Universum kan sprudla av liv?

Nej vi vet inget om det finns liv. Vi har undersökt solsystemet, fullt med planeter och ingen annanstans finns det liv. Inte på månar eller stora stenar heller. Så antalet planeter man upptäcker säger inget om det finns liv.

Om du vill ha skitsvar, eller bara från dina bastupolare, så för all del. Det ÄR inte det du får av mig. Det faktum att det jag skrev är korrekt struntar du fullständigt i, du kör nån slags komeditråd av vår?

Ingen här påstår nåt annat, encarte. Men "universum kan ha massa liv", eller "såklart det är massa liv därute" - två påståenden du ser här, en av dom backas inte upp av vetenskap. "kan ha liv" gör, eftersom det är vad vetenskap gör - försöker bevisa hypoteser.

Men det finns några som påstår att liv är vanligt, helt utan att kunna förklara det och trots 100 poster senare, uppstår den frågan ännu. Liv kan uppstå men vi vet inte hur, så universum kan ha allt från 1 platser med liv, till .. nånting vi inte kan uppskatta. Men minst 1, ok?

Jo, jag förstår vad du menar, vi kan inte säga säkert att det finns liv någon annanstans, och det finns inga definitiva bevis idag. Men det är just därför ordet kan är relevant. Trådens poäng handlar inte om att bevisa liv utanför jorden, utan att diskutera möjligheten.

Att spekulera med sannolikheter baserat på universums storlek, miljarder stjärnor och exoplaneter, samt självorganiserande kemiska processer över miljarder år, är fullt rimligt – det är skillnaden mellan ‘kan’ och ‘vet’. Vi håller oss alltså inom logikens och vetenskapens ramar, snarare än att fastna i nihilistisk blindhet.

Men tack för lektionen i ’'kan-eller-inte-kan'’, kapten Självklarhet – riktigt banbrytande.

Wow, vilken insikt! Du lyckas verkligen kombinera maximal pedanteri med minimal relevans. Här diskuterar vi möjligheten till liv i universum, inte din återkommande mantra-övning i ’okänt’. Fortsätt gärna – det är underhållande. Bravo!

Alltid roligt att kunna lära människor som missuppfattar det man skriver, vad orden handlar om. Det uppenbara kan även vara en plötslig insikt om något man aldrig tänkt på.

Fast man vet inte hur man blåser liv i saker. Vi vet vilka kemikalier och ämnen som finns hos levande varelser. Men när vi försöker blanda dem, börjar de inte leva. Vi saknar någon väsentlig kunskap om livet.

Däremot anser jag väl planetjägarna är lite begränsade om var det "kan" finnas liv och söker bara efter som det är här. Liv behöver energi och det finns i vätgas, natrium, fosfor, svavel, radioaktivitet, egentligen många kemikalier och grundämnen, mer än kol och syre, så jag kan tänka mig många fler former av liv.

Men oavsett hur många jordlika planeter eller andra typer där det är möjligt, kommer de aldrig att kunna säga om det finn liv där. Så antalet planeter eller universums storlek, ger inget svar på det. Om de hittar tusen miljarder jordlika planeter, kommer de ändå aldrig att kunna säga om det finns liv där och förstås inte intelligent liv heller. Rymden är för stor och människan för liten.

Sen kan man fantisera och spekulera förstås. En liten tanke om det, är att vi kan inte fantisera ihop en rymdvarelse av något vi inte sett. Så alla fantasibilder av rymdmonster, baseras egentligen på annat vi sett här.

Javisst.
Men det spelar ingen roll whatsoever....
Universum kan sprudla av liv

KAN!

Tack för lektionen i ’vi vet ingenting’. Fascinerande att läsa en lång exposé om hur universum är stort och människan är liten , och ändå helt missa poängen. Tråden handlar om möjligheten till liv, inte om att hitta det här och nu.

Ja, vi kan inte med säkerhet säga att liv finns någon annanstans, men att räkna antalet planeter, beakta exoplaneter, universums storlek och självorganiserande kemiska processer är inte ’fantasi’ - det är vetenskapligt motiverad spekulation. Precis därför ordet kan är relevant.

Att påstå att vi ’aldrig kan veta’ och att allt bara är fantasi, är som att säga att man aldrig kan uppskatta havets enorma skala för att man inte kan mäta varje droppe. Möjlighet och sannolikhet är skillnaden mellan att tänka konstruktivt eller fastna i nihilistisk impotens.

Vetenskap, möjligheter, motiverade, spekulation?

Vilka möjligheter finns det till liv, utanför jorden?
Hur vet du att det är möjligt?
Vad är sannolikheten?

Du hoppas att det finns. Men det är inte samma sak och du kan inte visa att det är så.

Ja, det är ren spekulation. Inget fel med det. Men det är inte vetenskap. Kan du falsifiera teorin.

Avstånden är så stora i rymden att inte ens att resa med ljusets hastighet, som inte är görligt, gör att vi kan besöka mer än ett litet begränsat antal i vår närhet under en livstid och det har inget med hur många droppar det finns i havet. Dålig jämförelse.

Däremot anser jag man ska fortsätta leta, för vem vet. Det kan eller kan inte finnas. Det ger även ytterligare information om universum i vår lilla avkrok. Men att säga att det måste finnas, eller prata om sannolikheten, går inte. För det behöver man faktiska observationer av det.

Om du inte var så dryg, skulle jag inte säga något. Men du får väl sitta hemma och fantisera om nån planet med blå enhörningar som man ska besöka i framtiden, tills vi har något svar. Om någonsin.

Liv kräver också komplex organisation vilket begränsar möjligheterna. Om vi tittar på känd kemi förefaller kolbaserat liv vara helt överlägset i och med att kol, syre och väte kan bilda så många komplexa molekyler och dessutom är vanliga grundämnen som vi hittar överallt. Kanske kan man byta ut vatten mot flytande metan för liv i låga temperaturer etc, men kol är svårt att ersätta.

Fast kolbaserat är allt vi vet och skulle det kanske finnas annat liv, skulle vi kunna missa det. För om det finns liv i Universum, är det inte säkert att kolbaserat är normen. På de flesta planeter man hittat(alla?), är kolbaserat liv inte möjligt. Vad nu liv består av och är.

Vad är ditt alternativ som tillåter lika komplexa molekyler för att skapa sådant som motsvarigheter till DNA och all kemi som behövs för att omvandla inkommande energi, vilken form den nu tar, till molekyler som kan bygga upp celler eller liknande?

Jag säger inte att det är omöjligt att vi missat något, bara att kol givet den kunskap vi ändå har om kemi förefaller vara det naturliga valet.

Sen kan man ju leka med esoteriska idéer som rent elektromagnetiskt liv i plasma etc, men även om det kan ge bra science fiction historier förefaller det mindre sannolikt.