”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Forskaren Ronja Helénsdotter vid Göteborgs universitet har i rapporten “Överleva barndomen” bevisar att fler barn hade överlevt sin barndom om färre hade tvångsomhändertagits. Risken för självmord ökar redan inom nio månader efter beslutet, och den psykiska ohälsan växer kraftigt. Det gäller alla typer av placeringar även familjehem.

Det bekräftar det jag alltid sagt att barnens bästa finns i det inre, inte i myndigheternas papper. Ett barns trygghet kommer från kärlek, anknytning och kontakt med sin familj. När det bryts, går något sönder i barnet.

Systemet säger sig skydda barn, men i verkligheten skadar det dem. Det systemet gör skadar barnen och är inte bäst för barnen

Stora brister i kommunernas hantering av utsatta barn
Uppdaterad 22 februari 2020Publicerad 22 februari 2020

Utsatta barn och ungdomar riskerar att inte få den hjälp och det stöd som de har rätt till från sin kommun. Det visar en rapport från IVO.

– När det rör brister i omedelbara skyddsbedömningar, förhandsbedömningar och i socialtjänstens utredningar kan det i värsta fall leda till att barnet avlider, säger Annelie Andersson inspektör på IVO.

Inspektionen för vår och omsorg, IVO, har granskat kommunernas handläggning av ärenden som rör den sociala barn- och ungdomsvården. Av de 819 tillsynsbeslut från 2017 och 2018 som IVO har tittat på fann de brister i 67 procent:

- Det här är ju tyvärr inget förvånande resultat utan det har ju funnits brister inom socialtjänstens område för barn och unga i många år, säger Annelie Andersson, inspektör på IVO.
”Kan i värsta fall leda till att barnet avlider”

Störst antal brister har IVO funnit i hanteringen av orosanmälningar, förhandsbedömningar och utredningar. Det kan till exempel handla om att socialtjänsten inte utrett om det föreligger våld i hemmet vid en orosanmälan eller att de missat att kontrollera om barnet är i behov av skydd. Och det kan få svåra konsekvenser:

– När det rör brister i omedelbara skyddsbedömningar, förhandsbedömningar och i socialtjänstens utredningar kan det i värsta fall leda till att barnet avlider eller att barn som är i behov av stöd och hjälp inte får det, säger Annelie Andersson inspektör på IVO.

– Men bristerna i socialtjänstens hantering av barn- och ungdomsärenden kan också få andra negativa konsekvenser för barnen i form av till exempel psykisk ohälsa eller försämrade skolresultat, säger Anneli Andersson.
Brister i boendebeslut

IVO har också granskat boenden för barn och unga. 2018 fattade IVO 1497 tillsynsbeslut som rör olika boenden för barn och unga. IVO har funnit brister i ungefär hälften av de beslut som rör HVB och stödboenden. Det rör sig framför allt om brister i genomförande och uppföljning av vård och behandling.

Det handlar till exempel om att barnet inte får den vård som socialnämnden beslutat samt inskrivningsförfarande vid HVB och stödboenden, eller att den som skriver in barn och unga inte kontrollerar att boendet har förutsättningar att tillgodose barnets eller den unges individuella behov av stöd och behandling.

– Då finns det en risk att barnet inte får sina behov tillgodosedda och en medför en ökad risk för omplaceringar, säger Annelie Andersson.

Enligt SKR är orsakerna till problemet många – bland annat att antalet anmälningar om barn som far illa ökat kraftigt under senare år och att det inte finns tillräckligt med utbildad personal.

– Den personalen som kommer in är oftast nyutexaminerad och behöver ungefär ett års introduktion. Kombinationen inflödet och att man behöver fler socialarbetare gör att det uppstår brister, säger Åsa Furén Thulin, chef socialtjänstsektionen SKR.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har redan visat att det finns stora brister i kommunernas hantering av utsatta barn. I en granskning av 819 ärenden fann IVO brister i hela 67 procent av fallen. Enligt inspektören Annelie Andersson kan felen i socialtjänstens bedömningar och utredningar i värsta fall leda till att barn avlider. Bristerna gäller både skyddsbedömningar, orosanmälningar och placeringar, och IVO har även funnit fel i hälften av alla beslut som rör HVB-hem och stödboenden.

Det här bekräftar vad forskaren Ronja Helénsdotter visat i SNS Analys 106 – Överleva barndomen (2024): att tvångsomhändertaganden ofta skadar barn och att fler barn faktiskt hade överlevt sin barndom om färre hade placerats. Både IVO och forskningen visar samma sak – att systemet inte utgår från barnens bästa.

Barnens bästa handlar inte om rutiner eller beslut på papper. Det handlar om trygghet, kärlek, anknytning och rätten att växa upp i en miljö där barnet känner sig älskat.

Du svarar inte på min fråga. Jag försöker igen. Hur ska föräldrarna veta om något är fel när de inte har tillgång till samma dokumentation som soc? Det går ju inte att veta vad som är fel om man inte vet hur soc valt ut innehållet i utredningen och har full klarhet i detta.

