Försöker radikala vänsterfeminister påtvinga andra sina dåliga livsval?

Det stora problemet är den moderna feminismens självbild, som skulle kunna beskrivas som Schrödingers feminister, vill vara stark oberoende kvinna, men bli omhändertagen. Förstår man den motsättningen klarnar deras agenda samt individuella och kollektiva strävanden upp.

Så är väl alla. Både män och kvinnor. Vill jobba,, vara självständiga, försörja sig själva, ta hand om barnen. Men vid dagens slut bli "omhändertagen" av ens partner.

Eller du kanske inte vill att din fru lagar mat åt dig, masserar din rygg, tvättar dina kläder etc? Dvs: tar hand om dig/du blir omhändertagen. Samtidigt som du självständigt jobbar.

Kvinnor vill samma sak: vara självständiga och jobba. Men bli kärleksfullt omhändertagna av sin partner.

Inget konstigt med det .

Jag skulle beskriva mig själv som konservativ och tror att människor mår bäst när vi lever i samklang med vår natur. Med detta menar jag att jag tror att vi mår bra av att ha stabila förhållanden, en kärnfamilj och, i någon mån, mer traditionella könsroller som befriar oss från ensamhet, förgänglighet och (genom barnafödandet) på sätt och vis även dödlighet.

Varje gång jag nämner detta inför självutnämnda vänsterfeminister blir de fullkomligt rabiata och börjar gorma om att jag är en reaktionär könsförrädare som internaliserat patriarkatet. Själva säger de sig vilja fokusera på karriären, hävdar bestämt att äktenskap är ett uttryck för förtryck och menar att barn bara är en belastning. Ändå skulle jag våga påstå att deras till synes patologiska ilska är ett oförtäckt uttryck för en grav psykisk ohälsa som uppenbarligen antyder att deras livsval inte varit så lyckade som de vill låta påskina.

Tror ni att deras ideologi är ett sätt för dem att rättfärdiga sina egna dåliga beslut genom att söka påtvinga andra samma livsval? Hur kommer det sig att de så ofta, ironiskt nog, skuldbelägger konservativa kvinnor i acceptansens namn och likställer oss med terrorister för att vi vill leva ifred med man och barn? Och är det inte konstigt att de anser konservatism vara extremt när konservatismen förespråkar ungefär samma värderingar som hållit ihop samhället i alla tider medan de själva är så långt ifrån detta det bara går?

Jag tycker absolut att alla individer ska få bestämma själva över sina egna liv. Dock tror jag att vi mått som bäst, både på grupp- och individnivå, om vi levde mer traditionellt och värnade om gemenskap framför individualism i en större utsträckning än vad vi gör nu. Individualismen har sina positiva sidor men resulterar även, enligt min uppfattning, i ensamhet och förgänglighet som de allra flesta inte mår bra av.

Var, när och hur har jag påtvingat mina värderingar på någon? Jag skriver att jag tror att människor mått bättre av att leva enligt mer konservativa ideal. Det är inte samma sak som att tvinga någon annan att anpassa sig efter mig. För övrigt är det inte min åsikt om vad som är naturligt utan något som utgår från grundläggande evolutionärpsykologi. Håller du inte med om att allt för progressiv och extrem individualism resulterar i ensamhet, förgänglighet och nihilism?

Så du tror inte att han har koll på det?

Tänk om detta kanske går att överföra även på andra fenomen. Kvinnor i våra rika jämställda länder med sociala skyddsnät gör val som baseras på icke-ekonomiska faktorer och när bördan av ekonomiska bekymmer minskas, blir de personliga preferenserna mer tydligt utryckta.

Tänk tanken t.ex. att detta kanske också speglar sig i att kvinnor i väldigt stor utsträckning vill och väljer att vara hemma till stor del när barnen är små. Att detta kanske inte är ett uttryck för partriakala strukturer där män mer eller mindre tvingar kvinnorna att vara hemma. utan ett uttryck för de personliga preferenserna.

I normalfallet är en sammanlagt föräldraledighet (om båda föräldrarna har sgi) ett och ett halvt år och i normalfallet helammar inte kvinnor i mer än nio månader, man börjar introducera mat när barnet är 4-6 månader. Så när barnet är nio månader är det inget problem för pappan att ta över rent näringsmässigt. Mamman kan amma på morgonen och när hon kommer hem från jobbet och resten av tiden kan barnet äta puréer och sånt. Är barnet extra svår att vänjas vid annan mat än bröstmjölk är det en extra god idé att pappan tar över då barnet inte associerar pappan till bröstmjölk. Barnet kan alltså lättare acceptera annan mat från pappan än från mamman. I riktigt kinkiga fall kan mamman pumpa. Det är fortfarande bättre att pappan ger den pumpade mjölken än "källan" så att säga, om man vill att barnet så småningom accepterar annan föda än bröstmjölk.

Sen vet jag inte vad man är för psykopat om man hellre lönearbetar än är med sina barn under den korta tid de är små. Vill inte alla det 🙂

Jag tror nog att jag tycker och tänker så här att i grund och botten är det bra att vi har dessa friheter och möjligheter att göra våra val, det vill säga att vi har samma möjligheter att göra våra val.
Det som blir fel är sedan när människorna har gjort sina val och dessa val inte passar in i "jämställdhetstänket" så ska man in och styra o ställa och ändra dessa val som har gjorts naturligt.

Det är sorgligt att se att det har blivit något fult o dåligt att t.ex. som kvinna välja mer konservativa kvinnoroller fastän det i biologin (hjärnans programmering) är dessa som kvinnor mår bäst av.

För tydlighets skull måste jag väl även skriva ut att det naturligtvis inte gäller alla men på gruppnivå så är det så.

Du har helt rätt! Skillnaden i livsval mellan män och kvinnor på gruppnivå ökar ju mer egalitärt ett samhälle är, vilket belyser den påverkan vår biologi har på våra intressen, prioriteringar och beslut.

jo.. och hur snabbt har inte vårat samhälle nedmonterats av dessa värderingar?

Tror du Sverige kommer stå starkt om 30 år? Vi snackar inte direkt om värderingar som höll uppe ett samhälle i 1500 år som t.ex Romarriket.

Vid 40 händer det något. Det går inte att fortsätta leva som om man vore ung, och enbart flänga på aw:s, äta ute, bruncha och shoppa. Vid den åldern lever man ett meningslöst liv ifall man inte har en kärnfamilj.

Många kvinnor inser det, men då är det för sent. De är inte eftertraktade av män. Hittar de en man så får de svårt att bli gravida. Blir de gravida riskerar ungen få kromosomfel eller så blir det missfall. Vissa tar till provrörsbefruktning eller surrugatmödraskap, tämligen i förnekelse eller okunskap om det bistra ödet det är att bli ensamstående mamma.