Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Det är hypoteser och att utifrån detta övergå till, att som blivit fallet, agera som vore det säkerställd fakta är det jag kritiserar. Det handlar inte om att förbjuda någon enskild produkt. Det har alltså övergått till att hela samhället ska ställas om i en rasande fart på osäkerheter som omvandlas till indikationer med stöd från försiktighetsprincipen.

När de fem forskarna i USA i somras lade fram sin rapport så delar de ju i hög grad de grundläggande principerna om växthuseffekten, men det de invänder mot är det höga tonläget och den fokusering på katastrof som råder. De kan ju bland annat genom dokumenterade observationer över tiden konstatera att påståenden om ökade »extremväder« inte har statistiskt stöd. De visar också att politiska insatser har haft mycket små, inga eller till och med negativa effekter till extrema kostnader.

Det senare är ju en mycket viktig del i vad som politikerna försöker åstadkomma med stöd från IPCC, nämligen att det behövs en omställning och att dess kostnader nu inte kommer att kunna mäta sig med framtida kostnader om den inte görs. Här är hela problembilden att »klimatfrågan« blir ett politiskt argument för att på mycket kort tid göra extrema ingrepp i de samhällssystem som fungerar och som har bidragit till att flytta människors liv från fattigdom till välfärd. Detta kallas då en »grön omställning«, men den fungerar inte och den omfattar inte heller hela världen lika. Parisavtalet tar hänsyn till att fattiga länder inte har råd och redan där kan den som har minsta lilla deduktionsförmåga inse att det inte är »katastrof« som är drivkraften.

Parisavtalet är ett suboptimeringsdokument som fokuserar på symbolhandlingar i stället för koncentrerade åtgärder tillsammans på det som verkligen ger effekt [att minska både koldioxidutsläpp och miljöpåverkande utsläpp]. Här är Sverige ett lysande exempel på misslyckad politik. Reduktionsplikten gjorde livet dyrt för vanliga människor och gav ingen faktisk effekt på de globala utsläppen om man räknade med hela transportkedjan till pump. Likafullt är det vad inskränkta politiker och alarmister nu skriker i högan sky om, att Sveriges mikroskopiska utsläpp har ökat mikroskopiskt. Just detta att försöka invagga mindre begåvade att nu står planetens framtid på spel för att Sverige gått från 16 promille till 16,3 promille av de globala utsläppen.

Om politikerna, i stället för att skrika panik och vräka hundratals miljarder över bidragskapitalister, hade gått ihop och satt upp på agendan att tillsammans ersätta kolkraftverk så snart som möjligt, då hade det varit ett rationellt agerande. Om politikerna, i stället för att vräka hundratalsmiljarder över uppstartsbolag med elefantsjuka, skulle satsat på mindre uppstartsbolag som med lägre tidshorisont fick utveckla ny teknik som var användbar, då hade det varit ett rationellt agerande.

Det enda man faktiskt med vetenskaplig säkerhet vet är att koldioxid har en växthuseffekt om +1,1°C vid varje fördubbling, allt annat lika. Allt annat om återkoppling och forcering är hypoteser som är framtagna utan fullständig kunskap om alla planetariska förhållanden i olika situationer. Detta vetenskapliga belägg är man dock oerhört angelägen om att mörka och försöka beskriva på ett helt annat sätt med syftet att beskriva mängden koldioxid som det som styr klimatet. I stället för en avtagande effekt (logaritmisk) argumenteras för en tilltagande effekt (exponentiell).

Det finns ingen balans, sans och vett i »klimatkomplexet« och det är därför det kommer att misslyckas. Utsläppen kommer att fortsätta öka och med mer värdelösa satsningar kommer även kostnaderna för och fattigdomen bland vanliga människor att öka.

Försiktighetsprincipen har glömt den avgörande skillnaden mellan maximalt och optimalt.

Det du skriver är fel eller irrelevant eftersom relativt ny forskning visar att minskad molnalbedo har stor påverkan. Se nedan och tidigare inlägg i tråden.

Vid detta lag borde du veta att jag inte tror att den minskade molnbildningen är en återkoppling på CO2-utsläpp. Eftersom ingen vet vad det beror på är jag i gott sällskap när det gäller att inte veta vad det beror på.

Då borde du kanske inte hänvisa till ett inlägg som kommer fram till att det är just en återkoppling.

Det är IPCC som sammanställer utifrån sitt uppdrag som bara fokuserar på koldioxid in absurdum. Att du tror att du har något med detta att göra gav mig ändå ett litet skratt.




Det baserar sig på att fokusera på koldioxid med modellering och då »bestämmer« man sig för en utgångspunkt och utesluter annat.


Utsläppen kommer att öka, var så säker, men det kommer inte att bli någon katastrof.

Det är ökad uppvärmning på grund av ökad solinstrålning som är det intressanta. Det är alltså solen och inte växthusgaser som ger denna uppvärmning. Om det är en återkoppling på tidigare uppvärmning så kan det mycket väl vara uppvärmning orsakad av solaktivitet och GCR som tidigare diskuterats i tråden. CO2 kan mycket väl ha en underordnad betydelse.

