Distansförhållande utan slutdatum? Saknaden gör mej deppad.

Är bara tips om genväg för TS till ett mer kärleksfullt förhållande. Hon är uppenbarligen stressad och trött så om han avlastar så blir hon mer tacksam och kärleksfull.

Klart hon inte gör, hon är van vid att fixa allt själv och låter inte som typen som ber om hjälp utan mer som typen som är trött jämt och kanske blir utbränd framöver. Så lägg inte över ansvaret på henne att dessutom be om hjälp utan visa kärlek genom att underlätta för henne utan att hon bett om det.

Ha lite öppna ögon och öron närmaste tiden så hittar du säkert saker du kan underlätta hennes liv med. Belöningen, utöver att du gör nåt gott och kommer må bra av det, blir att hon känner sig sedd, blir mindre trött och kommer älska dig mer.

Fast du sa att det inte var hennes ansvar att kommunicera sina behov. Vems ansvar är det då?

Läs igen. Det handlar inte om ansvar och vem som har rätt eller fel. TS käresta låter som en stressad trött person och en genväg till hennes hjärta är att han oombedd hjälper till. Han måste inte. Men han kan och det kommer ge bra resultat ❤️

"Så lägg inte över ansvaret på henne att dessutom be om hjälp"

...

Dvs att han kan undvika ge henne en extra börda när hon redan uppenbarligen har svårt att be om hjälp genom att bespara henne det. Du kanske läser det som att om det inte är hennes ansvar så är det hans, men så är det inte. Som sagt det handlar inte om rätt eller fel utan om att vara kärleksfull. Det blir lite mer närhet och trevligare för alla inblandade i en nära relation att ge och ta hand om varandra där det går.

Skulle nog säga att det hon behöver hjälp med är att inse att det är helt orimligt att hon ska ta allt jobb med att hjälpa föräldrarna, inte att han också dras in i deras krav. Det är självklart att hjälpa gamla föräldrar ibland, men inte allt hela tiden. Den där 40-talistgenerationen har seglat genom livet på en räkmacka som den mest gynnade generationen någonsin, sen kräver de dessutom att barnen ska ställa upp på heltid. Hur många av dem ställde själva upp för sina föräldrar i den utsträckningen. Det finns hemtjänst, gäller dem också.

Vore mer kärleksfullt att se till att hon inte blir utbränd och får tid att leva sitt eget liv tillsammans med honom.

Hej!

Träffade en underbar tjej i våras och vi bor 9 mil ifrån varandra. Jag känner mej väldigt ensam när vi inte ses. Vi träffas typ en dag i veckan. Hon jobbar väldigt mycket, mest nätter, så hon är väldigt trött när vi ses också. Blir inte så mycket intima stunder pga. hennes trötthet. Hon säger att hon vill småningom byta jobb och inte jobba så mycket nätter.

Sen så måste hon nästan dagligen sköta om sina gamla föräldrar som bor i ett gammalt hus. De är bägge kring 84 år. Så hon är rätt fast i "läget" där. Det är ju i och för sig kanske förståeligt att hon måste ta hand om sina gamla föräldrar. De verkar ju sen vara rätt envisa och vill inte flytta till nåt äldreboende eller ta emot hemtjänst. Hon säger att hon vill flytta in hos mej nån gång i framtiden. Men finns inget datum när detta kommer att bli....jag bara känner att jag komma inte att kunna vänta åratal på detta...föräldrarna kan ju leva tills de är 90.

Vi tycker verkligen om varandra och vill satsa på en framtid ihop, men nu när hösten smyger på och det blir mörkare så känns allt lite tungt. Vi talas vid nog varje kväll i telefon.
Jag har bokat in en södern resa åt oss nu senare i höst.

Hur låter min situation? Kanske jag bara måste bita ihop och kämpa typ ett år och se vad som händer?
Jag kanske sabbar allt om jag börjar ställa nåt ultimatum åt henne?

Vore tacksam för goda råd!