Citat:
Ursprungligen postat av
Silvestris
Lägre tröskel för vad? Hur vet du att de utför samma arbetsuppgifter? Investerar männen lika mycket känslor i jobbet som kvinnorna?
Om kvinnor, rent biologiskt, är mer empatiska än män. Är det verkligen kvinnornas fel att de tar mer stryk i yrkesroller där empati och känslor spelar EXTREMT stor roll? Kvinnorna kan ju inte råda över sin biologi, eller hur?
Jag arbetar inom djursjukvården och försöker distansiera mig så mycket som möjligt från den emotionella biten eftersom jag vet att det är den biten som knäcker oss. Jag fokuserar på mer tekniska saker, en ren överlevnadsstrategi men likt förbannad måste man när man tar hand om sjuka människor (som jag också har jobbat med) eller djur ta den där emotionella biten också. Det är också den emotionella biten som djurägarna (eller anhöriga till människor) uppskattar. Det är en väldigt svår balans att hålla.
Så är det, man kan inte och bör antagligen inte ändra på sig själv. Om man vill lägga ner känslor på sjuka människor eller djur så ska man göra det. Jag gör enbart saker i mitt arbete som jag vill (är min egen chef).
Självklart är kvinnor mer empatiska än män, via biologin. Det är inte "kvinnors fel", det är så kvinnor är, och jag trivs bra på sjukhus omgiven av människor som bryr sig och jag frågar alltid efter en kvinnlig läkare för de är mer empatiska. Synd att arbetsgivaren Landstinget ska utnyttja denna empati till att hålla nere löner och ständigt öka stress och byråkrati. Jag har ingen lösning på det, men kvinnor kan ju träna lite lätt på att inte ta hela arbetsplatsens problem som sina om de vill.
Manliga och kvinnliga sjuksköterskor är anställda för att göra samma jobb, och nog tror jag att de gör ungefär samma uppgifter? Däremot säger männen sannolikt mer NEJ när chefen frågar om en extra arbetsuppgift, och stressas inte lika lätt att genast hjälpa om klockan ringer hos en patient. Men jag vet inte. En ständig oro på hennes arbetsplats kirurgen, får jag iallafall höra av min fru.
