Jahapp då får man kanske kasta in handduken nu. Befriande kanske om så..
Systemet sviker oss som satsar allt på karriären. Från högstadiet matas vi med drömmen om att toppbetyg och prestigeutbildningar som civilekonom, jurist eller ingenjör garanterar trygghet. Jag gjorde precis det: 4,9 i snittbetyg från gymnasiet, 4 år eftergymnasial utbildning med få platser och 10 000-tals sökande, landade chefsjobb etc. Pluggade hårt totalt under 7 år efter högstadiet och första åren som chef 50-60 timmarsveckor, alltid på tå, alltid max.
Långa perioder start 07:15 slutade 21:30 levde för helgerna. Jag tjänade bra, högre än 95:e kvartil i åldernsgruppen och kanske mer, byggde upp ett liv med villa och sommarhus bilar båt m.m. och trygghet (trodde jag). Jag gjorde egentligen allt detta för jag var rädd att misslyckas i livet. Jag ville skaffa mig stå stora marginaler som möjligt så att jag i alla fall inte kunde misslyckas med min tonårsdröm att skaffa fint hus i fint villaområde i stan jag kom ifrån...
DRÖMMEN KROSSADES
men sen hände livet. En felaktig Lexbase-uppgift, som inte gick att påverka, krossade allt. Varken Datainspektionen eller facket hjälpte. (ja jag var med i facket lite i smyg hela tiden trots jag var chef ett arv från min enkla bakgrund kanske eller så visste jag innerst inne att det kan inte gå så här lätt.. då skulle alla göra det).
Nu många år senare är allt avsålt, bor i en småstad (inte min egen) utan nätverk, fast i vårdnadstvister och nekas jobb som matbud eller vaktmästare. Min examen känns ogiltig, och jag sitter med CSN-lån.
Arbetsgivarna saknar kompetent personal och det finns för många lågutbildade. Ja för många saknar helt gymnasium och företag och offentlig sektor anställer allt de kan som har gymnasium, komvux eller Yrkesutbildning m.m.
Men många års eftergymnasial utbildning behöver nog inte längre betyda så mycket alla ggr.
LEXBASE-FÄLLAN
Lexbase är nu förbjudet men 10 000-tals har drabbats av samma som jag där man råkat stå utan jobb en kort period och insett att Lexbase förstörde möjligheten att byta jobb som man trodde skulle gå bra och sen hål i CVt. Efter 18 månader börjar det bli svårhanterligt efter 3 år är man uträknad och det återstår bara CSN lånet av examen. Många inser detta och tar ett annat jobb utan att använda examen. Jag insåg inte detta utan kunde aldrig tro att jag med så höga betyg och så höga CSN lån efter alla år kunde se denna examen som utspolad i toaletten. Nu vet jag mer.
Jag är inte ensam. Flashback-trådar visar hur akademiker och andra (även de som inte investerat mängder av år och pengar på sin utbildning) systematiskt diskrimineras på grund av Lexbase m.m. facket har nu efter drygt 10 år förstått problemet och sist jag talade med dem sa de att de nu identifierat en ny utsatt grupp. Det finns de som blir arbetsskadade, utbrända och nu även registerfels-gruppen.
Vi går alltså på a-kassa och driverse arbetsmarknadsåtgärder år efter år som utsatt grupp. Inte sjukskrivna utan bara icke anställningsbara. Inga stimulanspaket i världen kan rädda oss.
Jag tror på fullt allvar att även om McDonalds hade efter massor av tjat och att jag dragit på smilbanden och fjäskat lite så de provanställt mig hade avskedat mig efter en vecka. Efter alla dessa år hade min ilska av att stå där och vända hamburgare känts fysiskt i alla andras kroppar och alla hade blivit ovän med alla. Man kan inte behandla folk så här. Lova guld och gröna skogar sen bara erbjuda flippa hamburgare åt en kunnig, kompetent och intellektuellt/akademiskt intresserad person 40-50 bast. Men jag behöver inte oroa mig för att behöva jobba med sånt. De vill inte ha mig där.
De inser detta själva att förmodligen hade det slutat med att någon brände ner restaurangen av den svartsyn jag hade leverererat.
SYSTEMETS LÖGN
Systemets löfte :"gör din plikt, kräv din rätt" är en lögn. Vi uppmuntras till maxinsats, men ingen varnar för riskerna. En utbrändhet, en sjuk anhörig, eller yttre faktorer som vägarbeten som gör pendling ohållbar kan fälla dig. Plötsligt står du där, med ödelagda år och ett system som straffar dig för att du "föll ur".
Varför hemlighålls detta? Arbetsförmedlingen och facket tiger till stor del om riskerna med CV-luckor och Lexbase. Framförallt var det ingen av dessa "experter" som stod där när jag efter att ha jobbat drygt 10 år som chef sa att får du inget jobb inom 6-18 månader kan det vara kört och din examen är oanvändbar. Jag visste alltså inte om detta att det anses så negativt med lucka i CVt. Jag trodde det var ett modernt samhälle och pension mitt i livet eller hemma med barn 1,5 år är väl inga problem. Men tji fick jag. Annars kunde jag då (när jag fortfarande hade pengar kvar) startat något eller köpt någons rörelse etc för att kunna livnära mig hjälpligt.
