Citat:
Ursprungligen postat av
Slitnapjux
Jag älskar dokumentärer, men vad FAN är det här?
Tre avsnitt in och varje scen är en trött punktlista där hon monotont maler:
”Vi hoppade ur bilen, vi gick in i huset, en lampa lyste, telefonen ringde, det var mamma, jag la på, vi gick ut, vi hoppade in i bilen, vi åker".
Ingen känsla, ingen spänning, inget djup och det känns jävligt oärligt. Psykosframkallande dynga. 0/10.
Håller fan med…
Sett 4 avsnitt, Ingela låter så monoton, inga känsloyttringar, heller inte ett spår av ånger eller dåligt samvete. Jag tror hon gör dokumentären i ett försök att tvätta sin skitiga byk, säger sig ju vara
STOLT idag över hur hon ”rehabiliterat” sig. Men hon pallar inte att se sina offer i ögonen, ynkligt. Verkar helt jävla avstängd emot vad hon gjort, noll medkänsla med sina offer.