Status på svenskt luftvärn?

Beror väl helt på hur kraftfull sökaren är och med AI kan säkerligen en väldigt potent sökare utvecklas. Små drönare bär inte aktiva störsystem så kravet är att sökaren kan skilja ut drönarna. Vidare är roboten utrustad med samma typ av laddning som 40/57 mm lvgranater har. När roboten är i läge så sprutar det ut små metallkulor i en ring från roboten, då drönarna är små så behöver de inte träffas av mer än enstaka kulor.

Men det är också en av nackdelarna. Att skytten hela tiden måste styra roboten mot målet. Med RB70 NG är det lite bättre med den röda invisningrutan. Som skytten lättare kan styra roboten mot.

I den første utgaven sitter det en IR-søker, og den kan ikke umulig koste all verden. Nimbrix skal i utgangspunktet konkurrere med 30 mm og 40 mm ammo med air-burst. Det kommer nok mer informasjon under DSEI i London nå i september.

https://www.edrmagazine.eu/nimbrix-the-new-c-uas-missile-that-adds-a-further-layer-to-the-saab-anti-drone-offer

När Ukraina fick Martlet från UK uppgavs enligt en ukrainsk artikel tillverkningskostnaden ligga på cirka 30 000 dollar. Martlet förefaller då vara en större och mer kompetent robot än Nimbrix.

Robotar som tillverkas i små serier måste bära en hög utvecklingskostnad per enhet. Därför är det viktigt att skilja mellan försäljningspris och tillverkningskostnad.

Att tillverkningskostnaden för en Nimbrix skulle överstiga ett par hundra tusen kronor är inte rimligt. Men sen skall ju Saab tjäna pengar också, samt få igen utvecklingskostnader. En rimlig uppskattning är att försäljningspriset för en Nimbrix omöjligt kan överstiga en halv miljon svenska kronor. Det måste snarare rentav kraftigt ner från den nivån.

Der gör roboten förhållandevis billig och ostörbar.

Att Hydra 70 och CVR7 redan har olika stridsspetsar. Varav en del kan anpassas med APKWS styrsystem. Gör att de länder som redan har utrustning för sådana robotar nog fortsätter på den inrikningen. Med Nimrix ska allt uppfinnas.

Samtidigt så är Nimbrix mycket mindre och lättare än APKWS II (som är den som man primärt använder mot luftmål), APKWS II har också fire-and-forget kapacitet (IR plus lasermålsökare), och utfällbara vingar, vilka båda driver upp kostnaden. Därtill så har APKWS samt nackdelen att dess manöverförmåga är mycket låg, då hela konceptet från början bara krävde kurskorrigering.

Så givet adekvata produktionsvolymer, så finns alla förutsättningar för att Nimbrix ska vara billigare än APKWS II.

Men vi får nog en klarare bild under DSEI UK nästa månad.

Om man ska koncentrera sig på större antal drönare vid ett anfall beroende på vad det är. Så behovs nog inte så mycket bankorrigering. Hydra 70/CVR7 robotar finns även med fasta vingar. Som kan göra bättre bankorrigeringar. Dessa passar väl bättre som markbaserade uppskutningar. Eller med ett mindre antal även på propellerflygplan. Men givetvis inte i robotkapslar.

Stridsspets beroende på vilken man väljer till APKS II. Har också en nära målet sprängning. Varav lösningen även redan finns med splitterverkan.

Med Nimrix ska allt uppfinnas. Eftersom det är en SAAB lösning så kan Sverige vara intresserade. Då vi inte ens har några Hydra 70/CVR7 lösningar. Sedan beroende på hur det visas vid DSEI så får vi se om den kan bli en exportframgång.

