Vilken film såg du senast?

Helt enig. Jag skulle säga att filmen för mig är kanske den mest gripande jag sett under 2020-talet. Hopkins skådespel är dessutom briljant.

Nu kollar jag inte alls lika mycket som för några år sedan men mina premisser hur jag bedömer film är ändå kvar.

**
Senaste film jag såg var A real pain. Fin film och rätt bra regisserat av Eisenberg måste jag säga. Culkin får en tacksam roll utifrån hans egenskaper och lyckas väl med att få mina sympatier. Filmen kunde gått lite mer på djupet med känslorna men 3/5 får den.

Dellamorte dellamore 1994
Wow, denna är en tripp. Detta är en italiensk kultrulle som handlar om något så märkligt som en man- Francesco, och hans klotrunda medhjälpare (typ som Frankensteins Igor) Gnaghi, som är kontrakterade av borgmästaren i staden de bor i att ta hand om alla människor som vägrar hålla sig döda (staden har ett mycket stort problem med detta av någon anledning). Duon bor på stans kyrkogård och är även kyrkovaktmästare, typ. Alltså de gräver gravar och hjälper till vid begravningar och dylikt. Filmen har det mesta- humor, våld, filosofi, skräck. Du får se allt i från mjukporr till den slags over-the-top splatter som finns att hämta i Braindead. Då och då blir den seriös och tar en ren existentiell vändning. Denna har verkligen allt.

Jag gillade filmen och det är lite av en det måste ses för att tros typ av film. Det är verkligen en sån film som inte håller en bestämd riktning eller stil utan den utvecklas organiskt och slingrar sig mellan olika slags genrer under resans gång. Söker du en konventionell och förutsägbar rulle så är detta inget för dig. Vill du ha något mer udda och inte har något emot en hel del explicit innehåll så kanske denna kan vara värd att testa. Jag rekommenderar den, om inte annat för den är så unik.

Lifeforce 1985
Vi fortsätter i kategorin märklig men oväntat bra film. Detta är en sci-fi rulle som vid första anblick verkar som en total B-film schlock horror, alltså en typisk sci-fi lågbudgetfilm. - Men vänta bara. Tack och lov så knäppte jag inte av den och hängde kvar, och det betalar sig. Filmens första 20 minuter inger verkligen inget förtroende, märkligt nog så har man inte lagt särskilt mycket krut på den första tredjedelen utan all budget verkar ha spenderats i den sista timman.

Låt mig ge dig några smakprov. Är du förtjust i stora och fylliga juver? Tur för dig, för i denna film så får du genomgående se en naken och underskön donna vandra genom filmens scener, utan att kameran skyggar undan för att visa något. Gillar du Patrick Stewart? Du kommer att få se honom hångla med en annan man samtidigt som han låtsas vara kvinna. Effekterna i filmen blir överraskande bra trots den lökiga starten. Det är den typ av effekter som finns i filmer som Ghostbusters och Poltergeist. Alltså en blandning av tidig CG men med största delen riktiga effekter så som animatroniska dockor och riktiga explosioner, eld och blod.

Jag kollade lite snabbt på imdb och där hade nån skrivit ”den måste ses för att tros” och lite så är det faktiskt. Själva handlingen är enkel att beskriva - den handlar om gigantiska rymdfladdermöss som människor tar tillbaka till jorden. Men det är bara själva narrativet - vilket också är den sämsta delen av filmen. Det du betalar inträdet för är allt det hysteriska du kommer få sen. Som även utvecklas och bara blir bättre och bättre ända fram till att eftertexterna rullar. Jag gillar att filmen är en sån där man märker att alla inblandade måste haft våldsamt kul under inspelningen. Alla måste ha vetat hur töntig och absurd filmen var men ändå så håller de masken och spelar sina roller som om deras liv hängde på det. -Inte många filmer av den här typen klarar det. Se den.

The time travelers (1964)

Ett tidsreseexperiment går fel, och professorerna och en elektriker hamnar 100 år fram i tiden. Här härjar mutanter på jordens yta, men under den finns fortfarande ett fåtal normala människor. Dessa planerar att åka till Alpha Centauri för att starta ett nytt liv för kommande generationer.



