Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Även den första mamman (delvis OT här ja) har en likadan tatuering i svanken, hon flyttade visst till andra änden av landet när det tog slut. Rimligtvis inte enbart pga hon ville uppleva norrsken. Detta stod att läsa i ägdemig-boken för övr.

Kontrakt osv är väl en grej som inte är helt främmande i BDSM-kretsar annars men exemplet ovan är nog inte direkt legio för sammanhanget. Man brukar ibland höra om förövare i USA som utfört mord, ibland är det vägran hos den kvinnliga parten att skriva under ett sexkontrakt på 50 paragrafer som utlöst det hela, osv. Massa sjuka sexböjelser kommer från USA. Och Tyskland. Japan.

Haha.

Ynkliga människor, båda två, som är swingers och gränslösa, och sedan blir ena parten förvånad över att det går överstyr.
Swingers knullar ju för fan en dammsugare om det går.

Att hålla på med master och slave-trams är ett sätt att legitimt föra in våld i det sexuella för att maskera hur nära man själv håller våldet till sexet. Sex- och porrberoende förekommer också ofta.
Bara förlorare och kvinnor utan hjärna går i gång på sådant.

Stackars barn, att ha två så störda föräldrar som inte har nog med integritet att skapa sig sunda sexuella relationer. Översexuella puckon. Ingen förtjänar någon sympati.

Två depraverade skit-människor, som när deras smutsiga liv, kommer ut i ljuset, skyller på varandra för att ingen vill vara värst. Båda är djupt störda och vet förmodligen om hur gränslösa de är, men har fastnat i det av olika skäl.

Så otroligt sunkiga liv, där de är inbillade i en tro att de experimenterar och att det är progressivt och bra.

Att leva ut sexböjelser som ett intresse gör i längden att det spårar ur och orsakar ännu mer psykiska besvär än vad som fanns tidigare.

Det finns liksom ingen som anser att ett barn som växt upp med en prostituerad mor, har haft en bra och fri barndom där modern visade mod som ägde sin kropp och gjorde vad hon ville med den. Det är ingen girl power oavsett vad horor tror. Det är enbart ledsamt när det sexuella helt tar över ens liv. Vem fan går omkring och funderar på att skriva sexkontrakt förutom väldigt skadade människor.

Har läst bådas böcker och skummat tråden här. Den där typen av män ger sig aldrig. Han kommer yra på i all evighet här utan något konkret alls och han kommer aldrig att ens bemöda sig med att bemöta någon av de händelser hon säger har hänt (pga det gynnar honom inte). Gäsp gäsp. Men tråkigt för kvinnan såklart. Hoppas hon och barnen kan få leva i lugn och ro så småningom.

Hoppas också att mamman och barnen får lugn och ro någon gång, nu har snoris börjat orosanmäla mamman till soc också upprepade gånger.

Riktigt äckel är vad han är, hoppas han åker in för olaga förföljelse och stalking snart.

Krimstad har gjort en podd där mamman medverkar, den heter "det var så mycket skam i det sexuella" värd att lyssna på.

Där beskrivs också hur övervakad dygnet runt C var och hur snoris förslavade henne..

Det där är faktiskt en av de mest missförstådda detaljerna i hela historien. Tatueringen var inte pappans idé – tvärtom försökte han avråda båda kvinnorna. Den första gjorde det helt på eget initiativ utan hans vetskap, och den andra (”mamman”) gjorde det för att överträffa den första och bevisa sin trohet. Det står i flera vittnesmål, och polisen hade materialet men bortsåg helt från det i sin ensidiga FUP. Det var uppenbart att pappan inte hade med tatueringen att göra.

I efterhand har just den episoden fått nytt liv – som dramatisk symbol i hennes bok och lokala tidningsintervjuer i småstadens lättlurade snaskiga tidning, för att sälja en berättelse snarare än beskriva verkligheten. Typiskt för hur BDSM-inslag rycks ur sitt sammanhang och görs till rubriker.

Rent psykologiskt följer det här mönstret som forskningen beskriver vid ”sexuellt affektreglerande beteende” – starka fantasier om makt och kontroll som blandas ihop med identitet och bekräftelsebehov. Mamman har länge haft ett dokumenterat intresse för dominans, multipartnerfantasier och kontroll, vilket hon själv berättat om. Pappan däremot hade ett mer traditionellt, samtyckesbaserat synsätt och försökte dra gränser.