Det blir lätt lite rörigt när det pratas om "drönare" du nämner "drönarsvärmar" och "Shahed" i samma mening, men Shahed flyger väl inte i svärm?
Och SAAB nämner "small drones ion the battlefield"
och antyder att flera drönare kan angripas med "air-burst mode", samtidigt som allt illustreras av en bild på tre små quaddrönare som angrips av varsin Nimbrix.
https://www.saab.com/newsroom/press-releases/2025/saab-reveals-new-counter-uas-missile-nimbrix

Så jag undrar vad den är tänkt att, och vad den i praktiken kan, bekämpa. Jag skulle tro att den kan fixa Shahed, men räckvidden gör att man måste vara på rätt plats.
Siktet måste hela tiden styra, vilket förvisso är en begränsning. Men styrningen kan automatiseras fristående från själva robotutvecklingen. Vilket, som andra påpekat, gör roboten förhållandevis billig.

Med APKWS II så har man dock inte bara begränsad manöverförmåga, utan även mycket begränsad sensorsektor, vilket innebär att en vridbar lavett är ett skallkrav och att man måste vrida in lavetten mot varje mål, och låsa och skjuta mot ett mål i taget.

Vidare så finns inte Hydra 70 med fasta vingar och även om den hade fasta vingar så är inte de ingående komponenterna gjorda för att manövrera kraftigt.


Samtidigt så innebär den modulära uppbyggnaden av Hydraraketerna, att vikt och därmed pris drivs upp.


Eftersom det är en SAAB-lösning (likt RBS 70, 40mm akan, 57mm akan, Carl Gustav, AT4 o.s.v.) så kan en majoritet av världens länder vara intresserade.

Och det finns nästan inte någon nation som har en färdig Hydra 70-lösning, för om du nu råkar ha ostyrda 70mm raketer till någon enstaka helikoptermodell, så måste du inte bara köpa in målsökar- och styrkitet (c.a. 200'000 SEK per raket), utan även rätt verkansdelar, eldenheter som faktiskt kan avfyra raketerna från rätt medium (t.ex. från land och till sjöss), med allt vad det innebär i form av fordon, gyrostabilisering, IRST-system och/eller radar, Link 16, du kommer behöva utrustning för att underhålla systemen och raketerna (t.ex. i markstridsförband som inte har använt 70mm raketer i någon form tidigare).

Ja eller nästan inga nationer. Det finns ganska exakt en nation som skulle komma undan med att bara köpa in målsökar- och styrkitet och det är Ukraina. USA är ganska nära, då de kanske har kvar några LAV-AD som skulle kunna väcka till liv och modifieras, innan hela fordonsfamiljen ska pensioneras.

AN/TWQ-1 Avenger borde också kunna modifieras för att skjuta Hydra och APKWS II.

Så det finns ett högt ensiffrigt antal nationer för vilka APKWS II i den markbaserade lvrollen, skulle ha en fördel över ett helt nytt system. För den fartygsbaserade rollen är samma siffra troligen 0st nationer.

Samtidigt så verkar SAAB planera att integrera Nimbrix på M-Shorad, vilket så klart ger Nimbrix en konkurrensfördel för de kunderna.

Däremot så kan APKWS II ha en markant fördel när den avfyras från bemannade luftfarkoster och större UAV:er, eftersom de infällbara vingarna innebär att även de minsta flygplan, kan bära stora mängder robotar.

En AH-64 skulle t.ex. kunna jaga propellerdrivna Shaheder med 38st APKWS II och dubbla extratankar, medan MQ-9 skulle kunna jaga de jetdrivna med 76st APKWS II med tillräckligt med soppa för att i teorin avfyra alla sina robotar. En nackdel här är dock att man p.g.a. målsökarens och raketens begränsningar måste gå efter ett mål i taget.

Hydra 70 är ungefär i samma storlek som de gamla jaktraketerna med en stridladdning på ca 1 kg och totalvikt nedåt 15 kg. Men nimbrix är alltså betydligt lättare och har en hälften så stor stridsladdning. Det gör att man kan hänga på ganska många sådana även på lättare drönare.

Viktmässigt ja, men inte om utrymmesmässigt, p.g.a. de fällbara roderytorna av avfyrandet från en raketkapsel. Men visst, mindre viktbegränsade drönare kan säkert bära fler Nimbrix än APKWS II, men knappast för större drönare eller flygplan. Dessa kan dock å andra sidan bära långt fler APKWS II än vad de kan hoppas avfyra under ett uppdrag.