Universum kan sprudla av liv?

:Min jämförelse med havet står kvar. Ingen säger att man måste mäta varje droppe för att förstå att havet är enormt. På samma sätt behöver vi inte ha observerat varje planet för att kunna resonera om sannolikheten för liv. Din invändning är som att kräva facit innan man ens får ställa frågan.

Att fråga ‘hur vet du att liv är möjligt’ är lite komiskt, vi är själva beviset. Kemin som byggde oss finns överallt i universum, och den har inga jord exklusiva lagar. Att liv är möjligt är redan empiriskt bekräftat.

Sannolikheten går inte att skriva ner exakt, men vi kan sätta rimliga ramar. Vi vet att liv uppstod mycket tidigt på jorden, att exoplaneter i beboeliga zoner är vanliga, och att extremofiler klarar miljöer vi förut trodde var döda. Det gör sannolikheten informativt uppskattningsbar - inte en total gåta.

Hypotesen är visst falsifierbar. Om vi upptäcker oberoende liv någon annanstans, är frågan besvarad. Om vi aldrig hittar något trots massiva framtida observationer, så försvagas hypotesen. Det är exakt så vetenskap fungerar: uppdatera sannolikheter när ny data kommer.

Avstånd säger inget om huruvida liv finns. Det påverkar bara hur lätt det är att hitta eller besöka. Vi kan diskutera sannolikhet för förekomst utan att blanda in färdteknik.

All vetenskap jobbar med sannolikhetsuppskattningar under osäkerhet. Vi använder modeller baserade på data vi har (exoplaneter, biokemi, extremofiler) och uppdaterar när ny data kommer. Att vänta tills vi har facit är inte vetenskap - det är passivitet.

Att jämföra vetenskapligt motiverad spekulation (exoplaneter, kemi, självorganisation) med ‘blå enhörningar’ är bara halmgubbar. Vi pratar inte fantasi – vi pratar testbara hypoteser och observationer som redan pågår.

Du får gärna fortsätta upprepa att vi ’inte kan veta’, men det är inte särskilt djärvt att konstatera det uppenbara. Vetenskap handlar om att undersöka sannolikheter utifrån data, inte om att sitta med armarna i kors tills facit dyker upp. Jag har förklarat varför det är relevant att diskutera möjligheten till liv utanför jorden, med exempel från biokemi, extremofiler och exoplaneter. Om du tycker det är ’fantasi’, så är det ditt val. Jag lämnar diskussionen här, för jag ser ingen poäng i att snurra i cirklar kring självklarheter.

Nej sånt tror jag inte riktigt på. Men det "kan", förstås finnas.. Vem vet.
Vad säger att liv behöver DNA och vara komplext. Vi är fixerade vid våran egen existens.

Kanske liv handlar om något annat egentligen, att RNA och DNA är en följd, inte en orsak.Att det började som något annat som vi inte vet. Om man tänker utanför boxen. Att vi är inne på fel spår egentligen.

Skulle man finna liv, tror jag att det skulle vara rätt så rudimentärt.

Civilisationer på jorden har bara existerat några tusen år här. Om någon annan rymdvarelse, teoretiskt besökt oss för bara 100 000 år sedan, skulle livet i och för sig varit komplext, men ingen civilisation, bara djur och växter. Kanske nån apa som kastade stenar fastbundna i en käpp, som man "zappade" om han var hotfull

Universellt är havet en liten plutt. Vad jag säger är att man inte ska utgå från något man inte vet. Men spekulera går bra.

Allt är möjligt, men allt är inte troligt. Nu tänkte och skrev jag, utanför jorden.

Så är den en på tio eller en på femhudratusen miljarders miljarder och hur vet man det, när man inte vet sannolikheten för att liv skulle uppstå här.

Gud "kan" finnas. Hittar vi inte Gud, försvagas hypotesen men vi fortsätter att leta efter honom. Hypotesen är inte alls falsiferbar. Det är en gudshypotes. Men om vi hittar Gud blir det en absolut sanning. Men som sagt, tycker jag man ska fortsätta att leta. Men inte påstå att vi vet sannolikheten eller möjligheten för det. Utan göra det förutsättningslöst och inte påstå att vi vet sånt vi inte gör. Vi kan ha tur.

