Citat:
Ursprungligen postat av
Riksreptilen
Nu har de satt huvudet mot ett hagelgevär.
Egentligen satte L huvudet mot hagelbössan redan vid förra valet. Nu måste de bara trycka av, för ingen orkar med ett parti som sitter med hagelbössan mot tinningen och funderar på om de ska trycka av eller inte. Så den avgörande frågan är om de skjuter sig själva eller "Tidö 2.0".
Citat:
Ursprungligen postat av
Riksreptilen
Vi får se om det ger partiet mer röster eller om den hemliga planen att skapa samlingsregeringen S & M på riksplanet funkar.
Det är en i grunden absurd tanke att politiskt parti skulle existera bara för att stötta en viss regering. I det avseendet är det ingen skillnad på att se på L som "ett meningslöst parti vars 2% behövs" eller att se på SD som "de nyttiga idioterna på högerflanken som får litet smulor bara de röstar som man vill".
Det är samma identiska utgångspunkt, att "högerregeringen" som sådan är viktigare än komponenterna. Sen ska det väl erkännas att det för många som ser det på det viset automatiskt ingår en "moderat statsminister".
Hela konceptet är vrickat, både funktionellt (vilket minsann Tidö-regeringen har bevisat) och ur demokratisk synvinkel. Och upphovsmakarna är faktiskt framförallt M och L, i båda fallen därför att det sedan länge stått klart att det är deras enda chans att få sitta vid makten.
Och nu har det då kommit till vägs ände, eftersom det till slut gått upp för L att de inte har någon egen politik kvar att erbjuda väljarna. Planen att stötta Tidö och få sitta i regeringen med sin enda kvarvarande hjärtefråga "skolan" serverad på ett fat, och med en god och framgångsrik skolpolitik få till ett lyft sket sig. Big time, helt enkelt därför att L:s skolpolitik var riktigt dålig.
Inför förra valet "vann" den falang inom L som anser att det viktigaste är att partiet (och de själva) får vara med i regeringen. Det fick en stor andel av deras erfarna politiker, medlemmar och väljare att hoppa av. Man behöver vara en idiot för att inte förstå varför, men tydligen så är L så smockfull av sådana idioter att partiledningen inför dagens "ödesbeslut" har känt sig tvungen att göra en hemlig intern som belägger det som alla redan vet. Eftersom det är det enda sättet att undvika det typiska L-käbblet, som direkt sprider sig till media (i det avseendet är L faktiskt Sveriges "liberalaste" parti, alla säger vad som helst till alla).
Utredningen är, enligt rykten, kristallklar. Om partiet fortsätter på en Tidö-linje kommer det att upphöra att existera. Upp till två tredjedelar av de tidigare väljarna lär ha sagt att de INTE kommer att rösta på ett L som accepterar ett ytter(höger)parti i regeringsställning. Och analysen av vilka politiska frågor inom vilka L kunde profilera sig i en Tidö-högerblocksregering ger svaret: "kanske skolan (om inte SD tar över skolfrågan)".
Om man tar ett par steg tillbaka så kunde man säga att allt detta redan varit skrivet i stjärnorna, en längre tid. M-KD-L hade liksom delat in de politiska frågorna mellan sig och SD lägger sig i princip tvärs över den tidigare uppdelningen med egna hjärtfrågar och dessutom med ett behov av att bredda sin politik. Det är den verkliga grunden till Tidö, att de tre traditionella partierna inte var beredda att ge upp kontrollen över sina egna "delar", så det fanns helt enkelt inte rum för SD att vara med. Istället placerades SD på en armlängs avstånd, med rätt att tycka till om allt men inte bestämma om nånting och med ett löjligt tillägg i form av "om ni kan visa att ni kan bete er så får ni kanske vara med framöver".
Grejen är att det fungerar bara på pappret, i form av en maktfördelning. I praktiken har det inte fungerat alls. Dessutom har alla partiledare misslyckats på sina egna ministerposter. Kristersson har varit en i det närmaste osynlig statsminisiter och efter tre år vet nog ingen vad han egentligen gjort. Busch har varit en katastrof som energi- och näringsminister och ännu värre som chef för klimat- och näringslivsdepartementet. Och "killen vid grillen" hade ingen kapacitet att vara minister överhuvudtaget, det enda man kan säga till hans förtjänst är att han lät departementet fungera för sig själv.
Så i L:s framtidsbedömning finns, förutom allt annat, också en insikt om att "Tidö-samarbetet" i grunden inte fungerar i nuvarande format. För att det ska kunna fungera så måste två saker förändras:
1) Det behövs en ny indelning enligt vilken SD får ta över en del "huvudfrågor" som sina egna
2) Tidö X kan inte vara ett hoprafsat hopkok av fyra partiers skilda åsikter, utan måste bli en hopbakad, integrerad kaka
Intressant nog har också SD, redan innan L, på egen hand kommit fram till punkt 1. Och att deras fördelning av ministerposter i en Tidö 2.0 ska motsvara deras andel av rösterna, speciellt om de blir största parti och ändå ger upp statsministerposten. Det finns redan idag 24 ministrar i regeringen, och det är alldeles för många, tänk er statsrådsmöten med 24 ministrar som alla försöker köra sitt eget ansvarsområdes och sitt eget partis och sina egna intressen. Men om man håller kvar en dysfunktionellt stor regering på 24 ministrar så skulle ett 4%-igt L få "knappt 2" ministerposter.
Om/när man väver samman allt detta så finns det i praktiken bara ett val för Liberalerna, och det är att satsa på partiets egen framtid (och stjälpa ett Tidö 2.0) eller att satsa på Tidö-blockets framtid (och i praktiken sluta existera som självständigt parti).
Ur den synvinkeln så är det beslut som lär ska komma idag varken så överraskande eller så rafflande som görs gällande. Det är egentligen helt självklart. Det ligger förstås i L:s intresse att det blir litet extra dramatik, eftersom ett tänkt resultat av "beslutet" är att få avhoppade väljare (och medlemmar och politiker) att återvända till partiet. Sen går det som det går i valet.
Personligen tycker jag att L är ett hopplöst parti, men med potential. En sakbaserad liberal politik kan definitivt ha en framtid i Sverige. Problemet med L är att man lämnat ordet "sakbaserad" långt efter sig, i kölvattnet av en principiell (och delvis stenkorkad) politik. Ett lysande exempel på just detta är L:s skolpolitik, där man usprungligen stöttade "friskolor" i en liberalistisk anda, något som transformerats till ideologiskt stöd för vinstgivande privata skolor (som ändå bekostas av staten

). Det är en helt vansinnig idé, från början till slut, men L har inte kunnat förmå sig att släppa den.
Jag skulle själv aldrig rösta på L av idag, enligt mig saknar L riktning, själ och ett vettigt politiskt innehåll. Och deras ministrar har kontinuerligt ljugit, vilket för mig är ett absolut rätt skynke (man kan förstå att politiker ljuger, men en minister MÅSTE tala sanning, och HELA sanningen). Men allt det kan ändras, om L förmår sig själv att transformeras. Men det första steget i en sådan resa ÄR ett självständigt, fritt parti med egen politik. Och då kan utfallet bara bli ett när det gäller SD i regeringsställning.