tjejer som träffar män med barn sen tidigare

Har du någonsin spelat i ett turnerande band? Du sover i vad som närmast kan beskrivas som en fängelsesäng på en buss dag ut, dag in. I månader. Spelar samma låtar om och om igen varenda kväll. Du har inget privatliv att tala om eftersom du försmäktar på en en buss med folk som du egentligen inte ens gillar. Du äter skitmat dagarna i ända eftersom det inte finns något kök. Du vet snart nog inte vart du bor för att du har inte varit hemma på fjorton månader. Det är alltid för kallt eller för varmt. Du är tvingad att spela i länder där du inte kan språket. Faktum är att din tillvaro hade varit bättre om du satt i fängelse.

Samtidigt bygger folk hela karriärer på att göra just detta. Man har designat hela program som t ex Idol på idén. Personer som Bruce Springsteen och Willie Nelson gör detta högst frivilligt trots att de i allra högsta grad kan pensionera sig. För att de älskar det. De älskar att sova i en säng på en iskall buss som luktar avslagen öl och ångest.

Så svaret på din fråga är, jajjemen jag har levt i en barnfamilj. Hade jag sluppit tvätta barnstrumpor om jag hade bott själv och spenderat kvällarna med att kolla på Netflix och dricka folköl? Jajjemen. Hade det varit en mycket roligare och bättre tillvaro?! Nej absolut inte.

Hela ditt resonemang är ju jämförbart med att det ju fan är jobbigt att ha flickvän. Måste äta middagar tillsammans. Måste mysa i soffan när jag kunde ha spelat biljard med polarna. Måste stå ut med att gå och köpa choklad klockan ett på morgonen när hon fått mens. Måste hänga med och träffa hennes efterblivna polare. Äta middag hos hennes irriterande föräldrar. Hon tömmer din byrålåda utan att fråga för att hon behöver plats att ha sina stringtrosor som kostar mer än vad jag vanligtvis lägger på ett par jeans.

Du hör ju hur jobbigt och förskräckligt det är. Ändå är det tydligen en tortyr rätt många män utsätter sig själva för alldeles frivilligt.

"frivilligt" och "frivilligt". Här på Flashback används ofta ett poängsystem från 1-10, när det gäller värdering av kvinnor/män som partners i förhållande till sitt eget värde. Jag gillar det egentligen inte, men det ligger samtidigt något i det. Och barn drar ner poängtalet. Vilket gör att en kvinna som är en 5:a inte skulle få en barnfri man som är en 9:a i övrigt - men i och med att han är ensamstående pappa dras hans värde på partnermarknaden ner till en 7:a, och då har hon en chans om hon går in och visar (eller spelar) att hon är barnkär och mer än gärna vill ta hand om hans barn som om de vore hennes egna...

Människor GÖR sådana kalkyler i huvudet, och det är tråkigt... för att man gärna vill inbilla sig att kärlek bara kan uppstå spontant mellan två människor, och att inget annat spelar någon roll.

Sedan har vi de som helt enkelt BLIR tokkära, och tänker o känner att de kan stå ut med vad som helst bara de får leva med den utvalde. Det brukar gå bra... ett tag. Tills hormonhalterna går ner och de rosaröda brillorna ramlar av. Tvättberget finns dock kvar.

Vidare har vi - oftast unga tjejer som vuxit upp skyddat - kvinnor som tror att det till och med ska bli trevligt med ett eller ett par barn i huset...

Hur frivilligt det är att STANNA kan också variera från fall till fall. Hyresvärdarna kräver en ganska hög lön nu till och med för en liten 1:a i ett dåligt område. Är du svensk så får du ingen lägenhet från soc. Har du skulder och då särskilt hyresskulder, så är det hopplöst. Mannen och hans illbattingar är då i alla fall ett bättre alternativ än ett akutboende med psykiskt sjuka, missbrukare och kriminella.

Vidare tror jag att det är lätt att tänka, att ju mer man investerat redan, desto svårare är det att dra sig ur... Nu har jag gjort ALLT för de här ungarna i tio år, ska jag då gå nu och börja om från noll? Om jag försöker LITE till, så kanske de kommer att älska mig...

Det där med bandet var också en konstig jämförelse. Bruce Springsteen tjänar pengar TILL SIG SJÄLV, inte till några andra. För övrigt tror jag att han har råd att ta in på hotell numera...

Du har inte fel i något av det du skriver. Jag känner bara inte att man förlorar något på det så länge man mår bra. Eller som det framhärdats med i tråden, att man äventyrar hela sin framtid. Jag begriper självklart att det finns toxiska relationer där kvinnan säkert är bortkommen i mental ohälsa och en suput till karl med barn som skriker i blöjor som inte bytts på ett dygn. Lika väl som att det alldeles självklart och tyvärr finns relationer där karln spöar på hans kvinna i parti och minut, som intalar sig att jomen han älskar ju henne.

Nu vill jag tror att det inte riktigt är vad vi talar om här. Om frågan nu faktiskt är varför man väljer att vara bonusförälder. Eller för all del specifikt att vara bonusmamma. Där de gör det för att de trivs med det och det skänker innehåll och mening i deras liv.

Och det är för all del jobbigt att tvätta och laga mat. Så är det ju. Med risk för att upprepa mig själv så är det ju fortfarande lite som att ha en flickvän eller en varför inte en hund. Hundägare måste upp på morgonen oavsett årstid och väder. Köpa mat. Veterinärkostnader. Man är låst och kan inte spontant åka någonstans. Plocka bajs. Och kantboll på frivilligt när du nu väl har skaffat hunden.

