Hur ser ert liv med EIPS/borderline ut?

Ok, jag har ingen aning. Har bara träffat en som var omogen. Han sökte hjälp efter att ha varit våldsam. Men som med allt så gav han upp och la av efter kort tid. Släppte allt som vanligt. Det är väl ganska vanligt så, antar jag

Jag är inte övertygad. Det är dessutom stor skillnad på BPD och narcissism. Alla kluster B är väldigt olika.
Att skjuta över sina egna tillkortakommanden på andra är viktigt för personer med NPD eftersom de mest av allt behöver skydda sin självbild och bild inför omgivningen.
Jag har uppfattningen (kan ha fel) att BPD tar på sig allt själv eftersom vi är jagsvaga och saknar skyddet för att stå upp för oss själva. Vi har inte inbyggt behov att skydda bilden av oss (det kan vi ju uppenbarligen inte) medan narcissisten inte har annat än sin fasad och det blir skakigt när deras självbild rubbas. De går under om omgivningen inte ser dem, eller om de separerar och andra kan se misslyckandet, medan en Bpd går under om de lämnas eller riskerar att bli lämnade. Stor skillnad.
Om narcissisten behöver behålla en fasad utåt (jag är bäst, lyckad, har en perfekt familj, jag är den bästa pappan) så är allt lugnt. Tappar de förmågan att visa upp sin förträfflighet hamnar de på psykakuten. En bpd hamnar på psyk för att de känner sig som ett barn som lämnas åt sitt eget öde på savannen.

Antisocial och Histrionisk är annat skit som står långt bort från BPD. Histrionisk är lik npd eftersom de kräver omgivningens blick och uppmärksamhet.
Antisocial är en inverterad bpd.
Jag vet inte hur relevant ”kluster B” ens är eftersom ICD kommer bygga om sitt diagnossystem för psykiska sjukdomar

Det stämmer in på mig

Nej, hon hade inte diagnosen vad jag vet. Att jag tror det är för att hon sa att hon trodde att hon hade det för att någon sagt det till henne. Sökte och det stämde bra in.

Hon byggde upp egna historier som hon gjorde om till sanning. Hon överreagerade känslomässigt. Hon var rädd för att bli ensam. Kunde vara sur veckovis. Sen kärleksfull som bara den. Svartsjuk. Kontrollerande. Osv osv. Fanns mycket mer. En rolig detalj var ju att när hon anmälde mig för våldtäkt så var det bevis polisen fick från henne när hon försöker utpressa mig. Något som polisen struntade i. De valde att tro på henne och utreda mig rätt grundligt. Antar att de tillämpar den rosa lagboken för sådana detaljer. Fast jag anmälde det inte heller.

Hon hade en massa bra sidor också. Saknar henne fortfarande och hon fungerade bra att motverka en del brister jag har.

Ja saker och känslor är inte svartvita, men hon förtjänar inte att vara saknad vid en sån vidrig anklagelse.

Det är ju lite överlappande allt det där. En sak man kan ha i åtanke är ju att Hypermentalisering ofta är av en projicerande karaktär. De utgår ju ifrån sig själva… (att mentalisera innebär att man använder sina egna erfarenheter för att basera en intuition)

Saken är den att nästan alla icke-autister fungerar så. Det är när man tar det till det extrema som det kallas borderline

Alla i Kluster B har ett skadat barn inom sig

Dom skyddar det faktiskt relativt hårt

T.ex har Borderline svårt att erkänna att dom har fel eller ta på sig skuld !

Varför har dom det ?

Jo för att då känner dom sig värdelösa och vill skada sig själva eller skada den andra !

En grej med Borderline är att dom aldrig vill bli lämnade så dom ofta lämnar själva så dom inte ska bli sårade

Så att en Borderline är villig att ta på sig allt är nog bara något hon gör på sin egna kammare när självhatet kickar in

Ja vad ska man göra?

Känner inte igen mig i det. Jag är precis tvärt om


Ja, detta gäller också för många med anknytningsstörningar. Ambivalent exempelvis

Självhatet och skulden finns med överallt med en eipsare. Jagsvaga, skälvhatiska och för kritiska mot sig själva. De flesta med BPD uppfyller många av kriterierna för fobisk (undvikande) personlighetssyndrom. Begår socialt självmord genom att helt dra sig undan.

Men om du har borderline så använder du dig av splitting, alltså termen all good or all bad på dina vänner eller i relationer!

Hur tar det sig form för dig ?

Svartvitt tänkande om situationer (bra/dåligt) är antagligen ett resultat av de starka känslokasten (stressen) och brist på förmåga att tänka rationellt i en jobbig situation och stanna upp för att tänka igenom det. Det finns inte utrymme att tänka klart.
Exempel från mitt liv;
Hur ska jag orka tänka att personen som låter nedvärderande under stress faktiskt kan tycka om och respektera mig som person men ändå kan bli irriterad och ha en tråkig ton.
I mitt huvud så hatar personen mig och jag borde dra mig undan för att slippa fler jobbiga möten eller liknande situationer.

Svartvitt (splitting)-beteende.
Ser inte att personen är stressad och har ett eget känsloliv och rätt att uttrycka både positiva och negativa känslor, utan jag ser bara kritik, att personen är dryg och att det gör MIG till en värdelös människa.
Kanske är hen värdelös från och till (under den timmen jag hinner grubbla ihjäl mig) men framförallt är det jag som inte är värd ett skit.

Fast var ligger logiken i det? Om de nu är rädda att vara ensamma borde det vara tvärtom.

Ofta har folk som lämnar inte riktiga känslor för den andre. Inget konstigt i att lämna då. Tänker bara kring allas spekulationer om borderline hit och dit. Det är helt normalt att lämna någon man inte känner något riktigt för. Det blir tröttsamt i längden att behöva umgås hela tiden