Citat:
Ursprungligen postat av
TobiasBeecher
Radikala vänsterfeminister har nästan alltid psykiska problem som härstammar från uppväxten. Bortglömda, annorlunda, varken vackra eller trevliga. Inga män orkar leva dem. De är dock kvinnor med drifter och kan tänka sig bli påsatta av män som inte vill något mer än att ta sig in i hålet, något som spär på den psykiska ohälsan och manshatet ännu mer. De finner sin familj i den sekteristiska vänsterfeminismen. Radikalvänstern mår sällan bra. Högern, som jag inte håller med om allt, har betydligt vackrare och trevligare kvinnor. Radikalfeministerna ser ut som och beter sig som psykpatienter.
Det är likadant med kvinnohatare, deras psykiska ohälsa blockerar möjligheterna att fungera i en relation med det motsatta könet. Om det inte är ett strikt hierarkiskt förhållande som i den muslimska kulturen.
De radikala vänsterfeministerna borde gå från att hata till att älska trevliga män. Jämställdhet och ömsesidig respekt istället för att lägga energi på att hata, för vad blir positivt för en människa som bara hatar och föraktar? Ensamheten biter sig fast sen sitter feministerna där femtionio år gamla och barnlösa utan någon som bryr sig om dem. Medan trevliga kvinnor har en man och barn att leva med.
Fnissar lite åt att det största problemet med feminister är att de inte är något att vila ögonen på. Uppfriskande snubbigt.
Sedan får jag nog säga att många feminister faktiskt är heterosexuella och gillar trevliga män. Och med trevliga ingår att mannen ska tycka jämställdhet är viktigt.
Och det där med att vi ska bli ensamma och bittra när vi blir äldre, finns det någon empiri kring detta?