Det är ett vanligt missförstånd att IPCC blandar ihop rena fakta med gissningar. I själva verket är deras uppdrag just att skilja på vad som är direkt observerat, vad som är robust vetenskaplig förståelse och vad som är projektioner av framtida utveckling. WG1-rapporten, som är den mest naturvetenskapliga delen, använder ett mycket strikt språk för att beskriva osäkerhet. När man säger ”virtually certain” eller ”likely” är det resultatet av en kalibrerad process där hundratals forskare väger samman mätningar, statistik och modeller. Det är alltså inte fråga om att gissa, utan om att redovisa vad man vet med olika grad av säkerhet.

Kritiker framhåller ofta att det inte finns bevis för att extremväder har blivit vanligare. Men här behöver man skilja på olika typer av fenomen. För värmeböljor och intensiva regn finns det mycket starka bevis för att både frekvens och styrka har ökat, och att detta är kopplat till den globala uppvärmningen. När det gäller stormar, orkaner och vissa andra typer av extremhändelser är bilden mer komplex. Där ser man i flera fall en tendens till att intensiteten ökar, men inte nödvändigtvis antalet. IPCC redovisar dessa skillnader öppet. Att hävda att det inte finns något stöd alls är därför missvisande, eftersom forskningen i själva verket visar en blandad men alltmer tydlig bild.

En annan kritik är att klimatpolitiken blir dyr och ger små resultat. Det stämmer att åtgärder i ett enskilt land, som Sverige, har liten direkt påverkan på de globala utsläppen. Men klimatfrågan är per definition global, och därför handlar åtgärder om gemensamma åtaganden och signalvärde. Det finns också en bred samsyn inom den ekonomiska forskningen om att kostnaderna för att inte agera blir mycket högre på sikt. Skador på infrastruktur, minskade skördar, ökade sjukdomsrisker och behov av klimatanpassning kommer att bli mer omfattande än vad omställningen kostar i dag. Att bara titta på kortsiktiga kostnader och inte väga in långsiktiga risker ger därför en skev bild.

Kritiker lyfter ofta fram att den direkta växthuseffekten från koldioxid är ungefär 1,1 °C per fördubbling, och att allt därutöver bygger på osäkra antaganden. Det är sant att den rena strålningseffekten ligger där. Men klimatet är ett system med starka återkopplingar: när luften blir varmare håller den mer vattenånga, vilket i sig är en växthusgas. När is och snö smälter minskar reflektionen av solstrålning och mer värme absorberas. Dessa återkopplingar är inte lösa hypoteser, utan fenomen som kan mätas och som syns i historiska data. Därför anger IPCC att klimatkänsligheten snarare ligger på 2,5–4 °C.

Det påstås ofta att IPCC är alarmistiskt och att forskningen används för att skrämma. Men den som läser IPCC:s huvudrapporter ser att de tvärtom är mycket nertonade, byråkratiska och fulla av försiktiga formuleringar. Det är snarare politiker, medier och aktivister som drar de stora rubrikerna. Forskarna själva sammanställer data, anger osäkerheter och redovisar olika scenarier. Många klimatforskare har till och med kritiserat IPCC för att vara för försiktiga i sina slutsatser och för att underrapportera riskerna.

Det sista gäller försiktighetsprincipen, som kritiker menar används fel genom att man går på maximala åtgärder istället för optimala. Här finns en poäng i att politiken måste väga kostnad mot nytta. Vetenskapen kan aldrig bestämma exakt vilka åtgärder som är bäst, utan bara redovisa vilka risker och möjliga konsekvenser vi står inför. Om politiker sedan väljer lösningar som är ineffektiva eller dyra, är det ett politiskt problem, inte ett vetenskapligt. Men principen i sig är logisk: om risken är stor och konsekvenserna svåra att reparera i efterhand, är det rimligt att agera i förväg. Diskussionen bör därför handla om hur vi agerar klokast, inte om huruvida problemet finns.

Hur konstigt det än möjligen låter för ett okunnigt öra, så beror inte den ökade solinstrålning på solen i det här fallet.

Du tror dig uppenbarligen veta mer än alla dess klimatforskare som sammanställer denna rapport och som skrivit de artiklar den baserar sig på. Då får du gärna komma med lite argument också.
Och det vet du hur då? Vilka är dina meriter som gör att du anser dig veta mer än världens klimatforskare?

Ingen normalt tänkande människa kan missa att det handlar om ökad solinstrålning på grund av minskad molnalbedo. Det framgår av sammanhanget.

Rapporten innehåller ju väldigt mycket och det är givetvis inte ”alla” som står bakom allting. Du klarar inte att skilja mellan mygg och kameler utan silar och sväljer hej vilt. Se vidare mitt följande inlägg för det huvudsakliga problemet med IPCC:
(FB) Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Det är inte ett problem med IPCC utan ett problem med dig: du vägrar acceptera vetenskapliga slutsatser du inte gillar. Istället kör du "Merchant of doubt" in absurdum.

Jag läste bara vad du skrev. Fetmarkerar det mest väsentliga ordvalet: "Det är alltså solen och inte växthusgaser som ger denna uppvärmning"

Men bra. Då vet vi att du äntligen övergivit solen som förklaring iaf.

GCR har ju gått åt fel håll. Baby steps. Vilket du explicit skrivit under på.