Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Det finns grader i helvetet. Den vanligaste typen av spekulation i Sverige är att människor har spekulerat att "bostäder går alltid upp i värde" eller "sättet att skapa kapital till en villa är att köpa en lägenhet" och sedan köpt mer (tidigare första köp, längre avvaktan med att sälja ärvda bostäder) och dyrare bostäder än de skulle ha gjort om de såg mer neutralt, eller pessimistiskt på prisutvecklingen. Det är ett märkligt argument det där, att den enda typen av spekulation som är prispåverkande, och därför utgör en risk för marknaden när sentimentet vänder, är rena spekulationsköp. De är den värsta sorten, absolut, men inte den enda.

Tveksamt, stockholm styr landet så vare med det ! tjena tjena! jag har alla mina pengar i familjen wallenberg samt kör en röd ferrari.

Japp, runt 2015-2016 känner jag igen det där, framförallt att köpa nyproduktion och sedan bara sälja vidare.

Men amorteringskrav, hårdare kreditpolicys osv. har satt stopp för det. Idag beviljar få banker lån för annat än permanentbostad, dvs. att köpa för att sälja vidare eller hyra ut säger de nej till.

Fast när det gäller bostäder så argumenterar jag att folk köper just för att bo. I t.ex. Stockholm har man ju allt som oftast inget annat val än att köpa så dyrt som möjligt, om man inte vill leva med stor trångboddhet, vilket blir tufft om man ska ha familj. Mellan ca 25-45 år så köper många så dyrt de bara kan just för att kunna få utrymme att leva på.

I och med att målsättningen är att kunna bo så bra/stort som möjligt så tjänar man ju dessutom mer på att marknaden inte går upp (eller i vart fall inte går upp alltför mycket/snabbt) då lönerna inte hänger med, dvs. man har ju råd med mindre i bostadsväg om priserna skenar. Psykologiskt blir det då en vinst oavsett om det går upp eller inte, går det inte upp så har man råd med mer vid nästa byte (vilket egentligen är det man tjänar mest på) och går det upp så får man en bra hävstång på insatsen och är nöjd med det.

Men som sagt, så som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm (långa hyresköer, höga trösklar för att köpa, stor konkurrens om bra objekt) så tvingas man maxa budgeten om målet är att bo i stan, det är mer det som är drivkraften till att skjuta in alla sina besparingar än en förväntan om större prisuppgångar.

Beror ju på när du menar. Bubblan kraschade för 8 år sedan. Dessförinnan köpte svensken spekulativt.

Till och med väldigt många av dem som "köpte för att bo" köpte sina objekt med intentionen att tjäna pengar, snarare än de bara värderade var/hur de helst vill bo.

Det är i sig inte så konstigt. Svensken är med i-landsmått mätt ganska fattig (exkluderat staten; svenska staten har det bättre ställt än kreti och pleti). Så när ekonomin gick varm gjorde svensken som fattiga gör - började rationalisera rikedom via potentiella papperspengar. Inte minst då innefatta sitt boende när de räknade på sitt kapital, och då utgjorde det ju också merparten av detta.

Lägg till en stat som värnar arv och gjort allt i sin makt för att svenska bostäder ska vara värda mycket pengar så får (fick) vi till slut ett klimat där gemene svensk såg det som att det enda viktiga för privatekonomin var att äga en dyr bostad; allt annat såsom lön ger så relativt litet utslag (både upp och ned).

Pratade man ekonomi vid middagsbordet pratade man alltså bostäder. Och alla hittepå-floskler som "bästa investering du kan göra" passade allas rationaliseringar och fick fäste som en myt. Tillsammans med lugnande fantasier som "alltid en bra affär på 10 års sikt".

Det blev ett ganska groteskt klimat där gemene svensk inte ens förstod varför mer välmående samhällen inte ens blandar in sin bostad i sin monetära rikedom.

När det var dags att buda handlade det alltså om att få loss ett tillräckligt stort lån och vinna budgivningen. Och då kommer svenska regler kring budgivning in. Dessa utförs på ett sätt inte ens framgångsrika företag anser är ett rimligt förfarande (pga irrationella utfall), ändå ska alltså dessa kreti och pleti förväntas göra det.

Detta pågick ganska länge, så det kom in en generation som fick växa upp med att föräldrarna pratade såhär.

