Chatgtp:
Citat:
🔍 1. Har rätt behandling använts – på rätt sätt?
Det är inte ovanligt att patienter säger att de "testat allt", men det kan handla om:
Att KBT inte varit tillräckligt specialiserad (t.ex. KBT mot emetofobi kräver en mycket specifik typ av exponeringsterapi).
Att terapierna avbrutits för tidigt.
Att psykoterapeutens kompetensnivå varierat.
Att mediciner har testats, men inte i rätt dos, kombination eller tillräckligt länge.
Fråga att ställa: Har hon haft tillgång till en högspecialiserad psykiatrisk enhet, t.ex. ett OCD-team eller ett center för svår ångestproblematik?
🧠 2. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)?
Det är vanligt att personer med autism eller ADHD har svårare ångestsyndrom, tvång, kroppsliga symtom och fobier som inte svarar så bra på vanlig behandling.
Fråga att ställa: Har någon utrett om hon har NPF (neuropsykiatriskt tillstånd)? Många kvinnor med autism/ADHD blir feldiagnostiserade eller missas helt, särskilt om de också har ångest eller OCD.
💊 3. Felbehandlad eller undertonad samsjuklighet?
Personer med komplex samsjuklighet – som Stephanie (emetofobi, social fobi, OCD, paniksyndrom, agorafobi, ulcerös kolit) – kräver ofta samordnad behandling. Vården tenderar att dela upp ansvaret, vilket gör att ingen får en helhetsbild.
Det är möjligt att samsjukligheten har blivit så rörig att vården gett upp för tidigt.
🧬 4. Traumarelaterad bakgrund (PTSD/komplex PTSD)?
Det finns många som utvecklar svår ångest och tvång till följd av tidiga trauman, kränkningar eller kronisk stress i barndomen – även om de inte själva identifierar det som "trauma". Symtombilden överlappar ofta med OCD, fobier och dissociation.
Har hon fått en traumafokuserad bedömning – och inte bara vanlig KBT?
🩺 5. Psykosomatiskt perspektiv / Kropp–psyke?
Stephanie har ulcerös kolit – en inflammatorisk tarmsjukdom som ofta har starka kopplingar till stress och psykiskt mående. Det är möjligt att hennes magproblem förvärrat fobin eller att den kroniska inflammationen i sig påverkar hjärnan (genom t.ex. låggradig inflammation).
🔚 Slutsats:
Det är absolut möjligt att något annat är fel, eller snarare: att något viktigt saknas i hur vården hittills har bemött hennes problem. Det finns inte en enkel lösning – men det är inte heller sant att det inte finns något att göra. Däremot krävs ofta:
Specialiserad vård (t.ex. OCD-klinik, traumaenhet, NPF-utredning)
Multidisciplinär behandling (psykolog, psykiater, somatisk läkare)
En långsiktig plan, inte "testa en grej och se".
Det är nog något annat i bakgrunden som är problemet! Autism/trauma etc.
