Omöjligt att få jobb efter uppgift om mig i Lexbase

fostrade sen barn att anställning är det enda, det är tryggt säger dom, skitsnack säger jag.

Men jag lärde mig snabbt att det går att tjäna pengar på allt. Jobbar du hårt går allt sälja. Vågar du sedan investera i rätt och långsiktiga saker så allt förändras.
Man måste våga men samtidigt jobba hårt..

Ja jag är som sagt närmare 50 och jag har börjat lära mig en hel del om hur folk är funtade. Dessutom har jag läst böcker och artiklar 4-6 tim om dagen i 10 år så jag är oerhört allmänbildad, kunnig och insatt i i stort sett allt. Det strör nog salt i de avundsjukas sår som fick hjärtklappning av att jag pluggat kemi på nätterna och fick 4,9 i betygssnitt.
Skadeglädje, prestige och avundsjuka styr nästan allt "oförklarligt beteende"

Låt mig passa på att berätta eftersom jag ändå har så mycket läsare här i tråden så ni lär er något av good old gen x

Prestige:
i) Man ser att oviljan att erkänna ett fel/misstag man gjort kan vara nästan obegränsad. Tex har folk svårt att ta en förlust medan den är liten. Jag är också medskyldig här eftersom jag inte tog förlusten för 10 år sen och fimpade examen och 15-20 års livsprojekt och började om. Sett idag borde jag gjort det men jag var inte stark nog att klara det.
ii) Andra exempel kan vara folk som begår ett fel gentemot tex avtalslag och köplag. Trots att processen gör att det bara blir dyrare och dyrare så verkar viljan att erkänna fel och kompromissa blir lägre och lägre trots att det borde vara tvärtom. Den självsäkre balanserade och harmoniska mannen tar ett fel som en man och säger "oj, det sket sig" . Jahapp ja ibland blir det lite tokigt när man har många järn i elden... eller något sånt och man öppnar plånboken och kompromissar. Den osäkre och mentalt inte i lika stor balans klamrar sig fast vid sitt agerande och urskuldar det. Även när denne förlorat i Tingsrätt kommer denne inte erkänna. Han säger då att: -Ja tydligen fanns det nånting i ärendet som gjorde att de tolkade det tvärtom och dömde mig som tappande av målet... Den andra självsäkra personen har då redan för länge sedan sparat stora summor och tid och gått vidare i livet. Den andra klarade inte av att förlora prestige.

Skadeglädje:
i) Finns många i detta land som ägnar sig åt det. Skriver dåliga omdömen på restauranger, hänger ut och har sig. Jag skrev mitt första dåliga omdöme om en restaurang som serverade halvfabrikat hamburgare på ett 5-stjärnigt hotell i Stockholm för 15-20 år sen när andra satt med sånt hela tiden. Jag håller inte på med sådant och här ser jag in efterhand att jag var inne i en stressad period och inte helt i balans.
ii) Detsamma gäller hjorderna av byråkrater på Myndigheter och annat folk som missförstått sin roll ochatt myndigheten ska praktisera god förvaltningssed. De sitter med poker face och berättar inget och ser folk trilla i fällor de visste om och kunde hjälpt dem undvika på 30 sekunder men vill hellre se den andra skadas.
iii) Sedan de klassiska low life / white trash / dålig uppfostran / litet intellekt-folket som i denna tråd skriver att jag ska skylla mig själv etc. SÅ typiskt och sådana förekommer överallt. Finns alltid några sådana. Rätt många faktiskt. Jag tror det ökar och ökar snarare än tvärtom.

Avundsjuka:
Avundsjuka är en drift som finns hos spädbarn och barn men som sedan ska försvinna och man ska bli vuxen. Vissa uppnår inte full vuxen mognad och går runt som jätte-bebisar och kan bli avundsjuka närsomhelst utan förvarning. De kan inte värja sig och lever ofta ut känslorna vilket leder till negativism och åtgärder som saboterar för de som de riktar sina handlingar mot som avundsjukan styrde de att göra.

Okej.. det är möjligt att jag kommer att strö salt i såren nu, så håll i dig TS. Men det kan finnas en lärdom..