Så tatueringarna säger egentligen inte något om honom – de säger desto mer om hur långt vissa personer är beredda att gå för att iscensätta lojalitet, ägande eller erotiserad kontroll. Och ännu mer om hur lätt media sväljer en snygg symbol när den passar in i ett färdig låtsas-story.

Kort sagt: det där var aldrig något ”kontrakt” i BDSM-mening – det var ett konstigt psykologiskt spel som senare blev fult falskt elakt men oj så effektivt PR-material.

Oj så taskigt skrivet. Och rent elakt ju. Det där inlägget säger egentligen mer om din egen okunskap än om fallet. BDSM eller polyrelationer har i sig inget med våld, psykisk störning eller brott att göra – det handlar om samtycke, gränser och kommunikation vad jag förstår. Det är till och med erkänt i modern sexologisk forskning (APA 2018, WHO ICD-11) som ett icke-patologiskt beteende när det sker frivilligt.

Att slänga ur sig ”förlorare” och ”störda” är ren moralpanik, samma logik som förr användes mot homosexuella. Det som däremot är ett verkligt samhällsproblem – och det den här historien egentligen handlar om – är falska anklagelser, rättsosäkerhet och barn som förlorar en förälder när vuxna använder lögner, skam och sexualitet som vapen.

Kriminologiskt sett är det där klassisk projektion: man demoniserar andra för att slippa se sin egen rädsla för det avvikande. Och samhällsmässigt? Vi kommer ingen vart med att skrika ”pervo” – men vi kan lära oss mycket av att prata om rättssäkerhet, samtycke och barns rätt till båda sina föräldrar.

Kort sagt: dina fördomar löser ingenting, de bara avslöjar vem som saknar fakta. Tröttsamt ju och slöseri med tid i debatten.

Du är så illvilligt elak att det blir komiskt. Att läsa domar selektivt är ingen styrka. Det så kallade ”kopplerimålet” är ett typexempel på hur juridik kan missförstås av lekmän: inga prostitutionsnätverk, inget tvång, ingen ekonomisk vinning. Det rörde sig om en privat relation där åklagaren tolkade Swish och sms som ”bevis” för ett brott – trots att samma handlingar lika gärna kan tolkas som gåvor eller lån. Hon ville ha nya leksaker (som tydligen den andre mannen oriktigt sagt att han hade) och pappan skulle fixa det, hon ville och använde sedan alla pengarna själv till att köpa mera BDSM-leksaker som hon ju önskat sig själv. Pappan åkte dit rejält för att hon lurade honom att vara hennes mellanhem med den andre mannen som hon fantiserade om (svårt att läsa faktiskt)...

Hovrätten friade dessutom rejält från flera av de grövsta påståendena. Domskälen visar snarare hur lågt beviskraven pressats i sexualrelaterade mål efter samtyckeslagens införande. Det är ett mönster forskningen redan varnat för: moralpanik och könsideologi ersätter bevisvärdering (se t.ex. Edlund & Diesen 2023).

Kriminologiskt sett är detta nog inte ens ett ”sexbrott” – det är en rättsstat i gungning.
Samhällsnyttan i att kasta sten på den dömde är noll, vilket är det enda du vill utifrån dina egna personliga motiv. Men att diskutera hur tusentals oskyldiga män, pappor och familjer drabbas när bevisbördan urholkas – det vore faktiskt journalistik. Och viktig debatt här.

Så svaret på din fråga blir: nej, ingen komplott. Bara ännu ett exempel på hur moralism, falska anklagelser och politiserad rättskipning förstör liv – och rättssäkerhet.

Välkommen som helt ny medlem och ditt första inlägg någonsin. Jag tror dock omöjligen på att du läst böckerna noga. Du märker själv inte att du gör precis det du anklagar andra för: upprepar hennes medials efterhandsberättelse utan att kontrollera vad som faktiskt står i domar, FUP eller hennes egen bok. Eller framför allt hans späckade bok.

Forskning om falska anklagelser (t.ex. Greer & McLaughlin 2022; Bala & Darnall 2020) visar exakt det här mönstret: din moraliska positionering istället för saklig granskning. Du säger ”jag hoppas hon får lugn och ro” – men menar egentligen ”jag vill inte höra något som stör min bild som hon kampanjar om på TikTok, i snyftreportage och i snyftbok”.

