Citat:
Ursprungligen postat av
WordWarrior
Det är mycket vanligare än så, en betydligt högre andel än 10-20 % av våldtäktsanmälningarna är falska. Alltså inte bara ogrundade eller leder till frikännande, utan påvisbart uppsåtligen FALSKA anmälningar:
Det här var innan lagändringarna. Det lär vara ännu vanligare med falskanmälningar idag, eftersom beviskraven minskat kraftigt eller t.o.m. slopats helt. Med tanke på omkring 8000 anmälningar gör per år så borde vi ha minst 1000-2000 stycken kvinnor per år i fängelse för falsk anmälan/angivelse. Det har inte hänt, det vet vi... Kvinnor kommer alltså undan med allvarlig brottslighet.
Tack. Jag tycker du svarade den användare som citerade mig ganska bra.
En sak som du eventuellt missade att påpeka är:
För att en våldtäktsanmälan ska räknas som en falsk anmälan måste motsatsen kunna bevisas. Det måste alltså gå att visa att anmälan är uppenbart påhittad. Ett exempel kan vara att den anklagade (”GM”) bevisligen befann sig utomlands när den påstådda våldtäkten ska ha skett, eller att det finns tydliga sms-konversationer som visar att det hela är fabricerat.
Men hur många har egentligen den turen? Att en våldtäktsanmälan råkar ske på ett datum då man kan visa att man varit utomlands, eller att det finns starka bevis (ofta från personens egna vänner) som avslöjar att anmälan är falsk? Ofta finns inte den turen. Istället är det vanligt att anmälningar görs efter att sex har ägt rum men där kvinnan i efterhand fått ett psykbryt, vill hämnas eller tänker på den ekonomiska sidan.
Det är viktigt att komma ihåg: en nedlagd våldtäktsutredning räknas inte som en falsk anmälan – den är bara just nedlagd. Men vi vet att oskyldiga ändå åtalas och ibland döms, trots att bevisen är svaga.
Bevis som används i våldtäktsmål skulle aldrig räcka i andra brottsmål, som exempelvis misshandel. I våldtäktsfall kan det räcka med att:
Båda befunnit sig på samma plats.
Det finns sex (kvinnan säger mot sin vilja).
Kvinnan har berättat för sina vänner dessa vänner används som vittnen trots att de inte sett något själva, utan bara återberättar vad hon sagt.
Det finns DNA från mannen på kvinnan (vilket förstås är självklart om de haft sex).
Skador kan finnas, men små sprickor i underlivet kan lika gärna uppstå vid frivilligt sex. Ingen kvinna går och undersöker sig efter varje sexakt, och det finns heller ingen statistik på hur ofta skador uppstår vid helt vanligt sex.
Ändå är det just dessa ”bevis” som gång på gång används för att fälla män i tingsrätten. Målsägandebiträden kan vara väldigt skickliga på detta och instruerar ibland sina klienter att exempelvis berätta för vänner direkt, så att de senare kan vittna. Jag behöver inte nämna några namn, men många vet nog vilken kvinnlig advokat som ofta förknippas med just detta.
Avslutningsvis vill jag bara påpeka: kan någon ge exempel på en misshandelsdom där det inte finns några ögonvittnen, utan enbart den målsägandes berättelse plus andrahandsvittnen (”han berättade för mig att han blev misshandlad”) och att detta lett till en fällande dom? Även om det finns skador så innebär det inte automatiskt att den åtalade orsakat dem därför brukar det inte bli en fällande dom i misshandelsfall. Men i våldtäktsmål fungerar det på just det sättet.