Med lite avstånd var toppen självklar. Många artiklar skrevs om hur folk tält-köade för att boka nyproduktion. Dessa varvades med artiklar om hur enormt snabbt Stockholm växer. Med lite avstånd observerade man två saker: det stämde inte att Stockholm växte på det sättet de förslog. Vilket innebär att folk tält-köade för att boka nyproduktion som skulle säljas med vinst några år senare. Vilket innebär att typ alla kommer stå där med svarte petter och försöka hinna sälja med förlust innan alla köpare är slut även på det lägre priset.

Oberoende av om man var insatt i ytterliggare detaljer - tex hur dessa nyproduktioner finansierades via kundernas hävstång.

Idag handlar det nog mer om att bo. 8 år senare är bostäderna markant lägre värderade än de var innan kraschen. Det är nog ingen som biter sig fast i de där fantasierna längre. Den primära bostaden bör alltså upplevas som den kostnad det är; den är värd kostnaden för att du vill bo där med din familj. Som monetär "investering" är det helt värdelöst, och de flesta bör förstå det idag.

Åren runt 2016 var bostadsmarknaden i Sverige som ”bubbligast”. Du kunde köpa en etta i Göteborg 2014, bara bo där och inte dra så mycket som ett penseldrag, och sedan sälja en än mer sliten lgh 2-3 år senare med 500 tkr vinst. Det var en sannerligen osund marknad.

Nä, värdestegringen ska intet förringas. Men för många är den ytterst hypotetisk. Tror inte folk i gemen lånar upp på huset och kastar in i börsen. Skulle tro att väldigt få gör ”exit” från bostadsmarknaden.

Många lovprisar dock rusningarna. Säger att det är anledningen till att de just nu bor i den där feta villan. Fast jag tror att samma person, hade bott i exakt samma boende idag, även utan marknadens tjurrusning under 2010-talet. Till lägre skuldbörda dessutom. Flippsidan hade kanske varit att man fått slita och spara lite mer själv vid varje ”uppgradering”.

De enda som riktigt tjänar på boprisökningar, är bankerna.

Ja exakt så är det och svensken fattar inte det.
Byter man boende så har det du byter till gått ner eller upp lika mycket så prisändringen är inte relevant alls.

Däremot har många belånat värdeökningen för att bland annat köpa bil eller en sommarstuga och dessa vill ju såklart ha ännu mer värdeökning så de kan låna ännu mer pengar till mer lyxkonsumtion.
Det är dessa som började gråta ut i media och få panik när räntan var 4%.

Finns några få som haft nån nytta med värdeökningarna.
De som säljer på ett dyr ort och köper på en billigare ort. Inte aktuellt för de flesta eftersom man vill bo där man vuxit upp, skapat sig ett liv och eller där man har sina barn.
De som är i lånekarusellen och inte tänker på sina efterkommande kan låna upp till bilar och sommarstugor.
De som kan få bättre avkastning på sitt kapital och tar risken att låna upp och satsa på andra saker. T.ex börsen.

Men för de allra flesta spelar det ingen roll alls om bostaden är värd 100-tusen, 1-miljon eller 10-miljoner.
De efterkommande får oftast ingen nytta av det heller för de får inte ut sitt arv förrän de själva är pensionsmässiga.

Men visst finns det de som det gynnat.

Själv har jag en obelånad fastighet som inte ligger i en storstad och som jag tänkt mig bo i tills jag inte orkar längre.
Så vad den är värd nu och vad den är värd när jag hamnar på hemmet eller dör är helt oväsentligt både för mig och mina efterkommande.
Inget kommer ha nån nytta av de pengarna. Inte ens banken faktiskt.

Och dom största industrierna ligger i Gbg, samt norra Europas största hamn....

Har aldrig hört talas om någon som gjort det.

Tittar jag på villorna som säljs i Stockholm av folk i 40-50 års åldern så är pantbreven i regel aldrig mer än MAX 60% av bostadens värde. Oftast 30-40%. Så det du säger borde kunna härledas till en massa objekt du kan visa!

Det vissa gör är att låna upp/flyttar för att casha in barnen. Men aldrig så att de är över 60% belåningsgrad i regel.

Faktiskt kloka ord. Det är precis som du beskriver och är i huvudsak ett storstadsproblem. Det är väl ingen som ser ex. en BR i Ånge som en investering för framtiden. Det tänket finns knappast hos en som bor i Ånge. Bostaden ses som en, kanske ibland, "besvärande" kostnad.

Man investerar i helt andra saker i Ånge. Investeringar som är betydligt mer lättsålda än bostäder. Du måste ändå bo på något sätt men en bunt obligationer eller aktier kan du bli befriad fr.o.m idag 09:00:01. Du är betydligt mer flexiblare än om du har låst in ditt kapital i en bostad.