Jag tillhör ungefär den 90:e percentilen i Sverige. Hoppade av gymnasiet som 16-åring, med nätt o jämt godkänt i många ämnen från grundskolan. Har väl i princip en motsatt historia från dig. Blev nån form av "lärling" till lastbilsmekaniker som 16-åring på 80-talet. Sedan lärling till CNC-svarv/fräs, high tech på 80-talet, jävligt bra betalt för en 18-åring (märks i rosa kuvertet idag, mycke ränta på ränta under 40 år). Lumpen där jag fick ALLA körkort, detta körkort blev mitt "dra åt helvete-konto". Kunde alltid ge fingret åt en dålig arbetsgivare och gå på stört, köra buss, lastbil, budbil så länge.. Inga hål i mitt CV. Körde lite lastbil åt ICA efter lumpen, tyngsta jobb jag någonsin haft, allt slitande med pallkärror i innerstad på kullerstensgator, i sommarvärme, fy fan vad jag slet. En verkstad sökte folk.. när verkmästarn där hörde om vem jag gick som lärling hos som 16-åring, så fick jag jobb på stående fot. Men längtade hem till Norrland. En scania-verkstad sökte folk.. Jag fick det, var där ett halvår, jävla skitverkstad! Pruttledning! Bad dem dra åt helvete, dan efter körde jag buss åt postens diligenstrafik. Så sökte LKAB lastbilschaufförer.. Wow, bra betalt, ledigvekor. I det bolaget har jag blivit kvar i över 30 år, olika yrken. Är idag en högt autonom problemlösare, säkerhetsklassad av MSB, ledig sådär 30 veckor om året å kan sluta löneslava när jag blir 60 om nåt år. Sjötomt, hus med dubbel carport å dubbelgarage, bilar, hobbybil, mc, snöskoter, båt, fyrhjuling, helt skuldfri.

White collar.. inte ens nära.

Ja det är väldigt svårt idag och värre kommer det att bli de kommande 5-10 åren när AI och automatisering tar över. Det kommer bli (och redan är) så hård konkurrens på arbetsmarknaden att vissa är dömda att aldrig få ett jobb.

Trolltråd från början till slut. TS säger mot sig själv ett flertal gånger bara på den första sidan

Den riktiga utbildningen börjar först när du lämnat skolan, det är den riktiga världen.

Du har alltså sålt av bostäder till ett värde av 17 miljoner kronor, och ändå inte lyckats behålla något? Låter extremt suspekt i mina öron. Även om du hade bolån kan jag tycka att du borde fått ut några fina miljoner från affären. Vad hände?

Problemet du beskriver har funnits i femton år, och påverkat många människor. Vad får dig att tro att din uppförsbacke är unik när många white collar och några Stureplansprofiler ställts inför, och rimligt framgångsrikt hanterat motsvarande situation?

Ha! ja vars jag råkade nog vänja mig vid lite för höga levnadskostnader kanske. Jag har plockat av miljonerna och nollat! Mkt bolån 70%+ Mkt skatt också. 17 mkr var värdena idag dessutom.

Vad tycker ni om detta. Är det dags att vi pratar öppet om arbetsmarknadens baksida och hur den krossar drömmar? Hur har ni drabbats, och vad gör vi åt det?

Mycket bra och välskrivet svar, men trådar här om folk som genuint mår dåligt eller har gått från toppen till botten och man vill ha råd, blir vanligtvis totalt nedskjutna av åtminstone de första 5 kommentarerna. Och baserat på dessa skadeglada eller Hälso guru svar så kommer det vanligtvis en massa skit baserat på dessa svar = flock beteende, mobbar beteende.

Såsom "Du är en jävla looser", "Varför tar du inte livet av dig" etc, eller från Hälso guru sidan "Du måste gå till gymmet 3 timmar per dag" eller gå ut och promenera så blir det bra..

Edit: Jag har aldrig varit högt uppsatt men blivit utbränd och ja livet är fucked, stooort glapp i CV, vem bryr sig i mina kunskaper?