I andra länder som Tyskland eller USA är CV-luckor också problematiska, men Lexbase är ett unikt svenskt gift som förstärker stigmat.
Jag siktar nu på att sakta bygga referenser via plattformar som Upwork. Dock är det problematiskt eftersom man tjänar så lite i början och alla buffertar och reserver är slut. Min plan nu är Upwork och städfirma och fönsterputs. Jag kan på så sätt rimligtvis få en städares lön 25 000 kr med 60-70% beläggning med ca 30% av veckans timmar obetalt att leta jobb etc och sen jobba 10 tim i veckan med Upwork och få ut ca 15 000 brutto motsvarande i månadslön för de 10 timmarna. Det blir 20 000 totalt före skatt och täcker hyra, mat och lite till. 50 tim i veckan jobb alltså. Ska bli rätt skönt att gå där med moppen och svabba och tänka olika tankar. Får se vad det blir. Dock alldeles för dåligt betalt och monkey-business efter alla dessa år... Det omöjliggör också att skaffa ny flickvän vilket jag alltså bara kan drömma om...
Min situation är snäppet över fängelse (tror jag). Det är dock tveksamt ibland då jag har alla ansvaren kvar men inga resurser. I fängelse hade man sluppit sköta alla åtaganden räkningar m.m. Det ären veritabel skräckthriller och Kafka-mardröm. Från chef till att nekas matbudsjobb.
Systemet är inte meritokratiskt och demokratiskt. Det är ett maktsystem som offrar individer. Varför pushar vi unga att maxa utan att varna för fallgroparna?
Vad tycker ni om detta. Är det dags att vi pratar öppet om arbetsmarknadens baksida och hur den krossar drömmar? Hur har ni drabbats, och vad gör vi åt det?
Jag ville undvika att hamna i en ofördelaktig sits. Jag ville vara trygg och skaffa mig marginaler och inte bomma på familj och villa m.m. satsade därför på att ödelägga livet från ca 13 års ålder till studier för att säkra inkomst för att med marginal kunna finansiera levnadskostnaderna. Det slutade med att mina barn aldrig sett mig gå till jobbet mer än något strö jobb och vi har flyttat runt och bott nästan typ i kappsäck.
Systemet sviker oss som satsar allt på karriären. Från högstadiet matas vi med drömmen om att toppbetyg och prestigeutbildningar som civilekonom, jurist eller ingenjör garanterar trygghet. Jag gjorde precis det: 4,9 i snittbetyg från gymnasiet, 4 år eftergymnasial utbildning med få platser och 10 000-tals sökande, landade chefsjobb etc. Pluggade hårt totalt under 7 år efter högstadiet och första åren som chef 50-60 timmarsveckor, alltid på tå, alltid max.
Långa perioder start 07:15 slutade 21:30 levde för helgerna. Jag tjänade bra, högre än 95:e kvartil i åldernsgruppen och kanske mer, byggde upp ett liv med villa och sommarhus bilar båt m.m. och trygghet (trodde jag). Jag gjorde egentligen allt detta för jag var rädd att misslyckas i livet. Jag ville skaffa mig stå stora marginaler som möjligt så att jag i alla fall inte kunde misslyckas med min tonårsdröm att skaffa fint hus i fint villaområde i stan jag kom ifrån...
DRÖMMEN KROSSADES
men sen hände livet. En felaktig Lexbase-uppgift, som inte gick att påverka, krossade allt. Varken Datainspektionen eller facket hjälpte. (ja jag var med i facket lite i smyg hela tiden trots jag var chef ett arv från min enkla bakgrund kanske eller så visste jag innerst inne att det kan inte gå så här lätt.. då skulle alla göra det).
Nu många år senare är allt avsålt, bor i en småstad (inte min egen) utan nätverk, fast i vårdnadstvister och nekas jobb som matbud eller vaktmästare. Min examen känns ogiltig, och jag sitter med CSN-lån.
Arbetsgivarna saknar kompetent personal och det finns för många lågutbildade. Ja för många saknar helt gymnasium och företag och offentlig sektor anställer allt de kan som har gymnasium, komvux eller Yrkesutbildning m.m.
Men många års eftergymnasial utbildning behöver nog inte längre betyda så mycket alla ggr.
LEXBASE-FÄLLAN
Lexbase är nu förbjudet men 10 000-tals har drabbats av samma som jag där man råkat stå utan jobb en kort period och insett att Lexbase förstörde möjligheten att byta jobb som man trodde skulle gå bra och sen hål i CVt. Efter 18 månader börjar det bli svårhanterligt efter 3 år är man uträknad och det återstår bara CSN lånet av examen. Många inser detta och tar ett annat jobb utan att använda examen. Jag insåg inte detta utan kunde aldrig tro att jag med så höga betyg och så höga CSN lån efter alla år kunde se denna examen som utspolad i toaletten. Nu vet jag mer.