Båda böckerna finns. I hennes saknas bevis för de mest extrema påståendena, flera motsägs av polisens eget material. I pappans bok finns domar, dnr, debatter och hänvisning till Barnkonventionen. Det är en tydlig skillnad i trovärdighet.

Ditt inlägg är ett klassiskt exempel på empatiförskjutning – man väljer sida utifrån kön och känsla, inte fakta. Men ska barn och rättssäkerhet värnas, då måste vi klara att läsa kritiskt även när det känns obekvämt.

Så frågan blir: vill du försvara en sannolikt helt falsk berättelse – eller försvara sanningen?

GG, du gör tre enkla klassiska fel:

1. Att dra alla över en kam. Du klistrar extremfall (mord, prostitution) på ett relationsmål där hovrätten uttryckligen prövade frivillighet och bevisstyrka, inte livsstil. BDSM i sig prövades inte som brott.
2. Moral före juridik. Hovrätten underkände stora delar just för att normaliserings-teorin och berättelsen inte bar hela vägen utan stödbevis. Men de strök inte allt, vilket nog var närapå. Det är rättssäkerhet i praktiken.
3. Barnperspektivet tappas. Den långsiktiga skadan i materialet kopplas till konflikt, umgängessabotage och eftervåld – inte vuxnas samtyckta sexliv. Barn behöver båda föräldrarna; när systemet sviktar förlorar de mest. Barnen hade inte märkt något av mammans BDSM-hobby. Polisen och Socialtjänsten frågade ut dem mycket noga. Men de jan ju läsa om det nu i mammas bok...

Vad domarna faktiskt visar: kraftig reduktion av åtalspunkter och skärpt beviskrav i sak (inte frikännande på moral), med kvarvarande fällningar som bygger på hur rätten till sist bedömde frivillighet kontra kontroll i just de händelser som höll bevismässigt. Vilket nog berodde på att polisen gjort en ensidig könsideologisk förundersökning där de trodde att kvinnor i lilla staden omöjligt kan ha omfattande manipulativ BDSM och polysex med eget ansvar. Trots att de hade materialet framför sig svart på vitt.

Samhällsnyttan här: håll isär livsstil och lag, och adressera systemfelen som hans bok pekar ut: ideologiserad bevisprövning, brist på hantering av umgängessabotage och livstidsstraff på nätet oavsett domslut.

Vänlig motfråga till dig, GG: vill du diskutera bevis och barnets bästa – eller fortsätta moralisera över samtyckta praktiker som domstolen inte dömer i sig? Är du gammalreligiös eller sexualfientlig vänsterfeminist? Vore intressant att veta din ideologiska bas. Om du har sådan?

Gold94, podden du nämner är just ett exempel på hennes hatfyllda nu mångåriga intensiva hatkampanj och berättelsejournalistik – inte alls nån bevisprövning ju. Den bygger på en parts upplevelse, inte domstolens värdering av bevis. I både tingsrätt och hovrätt granskades påståendena om ”övervakning” och ”förslavning”. Kamerorna användes i hemmet för att bevaka garage med båtar och utanför ytterdörren, inget annat enligt polisens fup. Hon använde ingen avlyssningsutrustning. De flesta punkter föll bort eller minskades kraftigt just för att stöd saknades. Det säger en del. Men sedan hittade hon och spökskrivaren på detta i deras bok och i poddar och artiklar i lilla snaskiga lokaltidningen. Hon medgav samtycke men övertalades ta tillbaka flera års samtycke och fick istället spela viljelöst och ansvarslöst offer för att det passade könsideologiskt. I verkligheten drev hon sannolikt enligt underlaget hela soppan med polysex, otrohet och BDSM. Om det var hobby eller sexmissbruk kan jag inte avgöra. Men ansvar har hon.

Din kommentar använder klassisk emotionell s k framing – du väcker starka bilder (”förslavning”, ”dygnet runt”) för att få din hatfyllda känsla att ersätta fakta. Det fungerar så bra i poddar, men inte i en rättsstat.

Fakta i domarna visar snarare en komplex, ömsesidig relation där samtycke, gränser och kontroll tolkades olika – och där bevis inte räckte för de flesta åtalspunkter. Hovrätten reducerade straffet kraftigt.

Så frågan är: vill du förstå hur en berättelse kan bli till sanning utan bevis – eller föredrar du att låta dina mycket egna intensiva hatiska känslor ersätta rättssäkerhet och barns rätt till båda sina föräldrar?