjör.