Citat:
Ursprungligen postat av
RulladeBananen
Det absolut deppigast i livet måste vara att bli gammal. När man är gammal och pensionär så tappar man orken, synen och hörseln så allt man kan göra är att gå o vänta på att dö. Hur tror ni att folk som är gammla känner om döden? de vet att de kan dö vilken dag som helst och de flesta går bara runt på något tråkigt, deppigt ålderdoms hem och inväntar en tråkig långsam död.
Vad har ni för syn på detta?
Det beror på personligheten. EN DEL, som redan var tråkiga, kan bli som du säger,
men många inte.
T ex min morfar hade en ganska mycket yngre fru ( = mormor) , startade sitt första företag då han var i normal pensionsålder. När det blev för tungt fick han anställning och pensionerade sig då han var 92

Då någon klagade på att han körde som en rallyförare, sa han:
-Min bil går inte under 90.

Han tänkte på sig själv som om han var i 20-årsåldern...
Min mamma också.
-Jag har fått en rynka! berättade hon surt.
Då var hon över 80 år

Hon kom också på att hon inte var 18 längre då hon försökte göra något tyngre än hon klarade av, men fortfarande skottar hon bort snö från gången i sin radhuslägenhet istället för att vänta på att vaktmästarn kommer och gör det...
Farfar blev bara 74, så han hann inte bli gammal
Då min pappa blev pensionär fick han fortfarande knappt tid med sina hobbies

(Boule, musikuppträdanden, träna arbetshundar...)
Själv är jag över 70, har s g s slutat med mitt företag i Sverige, men håller på att starta två nya i SOasien. OM jag får tillräcklig ordning på en allvarlig idrottsskada, som gått upp, tänker jag starta familj

och nog coacha ett annat basketlag.