Har en extremt tjatig/jobbig farbror, vad ska jag göra?

Allright, en farbror av mig är extremt tjatig. Han frågar mig om hjälp till princip allt, dessutom så tjatar han enbart på mig om hjälp till varje minsta lilla grej från A till Ö. Han är närmare 80, och hans hälsa är visserligen inte den bästa.

Men han tycks inte fatta att jag har ett privatliv, att jag inte alltid kan hjälpa han osv. Arligt talat, så är jag bara så extremt trött på gubben, är nästan så att man hoppas att han ska hamna på ett åldershem eller ev dö. Har sagt nej till han flera ggr, och har försökt att förklara för honom att jag inte kan hjälpa han med allting hela förbannade tiden.

Vad ska jag göra?

Blocka hans nummer.

Du gör det ju klart att ens fråga om det. Du bryr dig om han. Han har ju säkert då ingen annan släkt heller. Inga egna barn? Du kommer nog vara lite ledsen när han väl dör.

Men tills dess. Ja ring kommunen och fråga? Det är inte din sak att ordna allt för han. Skaffa honom hemtjänst.

Har han inga egna barn att tjata på ?

Du är väl hans favorit. Finns det fler som kan rycka in och ställa upp, prata ihop dig med dem isf. Annars får du väl fortsätta säga ifrån när det blir för mycket så han blir tvungen att hitta en annan lösning. Det där är ganska typiskt beteende för äldre släktingar.

Är han dement eller är han klar i huvudet? Är han dement kan du nog inte göra så mycket. Då glömmer han att han redan frågat om hjälp och att du sagt nej. Annars är det väl bara att vara konsekvent och säga nej eller låta bli att svara.

Sen är det väl inte vara du som ska hjälpa till. Du får en stor börda att bära. Finns det inga andra släktingar som kan tycka in även om det är dig han vänder sig till? De får väl i så fall också ta sig i kragen och hjälpa till i så fall.

Vad är det för saker han ber om hjälp för?

Kommer du att ärva honom eller går allt/det mesta till andra arvingar?

Farsan var i en liknande situation med sina fastrar. Under 40 års tid ungefär så ringde de honom dagligen och berättade vad grannkäringarna i byn skvallrade om, vilka krämper de hade eller om de behövde hjälp med något. De hade varit väldigt snälla mot honom under hans uppväxt, antagligen då deras bror (min farfar) var ett riktigt svin så de ville väl "kompensera" för hans brister.

Men i vilket fall, jag tycker det är en ganska märklig situation. Det är ju bara din farbror som får ut någonting av det, eller? Hade jag varit i din sits så hade jag nog tagit paus varannan dag till att börja med, typ säga i förbifarten att "om jag inte svarar så är jag upptagen med x". Sedan blockar du numret varannan dag eller så. När det gått två, tre veckor, så ökar du till 2/3 dagar. Föreslå att "vi kan ju höras på helgen istället!" Till slut har ni kanske landat i att ni bara pratar en gång i veckan, säg lördag förmiddag. Då gör du både en ensam gamling en tjänst och du slipper bli överbelamrad med telefonsamtal.

Vissa gamlingar kan hålla på så för att få lite sällskap och att det händer något i deras liv.

Du får försöka se det från hans perspektiv.
Du är förmodligen det bästa (eller enda?) alternativet han har.
Även ifall han kan uppfattas både jobbig och otacksam så tror jag nog att han är innerligt tacksam över att han har dig.

Du kanske kan hjälpa honom med det viktigaste och säga att du inte hinner med småsaker? Gamla svärfar var precis sådär, men det blev lite bättre när han fick hemtjänst och vande sig successivt vid att åka färdtjänst istället för att ringa släkten..