Vem ska betala för förlovningsringen?

Själva förlovningsringen hade det kännts bättre om han betalat och stått för. Man vill ju att det ska vara lite som en romantisk överraskning kring frieriet även om det i viss mån är planerat. Att dela på den kostnaden blir ju lite av en romantikdödare kan jag tycka.

Samtidigt har jag full förståelse för att det kanske inte alltid är möjligt rent ekonomiskt.

Man får väl sondera terrängen lite först. I våra dagar är det nog sällsynt att paret inte redan är "tillsammans" - om de inte är med i någon sträng religiös församling, såklart. Så frågan kommer inte som en chock. Och det gjorde den nog sällan förr i tiden heller, då män och kvinnor överhuvudtaget inte umgicks som vänner. Utan började en man titta förbi och fråga en kvinna om de skulle gå en promenad tillsammans, gå på ett café eller senare på bio, när det hade kommit, så fattade hon nog att han var romantiskt intresserad. Gick hon med på att börja gå ut med honom, så betydde det att hon var intresserad tillbaka. Så det problemet finns nog - som så många andra relationsproblem - bara i ditt huvud...

Det är vanligt att ringen inte passar i de fall då mannen köper ringen utan att kvinnan har provat den. Men då går den att slå in eller ut hos juveleraren, det är närmast rutin. Han kan även mäta en ring som hon har, och som han vet passar perfekt, med ett skjutmått så han har det måttet när han går och köper ringen.

Det där beror ju på. Om paret redan bor ihop och har gemensam ekonomi, är det bådas pengar ändå, så det är inte mycket att tjafsa om. Om de däremot inte bor ihop och inte har slagit ihop sina pengapåsar, så tycker jag faktiskt att det är en trevlig och romantisk gest att mannen köper och betalar ringen och erbjuder henne den. I Sverige bör han i så fall även köpa sin egen ring samtidigt, eftersom enligt svensk sed mannen tar på sig sin trohetsring redan vid förlovningen, och efter vigseln förvandlas den sedan till vigselring i och med att man graverar in datumet för vigseln. I de flesta länder tar mannen på sig sin trohetsring först i samband med vigseln.

Jag tycker att mannen ska betala, och så blev det naturligtvis hemma hos Tarzan.

Dela på kostnaden, snacka om att framstå som Cheap Charlie.

När man är så långt kommen i förhållandet att det är tal om förlovning så är man väl även i ett läge där man bor tillsammans med gemensam ekonomi, så ev ringar är nåt man delar på.

Tror du det så har du fel information, för etniska svenskar har detta gällt sedan Hedenhös, för inte etniska svenskar som zigenare,bulgarer,albaner, mm kan annat gälla, jad talar bara om vad som gäller för svenskar.

Svenska förlovningsringar är normalt släta/mönstrade band, och om dom mot förmodan har nån sten så är det små, enkla stenar.
Sten sparar vi till vigselringen.


Vräkiga stenar på förlovningsringen är Amerikansk stil, och dom har ofta inga vigselringar alls (förlovningsringen flyttas bara från hö till vä hand) eller enkla ringar som matchar förlovningsringen och bärs tillsammans.

Vederbörande syftar nog på hälften av kostnaden

Detta är det korrekta svaret, om man frågar efter traditionella seder.

Det normala var såvitt jag kan förstå att fria först och köpa ring sedan. Och det är inte så konstigt. De flesta människor har i all tid bott på landet, dvs inte nära en guldsmed.
Först kom paret överens, sedan fick man köpa ringar när det gick.
Beroende på klass, ålder osv kunde ju dessutom det hela först behöva godkännas av familjen.

Åtminstone under 1900-talet verkar ett gemensamt besök hos guldsmed vara det vanliga. Jag uppfattar detta som ett uttryck för att man är jämbördiga parter i ett förbund eftersom löftena som kommer med ringarna är desamma.

Vad jag vet delade man på kostnaden, många förlovade sig utan en tanke på giftermål.

Har man bestämt sig för att man vill dela sitt liv med någon så upphör begreppet mina och dina pengar. Allt blir istället våra pengar så förlovningsringar eller vad det än vara må betalas från det gemensamma kontot.

Att förlova sig eller gifta sig är väl får man hoppas ett gemensamt beslut så då delar man väl på priset för ringen.
Att mannen ska betala för allt är bara något skit sen gammalt, nu är vi faktiskt jämställda och det är väl något som just kvinnorna har slagits för under lång tid men ibland när det inte passar så vill de återigen vara underställda mannen och han ska betala.

Man delar kostnaden, punkt slut.

Nja svarar vi på den va, och ser vi på TS som ska gifta sig med en miljardär så lär det ju bli någon form av äktenskapsförord? Säkert till hennes stora förtret.