Jag är inte ensam. Flashback-trådar visar hur akademiker och andra (även de som inte investerat mängder av år och pengar på sin utbildning) systematiskt diskrimineras på grund av Lexbase m.m. facket har nu efter drygt 10 år förstått problemet och sist jag talade med dem sa de att de nu identifierat en ny utsatt grupp. Det finns de som blir arbetsskadade, utbrända och nu även registerfels-gruppen.
Vi går alltså på a-kassa och driverse arbetsmarknadsåtgärder år efter år som utsatt grupp. Inte sjukskrivna utan bara icke anställningsbara. Inga stimulanspaket i världen kan rädda oss.
Jag tror på fullt allvar att även om McDonalds hade efter massor av tjat och att jag dragit på smilbanden och fjäskat lite så de provanställt mig hade avskedat mig efter en vecka. Efter alla dessa år hade min ilska av att stå där och vända hamburgare känts fysiskt i alla andras kroppar och alla hade blivit ovän med alla. Man kan inte behandla folk så här. Lova guld och gröna skogar sen bara erbjuda flippa hamburgare åt en kunnig, kompetent och intellektuellt/akademiskt intresserad person 40-50 bast. Men jag behöver inte oroa mig för att behöva jobba med sånt. De vill inte ha mig där.
De inser detta själva att förmodligen hade det slutat med att någon brände ner restaurangen av den svartsyn jag hade leverererat.
SYSTEMETS LÖGN
Systemets löfte :"gör din plikt, kräv din rätt" är en lögn. Vi uppmuntras till maxinsats, men ingen varnar för riskerna. En utbrändhet, en sjuk anhörig, eller yttre faktorer som vägarbeten som gör pendling ohållbar kan fälla dig. Plötsligt står du där, med ödelagda år och ett system som straffar dig för att du "föll ur".
Varför hemlighålls detta? Arbetsförmedlingen och facket tiger till stor del om riskerna med CV-luckor och Lexbase. Framförallt var det ingen av dessa "experter" som stod där när jag efter att ha jobbat drygt 10 år som chef sa att får du inget jobb inom 6-18 månader kan det vara kört och din examen är oanvändbar. Jag visste alltså inte om detta att det anses så negativt med lucka i CVt. Jag trodde det var ett modernt samhälle och pension mitt i livet eller hemma med barn 1,5 år är väl inga problem. Men tji fick jag. Annars kunde jag då (när jag fortfarande hade pengar kvar) startat något eller köpt någons rörelse etc för att kunna livnära mig hjälpligt.
I andra länder som Tyskland eller USA är CV-luckor också problematiska, men Lexbase är ett unikt svenskt gift som förstärker stigmat.
Jag siktar nu på att sakta bygga referenser via plattformar som Upwork. Dock är det problematiskt eftersom man tjänar så lite i början och alla buffertar och reserver är slut. Min plan nu är Upwork och städfirma och fönsterputs. Jag kan på så sätt rimligtvis få en städares lön 25 000 kr med 60-70% beläggning med ca 30% av veckans timmar obetalt att leta jobb etc och sen jobba 10 tim i veckan med Upwork och få ut ca 15 000 brutto motsvarande i månadslön för de 10 timmarna. Det blir 20 000 totalt före skatt och täcker hyra, mat och lite till. 50 tim i veckan jobb alltså. Ska bli rätt skönt att gå där med moppen och svabba och tänka olika tankar. Får se vad det blir. Dock alldeles för dåligt betalt och monkey-business efter alla dessa år... Det omöjliggör också att skaffa ny flickvän vilket jag alltså bara kan drömma om...
Min situation är snäppet över fängelse (tror jag). Det är dock tveksamt ibland då jag har alla ansvaren kvar men inga resurser. I fängelse hade man sluppit sköta alla åtaganden räkningar m.m. Det ären veritabel skräckthriller och Kafka-mardröm. Från chef till att nekas matbudsjobb.
Systemet är inte meritokratiskt och demokratiskt. Det är ett maktsystem som offrar individer. Varför pushar vi unga att maxa utan att varna för fallgroparna?
Vad tycker ni om detta. Är det dags att vi pratar öppet om arbetsmarknadens baksida och hur den krossar drömmar? Hur har ni drabbats, och vad gör vi åt det?
Jag ville undvika att hamna i en ofördelaktig sits. Jag ville vara trygg och skaffa mig marginaler och inte bomma på familj och villa m.m. satsade därför på att ödelägga livet från ca 13 års ålder till studier för att säkra inkomst för att med marginal kunna finansiera levnadskostnaderna. Det slutade med att mina barn aldrig sett mig gå till jobbet mer än något strö jobb och vi har flyttat runt och bott nästan typ i kappsäck.
__________________
Senast redigerad av kalleuret2345 2025-07-21 kl. 03:28.
Senast redigerad av kalleuret2345 2025-07-21 kl. 03:28.