Men tydligen är det ju rätt många hundägare som tycker att det är mer än värt det att utsätta sig för den tortyren. I många fall tycker de inte ens det är en uppoffring.

Vidare ska jag inte segla iväg om hur det är att spela i band men jadå, Springsteen har absolut råd att bo på hotell. Det gör han också. Han skulle även ha råd att åka limousin mellan spelningarna. Men det är ju det han inte gör. Han sitter ju hellre på den där rostiga (nåja) bussen och spelar kort med killarna i bandet. Han har offrat oändligt antal relationer med antagligen fantastiska kvinnor som av förklarliga skäl inte stod ut med en karl som aldrig är hemma.

Det är helt enkelt en rätt grisig tillvaro även för lirare som Bruce. Hotell förlorar snabbt sin charm när det är ett nytt rum varje kväll. Spela samma låtar varenda jävla kväll. Samma jävla gitarr. Samma idioter på scenen. Jobbar du på kontor kan du åtminstone åka hem klockan fem och andas ut. På en turné skiter du ärligt talat till slut i om du vaknar upp i Toronto eller Hudiksvall. Du vill bara hem. Vart det nu var.

Det är ett skityrke man måste älska för att stå ut med det. Du måste älska att din nya roadie återigen tydligen heter Bart (och som Tom Petty så otroligt träffsäkert poängterar "...and a roadie named Bart"). Det finns rätt många skityrken. Polis är antagligen ett av dem. Jag föreställer mig att patolog inte heller är så charmigt yrke alla gånger. Men det är frivilligt. Jag kunde väl ha jobbat som musiklärare istället då. Eller dejtad någon frikyrklig dam utan barn som jag slapp tvätta strumpor åt.

Hela min rant här är ju att du alldeles självklart inte har fel i något du skriver. Men att det ju finns folk som brinner för att pyssla om barn. Nej, inte vilken unge som helst. Utan mer som att känna sig en del av något och ganska mycket bättre än att sitta hemma ock kolla på Netflix och skriva arga inlägg på Flashback om att kvinnor är elaka som inte vill dejta knäppgökar i mammas källare.

Nej, kvinnor utan barn ska absolut inte bli extramammor till andra kvinnors barn. Det är inte för inte som det finns ett begrepp som heter "styvmoderlig".

Att du skulle ha två kompisar som har blivit extramammor och hämtar på fritids etc, tror jag inte på, men jag tycker att det är bra att du ställer frågan. För det signalerar att du åtminstone instinktivt känner av att det är fel.

För en man så är det en helt annan sak att bli extrapappa, för vi är liksom gjorda för att ta hand om kvinnor och barn, oavsett om det är våra egna eller inte.

Är väl vanligare att desperata män gör så, men många tjejer tänder ju på män som ser mogna ut

Sjukt, även jag ser just namnet fredrik framför mig i dessa scenarion, då simparna i mitt fall heter just fredrik , är det kanske så illa att fredrik är mer utsatt än andra i dessa scenarion?

Det är väl inte så ovanligt. Gäller väl bara att inte ha för bråttom och se hur hon är med barnen över tid innan ni flyttar ihop. Om hon har ett genuint engagemang och tycker om barn generellt och de tycker om henne, varför inte? Skräckexemplet ovan är nog rätt unikt, den risken är nog liten, testa henne innan.

Ja det är nog något visst med namnet Fredrik. Fredliga Fredrik som tar hand om andras barn

Det ligger nog något i det där med att kvinnor som dras till män med barn ser lite av sin egen pappa i honom om hon har ett fint förhållande till honom. För det var så jag tolkade det att du menade? Män som har barn, speciellt döttrar, har ofta en fin kvinnosyn och en speciell sorts manlig mjukhet som är väldigt fin. Och generellt mer ansvarstagande och mogna.
Och är man kär i mannen ser man väl hans drag i barnen också och därför tycker om dem också.
Det utesluter såklart inte att det blir utmaningar, men det blir det ju i kärnfamiljer också.

Hm, ok. Intressant.

Kvinnor med en bra relation till sin pappa håller sig långt borta ifrån förbrukade män.
Har hon redan en bra pappa behövs just också bara en pappa.

Finns inget sexigt med att se singelpappor på en lekplats.

Allting måste väl kanske inte ha med bakomliggande relationer till föräldrar att göra. Vissa trivs väl som sagt helt enkelt med att ha barn omkring sig.

En hel del personer har ju liksom ingen direkt hobby eller något de brinner för på fritiden egentligen. Jag kan tänka mig att många kvinnor känner att barn blir lite av deras hobby. De uppskattar genuint att sortera kläder till knoddarna. Göra läxor med barnen. Pyssla om. De har i själva verket inget de hellre hade velat gjort om de inte fanns barn i bilden.

Vän av ordning kan man ju fråga sig varför de inte genast skaffar egna barn då. Det finns det säkert svar på också. Det kanske känns som ett för stort livslångt projekt. Eller så var barn som hobby något de helt enkelt inte upptäckte förrän de blev tillsammans med en snubbe med barn.

Jag vet inte, det låter lite i tråden som att folk tycker att det är det konstigaste de nånsin hört att någon frivilligt skulle bli bonusförälder. Eftersom man i deras tycke bara begränsar sitt liv, när man kan göra hur mycket roligt som helst utan barn. När det alltså finns personer som har barn som någon slags hobby. Som tvärtom känner att det är begränsande att inte ha något att göra förutom att titta på Bonde söker fru.