Citat:
Ursprungligen postat av
Jenny9
Klassiskt manligt svart/vitt tänkande.
Jag är en intelligent kvinna som kritiserar patriarkatet liksom jag kritiserar alla destruktiva och människofientliga ideologier. Men jag gillar män som fan, mer än hälften av mina närmsta vänner är män och det är inga vänsterradikala velourmän. De är rätt invandrarkritiska och har inte svalt Hamas/Iran propagandan med hull och hår. Men de har delat rätt lika på föräldraledigheten och ansvaret för hushållet.
Kort sagt, det finns troligen inget samband mellan intelligenta kvinnor som kritiserar patriarkatet och att de skulle vara dåliga mödrar och motarbeta sina män.
Var det inte krig mot kulturmannen senast från kulturkvinnorna?
Ingen fråga är svartvit givetvis men ibland kan man finna en generell mönster utifrån de mest extrema tendenserna. Akademiska kvinnor som har kommit långt i karriären har en tendens som pekar åt ett visst håll och det är inte exakt egenskaper som är attraktiva åt intellektuella män.
Man behöver inte gå igenom individuella undantag, och givetvis finns det intelligenta kvinnor som inte är besatta i frågan om kvinnors utsatthet gentemot patriarkatet.
Sedan tycker jag inte att det är smickrande att män högt upp i den intellektuella hierarkin har en gudkomplex, men det är också en stereotyp som inte passar i alla lägen.
"Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom”. Skrev ju Lena Andersson om hennes relation med Roy Anderson och det sammanfattar väl dynamiken i sådana relationer.