En sciense fictionhistoria som jag har en funderingar kring, frågan är om skaparna visste vad dom gjorde.
Nåväl, en B-film i färg, faktiskt.
Det här var väl inte så där särskilt bra, 2/5

IMDB 5,2 = 2,87/5
3748 röster

Zombieland 2009
Jag såg denna när den var ny och jag minns att jag gillade den inte då och jag var inget större fan nu heller. Kanske att den växt lite på mig, men men det är fortfarande en medioker film. Den känns för glättig och modern med kopiösa mängder CG och ”Matrix-shots” (slow motion flashiga effekter utan att egentlig tillföra något). Woody Harrelson är dragplåstret, narrativet är att världen har övertagits av zombies och vi får följa en supertöntig nörd, en hillbilly-cowboy (Woody) och två sluga systrar på deras resa att hitta något slags hem i tillvaron. Filmen är extremt förutsägbar och känns som en cashgrab på zombietemat. Det enda som jag tyckte var riktigt bra i filmen är när karaktärerna lyckas ta sig till Bill Murray’s fiktiva hem i hollywood där han spelar sig själv. Han är helt klart filmens höjdpunkt, men tyvärr så försvinner han lika omgående som han dök upp, så det är en bara en snabb fix man får.

Lider du akut brist på zombiefilmer så kan du ge denna en chans. Men jag hade helt klart valt att se något annat med mer substans och kvalité. Det är inte så att det är brist på dessa slags filmer.

Zombieland 2: Double Tap 2019
Mer av samma men sämre på allt. En typisk cashgrab-film. Woody Harrelson känns gammal och trött och kan inte riktigt leverera samma vassa repliker längre (till hans försvar ska tilläggas att man märker att han försöker så gott han kan). Den yngre av systrarna i från den föregående filmen har blivit äldre (och riktigt oattraktiv) och kan inte skådespela för fem öre heller. Varför man valde att ha henne kvar i filmserien är för mig en gåta, hon kanske låg med regissören?

I vilket fall, denna bjuder inte på något unikt alls. Det är samma story som i föregående film bara att de fyller på med en massa nya dumma karaktärer som känns krystat och dumt. Gänget reser runt i amerika i jakt på något slags hem. Bla bla.. jag blir bara deprimerad när jag skriver detta så jag slutar här. Undvik denna.

Howard The Duck (1986)
www.imdb.com/title/tt0091225/

Det här är också en film som funnits i periferin hos mig sedan jag var liten, men jag tror aldrig jag sett den.
Och det är första gången jag riktigt uppskattar vad som klassas som en form av superhjälte-film.

Jag tycker generellt filmer är bäst första halvan. omkring sista tredjedelen, eller sista halvan av en film så brukar det byggas upp till något slags klimax och jag sitter mest och väntar på att det ska ta slut.
Det är alltid samma sak för mig, slutet av filmerna är det som är som minst intressanta, det blir bara som en transportsträcka mot slutet.

Jag gillar när saker bygger upp, både i film och musik.

Och vad jag har märkt är att äventyr- och actionfilmer lider extra mycket av detta. För i dessa typer av genrer så blir det alltid bara fullständigt kaos efter halva filmen, eller typ sista tredjedelen. Det blir väldigt stökigt, högljutt och det händer ingenting som direkt för filmen eller handlingen framåt.

Det blev tydligt så även i denna film... så sista delen av filmen var mest dryg och jag väntade på att det bara skulle ta slut.

Men bortsett det så uppskattade jag faktiskt denna film. Den har en ganska skön och charmig humor som är genomgående.
Det är kanske inte precis den dos av vuxenhumor som jag på förhand hade förväntat mig, utifrån intrycket jag fått av omslaget och vad jag läst om filmen. Men det finns ändå något där som är charmigt och underhållande, och kanske mer riktat till vuxna.

Jag har svårt att inte tycka om ankan Howard, han är väldigt charmig och skön. Det blev lite för mig som att kolla på ALF. En kort alien som springer runt med attityd och pondus osv.

Vad jag dock kan tycka är lite småjobbigt är sättet Howard talar på. Han låter lite stel och krystad på något sätt. Det låter inte jätteavslappnat eller naturligt. Nästan lite robotaktigt eller vad jag ska säga.

