Så Engström kände inte till när sista tunnelbanetåget gick? Lars Larsson har lite funderingar kring vad E egentligen tänkte få ut av det där stoppet vid skyltfönstret.
F: En sista fråga, när går sista tunnelbanetåget till
Handen(!)? (kanske därför E började nästan svamla

)
E: Ja jag vet att man, att tågen börja, att tågen slutar gå klockan tolv. Jag hade ingen, jag vet att jag bör med tanke på att jag dels först måste ta mig till Hötorget och
jag hade inte någon sån där minutschema men jag vet att jag bör vara vara med sista tåget som då i princip slutar gå klockan tolv.
Tar jag en halvtimme på mig så brukar det gå bra.
LL menar att stoppet vid skyltfönstret (120 meter från T-banan) är ologiskt med tanke på att det inte alls handlade om sekunder, inte ens minuter, det hade nästan räckt med en klocka med bara timvisare och Engström hade inte någon detaljkoll på tidtabellen. Det är lite som att klocka tider på 100 meter med en klocka som bara har minut- och timvisare.
Däremot är insneddandet logskt om han ville spegla gärningsmannens rörelsemönster den sista biten innan skotten, som gärningsman visste han ju exakt hur denne rört sig. Frågan är bara vad det var som gjorde att han två år efter mordet valde att implementera den manövern i sin berättelse.
Själv åker jag en hel del pendeltåg, ofta
springer jag till tåget efter att klivit av matarbussen vid stationen, "en luttrad pendeltågsresenär springer alltid, det kan ju stå ett försenat tåg inne". Men då brukar jag inte lägga in något stopp förstås och inte heller titta på klockan, det tillför ju inte något i det läget. Så var det även för Engström ur bråttom-perspektivet