Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Gammalsjukling
			 
			
Ensamstående med barn och sjukpenning. Lever definitivt från lön till lön. Vissa månader går bättre, andra har man andan i halsen sista dagarna och funderar om man verkligen ska lyckas få maten att räcka. Men hittills har jag inte misslyckats med det. Lånar heller inte pengar utan biter ihop och kämpar på. Vi skulle definitivt kunna spara in litegrann om jag drog ner på barnens nöjen. Men inte mkt, och man vill ju inte heller att det ska bli så tydligt för barnen hur lite pengar vi faktiskt har.
		
	 
 
Räcker att gå till ens egen morsa - som hon kämpade. Vi barn märkte dock aldrig att det var tufft ibland, och hon är väldigt ekonomisk. Barnbidrag lyckades hon spara och sätta in på sparkonto, på något sätt, men så var hon väldigt bra med allt hushållsarbete, som många kvinnor var tvungna att vara, och hon var en bra sömmerska. Vi hade lappade kläder till max, men det var inget man tänkte på. Som med många hade hon ändå jobb samtidigt.
Som med mångas berättelse var min faders bidrag ganska så värdelöst i jämförelse. Visst, han hade jobb, men var ganska frånvarande och hade noll koll på det mesta, om det inte var något han var intresserad av.
En senare tiders bekant har fyra döttrar. Hennes make var mest intresserad av att bränna pengar på andra kvinnor, och på fiskesemestrar, så mycket till familjen verkar det inte ha funnits. Han kände sig som en big man som förmodligen misshandlade folk i jobbet som väktare, men var usel som familjefar, och ... gissa ... en dag tog det slut och han skaffade sig en kvinna från Thailand istället.
Traditionellt med lön i kontanter kunde kvinnorna stå utanför fabriken och ta ifrån gubbarna lönen, för de visste att de inte kunde handskas med pengar.