Det är just detta som du/ni konsekvent undviker

Bristerna visar att det utredas och omhändertas för sällan elller för sent och att det funnits en rädsla för det som gäller våld i hemmet bland annat gällande barnaga nya socionomutbildningen ska ju råda bot på detta genom utbildning bla just om våld i hemmet

IVO:s senaste tillsyn (rapport 2025-08, publicerad 19 maj 2025) visar att Statens Institutionsstyrelse, SiS, inte har säkerställt en trygg och säker vård för placerade barn och unga. Vid 17 av 21 ungdomshem konstaterades så allvarliga brister att IVO krävde omedelbara åtgärder. På flera institutioner har barn utsatts för våld, hot, självmordsförsök och misstänkta sexuella övergrepp, ofta på grund av att bemanningen varit så låg att barn kunnat röra sig fritt mellan rummen nattetid.

Det är viktigt att förstå att det inte är SiS som beslutar att barn ska placeras där, utan socialtjänsten, socialnämnden och förvaltningsrätten. Det är dessa myndigheter som fattar besluten att skilja barn från sina föräldrar och placera dem på institutioner där IVO år efter år konstaterar livsfara, övergrepp och psykiskt lidande.

När barn tas från sina hem med motiveringen att det ska vara “för barnens bästa”, men i stället placeras på platser där de utsätts för våld, isolering och övergrepp, då är det inte längre barnens bästa – det är ett systemfel. Både IVO:s tillsyn och forskningen av Ronja Helénsdotter (SNS Analys 106, 2024) visar att tvångsomhändertaganden ofta skadar barn, och att fler barn hade överlevt sin barndom om färre hade placerats.

Den statliga utredningen “För barn och unga i samhällsvård” (2023) riktar skarp kritik mot hela samhällets vård av barn. Utredaren Carina Ohlsson (S) konstaterar att alla instanser som möter dessa barn har misslyckats med sitt uppdrag. Samtidigt har oseriösa och till och med kriminella aktörer tjänat miljoner i skattepengar på familjehem och HVB-hem – miljöer som i vissa fall används som rekryteringsplatser för gängkriminella.

Många av de våldsdåd som skakat Sverige det senaste året har begåtts av unga som varit placerade i samhällets vård. Flera av dem har avvikit från familjehem, HVB-hem eller SiS-institutioner för att dras in i gängens värld. Barn som växer upp i samhällets vård har, enligt Ohlsson, kraftigt förhöjda risker för kriminalitet, hemlöshet, arbetslöshet samt psykisk och fysisk ohälsa.

Utredningen innehåller omkring 130 förslag, bland annat att barnen ska bli mer delaktiga i besluten, att personal på HVB-hem ska få bättre utbildning och att familjehem ska omfattas av tillståndskrav och ett nationellt register.

Vittnesmålen från barnen själva visar en verklighet fylld av otrygghet och rotlöshet: barn som har bytt socialsekreterare upp till 30 gånger, flyttats mellan olika hem och skolor, och aldrig fått möjlighet att känna sig trygga. “Man packar aldrig upp 100 %”, säger ett av barnen. “Det handlar om tillit – en 15-åring kommer inte lita på 30 nya personer.”

Den här utredningen visar att systemet inte ser eller hör barnen. De som skulle skyddas far i stället illa. Samhällets vård har blivit en marknad där pengar och administration gått före barnens behov av kärlek, trygghet och stabilitet. Det här är inte barnens bästa. Det är precis motsatsen till vad som är bäst för barnen.

Förslagsvis kan de väl veta om något är fel genom att läsa utredningen och sedan använda sin egna hjärna för att se om den är fel mot vad de själva upplevt. Sen kan de påpeka det till rätten mha sitt ombud.

Men men föräldrar är tydligen inte kapabla till något själva, men självklart ska de till varje pris få fucka upp sina barn!

Vad tror det står för uppgifter i dokumentation som skulle göra skillnad för det beslut rätten tar med tanke på att rätten tar beslut utifrån samma info förälder har

Set ut vara tabu att ställa motfrågor eller ifrågasätta de som driver konspirationsteorier på forumet, även när man gör det på ett sakligt sätt och med stöd i fakta....

SVT:s granskning “Nyckelperson i Foxtrot i härva med familjehem” (2023) visar att barn placerats i hem som drivits av personer med koppling till gängkriminalitet. Detta är ett allvarligt lagbrott. Enligt 6 kap. 6 § Socialtjänstlagen får socialnämnden inte placera barn i ett hem som inte är utrett och godkänt. Trots det har kommuner placerat barn i verksamheter utan tillstånd, där kriminella aktörer tjänat miljoner.

När barn hamnar i händerna på gängkriminella har nämnden svikit sitt lagstadgade ansvar och brutit mot både Socialtjänstlagen, Barnkonventionen och Europakonventionen.
Det här är inte barnens bästa – det är myndighetsmissbruk på högsta nivå.

SVT:s granskning “Ekobrottsmyndigheten: Vi har placerat barn i händerna på kriminella” (2023) visar att kommuner placerat barn i familjehem och HVB-hem som drivits av personer inom gängkriminalitet. Enligt Ekobrottsmyndigheten har offentliga medel gått till kriminella som köpt lyxbilar och hus – samtidigt som barn farit illa.

Detta strider direkt mot 6 kap. 6 § Socialtjänstlagen, som förbjuder nämnden att placera barn i hem som inte är utredda och godkända. Socialnämnder har alltså brutit mot lagen och placerat barn utan att säkerställa deras trygghet.

När barn överlämnas till kriminella aktörer har nämnden inte skyddat dem – utan svikit sitt lagstadgade ansvar. Det är ett allvarligt systemfel, inte barnens bästa.