Med nuvarande teknik kommer vi inte längre än nu. Vad indikerar liv? Hur ska vi veta det, om vi inte kan besöka och se efter. Egentligen söker vi civilisationer som tänker och fungerar som vi tror de ska göra, utifrån oss själva. Har vi radio, tror vi att alla andra har det. Nu tror vi att de har internet och det är därför vi inte hittar radiosändningar. Kanske är de woke också.

Men det ger inga svar på frågan. Men fortsätt.

Mycket är fantasier och förhoppningar. Vi drömmer om att hitta andra. Men svaret, var ett svar på din dryghet och det skrev jag även.

Naturligtvis behöver det inte specifikt DNA som ser ut som vårt, men någon form av "ritning" för hur det är uppbyggt behövs. I alla fall om det skall följa någon av de vanligare definitionerna på vad liv är.

Men kanske ritningen uppstår och utvecklas i takt med att livet blir mer komplext. Att början var enklare än man tror idag. Men jag spekulerar förstås bara. Och när det gäller andra former av liv än människan vet vi ingenting.

Livet har bara uppstått en gång här och sedan bara kopierats. Inget före och inget efter. Så inte verkar det vara så självklart att det skulle uppstå här, ens med de rätta förutsättningarna, för då skulle det skett fler gånger.

Det kan uppstått flera gånger, men en av dem var överlägsen och konkurrerade ut alla andra på ett tidigt stadium. Eller, mer troligt, så tog de första organismerna som uppstod snabbt och åt upp den soppa av organiska molekyler som krävdes för att ge upphov till liv vilket gjorde det omöjligt för någon oberoende efterföljare att skapas. Och skulle någon skapats skulle den ligga kanske 100 miljoner år efter i den evolutionära kapprustningen och snabbt utplånas.

Att allt liv på jorden är släkt bevisar därför tyvärr ingenting.

Men det visar på något. Din spekulation kan vi inte säga stämmer. Det enda som vi kan säga säkert, är det vi vet och det finns inga tecken på något annat än att livet uppstod en enda gång. Allt annat är bara spekulationer, som kan stämma eller vara helt fel. Så då får man göra som vanligt, fråga sig, vad är mest troligt, utifrån det vi vet. Även om det inte behöver vara rätt svar heller. Allt är möjligt. Gud "kan" finnas.

*suck* Det är fel, det bevisar att liv kan uppstå. Det borde, givet rätt utforskning och tid, kanske även visa hur det uppkom. Ett exempel är kass statistik men bra vetenskap.

Ja. Men vänta, vilken av dom nu? Det finns ca 6400 religioner, och enligt vad dom säger är 1 av dom rätt. Då är dom andra inte.

Som av en händelse känns detta som exakt den diskussion vi hade om liv.

*suck* på dig själv. Mitt inlägg handlade om huruvida det faktum att allt liv på jorden är släkt kan användas som argument för att liv sällan uppstår, och som jag konstaterade gör det inte det.

Sorry. Men det bevisar faktiskt nånting och nånting enastående, så jag reagerade mest mot formuleringen i stort.

Sen ÄR det sant att livet kan ha uppstått på jorden 2 gånger, eller 8, eller sjuttiosex. Det finns dock exakt noll (0) bevis för det, men tanken är ju att om det skett massa gånger här, så är det som enklare DÄR .. ute i naturen som inte är jorden.

Men nej, inte ens här har vi minsta bevis för att det skett mer än 1 gång. Men vi *har* bevis för att det skett 1 gång och därav min kommentar. Förlåt om du tog den fel. Semantik spelar roll.

Kanske finns det flera miljoner gudar och alla existerar i olika bubbeluniversum i fem miljoner dimensioner enligt nån populärforskare på psykedelika. Man kan spekulera om allt, men bara säga säkert vad man vet.

Hittar man liv på någon annan planet, på något sätt, kan man säga säkert att det finns där. En absolut sanning. I övrigt kan man fortfarande bara spekulera för övriga.

Men spekulationer kan ge nya infallsvinklar och leda till nya upptäckter. Så det är inte fel, så länge det är rimligt eller möjligt och inte framställs som sanningar.