Men jag är glad att jag gav denna film chansen. Även om den kanske inte riktigt var vad jag hade förväntat mig, så betyder det inte att det var sämre. Det var bara något annat, och jag uppskattar mycket i denna film.

Att allt spårar ur och blir fullständigt ADHD mot slutet av såna här filmer får jag väl bara acceptera och se förbi, trots att jag inte riktigt ser vitsen med de inslagen.

Detta var lite som att se en hybrid av Ghostbusters och något annat... ja, överlag så gillade jag den här filmen. Den var mysig, trots bristerna jag beskrivit.

Har Michael J Fox någonsin varit med i nån bra rulle? Jag kan fasiken inte dra mig till minnes nån film jag sett med honom som jag tycker om.

Det är synd, för han verkar vara en sympatisk person och han kan skådespela.

Jag vet inte.
Jag hör många nämna hans namn, men jag har ingen koppling till honom, vet knappt vem det är annat än till namnet.
Jag kollade hans IMDB och det tycks verkligen inte vara min kopp te av filmer han medverkat i om jag säger så

Det är en skådis som jag har svindålig koll på. Ska han ha varit med, eller haft ett finger med i Howard The Duck?

My bad.

När jag klickade på din länk till imdb så var MJF den första man såg i trailern. Så jag antog kallt att han var med i filmen, men när jag kollar närmare nu så visar det sig att det var en trailer för nått annat som imdb själva totat ihop.

Sorry för missförståndet.

Ingen fara, jag blev också förvirrad av den där bilden på trailern. Den kände jag inte alls igen från filmen i fråga.

Jag har också sett Della Morte Della More... jag kan hålla med i din analys kring den. Men vad tyckte du om filmen egentligen? Tycker du den var bra? Själv ville jag tycka om den, men nej... det var inte riktigt för mig.

Jag är helt klart ett fan av filmen. Inte för att det är den bästa film jag nånsin sett, eller för att den är den mest unika film jag nånsin sett. Men den är tillräckligt unik och tillräckligt bra gjord för att den helt klart ska vara värd att tipsa andra om. Det kanske är länge sen du såg den? Kom igen, när såg du senast en film där protagonisten gick till doktorn och bad att få sin penis avskuren?

Jag gillade att filmen slingrade sig mellan genres så mycket som den gör. Ena stunden tittar man på ett drama, i nästa sekund så sker något helt absurt som att han tar fram sin revolver och kallt avrättar någon. Nästa stund så finner man sig i en djup existentiell diskussion om vad som är meningen med allt. En annan höjdpunkt är sidekicken som Francesco har. Han är helt klart filmens comic relief med sina små inlägg här och var. Han är som en uppgraderad Igor.

Jag gillar även att skådespeleriet är överraskande trovärdigt, trots att alla måste vara pinsamt medvetna om absurditeten i storyn. Och slutet var väldigt överraskande. Jag ska inte säga att det var ett perfekt slut, men nog tog det mig med förvåning med sin överraskande djupa och mer mörka vändning.

Okej, intressant!
Det var inte överdrivet längesen jag såg den ändå, kanske ett år sedan. jag kan uppskatta vissa delar av den alltså, och kan i sig uppskatta det du också lyfter. Men i slutändan känner jag att det är en film jag inte behöver återkomma till.

Det är ju helt ok. Smaken är olika. Jag uppskattar unik och välspelad film. Det behöver inte nödvändigtvis menas att det är ”bra” film. ”Bra” filmer har vi så det står oss upp i halsen redan, det ser hollywood till att förse oss med tusen gånger om året ungefär.

Och det du säger om att återkomma till filmer är inget jag riktigt förstår mig på. För mig, som nog ändå är lite av en cineast, så är det snudd på ingen film som jag vill återkomma till. Undantaget är glättiga och lättsmälta filmer som typ Indiana Jones eller Hajen. Såna filmer kan jag se 5 gånger om året. Men jag kan inte påstå att jag nånsin har känt behovet av att vilja återkomma till mästerverk likt Gudfadern och liknande. Jag tycker att såna filmer ska man se en gång - eller så många gånger det krävs - för att polletten ska trilla ner. Sen kan man lägga de åt hyllan. Risken är annars att man bara blir besviken om man fortsätter att se dom.

Fina saker i livet skall avnjutas sparsamt.