Ozzy Osbourne död (2025-07-22)

Black Sabbaths tidiga album med Ozzy är ju låtvis och bitvis läskiga även med dagens mått mätt. Men inget band var som dom på 70-talet så då kan man förstå varför de anklagades för satanism av diverse moralister och religiösa grupper. Även om de förstås inte var satanister så nog tusan har de levt högt på den ockulta imagen. Skulle säga att utan deras smarta koncept hade de kanske aldrig blivit så stora som de blev.

Jag tycker egentligen Megalomania är deras läskigaste låt. Främst på grund utav hur Ozzy förmedlar det hela. Det är en nio minuter och fyrtio sekunder lång psykos. Texten är rotad i en väldigt verklig psykisk åkomma. Det är ordentligt mycket mer obehagligt än texter om Satan och häxor.

Med det namnet och de skivomslagen, är det självklart att moraliska töntar går igång.
Men lugnar man sig och ser objektivt på det, ser man att de ockulta inslagen bara var delar av helheten och framför allt gjorde BS fantastisk musik och GB skrev fantastiska texter.

Textmässigt var BS extremt nyskapande. GB kastade av sig alla rockklichéer och inte en enda j-a text handlade om romantik eller sex. GB var ju visionär.

"The symtom of the universe is written in your eyes", hur bra är inte det?

Men visst, BS var föregångare när det gällde att spela på det ockulta.
Utan BS inget Venom, eller King Diamond ...

OZZY sjunger fantastiskt på den låten. Det är för denna typ av sång han kommer att bli ihågkommen.
Jag älskar Megalomania. Låten är som en kombo av en dålig LSD-tripp och ett psykosgenombrott. Det låter som att OZZY utkämpar ett krig i sitt eget huvud, medan han blir argare och argare och räddare och räddare.

Jag älskar låten för att den är rå, symfonisk, proggig, djup, djupt obehaglig och ösig på samma gång.

Fan vilken bortglömd pärla det är. Megalomania nämns nästan aldrig när det görs topplistor med Sabbaths musik.

Starkt medhåll. Live versioner från Sabotage turnèn är nästan ännu mer creepy pga hur Ozzy verkligen tvingar sig igenom de snabbare ösdelarna. Det hörs hur sprängd (men fortfarande enormt stark) hans röst var efter inspelningen av Sabotage där.

Jag har inte hört Megalomania live. Ska kolla efter liveklipp.
Det är ett monster till låt att sjunga och ännu värre är den live. Imponerande att han klarade det.

Nu när OZZY är död, tror jag att han får mer respekt som sångare, både live och på skiva.
Det har alltid varit ett j-a tjat om clownen OZZY. Jag vill höra mer om honom som sångare, de tekniska aspekterna, hur han tänkte kring sin röst osv.

Det finns inte många Ozzy-kopior av en anledning. Det närmaste jag kan föreställa mig är Dan Fondelius i Count Raven.

Hellfueled var ok tycker jag. Lite generiskt men lyssningsbart.
Count Raven har jag inte hört. Ska kolla upp.

Håller med dig till fullo. Sabotage är ett mischmash av stilar, ofokuserad. Även låtar som inte passade Ozzy särskilt väl. Dock är Hole In The Sky och Symptom Of The Universe något av de bästa Sabbath gjort, även hårdaste. De två låtarna var en ny slags metal. En slags försmak av vad Sabbath skulle göra med Dio några år senare, även Ozzy solo. Två oerhört viktiga låtar för hårdrockens utveckling. Dock höll drogerna och spriten på att förgöra bandet vid tidpunkten, och åren i USA.

Ozzy hade så klart sina demoner, sannolikt även ett par diagnoser, vilket kan förklara hans urspårade leverne. Dock var han ingen cool rocker i min värld, som exempelvis figurerna i Stones, Hendrix eller The Doors, även om man inte ska glamourisera. Men Ozzy var bara ocoolt destruktiv, en pajas i stort, en lustigkurre som kanske inte var den skarpaste kniven i lådan, och som egentligen inte skapade så in i vassen mycket på egen hand, utan var strikt beroende av sina gitarrister och riffmakare, främst Tony Iommi, Randy Rhoads och Jake E. Lee, inget ont i Zakk Wylde heller, men sen förstördes han av missbruk, fel producenter, skivbolag och Sharons järnhand - det är min åsikt. Det är ett under att han inte dog redan på åttiotalet, han har levt på övertid i minst trettio år, ett mirakel att han blev 76 år som sagt. Inget föredöme.

Jag håller med dig bortsett från att Sabotage skulle vara en mishmash och ofokuserad. Enligt mig är det den mest helgjutna skivan de gjorde med Ozzy. Men det är bara jag. Jag håller nog Sabotage, Master of Reality och debuten högst av alla som fullängdare så sett.

Hmm... Ja kanske, plus div andra substanser.
Men rock on Ozzy, Finns det så syns vi lite senare.

Jag anser inte heller att Sabotage var ett mishmash av stilar.
Enda låten som är onödig, är Am I going insane (Radio). Det är ju mest trams.
"Radio" var tydligen brittisk slang, som betydde "knäpp". Den titeln åldrades inte väl.
Annars tycker jag att Sabotage har en bra låtföljd.

OZZY sjunger ju röven av sig också. Det är pga av denna epok - när han peakade vokalt - som han är en legend idag.